Nu är jag desperat, hjälp!

[missedman]

Hej godinmorsor!

Nu har jag provat femiminutersmetoden. Både jag och maken kom efter 4 kvällar fram till att vi inte kom någon vart och att Calle bara blev så plågad. Han började kräkas så fort vi lade honom i hans säng. Ok, skit, tillbaka till gamla vanor. Han har sovit mellan oss hela nätterna. Visst, gosigt ibland men jag sover i så konstig vinkel att jag numer är 3000 kronor fattigare efter akutbesök hos kinesiologen. Inte nog med det, kärleksliv kan man ju fetglömma...
Experterna säger köp större säng. Jag vet inte, blir kärlekslivet bättre av det? Knappast, men nacken kanske klarar sig. DET MÅSTE FINNAS NÅGOT ANNAT SÄTT!

Ikväll, återigen styrkta av peppnign bestämde vi att köra en lightversion av femminutersmetoden. Riktigt trött kille, välling med pappa i vår säng. Sen marsch i spjälsängen men med pappa hos sig. Mysiga klappar, vaggvisor och kärlek. Gissa vem som direkt blev helt hysterisk och kräktes över hela sin säng, vår säng och sen hela badrummet. Han får sådan jävla ångest att han bara kräks. Eller så skriker han så att han kräks. Jag vet inte, fan... Jag behöver sova. Han behöver sova. Jag och maken behöver... Ja, ni vet.

Hjälp oss!
Kram Elsa

[Anonym]

Hur gammal är ert barn? Hade samma situation med vår son. Han är 2 år nu och sover hela nätter sedan 1 år tillbaka.
Han fick också panik när han skulle sova själv. Han fick sova i vår säng. Både jag och min man var uppe om nätterna men ibland gav vi varandra en hel natts sömn eller en sovmorgon som var riktigt lång. Annars orkar man inte.
Får man aldrig sova blir det inget sex heller. Vi la sonen på ena sidan dubbelsängen och hade kärlek iallafall ibland. Lillen lär ju inte minnas det.
Tiden kommer när ert barn sover, men det känns som en j***a evighet. Håll ut. Tror inte det finns några genvägar förutom att ge varandra möjlighet till att sova ut ibland. Vid något tillfälle fick lillen sova hos min mamma. Jobbigt men ändå så oerhört skönt att få sova.
För oss var första året ett rent h**te, oerhört trött och slitigt men det blir bara bättre jag lovar!

[taataam]

Jag har inget recept på hur ni ska göra, men tänker genast. Ut med spjälsängen!
Vår tjej har sovit i vanlig barnsäng länge, med en liten stödplanka. Hon verkade älska sin säng från dag ett, och tycker om när vi bäddar och bäddar upp inför kvällen, endel av läggningsritualen. (Endel köper en 90 säng och har utan ben på golvet.)
Vår Lea sover superoroligt nu, och vaknar ofta på natten. Men det hör till åldern och drömvärlden där de bearbetar många intryck verkar tisdvis vara överväldigande. Vi hämtar oftast in henne till oss runt 4 snåret, då har hon sovit i sin säng i sitt rum tills dess. Då tankar hon mamma och pappa och vi tankar liten Lea .
MEN det hör inte ens hit, för det är ngt annat det!! Ditt mail handlar ju faktiskt om läggning som är superkaotisk för er alla... Sorry...

Där har jag inte så mycket klokt att säga annat än eventuellt det med att ni ska kanske byta säng. Det kan vara en del av allt som kan bidra till förbättring?

Hoppas du får kloka råd här...
Lycka till!!

[missedman]

Kom precis hem från Ikea, harköpt en planka till spjälsängen ska ta bort en sidan med spjälor! Jag har tänkt precis som du, att sängen kanske är förknippad med ångest.
Men nattningarna är ok så länge han får somna hos oss, men man läser ju hela tiden att om de lär sig somna i sin säng så sover de kvar där. Just nu går han inte ens att lägga över vilket vi alltid kunnat göra efter att han somnat.
Tilll anonym, vår son är 16 månader och har sovit hyfsat fram tills för en månad sedan.

Tack till er
kram
Elsa

[Tösen76]

... att ställa spjälisen precis bredvid er säng och prova. Sen kanske flytta den lite längre bort om ni har plats. Många barn som är ängsliga sover ju i säng bredvid mamman och pappans säng.
Min angus vart ju lite så där en period (väldigt kort dock) och det gick liksom över av sig själv. Det är ju lätt för dom små att fastna i den där paniken med sovningen. Vissa barn är ju känsligare än andra för det där med separationer och att sova på kvällen är ju verkligen separationsångest för dom... Dels är man ju skittrött och dels vill man ju bara va med mamma osv... Svårt fall! Fungerar inte 5-minutersmetoden på nån dag så tycker ja inte man ska fortsätta. Har funkat på våra barn men alla är ju så olika.

