Sladdis nu!!??

[Anonym]

Hej!

Så hände det som vi inte plannerat för.... Jag är gravid! Yngste sonen är 7år och själv är jag 36 och tänkte att det var skönt att barnen (två st) är så självgående, nu är det min tur att unna mig lite egentid.....
Vi vet inte hur vi ska göra, känns så ovisst! Ena stunden lycka över ett nytt liv och andra stunden ser man allt i svart - börja om med vaknätter, köpa in allt igen (gjorde oss av med babysakerna för två år sedan) gå tillbaka på ruta ett.
Jag har inget fast jobb, men ekonomiskt skulle vi fixa det, bostadsmässigt oxå - men allt skulle bli mkt krångligare. Känns egoistiskt att välja abort, men vi vet inte vad vi vill!!
Jag har sagt "aldrig en sladdis" inte förstått de som börjat om, samtidigt har jag nog varit lite bebis sjuk...
Vet inte vad jag ville med detta inlägg - tror bara jag måste skriva av mig. Ska till gyn i morgon och kolla hur långt gången jag är - har ingen aning om sista mens och nej vi har inte alltid skyddat oss
Usch vad rådvill man blir!

[Anonym]

var inne på kontroll idag, och hon tyckte det såg ut att vara ett missfall på gång - så vi avvaktar en vecka och ser vad som händer. Hon såg även något som kan vara tecken på en väldigt tidig graviditet - så det verkar vara två varelser där inne??! Skönt att slippa ta beslut, men både maken och jag var nog inställda på att behålla barnet - så man blir lite kluven!...

[Black Lady]

oj,,, vilken jobbig sits ni är i.
Jag förstår er så väl. Jag har 2 egna barn och min sambo ett sen tidigare, sen 1 år tillbaka har vi även en gemensam liten tjej. Hon var en välkommen olycka och mycket älskad och bortskämd av sina storasyskon.
Nu upptäckte vi åter att jag var gravid och vid kontroll så var jag i v 13. Vi var båda säkra på att göra abort. Vi tyckte att vi inte hade ekonomiskt möjlighet till en liten till och inte heller plats i huset. Men jag fick inte tid till abort förrens i v 16 och vid läkarbesöket då så fick vi en sån ingående beskrivning av vad som skulle hända att vi båda avbröt samtalet och gick ut ur rummet. Vi valde att behålla och ta koncekvenserna. Vi får ju stå för vad vi har gjort insåg vi, inget skydd och bara litat på att amningen skyddade.
Nu är jag i v 25 och har äntligen börjat inse att vi väntar smått igen och vi är glada för att vi behöll.
Man växer in i det och när dom andra barnen är så stora så får man mycket gratis av dom.

Hoppas att ni beslutar er för det ni själva känner att ni orkar med. Lycka till oavsett vad som händer.

KRAM