föräldrautbildning ?? (långt)

[mammaAngelica]

Jag fick hem papper om att den nya gruppen med föräldrautbildning börjar snart och det är dags att anmäla sig till den nu.
så jag ringde min mvc och meddelade att jag inte skulle vara med.
fick trevliga svar ända tills mitt person:nr. nämndes och min ålder kom fram.
varav följande frågor lät

-ska du verkligen inte gå på kursen?
-du är ju ung
-det var ju ett par år sen du väntade din dotter
-känner du inte att du behöver uppdatera dina kunskaper?
-känner du dig redo för detta nu då?

efter detta så var min haka nere i golvet och jag kunde inte ens förstå att hon ens hade mage att säga dem sakerna!
jag visste inte om jag skulle bli arg eller om jag skulle skratta.
men jag tog absolut illa vid mig.

jag är en kvicktänkt människa med (stundvis) vass tunga och frågar henne

-jag undrar vid vilken ålder man får sunt förnuft och vid vilken ålder den försvinner.
då kan jag mer förberedda mig på att dels vara redo för att ha mitt andra barn och sen kan jag lätt lista ut hur gammal du är eftersom du tydligen passerat "bäst före- datumet"


trots detta otroligt "givande" samtal så tänker jag fortfarande inte gå på föräldrautbildning då jag inte fick ut nåt av att gå på det den första gången då jag var 17 och väntade min dotter.


första frågan är väl

-nån annan som stött på sånt bemötande som ung förälder? (under 25)

-ni som väntar 2:a,3:e,4:e osv....gick ni på föräldrautbildning när ni vänta första barnet och har ni tänkt göra det nu igen?

- är det nån som egentligen har ett vettigt svar på varför man skulle behöva gå på föräldrautbildningen när man inte fick ut nåt av det första gången?

-hur kan det finnas så många fördomar mot unga föräldrar vid det här laget?
vi lever inte på 1800-frös-ihjäl!

[Av-längtan-till-dig]

Jag var 23 när vi fick 1:an och jag har faktiskt inte stött på något sådant bemötande alls. Varken från MVC, BVC, släkt och vänner. Tråkigt att du känt dig illa bemött, särskilt av vården.

Vi gick föräldrautbildningen med 1:a barnet och vi var snabba med att anmäla oss till den då vi tyckte det skulle bli jätte kul och spännande.

Det är alla kanontrevliga barnmorskor som håller i dem träffarna hos oss och dem utformar alltid utbildningarna efter de deltagandes intresse, behov osv. Om man vill kan få testa på akupunktur, tens-apparater, prata bebis-tillbehör, amning, förlossningsupplevelser och tankar kring det, eller som sagt bara vara med för att man vill småprata med andra blivande mammor och knyta kontakter.

Det var väl inte jätte mycket ny information jag fick lära mig på föräldraträffarna då jag är en gravid-tokig kvinna som läser och försöker sätta mig in i allt jag kommer över ändå. Men visst snappade man upp några saker. Däremot var det ett superhärligt gäng blivande föräldrar och man gick och längtade till varje träff. Innan alla födde sina barn började vi träffas privat också och sedan alla fött träffades vi alla hemma hos varandra 1g/v hela det första året och hade så himla kul ihop varje gång. Vi har fortfarande tajt kontakt (dottern är nu 2 år) och vi hörs av träffas regelbundet.

Jag skulle JÄTTE GÄRNA vilja gå på föräldrautbildningen den här gången också (här finns grupper för enbart omföderskor också om man hellre vill gå det) men tyvärr är alla sådan utb. inställda här pga svininfluensan! Så det blir nog inget!

[StintanLinnea]

Har ju ingen erfarenhet av att vara ung förälder (är 37) men tyvärr är det nog vanligare än man kan tro med massa fördomar. Jag trodde dock att det gällde ännu yngre personer, under 20. Men kanske är det så att ju högre snittåldern blir desto äldre blir också de som betraktas som unga.

Jag gick föräldrautbildning vid förra graviditeten. Jag tyckte att det var en bra förberedelse för oss. Där vi bor erbjuds man ingen utbildning till omföderskor, men gjorde man det skulle jag kanske nappa då jag kanske hittar någon att vara mammaledig ihop med. Just nu vet jag ingen i mitt närområde som är gravid...

[Linkmamman]

Jag förstår att du reagerade på att bm fick en helt annan inställning pga din ålder. Så ung är du ju ändå inte + inte första barnet.

