10
Jag tycker du fått ett väldigt bra svar av AW som jag tycker du ska ta till dig.
Du säger att du inte vet vad som är sant och osant, men ändå är din åsikt att mamman är konstig och barnen lever i en osund miljö. Du vill inte låta dina barn vara tillsammans med barnen för du ser det som att ge pengar till en knarkare och att det inte är din sak att stötta dina medmänniskor som den här familjen utan det är "samhällets" sak.
Vem är samhället? Är det en myndighet som ska gå in och vårdhemsplacera barnen? Är det det som du menar med sund miljö? Olika barnhem och olika familjehemsplaceringar den ena efter den andra. Är det sunt? Och tror du alla som jobbar på barnhem är sunda?
Jag håller inte med dig i så fall. Jag anser att vi alla är medmänniskor och bör hjälpa varandra. Jag kan inte se någon likhet mellan att ge värme, kontakt och en relation till andra människor som dessa barn och på att ge knarkpengar till knarkare (för övrigt kan knarkare behöva pengar till annat än knark de också, och jag gissar att du drar alla som går i slitna kläder och är uteliggare som knarkare fast de egentligen bara behöver pengar till ett natthärbärge eller en smörgås, men jag vet ju inte vad som är sant i det).
Du undrar vad som händer sedan i "sådana här fall". Du menar sådana här fall där socialen har varit framme och utrett? Det är självklart väldigt olika, det finns lika många "händer efteråt" som det finns familjer som råkar ut för det här.
För det första måste både mamman och barnen få lugn och ro och tid på sig att läka efter det de varit med om dvs socutredningar och omhändertaganden och domstolsförhandlingar.
Hur gammal var flickan, nästan tonåring sa du inte det? Man ska lyssna väldigt mycket på barn var de vill bo även om soc ofta inte bryr sig om det när barnen vill bo hemma för de anser ändå inte att det är bra.
Vet du, jag kan faktiskt tänka mig att det varit myndigheter här som sett att mamman är bra för barnen och har resurser. Tyvärr så är de stämplade av många runt omkring dem och de kommer inte att ges någon chans att få läka och gå vidare och få delta jämsides med er andra i "samhället". Jag tror det är svårt för dem att hitta hjälp och stöd i samhället. Men jag hoppas ändå, trots att de tydligen har soc, skolan och er grannar och bekanta emot sig att det ska gå bra för dem. Men lätt blir det inte. Först läka och sedan jobba i motvind i "samhället".
Jag tycker det är väldigt oempatiskt och osunt att ta bort en relation för att man anser att de är smutsiga, har slitna kläder och mamman är konstig. Varför straffa barnen för det? För att det inte är din sak att hjälpa till och ge dem värme och gemenskap? Är det sunt resonerat?
Jag fattar egentligen inte vilket svar du är ute efter. Din egen åsikt och agerande är väl tillräckligt svar på vad som händer "efteråt". Det är det efteråt den här familjen lever i både mamman och barnen, de är utstötta helt enkelt. Det är det efteråt de flesta familjer lever i efter att "fått hjälp" från soc. Man är söndertrasad och sargad och stämplad, för alltid, för soc har inte gjort det de ska, föräldrarna duger inte, de är konstiga och barnen är si och så.
Men jag kan tala om för dig att det finns ett knippe föräldrar som lyckas ge sina barn det de behöver ändå och kämpa totalt ensam med bara spott och spe i nacken. De lyckas uppfostra sina barn till goda samhällsmedborgare ändå.
Den som nu ska ta ansvaret för att instanserna i samhället är uppåtväggarna är mamman själv,ensam. Hon ska ta hand om barnen och hjälpa dem att läka och komma vidare. Och det gör hon medan skola, soc och grannar står och pekar finger, inte vill umgås med dem och tycker att de är dåliga och inte duger.
Ta och fundera över vad den här mamman ger sina barn. Hon verkar ju stå helt ensam så hon gör ett hästjobb medan alla är emot henne.
Ja hon kommer sannolikt att få kämpa ensam, eftersom det förmodligen inte finns någon som respekterar henne så mycket att de kan och vill hjälpa henne, och nu pratar mag inte om dig utan om myndigheter och sjukvård.
Ja, det är inte roligt det som invånarna i ett samhälle ger till de som anses anorlunda.
Ta du och anmäl till soc en gång till. Eller ändra din inställning till dina medmänniskor, tänk efter vad omgivningens inställning till den här familjen skulle göra för dem om de var lite mer vänligt sinnade och tänk på vad den gör så som inställningen är nu? Eller fundera på vad lite lugn och ro skulle göra för den här familjen. Fundra på om en socialutredning till är det som den här familjen behöver. Om du när du tänkt och med ditt samvete och förstånd kommer fram till att ja, du anser att det bästa för familjen vore att gå igenom en socíalutredning till så anmäl. Du vet inte heller ens OM familjen får nåt stöd. Jag förstår inte vad du vill. Du verkar ju redan vidtagit den ståndpunkt du själv vill, ditt barn får inte umgås med familjens barn, och du anser att det är en osund tillvaro barnen lever i.
Vet du, jag anser också att de lever i en osund tillvaro och det bara på att ha läst dina inlägg. Men anledningen skiljer sig åt oss emellan. Du anser att mamman är konstig och oduglig. Jag anser att det är en osund tillvaro att utsättas för socialutredningar och omhändertagningar och att leva i en tillvaro där man är ansedd som dålig, ansedd som bara skit och dålig, en värld av ifrågasättningar. Jag lovar, du skulle inte klara av att bli så ifrågasatt. Men den här mamman står upp på benen och kämpar för sitt barn och överklagar och kämpar för sina barn fast hon bara möts av spott och spe och ifrågasättande. Tydligen har hon anförtrott sig om det till dig, utan att vetat att du inte är en vän.
Läs AW.s svar en gång till också för det var bra.
Nu vet jag vad du vill ha för svar: Nej, det finns inte någon speciellt utsedd samhällsinstansmyndighet som är tillsatt för att "ta hand om" familjer som varit under åtgärder av soc liksom "efteråt". Tänk om det är så att de tänker att mamman ska ta hand om barnen? Tänk om det var så att det fanns en speciell myndighet som alla som drabbats av utredningar på soc automatiskt blev underställda i ett visst antal år. Det kanske någon kan motionera om i rikstagen? Tänk om man faktiskt gjorde en sån instans som hade till uppgift att laga alla trasig och sargade själar efter myndigheternas ingrepp och behandlingar. Ja du, fast jag vet att det inte är vad du efterfrågar. Du vill att man ska behandla sönder den här familjen ännu mer, KONTROLLERA dem och tala om för dem att DE INTE DUGER, som det så gärna talades om, att de ska inse att de inte duger och är dåliga föräldrar.
