Här har maken vaccinerat sig (är diabetiker) först. Han blev liggande i feber i två dagar, och hade rejält ont i armen. Sedan fick skolbarnen vaccinet för typ en vecka sedan. Dottern var hängig i ett par dagar, sonen reagerade inte alls. Själv kommer jag inte att vaccinera mig, och heller inte vår lilla 11-månaders.
Jag är rätt säker på att jag och alla barnen var sjuka i svininfluensan för flera veckor sedan. Jag var sjuk i två veckor ungefär, riktigt under isen i 10 dagar. Minstingen var sjuk i drygt en vecka, och de större barnen i knappt en vecka. Det var hemskt, men vi överlevde.
Att jag inte vill vaccinera mig är dels för att jag tror att jag haft sjukan, dels för att vaccinet inte är testat på gravida, och jag skulle aldrig förlåta mig själv om mitt barn fick autism pga att jag tagit ett otestat vaccin. Samma sak när det gäller minstingen. Ett vaccin ska ju normalt sett testas i fem år, så jag chansar på att det var svininfluensan vi hade. De stora barnen fick vaccinet för säkerhetsskull, för att de inte ska dra hem något i februari när vi har en nyfödd här hemma. På så sätt kan vi hålla oss hemma om det skulle bryta ut en jätteepedemi här, jag väntar ute på parkeringen när jag hämtar barnen i skolan, och de och maken kan tvätta sig ordentligt innan de klappar och kramar när de varit i skola/på jobb/och handlat. För egen del känns det som en bra kompromiss. Hade jag inte varit gravid, bott i Sthm, åkt kommunalt, definitivt inte haft sjukan osv så hade jag kanske resonerat annorlunda, men som mitt liv ser ut just nu har jag inte så många tillfällen då det finns risk att smittas. Känner mig inte heller orolig att någon besökare ska dra hit något. Känner folk sig friska, och om de bara tvättar sig med tvål och vatten när de kommer, så är vem som helst välkommen hit, med eller utan vaccin i kroppen.