Inte varit inne på länge nu. Ser att det är väldigt lugnt på detta snack. Har ju inte så mycket att tillföra då jag inte bor med mina barn.
Nu börjar det dock hända saker här efter 16 månaders mardröm. Äntligen!!! Inte en dag försent. Nu hoppas jag att det vänder och att jag får tillbaks mina barn.
Jag träffar mina barn 1 dag i veckan och får ju reda på lite vad som händer så. Fick reda på att sonen gjorde en ny koll ang ögonen på BVC eftersom den första kollen inte gick så bra. Andra kollen gick kanonbra, lättnad.
Min äldsta dotters mage är fortfarande problematisk, men nu ska hon äntligen få träffa en specialist läkare, har tjatat på exet att han verkligen måste vara bestämd på BVC för de mesar så och exet vågar aldrig säga till att nu får det vara slut på massa expreimenterade och nu vill vi för dotterns skull få det kollat ordentligt vad det är med hennes mage.
Lilltjejen växer så det knakar och pratar massa, runt 60 ord. Det går undan. Blir 20 månader på torsdag.
Jag väljer att vara anonym med mitt namn, men ni vet ju vem jag är och jag hoppas att ni inte skriver ut mitt namn i era svar.
Hur är det med er?
1
Äntligen kanske man får vara mamma igen Inte varit inne på länge nu. Ser att det är väldigt lugnt på detta snack. Har ju inte så mycket att tillföra då jag inte bor med mina barn.
Nu börjar det dock hända saker här efter 16 månaders mardröm. Äntligen!!! Inte en dag försent. Nu hoppas jag att det vänder och att jag får tillbaks mina barn.
Jag träffar mina barn 1 dag i veckan och får ju reda på lite vad som händer så. Fick reda på att sonen gjorde en ny koll ang ögonen på BVC eftersom den första kollen inte gick så bra. Andra kollen gick kanonbra, lättnad.
Min äldsta dotters mage är fortfarande problematisk, men nu ska hon äntligen få träffa en specialist läkare, har tjatat på exet att han verkligen måste vara bestämd på BVC för de mesar så och exet vågar aldrig säga till att nu får det vara slut på massa expreimenterade och nu vill vi för dotterns skull få det kollat ordentligt vad det är med hennes mage.
Lilltjejen växer så det knakar och pratar massa, runt 60 ord. Det går undan. Blir 20 månader på torsdag.
Jag väljer att vara anonym med mitt namn, men ni vet ju vem jag är och jag hoppas att ni inte skriver ut mitt namn i era svar.
Hoppas att det ordnar sig på bästa sätt för barnens skull och att du mår bättre psykiskt än du gjorde förr.
Pluggar du nu igen eller har du börjat jobba? jag hoppas också att du har skaffat vänner som kan stötta dig!
2
Hoppas att det ordnar sig på bästa sätt för barnens skull och att du mår bättre psykiskt än du gjorde förr.
Pluggar du nu igen eller har du börjat jobba? jag hoppas också att du har skaffat vänner som kan stötta dig!
Nej, jag pluggar inte men ev så ska jag få en praktikplats men allt tar sådan tid, den har nu hållt på 1 år för att ha ett möte för att se om jag berättigad att ingå i deras team. De anser att jag är för frisk och drivkraftig av mig självt för att ingå deras team, där mest kroniskt psykiskt sjuka människor och enl min läkare så har jag inga psykiska hinder. Vi får se helt enkelt.
Självklart så kommer barnen att få det bra. Jag tycker det är lite konstigt att alla bara utgår från att pappan skulle vara bättre vårdnadshavare och jag är nästan övertygad om att pappan inte kommer få enkild vårdnad då han inte visat något litet uns till att vilja samarbeta, medans jag varit öppen för det hela tiden. Inte ens nu när vi inte har någonstans att vara vid vårt umgänge vill han samarbeta. Det finns inga lokaler och jag har sagt att vi kan ses hemma hos mig (barnen har sitt rum kvar och alla saker) men det vill inte pappan gå med på och hittar på en rövarhistoria.
Han kommer enligt min advokat få det jobbigt i rätten för han har inga godtagbara skäl och det är inte bara detta som jag nyss skrev om.
Jag har mina vänner och nu vet jag ju vilka som är mina riktiga vänner och som är att lita på.
Jag mår bättre psykiskt, märks inte det ganska tydligt?
4
Nej, jag pluggar inte men ev så ska jag få en praktikplats men allt tar sådan tid, den har nu hållt på 1 år för att ha ett möte för att se om jag berättigad att ingå i deras team. De anser att jag är för frisk och drivkraftig av mig självt för att ingå deras team, där mest kroniskt psykiskt sjuka människor och enl min läkare så har jag inga psykiska hinder. Vi får se helt enkelt.
Självklart så kommer barnen att få det bra. Jag tycker det är lite konstigt att alla bara utgår från att pappan skulle vara bättre vårdnadshavare och jag är nästan övertygad om att pappan inte kommer få enkild vårdnad då han inte visat något litet uns till att vilja samarbeta, medans jag varit öppen för det hela tiden. Inte ens nu när vi inte har någonstans att vara vid vårt umgänge vill han samarbeta. Det finns inga lokaler och jag har sagt att vi kan ses hemma hos mig (barnen har sitt rum kvar och alla saker) men det vill inte pappan gå med på och hittar på en rövarhistoria.
Han kommer enligt min advokat få det jobbigt i rätten för han har inga godtagbara skäl och det är inte bara detta som jag nyss skrev om.
Jag har mina vänner och nu vet jag ju vilka som är mina riktiga vänner och som är att lita på.
Jag mår bättre psykiskt, märks inte det ganska tydligt?
Tack Ida :-) Jag yrkar på fortsatt gemensam vårdnad och att pappan vill samarbeta och inte att barnen har mer rätt till sin mamma än vad de har idag.
Pappan portförbjuder mig från allt, jag har bara mina 90 min i veckan med dem. Min äldsta dotter mår jättedåligt av detta och storgråter och håller mig fast när vi säger hejdå. Sonen han inser mer på nåt sätt och T hon är för liten för att förstå, men hon extrem mammig när vi ses och vill vara nära mig hela tiden och bli buren mm.
Jag tror det kommer gå bra, är helt lugn, det kan inte bli värre. Ska bli mycket intressant pappans alla svepskäl radas upp, han har kört med rövarhistorier bra länge nu, undrar till vilken nytta?
Nästa gång jag skriver här hoppas jag komma med riktigt glada nyheter att mardrömmen är över och man kan slippa allt detta som varit.
5
Tack Ida :-) Jag yrkar på fortsatt gemensam vårdnad och att pappan vill samarbeta och inte att barnen har mer rätt till sin mamma än vad de har idag.
Pappan portförbjuder mig från allt, jag har bara mina 90 min i veckan med dem. Min äldsta dotter mår jättedåligt av detta och storgråter och håller mig fast när vi säger hejdå. Sonen han inser mer på nåt sätt och T hon är för liten för att förstå, men hon extrem mammig när vi ses och vill vara nära mig hela tiden och bli buren mm.
Jag tror det kommer gå bra, är helt lugn, det kan inte bli värre. Ska bli mycket intressant pappans alla svepskäl radas upp, han har kört med rövarhistorier bra länge nu, undrar till vilken nytta?
Nästa gång jag skriver här hoppas jag komma med riktigt glada nyheter att mardrömmen är över och man kan slippa allt detta som varit.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
