Jag har tidigare haft ett förähållande med en man som hade ett ex (hans barns mamma) som var exemplarisk! Hon var helt enastående, hon kunde ringa mig och vi partade om barnen och hon ville inte stänga ute mig på något vis, eftersom att jag och hennes fd man var sambos. Det kändes jättebra verkligen.
Nu däremot så har jag varit sambo med en ny man i över 1 år, jag har jättebra kontakt med hans barn och det ufngerar bra. Men så har vi barnens mamma som INTE tycker att jag ska ha något med dem att göra. En så simpel sak som yngsta pojken som går i årskurs 1, har en sk "kontaktbok" där läraren eller föräldrarna kan skriva meddelanden.
Så läraren hade skrivit, under vår vecka, att pojken hade varit ganska trött i skolan.
Jag tänkte inte mer på det, utan skrev i kontaktboken att läraren gärna får skriva om det blir fler dagar som hon märker att pojken är trött och inte riktigt orkar med skolarbetena. Inget konstigt i det tycker jag, men se det tyckte mamman, hon menade på att jga INTE skall skriva i kontaktboken utan det är endast hon och pappan som gör det.
Nu när det var Lucia på skolan så var det lite problem med att hitta tomtekläder till yngsta pojken, så mamman ringde kvällen innan och talade då med pojken. Min sambo låg då och vilade, så jag hörde att pojken sa till sin mamma att pappan sov och att hon kunde tala med mig istället, och han sa det flera ggr "men mamma prata med Veronika istället" och jag hörde att mamman sa "nej jag ska tala med pappa, annars får han ringa upp mig".
Liksaå när vi skulle lämna in tider för fritids, dem skulle ha planeringsdag där och ville veta vilka barn som var tvungna att vara på fritids ändå. Min sambo stod i duschen och mamman hade precis kommit till oss. Hon frågade efter sambon men jag sa att han var i duschen, så hon skulle åka och sa att hon ringer honom senare. men precis när hon skall gå, kommer min sambo ut.
Så säger mamman "hur blir ddet med fritids på måndag då?"
MEN snälla nån! Hon vet att vi är sambos, varför kunde hon inte fråga mig en så simpel sak???
Jag är inte den som startar konflikter eller på annat sätt är elak eller arrogant, varför har hon då denna syn på mig, precis som om jag vore någon tillfällig tjej som snart skall gå härifrån?
Det är fruktansvärt trist och visst undrar jag dels om hon är en elak människa bara eller om det har andra orsaker, exv att hon längtar tillbaka och kanske inte var beredd på att hennes fd man skulle ta in en ny kvinna i sitt liv, i hemmet?
För det var ju mamman som lämnade min sambo.
1
Biofäräldrar Jag har tidigare haft ett förähållande med en man som hade ett ex (hans barns mamma) som var exemplarisk! Hon var helt enastående, hon kunde ringa mig och vi partade om barnen och hon ville inte stänga ute mig på något vis, eftersom att jag och hennes fd man var sambos. Det kändes jättebra verkligen.
Nu däremot så har jag varit sambo med en ny man i över 1 år, jag har jättebra kontakt med hans barn och det ufngerar bra. Men så har vi barnens mamma som INTE tycker att jag ska ha något med dem att göra. En så simpel sak som yngsta pojken som går i årskurs 1, har en sk "kontaktbok" där läraren eller föräldrarna kan skriva meddelanden.
Så läraren hade skrivit, under vår vecka, att pojken hade varit ganska trött i skolan.
Jag tänkte inte mer på det, utan skrev i kontaktboken att läraren gärna får skriva om det blir fler dagar som hon märker att pojken är trött och inte riktigt orkar med skolarbetena. Inget konstigt i det tycker jag, men se det tyckte mamman, hon menade på att jga INTE skall skriva i kontaktboken utan det är endast hon och pappan som gör det.
Nu när det var Lucia på skolan så var det lite problem med att hitta tomtekläder till yngsta pojken, så mamman ringde kvällen innan och talade då med pojken. Min sambo låg då och vilade, så jag hörde att pojken sa till sin mamma att pappan sov och att hon kunde tala med mig istället, och han sa det flera ggr "men mamma prata med Veronika istället" och jag hörde att mamman sa "nej jag ska tala med pappa, annars får han ringa upp mig".
Liksaå när vi skulle lämna in tider för fritids, dem skulle ha planeringsdag där och ville veta vilka barn som var tvungna att vara på fritids ändå. Min sambo stod i duschen och mamman hade precis kommit till oss. Hon frågade efter sambon men jag sa att han var i duschen, så hon skulle åka och sa att hon ringer honom senare. men precis när hon skall gå, kommer min sambo ut.
Så säger mamman "hur blir ddet med fritids på måndag då?"
MEN snälla nån! Hon vet att vi är sambos, varför kunde hon inte fråga mig en så simpel sak???
Jag är inte den som startar konflikter eller på annat sätt är elak eller arrogant, varför har hon då denna syn på mig, precis som om jag vore någon tillfällig tjej som snart skall gå härifrån?
