Tröttsamt... (det blev visst långt)
_0708 Augustibarn
  1. Medlem sedan
    Feb 2003
    #1

    Tröttsamt... (det blev visst långt)

    Alltså jag tar inte åt mig av påhopp, men att bli kallad för hora är INTE ok. Varför lägga ner energi på sånt?? Jag kan helt ärligt säga att det inte rör mig i ryggen. Jag vet själv vad jag är och inte är, och jag är definitivt inte en hora. Men det han inte tänker på är att inte är bara jag som sitter vid datorn och ser vad som skrivs där...

    Hur som helst.. den kommande helgen skulle det vara pappa-vecka. Tredje gången på raken som det kommer förhinder.. och självklart kan man inte bara meddela det med en trevlig ton...

    Kikade i min kalender, senast han hade kontakt med sina barn var 16:e oktober... och varje gång är det HAN som dragit sig ur, jag har alltid förökt att få det att funka. Även om jag VET att chansen att han verkligen dyker upp som han ska inte är stor har han alltid fått den möjligheten. Jag är säkert för snäll... men jag har ingen lust med bråk. Nu har i alla fall barnen slutat hoppas och därmed slutat vara besvikna.. de vet att det han säger inte är att räkna med, trist, samtidigt som det faktiskt är en lättnad, har inte alls behövt trösta dem efter besvikelser nu till exempel. Jag sa att det inte blir nån pappa-helg nu heller. ", ok, då vet vi, vi kommer att få det bättre nån annanstans ändå", fick jag till svar.

    Och så ringde Edens klassfröken upp och ville boka tid till samtal, då Eden var sjuk när vi egentligen skulle haft det.. hon frågade lite om hur det gick med pappan (skolan har rätt bra koll på läget)... och jag berättade precis som det var, jag fick sjukt mycket beröm av henne, hon sa att jag är en förebild och att alla som gnäller för minsta lilla borde få träffa mig och lära sig uppskatta livet på riktigt, att min inställning till allt är ovanlig osv. plus att hon var så imponerad av min dotter, att hon efter allt hon gott igenom är så positiv och nyfiken på allt... Jag som är så dålig på att ta komplimanger och så kommer hon med värsta långa utlägget om hur alkla borde vara mer som jag, helt ärligt visste jag inte vart jag skulle ta vägen. Men det var positivt, skönt att få bekräftelse på att man gör nåt rätt!

    Nu inser jag att jag svamlade iväg totalt här... sorry.. Ha det gott!!
  2. 1
    Tröttsamt... (det blev visst långt) Alltså jag tar inte åt mig av påhopp, men att bli kallad för hora är INTE ok. Varför lägga ner energi på sånt?? Jag kan helt ärligt säga att det inte rör mig i ryggen. Jag vet själv vad jag är och inte är, och jag är definitivt inte en hora. Men det han inte tänker på är att inte är bara jag som sitter vid datorn och ser vad som skrivs där...

    Hur som helst.. den kommande helgen skulle det vara pappa-vecka. Tredje gången på raken som det kommer förhinder.. och självklart kan man inte bara meddela det med en trevlig ton...

    Kikade i min kalender, senast han hade kontakt med sina barn var 16:e oktober... och varje gång är det HAN som dragit sig ur, jag har alltid förökt att få det att funka. Även om jag VET att chansen att han verkligen dyker upp som han ska inte är stor har han alltid fått den möjligheten. Jag är säkert för snäll... men jag har ingen lust med bråk. Nu har i alla fall barnen slutat hoppas och därmed slutat vara besvikna.. de vet att det han säger inte är att räkna med, trist, samtidigt som det faktiskt är en lättnad, har inte alls behövt trösta dem efter besvikelser nu till exempel. Jag sa att det inte blir nån pappa-helg nu heller. ", ok, då vet vi, vi kommer att få det bättre nån annanstans ändå", fick jag till svar.

    Och så ringde Edens klassfröken upp och ville boka tid till samtal, då Eden var sjuk när vi egentligen skulle haft det.. hon frågade lite om hur det gick med pappan (skolan har rätt bra koll på läget)... och jag berättade precis som det var, jag fick sjukt mycket beröm av henne, hon sa att jag är en förebild och att alla som gnäller för minsta lilla borde få träffa mig och lära sig uppskatta livet på riktigt, att min inställning till allt är ovanlig osv. plus att hon var så imponerad av min dotter, att hon efter allt hon gott igenom är så positiv och nyfiken på allt... Jag som är så dålig på att ta komplimanger och så kommer hon med värsta långa utlägget om hur alkla borde vara mer som jag, helt ärligt visste jag inte vart jag skulle ta vägen. Men det var positivt, skönt att få bekräftelse på att man gör nåt rätt!

