Har jag inte läst men väl tre recensioner. Erik Wallrup i svd: http://www.svd.se/kulturnoje/littera...el_3752803.svd Dilsa Demirbag-Sten i Expressen: http://www.expressen.se/kultur/1.176...ra-tillstandet Och Sverker Sörlin i GP: http://www.gp.se/kulturnoje/litteratur/1.245696-ola-sigurdson-det-postsekulara-tillstandet Undrar om recensenterna läst samma bok :O! Wallrup verkar odelat positiv och ser inte så många problem med boken. Sörlin tycker att den är intressant men för tungrodd och Demirbag-Sten kallar den visserligen inbjudande – men är helt emot innehållet. Kanske lurigt att välja en recensent som inte verkar känna den kristna kultursfären så väl – det lyser tyvärr igenom i hennes inlägg. Hon upprörs också över att det är teologer som samtalar i Srs Teologiska rummet. Hmmmja. Inte helt lätt att begripa sig på vad boken kan innehålla utifrån det där, men jag fick ngra spännande frågor. Uttrycket det postsekulära tillståndet har han snott från Habermas som menar att den sekulära hypotesen dött. Riktigt precis vad det skulle innebära vet jag inte. På ngt sätt att religionen blivit mer synlig i samhället. Och att den (eller kanske snarare kristendomen?) borde bli det ännu mer. Demirbag-Sten tolkar det som om han kräver mer makt åt de religiösa institutionerna, men det verkar de två andra recensenterna inte ha läst in. Wallrup skriver:” Det är två saker Sigurdson är ute efter, dels att återge religionen en offentlig röst, dels att peka på att det moderna har ett förträngt religiöst förflutet.” Vaddå EN offentlig röst? Sörlin ifrågasätter om kristna marginaliserats överhuvudtaget (han tolkar nog offentliga rösten så). Alla tre verkar överens om att Sigurdsson dels ser liberalismen som sprungen ur kristendomen och dels kritiserar den – men riktig t hur och vad han säger verkar inte klart. Jämför Wallrups: ” Om allt fokus läggs på individen bryter samhället ihop i brist på gemenskap, men eftersom människan uppstår i samspel med sin omgivning är det för det goda samhället man bör kämpa – ett samhälle av individer.” med Demirbag-Stens: ” Som många andra teologer och religiösa auktoriteter finner Sigurdson idén om individens suveränitet vara det största missförståndet i vårt samhälle, och han slår knut på sig själv för att belägga att individen är en liberal fantasi. Vem kan existera i ett vakuum? frågar han.
Så sant. Men så länge det finns en kurd lever kurderna. När den sista samen har dött finns inte heller några samer. För att förtydliga: individen är förutsättningen för skapandet av ett kollektiv, inte tvärtom.” Sörlin tycker att boken är ett kraftprov och skriver: ” Resonemanget om tolerans tillhör bokens bästa. Han visar att tolerans i grunden är ett både politiskt och problematiskt begrepp. Vem tar sig rätten att tolerera vem och vad? Toleransdiskursen förutsätter i själva verket makt.” Spännande – inte minst att man kunde läsa boken så olika!
1
Sigurdsson Postsekulära tillståndet Har jag inte läst men väl tre recensioner. Erik Wallrup i svd: http://www.svd.se/kulturnoje/littera...el_3752803.svd Dilsa Demirbag-Sten i Expressen: http://www.expressen.se/kultur/1.176...ra-tillstandet Och Sverker Sörlin i GP: http://www.gp.se/kulturnoje/litteratur/1.245696-ola-sigurdson-det-postsekulara-tillstandet Undrar om recensenterna läst samma bok :O! Wallrup verkar odelat positiv och ser inte så många problem med boken. Sörlin tycker att den är intressant men för tungrodd och Demirbag-Sten kallar den visserligen inbjudande – men är helt emot innehållet. Kanske lurigt att välja en recensent som inte verkar känna den kristna kultursfären så väl – det lyser tyvärr igenom i hennes inlägg. Hon upprörs också över att det är teologer som samtalar i Srs Teologiska rummet. Hmmmja. Inte helt lätt att begripa sig på vad boken kan innehålla utifrån det där, men jag fick ngra spännande frågor. Uttrycket det postsekulära tillståndet har han snott från Habermas som menar att den sekulära hypotesen dött. Riktigt precis vad det skulle innebära vet jag inte. På ngt sätt att religionen blivit mer synlig i samhället. Och att den (eller kanske snarare kristendomen?) borde bli det ännu mer. Demirbag-Sten tolkar det som om han kräver mer makt åt de religiösa institutionerna, men det verkar de två andra recensenterna inte ha läst in. Wallrup skriver:” Det är två saker Sigurdson är ute efter, dels att återge religionen en offentlig röst, dels att peka på att det moderna har ett förträngt religiöst förflutet.” Vaddå EN offentlig röst? Sörlin ifrågasätter om kristna marginaliserats överhuvudtaget (han tolkar nog offentliga rösten så). Alla tre verkar överens om att Sigurdsson dels ser liberalismen som sprungen ur kristendomen och dels kritiserar den – men riktig t hur och vad han säger verkar inte klart. Jämför Wallrups: ” Om allt fokus läggs på individen bryter samhället ihop i brist på gemenskap, men eftersom människan uppstår i samspel med sin omgivning är det för det goda samhället man bör kämpa – ett samhälle av individer.” med Demirbag-Stens: ” Som många andra teologer och religiösa auktoriteter finner Sigurdson idén om individens suveränitet vara det största missförståndet i vårt samhälle, och han slår knut på sig själv för att belägga att individen är en liberal fantasi. Vem kan existera i ett vakuum? frågar han.
Så sant. Men så länge det finns en kurd lever kurderna. När den sista samen har dött finns inte heller några samer. För att förtydliga: individen är förutsättningen för skapandet av ett kollektiv, inte tvärtom.” Sörlin tycker att boken är ett kraftprov och skriver: ” Resonemanget om tolerans tillhör bokens bästa. Han visar att tolerans i grunden är ett både politiskt och problematiskt begrepp. Vem tar sig rätten att tolerera vem och vad? Toleransdiskursen förutsätter i själva verket makt.” Spännande – inte minst att man kunde läsa boken så olika!
Och man kan lyssna på Sigusrdsson själv i Telolgiska rummet från i oktober. Min komlutter samarbear inte så jag har bara hört de första 12 minutrarna och de låter rätt annorlunda än jag trott från recensionerna!
2
Och man kan lyssna på Sigusrdsson själv i Telolgiska rummet från i oktober. Min komlutter samarbear inte så jag har bara hört de första 12 minutrarna och de låter rätt annorlunda än jag trott från recensionerna!
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
men väl tre recensioner. Erik Wallrup i svd: http://www.svd.se/kulturnoje/littera...el_3752803.svd
