Skrivet: 2009-12-05, 11:40
#1
Nu är jag mamma
Cassandra är född
Sist jag var här var en vecka sen. Då hade jag permis. På lördagen var jag jättedålig o man beslöt om igångsättning m gel.
2 doser o 18 timmar senare la man ner. Jag trodde dom gav upp o grät i ett dygn tills någon förklarade att vi bara skulle låta livmodern vila en dag..
Måndag var det dags igen.
Fick värkar snabbt o efter någon timme fick jag TENS som var underbart!!
När dom kollade hade jag börjat öppna mig men bara 1cm. Fick ny dos. Värkarna (egetligen var det en lång som bara ändrade intensitet) tilltog i smärta. Tensen räckte inte o jag bad om petidin för att sova. Vi var helt inställda på att detta bara var försöksomgång 2 av många så Tomas var inte ens där på natten.
Dom körde ctg o blev inte nöhda. Ingen aktivitet alls! Försökte väcka henne med nån burrande grej, knuffar, kittla henne på huvudet (aj!)
inget funka. jag var fortfarande bara öppen 1cm o livmodertappen var kvar.
Dom tog hål på hinnorna. (det var det jävligaste på hela tiden. 1cm öppning är INTE tillräckligt!!) o satte skalpelektrod. Fick inte ha tens pga skalpelektroden o fick inte ha annan lindring pga att hon var så slö.
Fick veta att om inget hänt om 5 min skulle jag ringa Tomas. Inget hände..
Dom sa " ring o säg att han ska snabba sig. Hon ska ut NU, det blir nog snitt"
jag ringde tomas o mamma o sen satte dom kateter o körde iväg mig.
7-8 pers gjorde olika saker på mig samtidigt. jag var helt groggy. Min bm o sköterska från natten var med vilket kändet jättetryggt.
En äldre manlig läkare höll i mig o stöttade mig när dom satte spinalen. Tog 4-5 försök. Tomas kom precis innan dom började snitta o strax därefter hördes det. skriket... Dom höll upp så jag fick se o jag började gråta halvt hysteriskt.. Vilket ögonblick!
Tomas fick gå iväg o ta hand om henne o sen sitta med mig en stund. sen fick han gå ner till förlossningen o vänta in mig.
Allting gick bra. Hon föddes 03,32 1/12. 48cm 2830gram.
Idag har vi fått åka hem. amningen har kommit igång bra men lite ersättning behövs än på natten. Såret läker jättefint o syns redan knappt. Jag har fått höra tusen gånger att jag var väldigt tapper o jävligt tålig haha (missade be om ny morfin så jag tog min andra promenad på bara panodil, ca 12 timmar efter snittet. oops)
Ska fixa foto ikväll. Nu är jag helt frisk o vi är väldigt lyckliga. hunden är nog gladast av alla haha