[Anonym]

kan tipsa om boken somna utan gråt
finns många bra tips

[amaria78]

5-minutaren är ingen höjdare på vissa barn. Den ger nog mer skada än nytta. Mina pojkar har inte fixat den. Samuel vägrar även sin växasäng trots att den står precis bredvid vår dubbelsäng. Men jag vet att dagen kommer då han kommer att sova bättre, han är bara inte där än och tillsvidare får han sova mellan oss. Ja krökt rygg och mindre sömn... ja fast jag har vant mig.... det var värre med första och andra barnet...

Vi har dock en gästsäng någon av oss kan sova i om det blir för jobbigt. Och sex det måste man väl inte ha i sängen!?!? Annars får man plats med det även om ett litet barn ligger där och sover.

Håll ut! Det blir så enklare framåt tvåårsåldern när de kan prata lite mer och förstå mer. Då körde vi en mycker mer human metod som jag har berättat om tidigare här, som går ut på att att ge barnet trygghet och närvaro när det ska lära sig att somna själv - inte ångest som jag anser femminutaren ger!

[missedman]

Tack, ni är för goa!

Fick svar från min faster på facebook, hon har 5 barn. Hon skrev: ja,ja, ja, tänk på att du sällan hör 18-åringar med detta problem. Det går över, jag lovar.
Känns ju väldigt betryggande det också. Har nu en coolare inställning. Det fixar sig, så småiningom.
Kram

[Hannah_1000]

Vad bra att du fått en lite ny syn på det! Som du säger så är det ju något som är övergående, men kan vara dock så jobbigt. Y sover fortfarande tillsammans med mej. Vill absolut inte sova i egen säng och är, precis som din son verkar vara, en mkt känslig kille!
Tänkte komma med ett tips.. det där med sexet kan ni ju ta igen på andra ställen i huset och på andra tider.
Man får vara påhittig när man har små barn
Kram från oss!

[Jolie]

När er son har så mycket separationsångest och är så rädd så är det stopp på belägg för allt tvång, känner jag då med en tös som är ohyggligt känslig OCH viljestark på en gång. 5 minuters metoden funkar inte på henne heller för varvar hon upp för mycket i gråt kräks hon också.. så inse vilken skräck och ångest de står inför?

Barn som är rädda kräks. Vuxna som blir rädda kräks också och jag vet inte om ni varit med om att få ett dödsbud, stå inför ett besked om otrohet eller på annat sätt blivit skrämda och chockade. SÅ starkt upplever en son detta nu och det får en att hitta andra lösningar.

Lillan har precis fyllt 16 månader och hon är nu i en period av grym separationsångest. Hon har sovit i egen säng sen hon var 8 månader men nu vaknar hon flera gånger per natt och gnäller, gnyr och har nattskräck. Det är ingen ide att tvinga henne kvar i spjälsängen när hon vaknar utan vi lyfter upp henne, bär lite och sen ner i vår säng så hon får sova. Vi har möblerat om i sovrummet så sängen står mot en vägg och innerst mot väggen får hon ligga. Mellan henne och oss har vi även en kudde för hon ska sparka och härja mellan varven och då får kudden ta det värsta. Vi turas om att sova i mitten så den som ligger ytterst får vara "barnfri" och ibland om det är superviktigt att komma upp 6 på morgonen och få sina timmars sömn på natten så lägger sig den som måste sova i soffan eller på en madrass utanför sovrummet.

Ibland går det att lyfta tillbaks henne i spjälsängen efter att hon somnat i vår säng men vissa nätter behöver hon vår närhet och då får hon den. Jag är säker på att hon kommer komma ur den här fasen igen för har hon sovit själv i sin säng i 8 månader så tycker hon ju om det, egentligen. Det handlar om trygghet, saker som händer i hennes utveckling och faser.

Man måste lita på att det kommer lösa sig med tiden och under tiden hittar ni det som funkar för er utan ångest och tvång. Nu behöver han er. När han inte är lika livrädd för ensamheten kommer ni få tillbaks er säng utan honom. Kärleksliv kan man ha överallt, utom i sängen en tid.

Hoppas ni hittar något som inte överger er son med hans skräck och något som funkar för er som familj. Håll ut, lite till.. det blir bättre Han kommer inte komma hem med sin första tjej och lägga sig emellan er i dubbelsängen. Han är ur den för länge sen