Jag är ledsen att jag provocerade dig.
Först och främst må jag låta inskränkt, men sanningen är den att jag nog prövat på lite olika sorters tillvaro i livet och har en slags referenspunkt som utgår från ett mellanting av dessa, även om min tillvaro idag är mer än trygg.
Det du beskriver om dig själv och sitt liv är beklagligt. Och såklart inte ditt fel- det handlar inte om att försöka skuldbelägga. Men kan du inte se att du blir mer sårbar om ensam än du skulle vara med ett stöd runt dig? Och innebär inte det då samtidigt en ökad utsatthet för ditt barn?
Ett ensamt föräldraskap kan, som jag ser det, absolut vara en riskfaktor för ett barn. Men det finns betydligt fler, och betydligt värre. Alla har vi våra svaga sidor, och det är väl bra om vi kan bättra på just dem?
När jag var ensam med dottern tänkte jag många gånger på vad som skulle hända om jag avled hastigt till följd av en olycka eller sjukdom. Jo, för det händer ju, vi läser om det i tidningen ibland och förfasas över att ett litet barn behövt sitta i dygn med sin döda förälder och tvingats dricka vatten ur badkaret samt äta smulor från golvet. Trauma.
Jag byggde upp system som gick ut på att dels lära dottern att ringa tidigt. Vi la in snabbuppringning på telefonen så hon bara behövde trycka en knapp. 1 för mormor och morfar, 2 för pappa, 3 för morbror o.s.v.
Jag såg också till att ha system runt mig som skulle fånga upp om jag plötdligt försvann, slutade höra av mig eller lät bli att svara. Det kräver ju faktiskt ingen större ansträngning, den biten kan man ju lösa över internet om man saknar irl-vänner.
För att återknyta till din inledning så vill jag påpeka att min människosyn är sådan att jag tycker att utsatta människor ska ha de bästa resurserna. Skillnaden är att när du fokuserar på den ensamstående förälderns utsatthet och behov (av avlastning, stöd m.m.) så fokuserar jag på barnets utsatthet och behov. För mig är barnperspektivet alltid viktigast.
Att vara ensamstående förälder är toppen, jag har varit det själv så länge att jag nog aldrig kommer se mig som annat. Hur nöjd jag än varit med min ensamhet har jag valt att se den som en riskfaktor för mitt barn, och därför försökt kompensera för den.