Efter att vi har haft en lugn och skön skolstart så börjar problemen sätta igång nu. Vår son 11 år har börjat sno pengar och ljuger vitt och brett.
Första gången han ertappades var när han hade tagit 300 kronor ur sin pappas plånbok. Då hade han så bråttom att han tog pengarna och lade sedan plånboken på bordet. Efter en massa bråk med honom samma kväll - då kunde han slutligen erkänna att han hade stulit 300 kronor från pappan.
Vi hoppades på att det här var ett engångstillfälle och att vi fick honom att förstå att det här var helt fel. Men ändå gjorde han (mycket troligtvis) om samma sak i skolan i fredags. Han och några kompisar skulle åkt till centrum för att köpa en födelsedagspresent till en kompis. Efter gympan smet vår son ut tidigare (vilket han alltid gör - vi har tolkat det som om att han skäms att duscha etc inför de andra). När en av han kompisar kom ut i omklädningsrummet låg kompisens plånbok vidöppen och det saknades 100 kr. Så klart att alla misstänkte att det vår son som hade gjort det (och det gör även vi föräldrar).
Hur som helst då berättade sonen för oss samma kväll att hans kompisar tror att han hade snott 100 kronor från sin kompis och drog en historia om hur kompisen hade gått igenom hans kläder i centrum och inte hittat pengarna. Alltså skulle vår son inte ha snott pengarna enligt honom.
Vi pratade med läraren igår och då kom det fram att den s k kroppsvisitationen var en lögn. Hon sade att alla tror att det är vår son som har gjort det och det pratas mycket om det. Hon sade också att vår son ska sluta att vara ensam i omklädningsrummet så kommer det att inte uppstå sådana här situtioner - eller rykten... Fröken berättade även att någon har gömt andras skor och kläder i omklädningsrummet och att klasskompisarna tror att det är vår son som har gjort även detta för att han alltid ska ut ur gympasalen innan alla andra.
Jag tog upp detta med sonen strax efteråt - för jag tyckte att frökens lösning var bra och jag behövde inte att anklaga sonen. Det första han gjorde var att gå i försvarsställning, sade att vi inte har bevis och att han gör som han vill. Vi ska inte bestämma sådant åt honom.
Det här känns helt hopplöst som förälder. Hur ska jag hjälpa honom, hur ska jag få honom att förstå att det är helt fel att ta pengar från andra, han kommer inte att ha några kompisar snart om det fortsätter så här. När han inte ens vill ta till sig goda råd från varken mig eller pappan utan att vi lägger in vissa värderingar så känner vi oss helt maktlösa.
Till detta kan tilläggas att vi har kommit på honom med att ljuga flera gånger, tagit fröknarnas material (pennor och häften ) etc.
Har någon varit med om liknande situationer och hur har ni hanterat det?
1
Sonen har börjat stjäla och ljuga mycket Efter att vi har haft en lugn och skön skolstart så börjar problemen sätta igång nu. Vår son 11 år har börjat sno pengar och ljuger vitt och brett.
Första gången han ertappades var när han hade tagit 300 kronor ur sin pappas plånbok. Då hade han så bråttom att han tog pengarna och lade sedan plånboken på bordet. Efter en massa bråk med honom samma kväll - då kunde han slutligen erkänna att han hade stulit 300 kronor från pappan.
Vi hoppades på att det här var ett engångstillfälle och att vi fick honom att förstå att det här var helt fel. Men ändå gjorde han (mycket troligtvis) om samma sak i skolan i fredags. Han och några kompisar skulle åkt till centrum för att köpa en födelsedagspresent till en kompis. Efter gympan smet vår son ut tidigare (vilket han alltid gör - vi har tolkat det som om att han skäms att duscha etc inför de andra). När en av han kompisar kom ut i omklädningsrummet låg kompisens plånbok vidöppen och det saknades 100 kr. Så klart att alla misstänkte att det vår son som hade gjort det (och det gör även vi föräldrar).
Hur som helst då berättade sonen för oss samma kväll att hans kompisar tror att han hade snott 100 kronor från sin kompis och drog en historia om hur kompisen hade gått igenom hans kläder i centrum och inte hittat pengarna. Alltså skulle vår son inte ha snott pengarna enligt honom.
Vi pratade med läraren igår och då kom det fram att den s k kroppsvisitationen var en lögn. Hon sade att alla tror att det är vår son som har gjort det och det pratas mycket om det. Hon sade också att vår son ska sluta att vara ensam i omklädningsrummet så kommer det att inte uppstå sådana här situtioner - eller rykten... Fröken berättade även att någon har gömt andras skor och kläder i omklädningsrummet och att klasskompisarna tror att det är vår son som har gjort även detta för att han alltid ska ut ur gympasalen innan alla andra.
