... på TV4. Och gråter och gråter. Snacka om gravidhormoner! Mina, alltså! =)
Brukar ni se på det? Inget för känsliga dock, mycket blod och många detaljerade bilder på kejsarsnitt.
lyrasmamma.wordpress.com
jaaaJag tittar och gråter floder. Men jag brukar blunda lite när de gör kejsarsnitt, för jag tycker det ser lite läskigt ut.
Jag såg det en gång när jag var hemma och var sjuk och JA jag grät också och joo lite väl detaljerade snittbilder tycker jag att det är.
Jag är ju snittad två gånger och det kändes som om det var lite mer insyn i operationen än vad jag behövde.
Sen tycker jag att det är lite otäckt att de är så otroligt bedövade allihopa. Det är ju ytterst få som ens försöker utan smärtlindring. Barnmorskorna/läkarna får ju berätta för dem att NU är det dags att krysta o ta i. Usch.
OCH som svensk lyfter jag ju lite på ögonbrynen när jag ser att vissa har halva släkten med på förlossningen, det skulle jag Aldrig vilja ha!
Men annars är det underbart med att nyfödda!!
ja jag måste ju medge att även jag tycker det är konstigt att ha hela tjocka släkten med sig när man föderDet skulle inte jag heller vilja. Verkligen många som är superduper bedövade, men det är väl kanske en sak för var och en att bestämma. Jag hade bara lustgas m min dotter och det funkade för mig. Trots det fick min BM guida mig, för jag kan inte påstå att jag minns att jag fick lust att krysta. Det var BM som vid varje krystvärk fick heja på och leda mig. Detta till trots att jag hade en snabb förlossning, på två timmar så öppnade jag mig (från 5-10 cm) och födde fram min dotter
Jag tittar med på det så ofta jag kan. Tycker det är jättebra. Gråter med endel pga hormonerna, men känner att jag lärt mig lite iallafall. Min första graviditet nu, så det är jätte spännande.
Jag kollar också om jag är hemma den tiden. Tycker egentligen inte att det är bra, skiljer sig mycket från barnmorskorna som gick för några år sen. Gråter och gråter och gråter. Men jag KAN ändå inte låta bli att titta när jag får möjlighet (utom precis när de gör kejsarsnitt, det kan jag låta bli att se.) Tycker också att det känns märkligt att man vill ha med så mycket släkt och att läkarna ibland är lite plumpa i sina skämt. Man är ju så känslig när man föder barn, så det kan lätt missuppfattas och man kan ta illa vid sig. Tycker de kan vara lite mer försiktiga. Ni som väntar första barnet borde få se "barnmorskorna". Stämmer mycket mer överens med hur det är att föda i Sverige.
Ja, jag tittar på det så ofta jag kan! Har alla avsnitt inspelade av svenska "Barnmorskorna" och norska "Jordemödrar". Är det någon som vill se alla 6avsnitten av Jordemödrar så har jag också en länk så man kan se alla avsnitten i datorn. Svenska barnmorskorna kan man ju se i SVT play!
Fast det håller jag inte med om riktigt, jag tycker att det är en hel del helt vanliga förlossningar också. I dag var det tex två där kvinnorna födde helt utan smärtlindring.
Sedan är det förstås dramaturgiskt mer spännande om det tex är tvillingar.
lyrasmamma.wordpress.com
Jag blundar också då, lite mer än jag vill se. Har ju gjort två snitt och gillar inte riktigt tanken på att det såg ut så där... :-)
lyrasmamma.wordpress.com
Jag har inte heller sett jättemånga gånger, brukar ha tv:n på ibland när jag jobbar hemma. Håller med om att det är underligt att epidural verkar vara standard, de som väljer att inte ta det verkar vara undantag. Är det så i Sverige också? (Har själv inte fått epidural, varken under förlossningen innan akutsnittet eller under den vaginala förlossningen).
Och jag blir helt matt vid tanken att jag skulle föda med hela släkten där! =) Det är ju jag och maken, vårt jobb tillsammans!
lyrasmamma.wordpress.com
Det är ju spännande, men kanske inte så representativt för Sverige. Men visst lär man sig en hel del. Och så får man gråta lite, det kan vara rätt skönt. =)
lyrasmamma.wordpress.com
När bebisen kommer ut och tar sina första andetag, då gråter jag alltid. =)
Jag har också sett Barnmorskorna (men inte den norska, den missade jag). Och så var det en serie på TV4 för några år sedan om fyra förlossningar, tror jag. Där var en tjej från en av mina tidigare ankomstgrupper med, så det var lite extra spännande att se.
lyrasmamma.wordpress.com
Undrar varför det är så fascinerande att se! Jag känner mig lite som att jag "frossar i förlossningar". Jag gillar att läsa om förlossningar också. Tar gärna länken till den norska serien, den missade jag.
lyrasmamma.wordpress.com
Klicka på den här länken:
http://www1.nrk.no/nett-tv/prosjekt/619
och sedan på:
"Se TV-serien her!" så ligger alla 6 norska avsnitten där!!!
se det då och då när det är på tv och jag har tid.
Det är ju dock USA så man får ta det med en nypa salt, det är ju väldigt stor skillnad mot Sverige. De förlöser ju med ett helt annat arbetssätt än vad vi gör här.
T.ex: Att dom ofta börjar krysta utan att ha krystvärkar
....Att det där är doktorn som kommer in och förlöser, och att han dessutom klär sig sterilklädd
...Att barnen nästan alltid tas bort från mamma och undersöks på annat bord innan dom får komma till mamma fint inlindad i filt
...Att ryggbedövning är mer regel än undantag
... Att dom har hela släkten med sig i förlossningsrummet. Alla ligger ju dessutom platt på rygg och föder.
Men visst kan man inte låta bli att titta iallafall. Är ju lite kul att se hur dom gör där borta också, och hur olika det kan va
"Barnmorskorna" på tv4 är ju bättre att se om man vill ha lite hum om hur det går till i Sverige
Och visst hör det till att inget öga ska va torrt då en liten bebis föds, även om det så är på tv
kram
Jag måste bara fråga angående att flera av er är så skeptiska till smärtlindring och att man borde prova utan först. Varför då? Vill man inte ha all smärtlindring i världen? Resonerar ni samma om/när ni bryter benet eller ska göra någon annan operation?
Att ta smärlindring vid benbrott förvärrar ju inte benbrottet, men att ta epidural vid en förlossning kan försvåra förlossningen, förhindra att mamman känner av krystvärkarna och på så sätt "skada" bebisen i och med ett mer uttänjt förlossningsförlopp.
Det finns många alternativa metoder att lindra smärta, jag tipsar gärna om profylaxandning som i alla fall för mig verkligen fungerade. Själv skulle jag inte ta en epidural om jag inte var absolut tvungen, för att jag vet vilka risker det för med sig, både för mig och för min bebis.
Då får sjukvården ta och fixa fram något som hjälper och inte är farligt. Det är rent ut sagt för jävligt dåligt att det inte finns mer. Jag tar gärna emot alla tips på vad som är ok att ta. Tänker inte finna någon njutning i att spela martyr och genomlida en massa smärta.