    Nu inser jag att jag svamlade iväg totalt här... sorry.. Ha det gott!!
  3. Medlem sedan
    Dec 2006
    #2
    för vissa människor och för andra!
  4. 2
    för vissa människor och för andra!
  5. Medlem sedan
    Mar 2007
    #3
    Jag orkar inte kommentera den där mannen och hans ord. JAg blir så trött och ledsen för din skull, ledsen, ledsen och arg. Men jag vill kommentera berömet du fått - det förtjänar du verkligen! Jag tänker att du ofta skriver så kloka grejer här, nu senast om det där med likören. Du är klok och en bra förälder! Heja dig och den där fröken, hon verkar ha alla hästarna i stallet!
  6. 3
    Jag orkar inte kommentera den där mannen och hans ord. JAg blir så trött och ledsen för din skull, ledsen, ledsen och arg. Men jag vill kommentera berömet du fått - det förtjänar du verkligen! Jag tänker att du ofta skriver så kloka grejer här, nu senast om det där med likören. Du är klok och en bra förälder! Heja dig och den där fröken, hon verkar ha alla hästarna i stallet!
  7. Medlem sedan
    May 2005
    #4
    Instämmer till 110% med vad inez skriver. Du är värd allt beröm för du gör ett fantastiskt jobb med dina barn. Den stora förloraren vet vi ju vem det är....
  8. 4
    Instämmer till 110% med vad inez skriver. Du är värd allt beröm för du gör ett fantastiskt jobb med dina barn. Den stora förloraren vet vi ju vem det är....
  9. Medlem sedan
    Feb 2003
    #5
    Kram på er fina, goa tjejer!! Ni är ju för underbara!
  10. 5
    Kram på er fina, goa tjejer!! Ni är ju för underbara!
  11. Medlem sedan
    Feb 2002
    #6
    Du ska suga åt dig av det som Edens klassföreståndare sa för det är helt sant. Du är en fantastisk människa!!!! Många stora kramar till dig gumman och låt honom inte komma åt dig, vi andra vet ju vem han är och vad han står för...

    Kram!
  12. 6
    Du ska suga åt dig av det som Edens klassföreståndare sa för det är helt sant. Du är en fantastisk människa!!!! Många stora kramar till dig gumman och låt honom inte komma åt dig, vi andra vet ju vem han är och vad han står för...

    Kram!
  13. Medlem sedan
    Dec 2006
    #7
    Tja när argumenten tar slut och man ser sig själv i ett enormt underläge är det inte ovanligt att den retorik du nämner används... Vad människor vräker ur sig i dylika lägen får stå för dem, oftast är det mycket missriktat som eg talar om hur illa de mår inifrån. Sen som de andra skrivit det är han som är den stora förloraren - även om han kanske aldrig riktigt kommer att förstå det.. Hemskt när barnen kommer i kläm och att se sin mor kallas dylika saker gör ju att de tappar än mer tilltro till den personen som borde vara deras far :-/ Inget påhopp på dig eller så nu, hoppas du läser detta rätt - men jag hoppas att de har en sund manlig förebild någonstans i närheten så de ser att inte alla karlar är på det sättet!

    Jag tror att det är enorm tur att du är som du är och att du orkar hantera det på det sättet du gör, för det ger barnen en enorm trygghet och de vet att de alltid kommer ha dig till stöd. Krama om dina godingar!!
  14. 7
    Tja när argumenten tar slut och man ser sig själv i ett enormt underläge är det inte ovanligt att den retorik du nämner används... Vad människor vräker ur sig i dylika lägen får stå för dem, oftast är det mycket missriktat som eg talar om hur illa de mår inifrån. Sen som de andra skrivit det är han som är den stora förloraren - även om han kanske aldrig riktigt kommer att förstå det.. Hemskt när barnen kommer i kläm och att se sin mor kallas dylika saker gör ju att de tappar än mer tilltro till den personen som borde vara deras far :-/ Inget påhopp på dig eller så nu, hoppas du läser detta rätt - men jag hoppas att de har en sund manlig förebild någonstans i närheten så de ser att inte alla karlar är på det sättet!

    Jag tror att det är enorm tur att du är som du är och att du orkar hantera det på det sättet du gör, för det ger barnen en enorm trygghet och de vet att de alltid kommer ha dig till stöd. Krama om dina godingar!!
  15. Medlem sedan
    Feb 2003
    #8
    Jo, samtidigt som det känns tråkigt att de ser vad han säger och gör så är det också en lättnad, för då vet de ju varför saker är som de är, så de inte kan skylla nåt på mig.
    Och jag förstår precis hur du (glupp) menar med manliga förebilder och jag är glad att jag kan svara "ja, det finns såna omkring oss" på det. Dels har de ju sin morfar, och så finns det jättebra manliga fröknar på fritids som jag tycker är guldvärda, och kompisars pappor, som exempel kan jag ta Millas Stroffer, och så har jag killkompisar som barnen ser upp till, som förebilder.

