Jag har ju också varit gift med en såndär som inte såg, tyckte att jag kunde sköta allt och blev sur om inte hans byxor som han la på sovrumsgolvet igår var rena idag när han ville ha dem.
Kan nån förklara för mig (för jag förstår inte själv) hur sjutton det kommer sig att de här slappa människorna, som tar absolut noll hänsyn till sin partner och bara lämnar grejerna där de står och går och att grejerna faktiskt flyttar på sig, fortfarande har en partner?
Jag skrev dagbok under en period med exet. Läste om nån gång när jag städat hela lägenheten, dammat, damsugit, torkat golv, plockat undan grejer i flera timmar och han hade under tiden hängt sina finbyxor på varsin galge och tyckte att han hade gjort sitt.
En annan gång skulle han gå upp tidigt för jag skulle få sovmorgon (hade bebis då, men tillräckligt stor för att jag inte skulle vara huvudsakliga matmaskinen). Vaknade han? Gick han upp ens när jag väckte honom? Jag var fly förbannan skrev en lapp om att jag skiter i det här jag flyttar hem till mamma. Fick iväg med barnet var ute i många timmar innan jag lugnat ner mig såpass att ajg gick hem istället för att åka till mamam (för jag ville inte bo hon henne heller). Hur tror ni det är när jag kommer tillbaka? Han sover fortfarande som en gris.
Samtidigt så vet jag att det finns en hel hög med trevliga människor som är snälla och rara och aldrig skulle bete sig på samma vis som är ensamma år efter år. Hur sjutton kommer det sig egentligen?
Ja, jag tog iaf mitt förnuft till fånga flera år senare och skilde mig, tänkte aldrig mer i hela mitt liv träffa en ny karl för ett seriöst förhållande och tyckte livet var toppen när jag bodde själv (även om det var under en kort period). Jag hade mycket mindre hushållsabete att göra, jag behövde städa mycket mindre och jag hade mer pengar att röra mig med trots att han försvann med sin heltidslön och jag bodde kvar i lägenheten.
Det är en fas det går över.
Den som inte tror att man kan göra nån skillnad bara för att man är liten har aldrig haft en mygga i sovrummet
1
Det här med relationer Jag har ju också varit gift med en såndär som inte såg, tyckte att jag kunde sköta allt och blev sur om inte hans byxor som han la på sovrumsgolvet igår var rena idag när han ville ha dem.
Kan nån förklara för mig (för jag förstår inte själv) hur sjutton det kommer sig att de här slappa människorna, som tar absolut noll hänsyn till sin partner och bara lämnar grejerna där de står och går och att grejerna faktiskt flyttar på sig, fortfarande har en partner?
Jag skrev dagbok under en period med exet. Läste om nån gång när jag städat hela lägenheten, dammat, damsugit, torkat golv, plockat undan grejer i flera timmar och han hade under tiden hängt sina finbyxor på varsin galge och tyckte att han hade gjort sitt.
En annan gång skulle han gå upp tidigt för jag skulle få sovmorgon (hade bebis då, men tillräckligt stor för att jag inte skulle vara huvudsakliga matmaskinen). Vaknade han? Gick han upp ens när jag väckte honom? Jag var fly förbannan skrev en lapp om att jag skiter i det här jag flyttar hem till mamma. Fick iväg med barnet var ute i många timmar innan jag lugnat ner mig såpass att ajg gick hem istället för att åka till mamam (för jag ville inte bo hon henne heller). Hur tror ni det är när jag kommer tillbaka? Han sover fortfarande som en gris.
Samtidigt så vet jag att det finns en hel hög med trevliga människor som är snälla och rara och aldrig skulle bete sig på samma vis som är ensamma år efter år. Hur sjutton kommer det sig egentligen?
