Litet dilemma..

[anonym nu]

Hej.

I vår familj har det nu uppstått lite problem.. Min bonusson, 7 år, som bor hos oss varannan vecka spelar hockey och verkligen älskar det!
Den kvällen som han har träning kommer min sambo att framöver att behöva jobba (går ej att ändra) och problemet är nu hur han ska kunna ta sig till träningen den veckan han är hos oss. Vi bor en bit ut på landet och han måste skjutsas med bil. Sambon tycker väl att jag ska ställa upp men jag känner faktiskt inte för det. Dels för att jag inte vill och orkar och dels för att jag gärna gör något roligare än åker på hockeyträning när jag är ledig.
Biomamman kan inte hjälpa till på vår vecka, det har hon sagt. Har förstått att hon gärna också velat att jag skulle ställa upp.

Min bonusson kommer att missa varannan träning hädanefter och jag förstår att allt hänger på mig. Men om jag varken vill eller orkar så måste jag väl inte känns mig tvingad till det? Jag gillar inte ens hockey och det är mamman som uppmuntrar och sett till att sonen börjat med denna idrott.

Jag måste väl inte ställa upp på detta? Pojken får gärna vara hemma med mig om han vill och jag gillar honom verkligen, men den här hockeyträningen har ställt till det!

[Anonym]

Om man flyttar ihop med någon som har barn så köper man hela paketet sas.

Hur skulle du vilja ha blivit behandlad om du var styvsonen? Skulle du tycka bra om styvmamman som sätter sina intressen i främsta rummet?

Tycker inte att det i första hand handlar om styvbarn hit och dit utan vilken inställning och empatisk förmåga man har gentemot andra människor.

Jag tycker att du gott ska ställa dig upp inför pojken och säga som det är, att det inte blir någon träning varannan vecka bara för att du inte känner för det.

[betto]

Det är lite svårt att svara på utan att veta fler detaljer: hur länge ska din sambo jobba kväll? Finns det någon annan (annan hockeyförälder, någon släkting) som du kan dela detta med? Finns det något annat du kan göra medan killen tränar? Hur mycket annat ansvar för bonussonen ligger på dig?

Om jag går till mig själv (är biomamma med en sexåring sedan tidigare) så hade jag nog blivit rätt ledsen om min sambo inte kunde tänka sig att hoppa in och hjälpa till med en sådan sak. Samtidigt hade jag inte kallt räknat med hans hjälp utan tagit en ordentlig diskussion först - för vad hade jag gjort om sambon inte funnits? Och hade han tyckt att det var besvärligt hade vi gemensamt försökt komma på en bra lösning. Missa varannan träning känns inte som ett jättebra alternativ tycker jag.

[marib]

visst köper man hela paketet men föräldraanvaret ligger på bioföräldrarna. Jag skulle gärna ställt upp ibland.. men inte regelbundet på något jag själv tyckte var pest.

Hade det varit mitt biobarn hade jag självklart frågat sambon men ansett att lösningen i första hand måste komma från mig.
Taxi, buss, släktingar.

Om initiativet dessutom från start kommit från mig.. så hade jag skjutsat även under den andra förälderns veckor.

[anonym nu]

Lite så känner jag också. Jag kan kanske, kanske ställa upp någon gång, men inget jag bara ska göra därför att.

Jag tror nog att biomamman skulle kunna skjutsa om hon ansträngt sig, fast hon säger att hon har fullt upp med småsyskon och jobb...

[cogito]

i första hand ligger ansvaret på mamman som ju initierat detta. Hon slutar ju inte att vara mamma bara för att sonen bor hos pappan vv.
Om hon verkligen totalvägrar så hade jag ställt upp för killens skull. Försökt ta träningstiden som egen tid för mig, för motionspromenader, läsa bok eller liknande.
en gång i veckan dör man inte av och killen kan ju inte idrotta om han inte får hjälp med detta. Vem vet, du kanske får en riktig liten kompis på kuppen!
Pappan kan ju lämpligen avlasta dig med annat om du ställer upp.

[anonym nu]

Sambon jobbar till 21 på kvällen och då är träningen slut sen länge tyvärr.
Ingen annan som jag tror kan ställa upp, utan det är som sagt mig det hänger på eller biomamman (trots att hon säger att hon inte kan...).
Jo, jag håller med om att det är tråkigt att pojken missar varannan träning. Men det är inte heller vi (sambon och jag) som hittat på det här med hockeyn.