Det är fruktansvärt trist och visst undrar jag dels om hon är en elak människa bara eller om det har andra orsaker, exv att hon längtar tillbaka och kanske inte var beredd på att hennes fd man skulle ta in en ny kvinna i sitt liv, i hemmet?
För det var ju mamman som lämnade min sambo.
Sånt där är knepigt. För självklart har du minst lika bra koll på tomtekläder och fritidstider, men samtidigt har biomamman inte barn ihop med dig...
När min sd bodde vv tyckte jag att det var väldigt omständligt att aldrig kunna ringa biomamman och fråga något om sd - då blev hon sur. Så jag fick alltid gå omvägen via min sambo som fick ringa henne och sen meddela mig... Tröttsamt!
Men hade det gällt min lilla dotter hade jag nog varit för svartsjuk för att vilja släppa in en annan kvinna och acceptera att mitt barn hade en "mamma" till. Fy, det hade gjort ont i mammahjärtat. Så jag förstår nog bägge parter, även om jag hoppas att jag hade varit mindre tramsig om jag vore biomamman i ditt fall...
2
Sånt där är knepigt. För självklart har du minst lika bra koll på tomtekläder och fritidstider, men samtidigt har biomamman inte barn ihop med dig...
När min sd bodde vv tyckte jag att det var väldigt omständligt att aldrig kunna ringa biomamman och fråga något om sd - då blev hon sur. Så jag fick alltid gå omvägen via min sambo som fick ringa henne och sen meddela mig... Tröttsamt!
Men hade det gällt min lilla dotter hade jag nog varit för svartsjuk för att vilja släppa in en annan kvinna och acceptera att mitt barn hade en "mamma" till. Fy, det hade gjort ont i mammahjärtat. Så jag förstår nog bägge parter, även om jag hoppas att jag hade varit mindre tramsig om jag vore biomamman i ditt fall...
Svårt att veta vad det handlar om för den här mamman, men min känsla är att hon är rädd att du ska bli för viktig för barnen? Att hon är svartsjuk på dig för att du är med hennes barn och på så vis vill hålla dig kort?
Jag kan inte utläsa av ditt inlägg om du har egna barn eller inte, kanske det har betydelse för mammans känslor och agerande gentemot dig?
3
Svårt att veta vad det handlar om för den här mamman, men min känsla är att hon är rädd att du ska bli för viktig för barnen? Att hon är svartsjuk på dig för att du är med hennes barn och på så vis vill hålla dig kort?
Jag kan inte utläsa av ditt inlägg om du har egna barn eller inte, kanske det har betydelse för mammans känslor och agerande gentemot dig?
Jag har egna barn..
Ja jag förstår inte varför hon är så, men kanske har hon kvar känslor för min sambo och agerar så pga det?
Jag vet ju själv hur jag var då jag hade lämnat mina barns pappa, jag trodde inte jag hade känslor kvar förrän han hade hittat en ny, visserligen har jag redan en ny före honom men det kändes konstigt att en ny kvinna fanns i hans liv och som dessutom skulle umgås med mina barn. Jag ville helst att hon inte skulle umgås med mina barn, inte bo ihop med dem, inte bo med mitt ex. Fast det var JAG som hade lämnat honom...
Nu har det ju gått en tid sedan min nuvarande sambos ex lämnade honom, 4år sedan, men han har ju bara haft tillfälliga dejter, så jag är den första som bor ihop med honom sedan hans barns mamma lämnade honom.
Kanske har hon nu fått upp ögongne, känner ilska, svartsjuka? Eller så är det något helt annat som ligger bakom..?
5
Jag har egna barn..
Ja jag förstår inte varför hon är så, men kanske har hon kvar känslor för min sambo och agerar så pga det?
Jag vet ju själv hur jag var då jag hade lämnat mina barns pappa, jag trodde inte jag hade känslor kvar förrän han hade hittat en ny, visserligen har jag redan en ny före honom men det kändes konstigt att en ny kvinna fanns i hans liv och som dessutom skulle umgås med mina barn. Jag ville helst att hon inte skulle umgås med mina barn, inte bo ihop med dem, inte bo med mitt ex. Fast det var JAG som hade lämnat honom...
Nu har det ju gått en tid sedan min nuvarande sambos ex lämnade honom, 4år sedan, men han har ju bara haft tillfälliga dejter, så jag är den första som bor ihop med honom sedan hans barns mamma lämnade honom.
Kanske har hon nu fått upp ögongne, känner ilska, svartsjuka? Eller så är det något helt annat som ligger bakom..?
Ja, det är ju omöjligt att veta vad denna mamma känner. Mitt råd är nog att bara visa välvilja både mot mamman och barnen, att göra "gott" för barnen utan att mamman känner sig överkörd. Har hon känslor för din man är det hennes problem, inget du kan göra något åt.
6
Ja, det är ju omöjligt att veta vad denna mamma känner. Mitt råd är nog att bara visa välvilja både mot mamman och barnen, att göra "gott" för barnen utan att mamman känner sig överkörd. Har hon känslor för din man är det hennes problem, inget du kan göra något åt.