Ja, jag tog iaf mitt förnuft till fånga flera år senare och skilde mig, tänkte aldrig mer i hela mitt liv träffa en ny karl för ett seriöst förhållande och tyckte livet var toppen när jag bodde själv (även om det var under en kort period). Jag hade mycket mindre hushållsabete att göra, jag behövde städa mycket mindre och jag hade mer pengar att röra mig med trots att han försvann med sin heltidslön och jag bodde kvar i lägenheten.
Tja somliga trivs ju med den ordningen. Somliga jag känner gör en deal som går ut på att om jag jobbar deltid så tar jag också hushållet. Andra ruttnar och separerar.
MEN den där ordningen är man två om. En som möjliggör att det blir så genom att ställa upp och städa vidare osv. Båda gör ett val även om den som gör mest helst vill se sig som ett offer för omständigheterna.
2
Tja somliga trivs ju med den ordningen. Somliga jag känner gör en deal som går ut på att om jag jobbar deltid så tar jag också hushållet. Andra ruttnar och separerar.
MEN den där ordningen är man två om. En som möjliggör att det blir så genom att ställa upp och städa vidare osv. Båda gör ett val även om den som gör mest helst vill se sig som ett offer för omständigheterna.
Nej, jag kan inte förklara det för om min man inte skärpt sig hade jag tagit ut skilsmässa. Det var sååå nära *måttar med tumme och pekfinger* att jag gjorde det. Jag antar att han hajade att det var allvar och att det krävdes en ändring.
Rent allmänt kan det ju vara så att man står ut av många olika orsaker. Låg självkänsla, taskig ekonomi om man separerar, för barnens skull, man är uppfostrad att kvinnor ska göra allt o.s.v.
3
Nej, jag kan inte förklara det för om min man inte skärpt sig hade jag tagit ut skilsmässa. Det var sååå nära *måttar med tumme och pekfinger* att jag gjorde det. Jag antar att han hajade att det var allvar och att det krävdes en ändring.
Rent allmänt kan det ju vara så att man står ut av många olika orsaker. Låg självkänsla, taskig ekonomi om man separerar, för barnens skull, man är uppfostrad att kvinnor ska göra allt o.s.v.
Jag gissar på att det är mycket lättare att inleda en relation än att avsluta en och att det är olika faktorer som gör att man blir kär i någon jämfört med de faktorer som gör att man står ut att leva med någon i längden.
Jag har sett liknande saker som du.
Vem som helst kan bli förlåten när de haft fel.
Det svåra är att bli förlåten för att du har haft rätt!
Värd hos Allt för Föräldrar
4
En gåta onekligen Jag gissar på att det är mycket lättare att inleda en relation än att avsluta en och att det är olika faktorer som gör att man blir kär i någon jämfört med de faktorer som gör att man står ut att leva med någon i längden.
Jag tror att dels så hänger, mer eller mindre omedvetet, gamla värderingar kvar i benmärgen på oss. Mannen drar in pengar och kvinnan sköter hushållet och barnen!
Detta tror jag driver oss till något slags dåligt samvete över att vi tjatar och gnatar och därmed hellre låter bli när vi kanske borde tjata.
Sen tror jag också att det finns en drivkraft i oss kvinnor att vilja ta hand om de här männen och uppfostra dem. Just omhändertagande ligger lite mer i kvinnans natur än i mannens. Jag tror att det är lite samma princip som gör att en del kvinnor dras till brottslingar eller värstingar. Man vill ta hand om dem och fostra dem.
En man som redan har alla de egenskaper som kvinnan suktar efter är väl kanske ingen utmaning...jag vet inte riktigt.
Skönt att du lyckades ta dig ur! Jag känner igen mig jättemycket i det du beskriver!
5
Jag tror att dels så hänger, mer eller mindre omedvetet, gamla värderingar kvar i benmärgen på oss. Mannen drar in pengar och kvinnan sköter hushållet och barnen!
Detta tror jag driver oss till något slags dåligt samvete över att vi tjatar och gnatar och därmed hellre låter bli när vi kanske borde tjata.
