vår dotter har precis fyllt 9 år och sedan i somras så har hon blivit orolig när det kommer till sömn - somna/sova själv (hon och lillebror har i stort sett alltid kommit in till oss på nätterna, men har inte haft problem att somna själva - de föredrar att somna i samma rum/samma säng). Hon har aldrig haft några egentliga jobbiga faser/trotsåldrar och nu vill jag poängtera att det här är det enda som egentligen är jobbigt med henne - i övrigt är hon otroligt fin och mysig, omtänksam och vill vara till lags och hjälpa till på alla sätt.
Det började första dagen på semestern när hon helt plötsligt fick ångest inför att somna i sitt och lillebrors rum på landet. Hon låg i timmar och hade ont i huvudet, ont i magen, grät osv. Till saken hör att jag själv är mer benägen att ge efter och låta henne gå in i vårt sovrum (framför allt för att försöka undvika att det blir en fix idé - vilket det nu definitivt är), medans min man vill vara tuff och försöka få henne att klara det. Därför kämpade vi och gör av och till fortfarande för att hon skall bli trygg och klara av detta. Vi försöka hitta massa olika varianter av metoder/strategier för att bryta mönstret men det fallerar alltid. Det är på något sätt som att hon är rädd för att inte somna innan vi går och lägger oss - det tycker hon känns jätteläskigt. Vi har på senare tid sagt att vi kommer in innan vi släcker lampan hos oss och kollar om hon somnat, men för det mesta sprätter hon upp ur sängen då eller kommer in till oss precis innan vi skall släcka. Det är så otroligt slitsamt och det tär så på vår relation eftersom jag inte tycker att det gör så mycket att de sover inne hos oss (hon sover då på en madrass bredvid vår säng och sonen mellan oss) men min man störs jättemycket av det och framför allt blir det inte så mycket närhet oss emellan.
Till saken hör att vi dessutom väntar en liten sladdis som kommer i mars och då kommer det definitivt bli problem.
Jag är så otroligt trött på detta och vet inte HUR vi skall kunna bryta mönstret!!?? Hur hård skall/kan man vara? Finns det någon härinne som känner igen sig och som har lite råd och tips att komma med för jag går sönder snart - vill ju bara att hon skall må bra och samtidigt vill jag ju ha en bra relation med min man...
Mvh
Maria
1
Tuff fas med 9-årig dotter Hej,
vår dotter har precis fyllt 9 år och sedan i somras så har hon blivit orolig när det kommer till sömn - somna/sova själv (hon och lillebror har i stort sett alltid kommit in till oss på nätterna, men har inte haft problem att somna själva - de föredrar att somna i samma rum/samma säng). Hon har aldrig haft några egentliga jobbiga faser/trotsåldrar och nu vill jag poängtera att det här är det enda som egentligen är jobbigt med henne - i övrigt är hon otroligt fin och mysig, omtänksam och vill vara till lags och hjälpa till på alla sätt.
Det började första dagen på semestern när hon helt plötsligt fick ångest inför att somna i sitt och lillebrors rum på landet. Hon låg i timmar och hade ont i huvudet, ont i magen, grät osv. Till saken hör att jag själv är mer benägen att ge efter och låta henne gå in i vårt sovrum (framför allt för att försöka undvika att det blir en fix idé - vilket det nu definitivt är), medans min man vill vara tuff och försöka få henne att klara det. Därför kämpade vi och gör av och till fortfarande för att hon skall bli trygg och klara av detta. Vi försöka hitta massa olika varianter av metoder/strategier för att bryta mönstret men det fallerar alltid. Det är på något sätt som att hon är rädd för att inte somna innan vi går och lägger oss - det tycker hon känns jätteläskigt. Vi har på senare tid sagt att vi kommer in innan vi släcker lampan hos oss och kollar om hon somnat, men för det mesta sprätter hon upp ur sängen då eller kommer in till oss precis innan vi skall släcka. Det är så otroligt slitsamt och det tär så på vår relation eftersom jag inte tycker att det gör så mycket att de sover inne hos oss (hon sover då på en madrass bredvid vår säng och sonen mellan oss) men min man störs jättemycket av det och framför allt blir det inte så mycket närhet oss emellan.
Till saken hör att vi dessutom väntar en liten sladdis som kommer i mars och då kommer det definitivt bli problem.
Jag är så otroligt trött på detta och vet inte HUR vi skall kunna bryta mönstret!!?? Hur hård skall/kan man vara? Finns det någon härinne som känner igen sig och som har lite råd och tips att komma med för jag går sönder snart - vill ju bara att hon skall må bra och samtidigt vill jag ju ha en bra relation med min man...
riktigt svar men kanske kan gissa lite. Kan det vara sladdisen som gjort det svårare, hon kanske har känt sig stressad eller började det innan ni berättade? Kan bara referera till min 9-åring som också är inne i en jobbig sovperiod. Vill gärna vara uppe tills vi lägger oss eller sova hos oss, kommer dock inte speciellt ofta på nätterna. Jag eller min man brukar lägga oss hos honom en stund när det är läggdax o småprata och han brukar somna rätt snabbt. Vi har fått vår mysstund i lugn o ro. Man får prova sig fram men jag tycker inte den "hårda vägen" brukar funka så bra.
Kramar till dig o hoppas att det löser sig
Älskar mina troll ♥ Emil ♥ Oskar ♥ Viktor ♥ Vilma ♥ Nova ♥
2
Har eg inget riktigt svar men kanske kan gissa lite. Kan det vara sladdisen som gjort det svårare, hon kanske har känt sig stressad eller började det innan ni berättade? Kan bara referera till min 9-åring som också är inne i en jobbig sovperiod. Vill gärna vara uppe tills vi lägger oss eller sova hos oss, kommer dock inte speciellt ofta på nätterna. Jag eller min man brukar lägga oss hos honom en stund när det är läggdax o småprata och han brukar somna rätt snabbt. Vi har fått vår mysstund i lugn o ro. Man får prova sig fram men jag tycker inte den "hårda vägen" brukar funka så bra.
Kramar till dig o hoppas att det löser sig
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.