Jag tog upp detta med sonen strax efteråt - för jag tyckte att frökens lösning var bra och jag behövde inte att anklaga sonen. Det första han gjorde var att gå i försvarsställning, sade att vi inte har bevis och att han gör som han vill. Vi ska inte bestämma sådant åt honom.
Det här känns helt hopplöst som förälder. Hur ska jag hjälpa honom, hur ska jag få honom att förstå att det är helt fel att ta pengar från andra, han kommer inte att ha några kompisar snart om det fortsätter så här. När han inte ens vill ta till sig goda råd från varken mig eller pappan utan att vi lägger in vissa värderingar så känner vi oss helt maktlösa.
Till detta kan tilläggas att vi har kommit på honom med att ljuga flera gånger, tagit fröknarnas material (pennor och häften ) etc.
Har någon varit med om liknande situationer och hur har ni hanterat det?
Min son gjorde så när han var yngre, snodde grejor fråm kompisar och skolan. Jag lekte detektiv och tvingade sen sonen att lämna tillbaka det stulna och be om ursäkt..
Så vitt jag vet har det fungerat, men jag går fortfarande igenom väska, fickor på jackan mm för att se om det dyker upp saker han inte ska ha.
Tex om godispapper dyker upp så har det hänt en av tre saker.. någon har bjudit, han har stulit pengar till att köpa godis eller han har stulit godis. Frågar jag vart det kommer ifrån så ser jag direkt om han är ärlig eller om jag ska leka detektiv.
Lycka till
2
Min son gjorde så när han var yngre, snodde grejor fråm kompisar och skolan. Jag lekte detektiv och tvingade sen sonen att lämna tillbaka det stulna och be om ursäkt..
Så vitt jag vet har det fungerat, men jag går fortfarande igenom väska, fickor på jackan mm för att se om det dyker upp saker han inte ska ha.
Tex om godispapper dyker upp så har det hänt en av tre saker.. någon har bjudit, han har stulit pengar till att köpa godis eller han har stulit godis. Frågar jag vart det kommer ifrån så ser jag direkt om han är ärlig eller om jag ska leka detektiv.
Lycka till
Hej jag har en son som är tio han har hållit på med samma saker i flera år. jag har inte hittat nån lösning men det har inte hjälpt att skälla utan jag försöker prata med honom och självklart nekar han först men när det gått nån timme så brukar han erkänna o får då lämna tillbaka om det är saker han tagit. Han säger själv att han vet att det är fel men kan inte låta bli o mår jättedåligt. skulle också vilja ha ett stop o få sluta kolla alla saker men vet inte hur.
3
Hej jag har en son som är tio han har hållit på med samma saker i flera år. jag har inte hittat nån lösning men det har inte hjälpt att skälla utan jag försöker prata med honom och självklart nekar han först men när det gått nån timme så brukar han erkänna o får då lämna tillbaka om det är saker han tagit. Han säger själv att han vet att det är fel men kan inte låta bli o mår jättedåligt. skulle också vilja ha ett stop o få sluta kolla alla saker men vet inte hur.
Hej jag har en son som är tio han har hållit på med samma saker i flera år. jag har inte hittat nån lösning men det har inte hjälpt att skälla utan jag försöker prata med honom och självklart nekar han först men när det gått nån timme så brukar han erkänna o får då lämna tillbaka om det är saker han tagit. Han säger själv att han vet att det är fel men kan inte låta bli o mår jättedåligt. skulle också vilja ha ett stop o få sluta kolla alla saker men vet inte hur.
Min 7åriga son slutade snatta först då han åkte fast i en butik...tyvärr såg soc det som problem i hemmet och omhändertog båda mina barn...
Hela min sorgliga historia finns att läsa under ämnet omhändertagna barn
4
Har haft samma problem med min son
Hej jag har en son som är tio han har hållit på med samma saker i flera år. jag har inte hittat nån lösning men det har inte hjälpt att skälla utan jag försöker prata med honom och självklart nekar han först men när det gått nån timme så brukar han erkänna o får då lämna tillbaka om det är saker han tagit. Han säger själv att han vet att det är fel men kan inte låta bli o mår jättedåligt. skulle också vilja ha ett stop o få sluta kolla alla saker men vet inte hur.
Min 7åriga son slutade snatta först då han åkte fast i en butik...tyvärr såg soc det som problem i hemmet och omhändertog båda mina barn...
Hela min sorgliga historia finns att läsa under ämnet omhändertagna barn
Det finns väl ingen universallösning för det här antar jag. Bara prata, prata och prata. Det som stör mig mest det är att han inte ens kan erkänna att han har gjort det. Sedan han är liten har han haft extremt svårt för att säga förlåt och att erkänna fel som han har begått.
5
Det finns väl ingen universallösning för det här antar jag. Bara prata, prata och prata. Det som stör mig mest det är att han inte ens kan erkänna att han har gjort det. Sedan han är liten har han haft extremt svårt för att säga förlåt och att erkänna fel som han har begått.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