Sen tror jag också att det finns en drivkraft i oss kvinnor att vilja ta hand om de här männen och uppfostra dem. Just omhändertagande ligger lite mer i kvinnans natur än i mannens. Jag tror att det är lite samma princip som gör att en del kvinnor dras till brottslingar eller värstingar. Man vill ta hand om dem och fostra dem.
En man som redan har alla de egenskaper som kvinnan suktar efter är väl kanske ingen utmaning...jag vet inte riktigt.
Skönt att du lyckades ta dig ur! Jag känner igen mig jättemycket i det du beskriver!
Fast nånstans så måste ju faktiskt även den som inte gör nåt ha ett ansvar. Jag tycker att skulden ofta läggs på den som städar och försöker få den andre att göra sin del. Om man båda jobbar heltid (som det var i mitt fall) så finns ingen anledning varför en ska göra allt.
När jag var föräldraledig med första barnet så skötte jag det mesta så skulle det vara (framförallt enligt honom) när han sen gick hemma lyfte han itne ett finger för att städa och laga mat. Vad hände med överenskommelsen att den som är hemma städar och lagar mat liksom?
6
Fast nånstans så måste ju faktiskt även den som inte gör nåt ha ett ansvar. Jag tycker att skulden ofta läggs på den som städar och försöker få den andre att göra sin del. Om man båda jobbar heltid (som det var i mitt fall) så finns ingen anledning varför en ska göra allt.
När jag var föräldraledig med första barnet så skötte jag det mesta så skulle det vara (framförallt enligt honom) när han sen gick hemma lyfte han itne ett finger för att städa och laga mat. Vad hände med överenskommelsen att den som är hemma städar och lagar mat liksom?
Jag fattar inte varför jag (och många andra) inte tar sitt pick och pack och går långt tidigare. I mitt fall var det för att jag verklgien inte ville att mina barn skulle behöva uppleva en skilsmässa då jag själv är skilsmässobarn. Sen fick jag veta när vi gick på familjerådgivning att det var mitt fel att vi skildes för mina föräldrar var skilda så jag tog den lätta vägen ut. Han hade inget som helst ansvar i att det gick åt skogen enligt familjeteurapeuten.
7
Jag fattar inte varför jag (och många andra) inte tar sitt pick och pack och går långt tidigare. I mitt fall var det för att jag verklgien inte ville att mina barn skulle behöva uppleva en skilsmässa då jag själv är skilsmässobarn. Sen fick jag veta när vi gick på familjerådgivning att det var mitt fel att vi skildes för mina föräldrar var skilda så jag tog den lätta vägen ut. Han hade inget som helst ansvar i att det gick åt skogen enligt familjeteurapeuten.
I mitt fall finns det så mycket annat som är himla bra och härligt! Jag tycker verkligen om min man o mina ungar men jag är less på att vara passopp däremot. Han gör mkt annat som är bra men städning är han pissdålig på och det retar gallfeber på mig, det vore som om han vore singel i giftermålet vilket får mig att få smalbladig krupp i hela örat!
Kanske det finns annat som överväger det hela eller så är man bara korkad och älskar sig själv mindre än alla andra? *spånar*
8
I mitt fall finns det så mycket annat som är himla bra och härligt! Jag tycker verkligen om min man o mina ungar men jag är less på att vara passopp däremot. Han gör mkt annat som är bra men städning är han pissdålig på och det retar gallfeber på mig, det vore som om han vore singel i giftermålet vilket får mig att få smalbladig krupp i hela örat!
Kanske det finns annat som överväger det hela eller så är man bara korkad och älskar sig själv mindre än alla andra? *spånar*
Vilken otroligt proffsig och duktig familjeterapeut. Ge mig namnet så jag vet vem jag ska anlita om det behövs. *stoppar fingrarna i halsen och kräks lite*
9
Vilken otroligt proffsig och duktig familjeterapeut. Ge mig namnet så jag vet vem jag ska anlita om det behövs. *stoppar fingrarna i halsen och kräks lite*
Ja det är väldigt lätt att inleda en relation det är sant. Jag ser på min dotter att hon kommit en bit på vägen. Hon tar inte alls lika mycket skit som jag gjorde. Förhoppningsvis är nästa generation klokare och kan välja smartare.