[anonym nu]

Ja, det låter hårt men jag tror han redan förstår att jag inte är sugen på det här med hockeyträningen.
I långa loppet så tycker jag att det ska ligga i biomammans intresse att se till att sonen får träna hockey när det är hon som startat upp det. Då också när sonen är hos oss.

Pojken får som sagt gärna vara med mig hemma och vi skulle kunna göra nåt annat trevligt.

[anonym nu]

Vi får se om mamman inser detta.
Som sagt så kan jag gärna göra något annat trevligt med min bonusson bara jag slipper skjutsa hit och dit till hockeyn.

[betto]

Fast jag menade inte hur länge på kvällen, utan hur lång tid framöver? Är det bara något tillfälligt några månader eller är det på obestämd tid framöver? Jag jobbade en del konstiga tider under ett tag förra sommaren och då drog sambon ett större lass med min son. Samtidigt har jag tackat nej till ett längre vikariat med samma tider för jag tycker att det jobbet inte går att kombinera med att vara förälder. Och det var väl lite så jag menade: i vår familj är det inga problem att sambon att "hoppa in" för mig när mitt liv som egen företagare kräver det, det ingår lite i vår deal. Men att permanent flytta ansvar från mig till honom är det inte tal om. Då får det bli andra lösningar.

Och dessutom: är det så att mamman utan er vetskap anmält sonen till hockey tycker jag gott att hon också kan hjälpa till på era veckor. Allra viktigast för mig är dock din styvson: skulle tycka det var jättetråkigt med en ledsen sjuåring som missar träningar för att de vuxna inte kan komma överens.

[Anonym]

Men säg det rakt ut till omgivningen då att du inte tänker ställa upp baföatt men att det gåpr bra med aktiviteter enbart på _dina_ villkor (vara hemma).

Barn har man gemensamt och deras intresse tar man tillvar gemensamt. Det ligger faktiskt inte enbart på biomamman att pojken kommer dit. Pappan har uppenbarligen varit med på noterna.
Och du har ju som sagt "köpt hela paketet"...

[~Trixie~]

Finns det ingen att samåka med? Alltså något annat barn som ska samma väg?

Personligen hade jag inte haft något problem med att hjälpa till i en sån här situation och jag vet att min man skulle ha gjort det för mina barn. Förutsatt att det inte fanns andra planer för den dagen. Jag att jag blivit rätt besviken om han inte hade gjort det.

[~Trixie~]

Tillägg: jag tycker också att biomamman borde kunna ställa upp här, det är ju ändå hennes barn det gäller om det nu inte är så att hon bor väldigt långt ifrån er.

Kanske pussla ihop med henne, någon kompis och att du kan hjälpa till då och då?

[Anonym, ej TS]

Tror inte jag hade ställt upp varje vecka, utan ibland, när biomamma och andra släktingar inte kan. Ev. att man kan dela med några andra föräldrar? Typ ta var 3:e gång?

Det är viktigt för mig att ha en bra relation med mina bonusbarn och det får jag genom att göra saker som jag tycker är KUL med dem. Det tråkiga, gränssättning, läxläsning mm får pappan ta, så tar jag den delen med mina barn.

En annan orsak att hålla viss distans till bonusarna från min sida är att jag snabbt märkte när jag flyttade ihop med min man, att om jag inte gränsade, hade jag fått fungera klockrent som en biomamma, fast utan makt och utan inflytande. Mao ta allt jobbigt + hemarbetet, medan han plockade russinen i kakan... Därför har jag varit tydlig och vägrat ta på mig den rollen, för annars hade vi varit skilda idag.

Jag har respekt för mina bonusbarn och är alltid rättvis och vänlig mot dem, men jag älskar dem inte och vill inte agera som en bioförälder.

Hade deras biomamma varit död eller helt frånvarande, däremot, tror jag min roll hade blivit helt annorlunda. Då hade jag nog gärna tagit på mig en "riktig" föräldraroll och älskat bonusarna som mina egna.

[~Trixie~]

Fast det blir väl lite fel? Att biomamman ska ta fullt ansvar för att iden till hockey kläcktes hos henne? Vill inte sonen spela hockey?

Jag tycker ansvaret vilar precis lika tungt hos mamman som hos pappan.

[Lena76]

Jag tycker att när man blir en sk bonusfamilj då går man också in i den till 100%, alltså man hjälps åt precis som man gör i en biofamilj. Jag tycker det är självklart att du ställer upp och skjutsar sonen till träningen, jag tycker det är egoistiskt av dig att ens tveka, man hjälps åt och ställer upp på varandra som en familj gör!!

