Vill bara tala om hur glad jag är att

[Vovven med 2 valpar]

jag har er!
Med tanke på den hemska olycka som Plupp skrev om i en tråd nedan vill jag bara meddela att jag är så glad att jag träffat er alla här på aff. Min glädje är om möjligt ännu större över att jag har fått träffa så många av er irl.
I trådarna kring Tea (hon som gick bort) diskuteras det huruvida man verkligen känner ngn man bara umgås med på nätet och vad man har för rätt att känna sorg om en sådan bekant går bort.

Jag vill bara göra klart att jag hänvisar till er alla som mina vänner i de samtal jag har med mina irl-vänner. 'En kompis till mig...' 'En av mina vänner...' Jag käner det som om jag känner er, förstår ni?

Självklart finns vi alla här för att stötta när någon har det jobbigt. nu senast har vi fått love-bomba Myran lite, tidigare har många andra behövt stöd. Det är sånt vänner gör för varandra!!

Jag har inte alltid tid/ork att vara så aktiv här längre som jag skulle önska men jag är inne och läser varje dag. Men jag vet att det är ok, ni finns där om och när jag behöver er!!

Kanske lite mycket känslor här men jag blev så berörd av Teas öde... livet kan förändras så fort och då ångrar man allt det där som aldrig blev sagt. Så därför ville jag nu ta tillfället i akt och säga det

[PinkDaisy]

Så fint sagt vovven! Och jag instämmer helt, ni är mina vänner, inte bara ett gäng nät-mammor. Vår grupp är verkligen unik! Det var helt enkelt meningen att jag skulle få min lilla hoppsan i augusti -07, annars skulle jag missat såååå mycket, aldrig träffat alla er (live eller bara här).

[Poppy68]

Håller med både Vovven och Pinkan. Jag har tyvärr nästan tappat kontakten lite med er här inne, men det har varit mkt runt i kring och jag har inte riktigt orkat. Men jag tycker också vår grupp är unik och att det är fantastiskt att vi är så många som haft möjligheten att träffas.

Kram

[~Milla~]

Jag håller med dig, och de andra också. Precis som du säger så refererar jag till er som mina vänner..Vi har ju gått igenom det mesta tillsammans. Nu har jag inte orken/tiden att vara lika aktiv som när jag var gravid/mammaledig, men jag är här och tittar till er varje dag och försöker hänga med...
Kram på er!

[-Plupp-]

Känner precis samma fast jag inte har träffat en enda av er!
Tea har jag dock träffat en hel del irl, men vi höll kontakten mest på nätet, jobbade på ett projekt tillsammans (hemsida), väntade på mail från henne, när jag fick ett meddelande om den otäcka olyckan.
Om någon är intresserad av vem hon var finns en sida med blogginlägg här http://viibubblan.wordpress.com/2009...-tea-just_tea/
Många är berörda och skriver mycket om att de sörjer en vän som de aldrig träffat.

Var med om liknande när en msn-vän jag hade omkom i en bilolycka 2004, sambon var brydd över hur jag kunde gråta över någon som jag aldrig träffat, jag sa bara att nu får jag ju aldrig chansen att träffa honom heller.

[myranåjag]

Du sätter så fina ord på det jag oxå känner!!! Skrattar mig så lycklig att ni...just NI är mina vänner...refererar oxå till alla er som vänner IRL...oavsett vi träffats eller inte.

Jag är förälskad i våran underbara grupp! Finns det fler grupper här på aff som känner som vi tro??

Kärlek i mängder

Kraaaam

[**Trissan]

Bra skrivet Vovven!!
Precis så som du känner gör jag oxå!
Vår härliga AFFgrupp där alla är goda vänner o man kan skriva när man vill om vad man vill! Såklart är alla här inne mina vänner även när jag nämner er i andra sammanhang

Stor kram tillbaks o kram till alla i aug07-gruppen

[madicken73]

Just det här har jag funderat över några gånger... Om det, hemska hemska, tanke...skulle hända någon här inne något hemskt...hur skulle då vi få veta. Det är inte många som kan förstå den här samhörigheten vi har om man inte själv upplevt den. Jag har vänner som dumförklarat mig, har jag känt, när jag pratat om er som mina vänner, de har inte kunnat förstå. men när de sedan fått träffa ett par av er så kan de förstå!
Tänk om något så här hemskt skulle hända någon av er, då vill jag ju veta, det hade varit katastrofalt!! Vem skulle tänka på att berätta för oss???
Näää, måtte det aldrig, aldrig ske!

[mirmis]

Känner precis som du skriver vovven, tänk att ett gäng mammor som träffats på internet kan bli så goda vänner och som man känner att man vill berätta allt för, för man vet att här inne finns det alltid någon som svara och bryr sig om vad man skriva. Jag pratar också om er som mina vänner, för det är ju det ni är. Oavsett man har träffats eller inte, för vi har gått igenom mycket tillsammans.

Kramisar till er alla goa augusti mammor.

[Majjen]

Det är konstigt egentligen att man kan känna så stor samhörighet med människor som jag inte ens vet hur de ser ut, eller vad ni heter egentligen...

Men tack för att ni finns, kompisar!!

[-Plupp-]

Är man väldigt aktiv så märks det nog ganska snart, när det gällde min msn-vän som dog för 5 år, kollade jag först hans bästa väns hemsida och provade att maila kompisen, fick inget svar. Sedan så mailade jag hans syster och frågade, de hade båda egna hemsidor så jag hittade hans syster därigenom. Men eftersom jag inte förstår holländska så kunde jag inte läsa om den tragiska olyckan i gästboken på hemsidan. Fick då veta av systern att både han och hans bäste kompis hade varit med i bilen. Vi skrev till varandra dagligen så man började undra efter någon vecka var han tagit vägen.
Nej, fy. Hoppas man slipper vara med om detta igen!