11
Ja det är väldigt lätt att inleda en relation det är sant. Jag ser på min dotter att hon kommit en bit på vägen. Hon tar inte alls lika mycket skit som jag gjorde. Förhoppningsvis är nästa generation klokare och kan välja smartare.
Visst finns det rötägg. Men det krävs två för att dansa tango.
Det jag brukar undra när jag ser sådana konstellationer är hur det var innan barnen kom. Delades det 50/50 på sysslorna innan eller kom snedfördelningen som en blixt från klar himmel tillsammans med barnen?!
12
Visst finns det rötägg. Men det krävs två för att dansa tango.
Det jag brukar undra när jag ser sådana konstellationer är hur det var innan barnen kom. Delades det 50/50 på sysslorna innan eller kom snedfördelningen som en blixt från klar himmel tillsammans med barnen?!
Det var en befrielse att ta sig ur och att veta att det inte behöver vara världens undergång vare sig för mig som person eller för barnen att föräldrarna är skilda.
Jo, det hänger nog mycket på värderingar som finns.
14
Det var en befrielse att ta sig ur och att veta att det inte behöver vara världens undergång vare sig för mig som person eller för barnen att föräldrarna är skilda.
Jo, det hänger nog mycket på värderingar som finns.
Jag vet inte och anledningen till att jag kom och tänka på det var självklart för att du tog upp det, men också för att jag varit där själv. Jag fattade ju inte själv att det var dags för skilsmässa förrän jag på fullt allvar sket i om han levde eller dog. För mig kvittade det.
Och för mig fanns det inte så mycket bra som kunde väga upp det dåliga. Det fanns nästan bara en himla massa dåligt och jobbigt.
Man ska ta hand om sig själv! Det är jätteviktigt!
15
Jag vet inte och anledningen till att jag kom och tänka på det var självklart för att du tog upp det, men också för att jag varit där själv. Jag fattade ju inte själv att det var dags för skilsmässa förrän jag på fullt allvar sket i om han levde eller dog. För mig kvittade det.
Och för mig fanns det inte så mycket bra som kunde väga upp det dåliga. Det fanns nästan bara en himla massa dåligt och jobbigt.
Man ska ta hand om sig själv! Det är jätteviktigt!
Jag tycker inte det finns några som helst ursäkter för den som inte gör nånting hemma. Jo om den andra kommer och gör om allt hela tiden eller rättar jämt då finns det en ursäkt för att göra mindre och mindre.
Man är ju 2 vuxna och att den ena låter den andra göra allting utan att ens ha dåligt samvete för det för hon (det är nästan alltid en hon) gör det ju är ju vansinnigt.
Inte sjutton skulle jag kunna sitta i soffan i 10 år och titta på sporten samtisigt som min andra hälft sprang omkring och städade, bytte blöjor och lagade mat hela tiden.
16
Jag tycker inte det finns några som helst ursäkter för den som inte gör nånting hemma. Jo om den andra kommer och gör om allt hela tiden eller rättar jämt då finns det en ursäkt för att göra mindre och mindre.
Man är ju 2 vuxna och att den ena låter den andra göra allting utan att ens ha dåligt samvete för det för hon (det är nästan alltid en hon) gör det ju är ju vansinnigt.
Inte sjutton skulle jag kunna sitta i soffan i 10 år och titta på sporten samtisigt som min andra hälft sprang omkring och städade, bytte blöjor och lagade mat hela tiden.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
Jag tycker verkligen om min man o mina ungar men jag är less på att vara passopp däremot. Han gör mkt annat som är bra men städning är han pissdålig på och det retar gallfeber på mig, det vore som om han vore singel i giftermålet vilket får mig att få smalbladig krupp i hela örat!