Men jag vill ändå påpeka att det inte bara handlar om fördomar, alltså det där med ung ålder. Men då menar man ju typ 16-19 som ungt, inte över 20. Enligt forkning om anknytning är faktiskt ung ålder en riskfaktor, nu menar jag statistiskt sett alltså. Men det finns även andra riskfaktorer, t ex dåligt ekonomi, bristande socialt nätverk, egen otrygg anknytning till föräldrar (största riskfaktorn). Jag menar inte att vården ska få uttala sig på det sättet som de gjorde mot dig för det.. men bara belysa frågan från ett annat perspektiv.

[dove]

Min barnmorska är helt underbar och har aldrig sagt något om att jag är så ung (19 och ska ha andra barnet nu) men däremot andra ''vuxna'' om man säger så kommenterar det väldigt ofta och frågar även mina föräldrar typ: klarar hon verkligen det här, är inte hon väldigt ung för att få barn och sånna saker. Sen vet jag inte om det bara är inbilldning men det känns som att folk tittar mer på mig än andra mammor när jag går på stan. Har även hört yngre som ''viskar'' kolla vilken slampa hon har redan barn, hon vet säkert inte ens vem pappan är (bor tillsammans med honom så det vet jag mkt väl ;P). Tycker det är väldigt konstigt att man är vuxen när man är arton men om man blir gravid i den åldern så är man helt plötsligt barn igen enligt många.

Ang föräldrautbildning så gick jag på det sist men tyckte verkligen itne det gav någonting, vi gick aldrig igenom det som var på schemat och vi fick sitta och måla bilder på vad vi trodde skulle komma ut (uhh dah det är nog en brandbil) så det är inget jag tänker gå på igen.

[DenVanligaMamman]

Så synd att din BM verkar så inskränkt. Jag vet att även när jag väntade Saga så fick jag under graviditeten kommentarer om att jag var ju för ung. Det var jag inte. Jag kan inte tycka att man är så väldigt ung när man har passerat 20. Jag hade dessutom passerat 25 skulle fylla 26 det år saga kom. Nu är det snart 8 år sen och jag gick ju på föräldrautbildningen då, men jag hoppas på att få gå igen, då det är min sambos första barn. Så kanske mer för hans än min skull att jag vill gå. Dessutom var det ganska trevligt att träffa andra blivande mammor o pappor som man sen kanske stöter på när/om man går till öppna förskolan m bebis.

Det är som sagt skitdåligt att du blir bemött sådär. Var och en måste få välja om de vill gå på föräldrautbildning och i synnerhet när det inte är första barnet heller. Vad ålder har med det att göra kan jag inte alls begripa.
Det finns 17-18 åringar som är långt mer mogna än endel som är äldre. Det har med person att göra och inte alls ålder.

[ecelarsson]

Tråkigt när det blir så "fel"

Senaste beskedet vi fick är att det inte kommer bli några föräldragrupper här pga rädsla för svininfluensa...får väl se hur det går

[jeanette]

Jag var 21 år när jag fick första barnet och på mödravården tyckte jag de behandlade mig som alla andra. Däremot när dottern började på dagis och senare skolan så kunde jag känna att jag inte riktigt vart insläppt i föräldragrupperna, jag såg dessutom yngre ut än vad jag var. När andra barnet kom var jag 26 och kände mig väldigt "medel", och nu när tredje kommer känner jag mig ganska gammal! (fyller 34 i mars)
Någon föräldrautbildning tänker jag inte gå, gick första gången, för 13 år sedan iof, men jag uppdaterar mig bra via nätet tycker jag

[mammaAngelica]

känner verkligen igen vissa av de saker du skriver
jag var 17 när jag väntade min dotter och det var alltid någon som hade nåt negativt att kräka ut över mitt val att behålla barnet vid den åldern.
alltid nån som viskade nedvärderande saker när man gick förbi.
hade 2 väldigt kristna och troende vänner vars föräldrar förbjöd mina vänner att umgås med mig då jag var en syndare som gav efter min kropps lust före äktenskap.
så man har fått gå igenom/höra en hel del saker som ung förälder.
tyvärr så är det fortfarande människor som bemöter en som om man inte vet det första om barnuppfostran eller hur man tar hand om ett barn över huvud taget.
det är väldigt tråkigt och väldigt synd att så många människor ändå har så mycket fördomar.
jag vet att jag är en underbar mamma och en bra mamma.
annars hade inte min dotter kunnat utvecklas och vara så social, framåt och glad som hon är.
den glädjen som gnistrar i hennes ögon hade inte funnits där om jag inte hade tagit hand om henne på rätt sätt.