    Nu har jag också bestämt mig för att åter ta kontakt med damen tjejerna gick på samtal hos i våras, tror det kan vara bra för dem att prata med en utomstående person igen, och henne funkade det så bra med. Nu har det ju kommit nya besvikelser och händelser som de behöver ventilera. Och just det att de slutat reagera på att han inte dyker upp känner jag att är ett tecken på att de borde prata med nån annan än mig, för jag tror de försöker skydda mig med att inte visa hur ledsna de egentligen är... för de vet att jag gör allt jag kan... och så har Millis börjat få mer utbrott igen och om man kollar på tidsperioden är det de senaste ca 6 veckorna som det trappats upp och det är just den perioden som allt fler svek från pappan uppkommit. Jag vet ju att det blir så för att hon inte vet hur hon ska hantera situationen, men det är frustrerande emellanåt när hon stänger av och man inte når fram till henne. Nu har jag frågat henne vad hon tycker om att kanske gå på samtal igen och hon vill gå dit. Så jag ska knåpa ihop ett mail till damen och berätta hur det ligger till och se om vi kan få ihop lite samtalstider.

    Jag är så glad för alla fina människor som jag har runt omkring mig, för tack vare dem kan jag ändå pussla ihop min vardag så det på nåt sätt går runt. Och alla ni här, uppskattar era uppmuntrande ord, de ger liksom en spark i baken så man orkar gasa på och kämpa vidare utan att tappa humöret på vägen
    kram på er!
  16. 8
    Jo, samtidigt som det känns tråkigt att de ser vad han säger och gör så är det också en lättnad, för då vet de ju varför saker är som de är, så de inte kan skylla nåt på mig.
    Och jag förstår precis hur du (glupp) menar med manliga förebilder och jag är glad att jag kan svara "ja, det finns såna omkring oss" på det. Dels har de ju sin morfar, och så finns det jättebra manliga fröknar på fritids som jag tycker är guldvärda, och kompisars pappor, som exempel kan jag ta Millas Stroffer, och så har jag killkompisar som barnen ser upp till, som förebilder.

    Nu har jag också bestämt mig för att åter ta kontakt med damen tjejerna gick på samtal hos i våras, tror det kan vara bra för dem att prata med en utomstående person igen, och henne funkade det så bra med. Nu har det ju kommit nya besvikelser och händelser som de behöver ventilera. Och just det att de slutat reagera på att han inte dyker upp känner jag att är ett tecken på att de borde prata med nån annan än mig, för jag tror de försöker skydda mig med att inte visa hur ledsna de egentligen är... för de vet att jag gör allt jag kan... och så har Millis börjat få mer utbrott igen och om man kollar på tidsperioden är det de senaste ca 6 veckorna som det trappats upp och det är just den perioden som allt fler svek från pappan uppkommit. Jag vet ju att det blir så för att hon inte vet hur hon ska hantera situationen, men det är frustrerande emellanåt när hon stänger av och man inte når fram till henne. Nu har jag frågat henne vad hon tycker om att kanske gå på samtal igen och hon vill gå dit. Så jag ska knåpa ihop ett mail till damen och berätta hur det ligger till och se om vi kan få ihop lite samtalstider.

    Jag är så glad för alla fina människor som jag har runt omkring mig, för tack vare dem kan jag ändå pussla ihop min vardag så det på nåt sätt går runt. Och alla ni här, uppskattar era uppmuntrande ord, de ger liksom en spark i baken så man orkar gasa på och kämpa vidare utan att tappa humöret på vägen
    kram på er!
  17. Medlem sedan
    Feb 2003
    #9
    Men så fint, Milla, din m,an får från och med nu byta namn till Stroffer...
  18. 9
    Men så fint, Milla, din m,an får från och med nu byta namn till Stroffer...

Liknande trådar

  1. Hur har ni det? (långt blev det visst)
    By linden81 in forum _1002 Februaribarn
    Svar: 9
    Senaste inlägg: 2010-04-09, 17:57
  2. Är det någon mer....(blev visst långt)
    By enlitentill in forum _0908 Augustibarn
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2009-01-08, 19:49
  3. Usch! (Långt blev det visst..)
    By Mimis in forum _0705 Majbarn
    Svar: 12
    Senaste inlägg: 2007-01-29, 22:18
  4. Känsligt för mig! (blev visst långt
    By Cecilia in forum Hem & fritid
    Svar: 6
    Senaste inlägg: 2006-03-03, 09:51
  5. När Elias kom! Blev visst långt!
    By Anna med E+D+E in forum _0601 Januaribarn
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2006-01-28, 18:26
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar