Alicias hål i öronen

[Marie_AOA]

Jag klipper ut det jag skrev i min blogg (i DAG ska vi ta nya hål förresten):

Alicia var på 5,5-årskontroll i går. Hon "skötte sig" sig exempariskt!
Hon är nu 117,5 cm lång och väger 22 kilo. Rak och fin ryggrad, fina
lungor och bra hjärtljud. Sprutan kändes inte ett dugg sa hon. Ok, jag
hade satt emla-plåster en stund innan (bedövningsplåster) men vad då,
det är ju ett barn! Alexander var nog mer orolig än Alicia själv. Han
stod vid väggen och var rädd att det skulle göra ont på hans älskade
lillasyster. Han är så go, Alexander!


Sen körde vi in till stan för att ta hål i hennes små öron; hennes
dröm! Vi kom dit och fick världens bästa från personalen! Hon
tog in Alicia och mig i deras fikarum för att ta hålen eftersom
lillan är så pass blyg. Maskineriet laddades och det blev ett hål.
Alicia började gråta direkt. Hon tyckte det gjorde så ont stackaren!
Men hoppsan, det var redan ett annat öronhänge i maskinen!
Så vi sa att vi tar ut det och sätter in det Alicia valt. Men det
nya gick inte igenom. Det gjorde ont och Alicia grät. Vi bestämde
att vi skulle komma tillbaka om några dagar och göra nytt hål i
det örat + ett i det andra. Det var så synd om tjejen som tog
hålet också. Hon var så ångerfull med tanke på Alicias mutism
och att det blev så fel. Men det är ju sånt som händer. Det var
bara synd att det hände Alicia som är lite speciell.

Alicia ville ha ett rosa bandet band och det fick hon av tjejen.
Och nästa gång ska de små öronen emlas för oj vad hon tyckte
det gjorde ont, lilla Alicia.

[Daga]

När min äldsta dotter fyllde fyra år skulle hon få hål i öronen. Det var hon absolut bestämd med.
Hon talade om det för alla. Så i födelsedagspresent fick hon flera par fina örhängen av släkt o vänner.

Dagen efter var det dags. Vi åkte in. Dottern satte sig stolt på stolen - och tog den första hålet.
Hon grät inte men tyckte det gjorde jätteont.
Så när hon skulle ta i andra örat sa hon; nej tack.
Vi lockade o pockade men nej. Hon vill inte.
Och så blev det.
Hon hade ett örhänge i några år, sedan tog vi bort det.

Vi flyttade till Sverige och lärde oss här att man ska vara försiktig med hål i öronen pga allergirisken.

Så varje gång dottern pratade om att hon ville ha hål i öronen sa jag nej, det får du inte.
Hon slutade tjata. Blev vuxen. Men lydde mamma, inga hål i öronen.
När hon var ca 26 år tyckte jag att hon hade väntat länge.
Så jag köpte fina guldörhängen och lade i ett kuvert, tillsammans med pengar och skrev: NU får du göra hål i öronen.
Och då gjorde hon det.

(kan tala om att hon annars är en mkt bestämd kvinna med hög befattning på sitt arbete. Självständig och mkt duktig. Mammas ord sitter i länge)

[Marie_AOA]

länge hon väntade. Alicia tog ett hål i dag, med emlade öron. Emla är bäst! Hon skrek inte eller nåt! Men hon ville ändå bara ha ett i dag. Hon ska ta det andra i morgon redan.

[Sanna, William&Linus]

När jag jobbade som frissa hade vi två aparater och var det någon som var rädd så laddades båda och vi tog samtidigt.

Själv fick jag hål när jag var ca 2½ år eftersom vi bodde i spannien, där måste alla tjejer ha, annars är man en kille

[Sanna, William&Linus]

Va skönt att det blir av i alla fall så hon inte blev förskräckt.

Emla är bra!

[Marie_AOA]

http://mariemedfamilj.bloggagratis.se/
På min blogg, hon håller själv undan håret och ville gärna visa för kameran.