så ni fick sitta och rita bilder? haha
barnmorskan/distriktsköterskan som höll i föräldrautbildningen när jag väntade min dotter visade upp ett sånt plast-skelett av höfterna och hade en docka och visade hur bebisen skulle komma ut!
det var en grupp för förstföderskor+respektive och jag var den enda som faktiskt var under 30 år.
jag var 17, hade precis lämnat min sambo då han misshandlade mig, så jag gick dit med min syster.
när vi kom in i rummet satte viskningarna igång och bland annat kunde man höra...titta, dem är lesbiska!
fick då klart presentera mig själv och min syster.
jag satt och led igenom vart möte på föräldrautbildningen då det som togs upp var (för mig) självklara saker.
medans de andra satt och antecknade och gjorde nyfikna läten som "woooow" "mhhhmm" "ojdå" och min favorit "nämen gud, ser man på"
den enda stunden då jag var riktigt nära på att asgarva var när barnmorskan sa
-även om bebisen endast har kissat så bör man tvätta av med en tvättlapp lite nätt
(en blivande förälder säger)- aha ok! det är nåt jag har undrat över faktiskt

och trots detta så anses "de" vara mer passande som förälder?
för att?...vad....att de hade "rätt ålder"...
kanske det kanske....men de hade också bristande sunt förnuft!

ojoj...detta blev ett långt svar

[dove]

ja man börjar ju verkligen undra hur vissa tänker, haha kan inte sluta skratta nu när du beskrev din föräldrautbildning. Jag hade i alla fall lite tur med min föräldrautbildning, det fanns en grupp som var för bara unga föräldrar här så jag fick gå i den. Det var rätt skönt att slippa sitta där med 10st 40:åringar, men men ska i alla fall hoppa över det denna gången även om det var trevligt att träffa andra i min ålder som ska ha barn så känner jag att det tog mest tid utan att ge mig så mkt.

[mammaAngelica]

ja, jag håller med dig.
men tyvärr ser de flesta bara en ålder och inte personlig lämplighet.
det ser man även nu.
min dotter Saga (född 04) går på ett privat dagis där samtliga föräldrar verkar ha det så stabilt och ordnat.
föräldrarna bor ihop,papporna bär kostymer och mammorna har antingen byxdress eller kjol ner till knäna och sen en proper kavaj (matchande såklart )
de kommer alltid i tid, de hälsar så fint, och ler sådär "tv-stolt" på sina barn...allting ser så perfekt och lätt ut.
men när man tittar på barnen så har de smutsiga kläder (morgonen), byxor med hål i, ruffsigt och oborstat hår...oftast är det också de barn som visar mest temperament (aggressivt).
men det är nog ingen annan än jag som tänker på dessa saker

men den barnmorskan jag har nu har varit jättebra.

[mammaAngelica]

det där med att släppas in i "föräldra-grupperna" på dagis känner jag absolut igen.
men jag kämpar och nästan försöker knuffa mig in för min dotters skull
mig blir de iaf inte av med
iaf tills nästa år då saga börjar skolan, då får man börja knuffas med dem föräldrarna

men visst är det skillnad....
jag var 17 när jag väntade saga
jag är nu 23 när jag väntar mitt 2:a
och kan ärligt säga att trots att man är mer beredd på vad som kommer ske och hända och allt det där...
så kan jag inte låta bli att samtidigt vara lite mer orolig, för nu vet man hur snabbt allting sker och hur lätt saker kan hända.

bara man inte håller på att utvecklas till en "hönsmamma" haha

[mammaAngelica]

ja här i denna kommunen så finns det inte många tankar över för de unga mödrarna...varken de som väntar barn eller har barn.
lite tråkigt
hade varit kul att ha den möjligheten när man var 17.
undrade lite om man själv skulle hålla nåt för de under 25 som väntar barn...en diskussions grupp...eller fikagrupp

[annsoffi]

hej mammaAngelica...jag tycker inte alls att det är ett måste att gå på förälsdrautbildning...vad menar de med det igentligen???"föräldrautbildni ng"för mig är det självklart att man blir en bra förälder automatisk utan att behöva gå på utbildning.jag är nu 28 år och väntar mitt 6:e barn har barn på 10-8-5-3-2 år och en på väg som väntas i början av mars...första barnet fick jag som 18 åring och jag gick aldrig på föräldrautbildning och jag är en lika bra mamma för det,jag har inte hafft det lätt har ett barn med autism och en med HED (hypohydrotisk ektodermal dysplasi) och jag är en mycket bra mamma till de utan nån föräldrautbildning,så att du ska inte känna dig tvungen till nått,,gör det som känns rätt för dig.
lycka till...

[viktoria759]

Jag tror absolut inte att man blir en bra förälder automatiskt. Kanske var/är just du otroligt bra på detta men det är nog inget som kommer naturligt eller automatiskt.
Alla föräldrautbildningar verkar vara väldigt annorlunda men varför inte prova igen, ställa kritiska frågor ifall det inte är bra, få igång diskussioner, ta tillfället i akt att träffa andra föräldrar, vara öppen för att lära sig nya saker.
Att tycka att man "redan vet allt" låter lite skrämmande, man kan alltid lära sig nya saker med ett öppet sinne och med rätta följdfrågor.
Hade jag hållt i föräldragrupper hade jag också gärna sett att alla kom, det bidrar till en slags gemensam grund i samhället och ger oss en chans att träffa folk som vi aldrig skulle träffat förut. Självklart finns det inte "en sann lära" utan det är mer utbytet av erfarenheter och åsikter som jag menar är det viktiga. Jag har en stark känsla av att jag inte kommer att hålla med om allt men jag tänker försöka vara öppen för nytt, och vara ödmjuk med att jag vet att jag inte automatiskt är en bra mamma och jag vet inte alltid allt.

[dove]

det kunde du ju ordnar

[mammaAngelica]

om man måste gå på en kurs för att veta att man ska tvätta av en bebis, även när den bara gjort nr 1....
så kan jag väl tycka att man borde ha låtit bli att skaffa barn....
behöver man gå en kurs för att veta att man ska borsta tänderna på ett barn morgon och kväll oavsett om frukost sker hemma eller på dagis så skulle man nog kollat sitt sunda förnuft 2-3 ggr till innan man beslöt sig för att behålla/skaffa barn/barnet.
att gå i en föräldrautbildning där de har inkompetent personal till uppgiften och ett gäng blivande föräldrar som verkar komma direkt från fosterstadiet (mentalt) är för mig helt slöseri med min tid som jag kan göra viktigare saker.
som att faktiskt göra nåt vettigt och produktivt istället för att sitta där och gå tillbaka till stenåldern.

det här med mammarollen kommer (för mig) som en naturlig grej.
jag var 17 när jag väntade min dotter. hade hunnit fylla 18 med ett par timmar innan hon föddes.
och från första stund föll det mig helt naturligt hur vad och när man skulle göra saker.
och det var ingen kurs,bok,grupp eller andra föräldrar som lärt mig....det var mitt sunda förnuft och den stora mängden vett jag hade/har i huvudet.

och bara för att man inte går föräldrautbildning så betyder det inte att man inte är öppen för att lära sig nya saker och antisocial mot andra föräldrar.

jag som ensamstående vet hur viktigt det är att ha ett stabilt nätverk.
min dotter är född juli04 och går i simskola varje lördag.
jag sitter aldrig och pratar med de andra mammorna.
för oftast pratar de om såna saker som man blir så ställd av att höra.
tanken slog mig en gång om de inte var smått utvecklingsstörda faktiskt.

att tvinga sig själv att sitta med en grupp människor (som oftast är minst 25 år äldre än en själv och man har inget gemensamt och man tycker allmänt att ens iq sjunker i deras sällskap) är bara dumt.

eller har jag fel?

[mammaAngelica]

jag har en gissning på att den forskningen har störst tyngd i USA då
dem forskarna får gärna komma hem till mig och se hur jag har det.

det som jag är lite fundersam över är att de gärna lägger fram all den "negativa fakta" om unga föräldrar.
medans alla fakta och forskning om föräldrar som passerat 40 och skaffar sitt 1:a barn bara försvinner.
som t.ex att fler barn i såna förhållande blir utsatta för övergrepp,misshandel både fysiskt och psykiskt,bli mentalt och utvecklingsmässigt neglerade, utsättas för missbruk, riskera att förlora sina föräldrar i en tidig ålder....
men detta tas aldrig upp...

och de forskarna som påstår att man enbart som ung kan ha en otrygg anknytning till sina föräldrar borde nog kolla igen.
det och den ekonomiska biten är inte åldersbegränsat.

ursäkta mig men de forskarna ÄR fördomsfulla och bygger upp mer fördomar.

[mammaAngelica]

ja, så kunde man kanske utbyta lite andra historier.
har ju en hel del skrattretande historier om olika bemötande man får från vissa människor.
och då kommer vi INTE sitta och rita bilder på vad vi tror ska komma ut

[Anonym]

enligt dig? Så fördömande!