[Malinau]

Hänga i en hockeyhall låter inte så lockande. Det kan jag mycket väl förstå.

Som förälder skulle jag i första hand se till att klara detta själv, någon av oss. Det vore i huvudsak vårt ansvar. Men om det inte är möjligt, skulle jag vända på frågan. Hur mycket skulle jag själv uppskatta om min sambo gjorde detta för mitt barn? Och hur mycket skulle jag uppskatta som barn om min bonusförälder gjorde detta för mig? Ofta väljer jag att tänka så och så en stund på vilka konsekvenserna blir för de olika alternativet.

I det här fallet skulle jag förmodligen inse att alla skulle vara tacksamma för att jag hjälpte till som bonusmamma. Jag skulle troligen göra bonussonen lycklig som får träna och skulle jag inte hjälpa till skulle han bli ledsen. Därmed vore valet enkelt för mig. Jag skulle nog också se det som en möjlighet till att få göra något eget med bonusbarnet och därmed stärka relationen, vilket ju också är en slags investering.

De gånger jag suttit med mitt eget barn i diverse trista lokaler har jag tagit med en bra bok och så har jag gjort det till en god stund istället. Kanske träffar du några trevliga föräldrar att snacka väder och vind med. Eller så kan du skaffa trådlöst bredband och bärbar dator och surfa på Aff ostört en timme.

[Lena76]

Dumheter, vaddå mamman som startat upp det? sonen älskar sin hockeyträning och detta infaller nu på pappans vecka, då är det han som ska ombesörja att sonen kommer dit i tid, han har valt dig som sin partner och du har valt honom och då hjälps man åt, nästa gång kanske det är du som behöver hjälp och då ställer han upp, när ni blir äldre så kanske du behöver din bonussons hjälp etc etc. En familj ställer upp på varann, tycker det är så tarvligt och dåligt av dig att inte vilja göra det.

[Tina40plus]

Detta inlägg är högintressant, tycker jag eftersom det gör att jag måste ifrågasätta mig själv.

Jag tycker mig ha läst många inlägg där bonusmamman skriver om att det är hon och barnens far som skjutsar bonusbarnet till någon aktivitet även då barnet är hos biomamman - kan inte komma ihåg att jag läst att någon skulle opponera sig mot det.
NU är situationen den motsatta - bonusmamman vill inte ställa upp och skjutsa under deras vecka och flera tycker att hon borde ställa upp på det.

Det att jag måste ifrågasätta mig själv är p g a att jag hört till dem som självklart tycker att man måste ställa upp - för barnets skull! MEN i och med det som jag varit med om som bonusmamma (har varit den som ställt upp till 120% - med andra ord låtit mig utnyttjas av ALLA) så vet jag idag att det är YTTERST VIKTIGT att man inte trillar dit. Så nu blir min första reaktion att du givetvis skall ställa upp för gossen men mitt sunda förnuft och erfarenheten säger att du gör helt rätt som inte ställer upp!!!!! Jag tror att du nu står inför ett väldigt viktigt vägskäl - det är nu du väljer om du blir en dörrmatta eller en självständig välmående individ som inte låter sig hunsas och utnyttjas. Ja, jag vet att jag uttrycker mig en aning överdrivet men vill bara göra helt klart hur jag ser på saken.

Summa summarum: ja, du kanske kommer att känna dig uslig som inte ställer upp, Ja, personer i din omgivning (speciellt de som inte vet hur det kan gå) kommer att uppfatta dig som elak, egoistiskt osv. osv. men mitt slutgiltiga råd blir att du absolut inte skall ställa upp på detta eftersom din "magkänsla" säger dig så.

Stå på dig och var stolt över dig själv!
Ifall omgivningen skulle förstå så skulle de istället för att vara fördömande beundra dig för ditt kloka och modiga val!

[Tina40plus]

Jag förstår att du reagerar som du gör men om jag tar mig som exempel så har jag som bonusmamma ställt upp till 120% (jag har, i ren dumhet och i brist på bättre vetande, tagit på mig pappans uppgifter, mammans uppgifter eftersom hon varit dysfunktionell och sedan mina egna uppgifter som vuxen) och tro mig, det är många, många andra bonusmammor som gjort det. Detta är en mycket vanlig och subtil fälla som många går i. Utifrån dessa erfarenheter tycker jag att TS är väldigt klok och modig som vågar stå på sig och gå efter sin egen känsla över vad hon vill ställa upp på. Men du kan ju fråga henne - ställer hennes man upp för sina egna barn och hennes barn till 100% - då kanske det är en annan diskussion.