Skrivet: 2009-11-25, 19:36
#1
Tröttsamt... (det blev visst långt)
Alltså jag tar inte åt mig av påhopp, men att bli kallad för hora är INTE ok. Varför lägga ner energi på sånt?? Jag kan helt ärligt säga att det inte rör mig i ryggen. Jag vet själv vad jag är och inte är, och jag är definitivt inte en hora. Men det han inte tänker på är att inte är bara jag som sitter vid datorn och ser vad som skrivs där...
Hur som helst.. den kommande helgen skulle det vara pappa-vecka. Tredje gången på raken som det kommer förhinder.. och självklart kan man inte bara meddela det med en trevlig ton...
Kikade i min kalender, senast han hade kontakt med sina barn var 16:e oktober... och varje gång är det HAN som dragit sig ur, jag har alltid förökt att få det att funka. Även om jag VET att chansen att han verkligen dyker upp som han ska inte är stor har han alltid fått den möjligheten. Jag är säkert för snäll... men jag har ingen lust med bråk. Nu har i alla fall barnen slutat hoppas och därmed slutat vara besvikna.. de vet att det han säger inte är att räkna med, trist, samtidigt som det faktiskt är en lättnad, har inte alls behövt trösta dem efter besvikelser nu till exempel. Jag sa att det inte blir nån pappa-helg nu heller. ", ok, då vet vi, vi kommer att få det bättre nån annanstans ändå", fick jag till svar.
Och så ringde Edens klassfröken upp och ville boka tid till samtal, då Eden var sjuk när vi egentligen skulle haft det.. hon frågade lite om hur det gick med pappan (skolan har rätt bra koll på läget)... och jag berättade precis som det var, jag fick sjukt mycket beröm av henne, hon sa att jag är en förebild och att alla som gnäller för minsta lilla borde få träffa mig och lära sig uppskatta livet på riktigt, att min inställning till allt är ovanlig osv. plus att hon var så imponerad av min dotter, att hon efter allt hon gott igenom är så positiv och nyfiken på allt... Jag som är så dålig på att ta komplimanger och så kommer hon med värsta långa utlägget om hur alkla borde vara mer som jag, helt ärligt visste jag inte vart jag skulle ta vägen. Men det var positivt, skönt att få bekräftelse på att man gör nåt rätt!
Nu inser jag att jag svamlade iväg totalt här... sorry.. Ha det gott!!