Skrivet: 2009-11-14, 23:10
#1
Lite kär i er nu faktiskt :)
Hej bästemammorna!
Sist jag var inne på forumet så skrev jag 5 mil inlägg. Sen blev jag helt däckad i värsta influensan i 2 veckor och resten av familjen fick det också men inte precis lika hårt som det gick åt mig. Nu håller jag på att hjälpa min mamma att flytta så den senaste veckan har jag mest stått med huvudet i en packlåda men nu så.. nu kom jag hit igen. Hej igen
Jo, jag vill först säga att jag har tänkt mycket på er här, vår grupp och jag måste säga att jag är så glad över att ni finns och att jag får vara en del av den. Irl har jag en föräldragrupp som vi träffade på BVC men vi hann bara gå kurs innan vi födde och sen efter förlossningen så har vi kanske träffas 4-5 ggr. En jättego grupp men ni vet, tiden och orken att dra ihop träffar eller som för oss fåt till det med en kolikstart med 6 månaders gallskrik hela nätterna och noll sömn.
Då kom jag att tänka på vår grupp här. Hur vi möttes när vi skulle plussa eller precis hade plussat. Hur vi skrev om våra växande magar, illamående, foglossning och vardagen i alla långa månader innan det var dags för förlossning. Vi räknade ner, gratulerade och det fanns bilder att titta på. Sen skrev vi om första tiden med vår nya familjemedlem, nya roller, nya faser och sen ställde de sig upp, kröp och gick. Nu skriver vi inte lika ofta men vi finns här ändå. Det går alltid att komma hit och säga hej, slänga ett ord, en fråga eller bara läsa. Jag är så himla glad över er så ni anar inteAtt få följa era små och se bilder ibland och upptäcka likheter med min dotter. Upptäcka olikheter och bolla stora och små saker.
Jag har de flesta av er på facebook nu som jag skaffade i juli/aug och jag har lagt er i en egen kategori som jag döpt till AFF. Jag har en kategori som jag döpt till föräldragruppen.. och AFF kategorin där är större än föräldragruppen. När jag tittar på era ansikten och sen jämför med gruppen som finns här in min stad och som jag mötte på BVC så inser jag att jag känner mer för er än dem jag har nära geografiskt.
Hur kunde det bli så lyckat? Hur kommer det sig att just vi fick en så bra junigrupp där det är högt till tak och nära till hjärtat? Idag funderade jag på att det är ju smått otroligt att vi alla här blev med barn samtidigt. Det är ju slumpen! Det kunde ju ha skilt 7 månader mellan första och sista barnet om nu alla skulle ha barn. Då hade VI aldrig stött på varann. Visst är det stort!
Jag tänker på flera av er dagligen. Andra kommer jag hit för att hålla fast i och själv är jag en periodare här på forumet för det är så fullt upp med Lillan, allergi och annat hela dagarna att det inte finns ork eller ord kvar när kvällen kommer. Det lilla som finns kvar hamnar på facebook och farmville
Nu babblar jag och jag har babblat om det här förr.. men så är det. Ibland önskar jag att ni hade funnits i min landsände och så kunde man ha låit alla ungarna leka tillsammans när solen sken och det var riktigt gott ute. Då kunde klätteraporna fått klättra på kapp och så hade pratmajorna pratat i kör. De barnen jag sett mycket på kort eller i en blogg känns nästan som "mina" barn. Jag kommenterar oftast inte men jag sitter för mig själv och ler för han/hon är så söt, rolig eller härlig.
Jag kände bara att jag ville vara väldigt sentimental nu en sväng så nu är det gjort. Ni är bäst. Ni är grymma morsor och det känns så tryggt att få läsa och ta del av ert liv när jag vet att ni har en liten fis hemma som är i ålder som min. Ofta tänker jag att jag ska komma in här och fråga något men så försvinner det i allt liv som alltid pågång här hemma.
Har jag missat att lägga till någon på facebook så skicka ett mail här med ert namn/e-mail så letar jag upp er och placerar er i min AFF kategori. Vi är ett gäng där nu men jag vill inte lägga ut mitt riktiga namn här, eller sätta ut mitt nick på fejjan. Jag har skyddat min sida och sånt där för att just kunna känna mig trygg med vem som tittar och läser.
Stora sentimentala kramar från Jolie!! <3
