Som sagt i rubriken; hur vet man om man är en bra förälder? Eller att man är good-enough i alla fall... Det kanske är en dum fråga men jag måste få ställa den. Fick barn för ett tag sedan (mitt första), som jag älskar otroligt mycket men trots det kan jag känna mig otroligt less och ledsen på allt. Är jag en dålig mamma som inte tycker att allt som har med spädbarnstiden att göra är superkul? Hur har ni resonerat? När visste ni att ni gett ert barn tillräckligt för att bli en bra individ? Vad krävs för att göra ett barn till en bra människa?
Vet att närhet är viktigt men om man fysiskt inte är kapabel (på grund av sjukdom) att bära omkring på sitt barn, riskerar man då att "förstöra" grunden för sitt barn -om man utgår från AP (attachment parenting) teorin eller kan man vara good enough ändå?
Kanske låter lite luddigt men förhoppningsvis förstår ni grunden i mina tankegångar.
1
Hur vet man om man är en bra förälder? Som sagt i rubriken; hur vet man om man är en bra förälder? Eller att man är good-enough i alla fall... Det kanske är en dum fråga men jag måste få ställa den. Fick barn för ett tag sedan (mitt första), som jag älskar otroligt mycket men trots det kan jag känna mig otroligt less och ledsen på allt. Är jag en dålig mamma som inte tycker att allt som har med spädbarnstiden att göra är superkul? Hur har ni resonerat? När visste ni att ni gett ert barn tillräckligt för att bli en bra individ? Vad krävs för att göra ett barn till en bra människa?
Vet att närhet är viktigt men om man fysiskt inte är kapabel (på grund av sjukdom) att bära omkring på sitt barn, riskerar man då att "förstöra" grunden för sitt barn -om man utgår från AP (attachment parenting) teorin eller kan man vara good enough ändå?
Kanske låter lite luddigt men förhoppningsvis förstår ni grunden i mina tankegångar.
Ibland kan kärleken till ett barn nästan bli en slags kramp, en ångest att man ska göra allt rätt, och så ska det inte vara. Om det känns som att det är allt mer jobb och allt mindre glädje, speciellt om du inte kan känna någon glädje längre i ditt barn, ska du söka hjälp.
Fysisk kontakt är mycket viktig för ett barn, men det finns andra sätt än att bära omkring på barnet. Kan du t ex lägga dig och lägga ditt barn ovanpå dig och klappa barnet? Sedan är det minst lika viktigt att du finns för barnet, att du söker kontakt med barnet, på ett känsligt sätt utmanar barnet, att du läser av barnet och svarar på barnets signaler.
En deprimerad förälder har ofta svårare att hela tiden finnas för barnet och ha ett fortlöpande bra samspel med barnet. Sök hjälp om du tror att du är deprimerad.
3
Ibland kan kärleken till ett barn nästan bli en slags kramp, en ångest att man ska göra allt rätt, och så ska det inte vara. Om det känns som att det är allt mer jobb och allt mindre glädje, speciellt om du inte kan känna någon glädje längre i ditt barn, ska du söka hjälp.
Fysisk kontakt är mycket viktig för ett barn, men det finns andra sätt än att bära omkring på barnet. Kan du t ex lägga dig och lägga ditt barn ovanpå dig och klappa barnet? Sedan är det minst lika viktigt att du finns för barnet, att du söker kontakt med barnet, på ett känsligt sätt utmanar barnet, att du läser av barnet och svarar på barnets signaler.
En deprimerad förälder har ofta svårare att hela tiden finnas för barnet och ha ett fortlöpande bra samspel med barnet. Sök hjälp om du tror att du är deprimerad.
Med första barnet hade jag väldigt mycket mer föreställningar om hur allt skulle vara,och otroligt höga krav på mig själv.
Med andra barnet har jag varit mer avslappnad, inte hunnit och orkat ha lika höga krav, och det har gått väldigt bra ändå. (Om man inte kan bära barnet kan man kanske lägga barnet intill sig i en stol, säng, rullstol eller vad man nu har.)
Jag är bättre på att ge mig själv egen tid, vi samarbetar bättre min man och jag, det kanske beror på att jag släpper in honom på ett annat sätt som jag förmodligen inte gjorde förut. Min man var mycket bättre på vård av riktigt små barn än jag var, jag är bättre på barn från 18 mån.
Även om man ibland är helt slut och känner att man är irriterad och arg på barnen så är man good enough ändå. Jag tycker det fungerar bäst att säga till barnen på deras nivå att mamma är jättetrött osv, det kan barn bättre förstå än någon som försöker ta på sig en mask, det var det läskigaste jag visste när jag var liten.
Om man vet att man har lyckats?
Efter en natt med sjuka barn och dålig sömn, fräser åt barnen att de inte får gå upp än, kl halv sex, 1,5-åringen klappar en på kinden och säger:"Tycke om dej, mamma!"
Eller när femåringen flera gånger i veckan säger: Du är den snällaste mamman i hela världen!
4
Var lugn!
Med första barnet hade jag väldigt mycket mer föreställningar om hur allt skulle vara,och otroligt höga krav på mig själv.
Med andra barnet har jag varit mer avslappnad, inte hunnit och orkat ha lika höga krav, och det har gått väldigt bra ändå. (Om man inte kan bära barnet kan man kanske lägga barnet intill sig i en stol, säng, rullstol eller vad man nu har.)
Jag är bättre på att ge mig själv egen tid, vi samarbetar bättre min man och jag, det kanske beror på att jag släpper in honom på ett annat sätt som jag förmodligen inte gjorde förut. Min man var mycket bättre på vård av riktigt små barn än jag var, jag är bättre på barn från 18 mån.
Även om man ibland är helt slut och känner att man är irriterad och arg på barnen så är man good enough ändå. Jag tycker det fungerar bäst att säga till barnen på deras nivå att mamma är jättetrött osv, det kan barn bättre förstå än någon som försöker ta på sig en mask, det var det läskigaste jag visste när jag var liten.
Om man vet att man har lyckats?
Efter en natt med sjuka barn och dålig sömn, fräser åt barnen att de inte får gå upp än, kl halv sex, 1,5-åringen klappar en på kinden och säger:"Tycke om dej, mamma!"
Eller när femåringen flera gånger i veckan säger: Du är den snällaste mamman i hela världen!
Jag tror man ska erkänna för sig själv att alla saker inte är roliga och att de inte måste vara det.Det värsta borde vara föräldrar med påklistrade leenden som låtsas älska saker de inte egentligen gör,alltså att allt är jätteroligt vilket det aldrig kan vara.
Barn är starka,människor är starka.Att man inte kan bära omkring på barnet står och faller inte allt med.Inte om man ammar eller inte heller.
Inget i livet är helt perfekt,men har man det viktiga,kärlek,så löser sig det mesta.
Kraven idag är så oerhört höga,man ska gå på rytmik,amma si och så länge,bära i sjal,gå på kurser,föda utan smärtlindring,ha fina kläder.Till syvende och sist tror jag egentligen inte det betyder särskilt mycket alls för barnet i vuxen ålder,om ens något.
Kraven får inte bli en plåga,strunta hellre i dem.
Kärlek och omsorg är det viktiga.Du kan säkert hålla ditt barn även om du inte kan bära det.Sitt och håll det.Sov bredvid det.
Man kan lösa det mesta,även om alla förhållanden inte är perfekta.
5
Jag tror man ska erkänna för sig själv att alla saker inte är roliga och att de inte måste vara det.Det värsta borde vara föräldrar med påklistrade leenden som låtsas älska saker de inte egentligen gör,alltså att allt är jätteroligt vilket det aldrig kan vara.
Barn är starka,människor är starka.Att man inte kan bära omkring på barnet står och faller inte allt med.Inte om man ammar eller inte heller.
Inget i livet är helt perfekt,men har man det viktiga,kärlek,så löser sig det mesta.
Kraven idag är så oerhört höga,man ska gå på rytmik,amma si och så länge,bära i sjal,gå på kurser,föda utan smärtlindring,ha fina kläder.Till syvende och sist tror jag egentligen inte det betyder särskilt mycket alls för barnet i vuxen ålder,om ens något.
Kraven får inte bli en plåga,strunta hellre i dem.
Kärlek och omsorg är det viktiga.Du kan säkert hålla ditt barn även om du inte kan bära det.Sitt och håll det.Sov bredvid det.
Man kan lösa det mesta,även om alla förhållanden inte är perfekta.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