När jag ser på vår situation så är jag bara innerligt glad åt att mina barns pappa har hittat någon han vill leva med och som tycker om och är bra för mina barn. Ju mer kärlek och "bra" saker hon ger mina barn ju gladare är jag. Jag är verkligen HELT färdig med honom, kanske vore det annorlunda om jag hade några känslor för honom.
7
När jag ser på vår situation så är jag bara innerligt glad åt att mina barns pappa har hittat någon han vill leva med och som tycker om och är bra för mina barn. Ju mer kärlek och "bra" saker hon ger mina barn ju gladare är jag. Jag är verkligen HELT färdig med honom, kanske vore det annorlunda om jag hade några känslor för honom.
Ja men hur ska jag agera, vilken roll skall jag då ha? Ska jag bara strunta i min sambos barn? För jag glömde även att ta upp att deras mamma inte gilalr att jag hämtar dem från skolan heller, utan det tycker hon att min sambo skall göra och har även tagit kontakt med familjerätten ang detta, vilket jag tycker är helt uppåt väggarna konstigt och onödigt.
När jag har packat barnens gympakläder, då vi haft hemma dessa för tvätt och då deras mamma har hämtat barnen, så har jag snällt sagt att jag tvättat kläderna och att det ligger nu i gympapåsarna, ja då har hon snäst till mig att det hade hon kunnat göra.. Eller om barnen varit jätteglada över att dem fått ta mina gamla tidningar och sagt att dem vill pyssla med några av tidningarna ävern hos deras mamma, ja då har hon snäst att HON har minsann tidningar hemma, så det tar hon inte med sig från oss.
Känns som att hon dissar precis allt jag gör, jag skall bara vara här, inte umgås med hennes barn, inte hämta dem från skolan, inte ha kontakt med lärarna, jag skall helt enkelt inte bry mig alls.
Det är så det känns eftersom att hon nu t o m dragit detta vidare.. varför är ju den stora frågan och VAD ska jag göra?
8
Ja men hur ska jag agera, vilken roll skall jag då ha? Ska jag bara strunta i min sambos barn? För jag glömde även att ta upp att deras mamma inte gilalr att jag hämtar dem från skolan heller, utan det tycker hon att min sambo skall göra och har även tagit kontakt med familjerätten ang detta, vilket jag tycker är helt uppåt väggarna konstigt och onödigt.
När jag har packat barnens gympakläder, då vi haft hemma dessa för tvätt och då deras mamma har hämtat barnen, så har jag snällt sagt att jag tvättat kläderna och att det ligger nu i gympapåsarna, ja då har hon snäst till mig att det hade hon kunnat göra.. Eller om barnen varit jätteglada över att dem fått ta mina gamla tidningar och sagt att dem vill pyssla med några av tidningarna ävern hos deras mamma, ja då har hon snäst att HON har minsann tidningar hemma, så det tar hon inte med sig från oss.
Känns som att hon dissar precis allt jag gör, jag skall bara vara här, inte umgås med hennes barn, inte hämta dem från skolan, inte ha kontakt med lärarna, jag skall helt enkelt inte bry mig alls.
Det är så det känns eftersom att hon nu t o m dragit detta vidare.. varför är ju den stora frågan och VAD ska jag göra?
Var som du är gentemot barnen, om du drar dig undan från dem blir det ju jättekonstigt. Men minimera kontakten med mamman. Erbjuder du dem tidningar och mamman vägrar låta dem ta med dem så är det hon som är "dum", det är inte ditt problem- barnen ser snart vad som är vad.
Ang hämtning från skolan så är det en sak mellan dig och deras pappa, vill han och du att de hämtas av dig när barnen är hos er så gör du det, men du behöver inte meddela detta till mamman, packar du gympapåsar- samma sak, säg det till barnen men inte till mamman. Håll en vänlig, men neutral profil är min tanke.
Det känns som att pappan borde sätta ner foten mot mamman, gör han det?
9
Var som du är gentemot barnen, om du drar dig undan från dem blir det ju jättekonstigt. Men minimera kontakten med mamman. Erbjuder du dem tidningar och mamman vägrar låta dem ta med dem så är det hon som är "dum", det är inte ditt problem- barnen ser snart vad som är vad.
Ang hämtning från skolan så är det en sak mellan dig och deras pappa, vill han och du att de hämtas av dig när barnen är hos er så gör du det, men du behöver inte meddela detta till mamman, packar du gympapåsar- samma sak, säg det till barnen men inte till mamman. Håll en vänlig, men neutral profil är min tanke.
Det känns som att pappan borde sätta ner foten mot mamman, gör han det?
Ja, men det är ju hennes problem anser jag. skulle hon dra sånt här larv till familjerätten så har hon inget för det, så länge din man anses kapabel att avgöra om du är lämplig att hämta hans barn. men som sagt, jag tycker det låter som att det är han som ska ta och säga ifrån. Fråga honom om han vill att du ska fortsätta ställa upp på hans barn eller ej- vill han det så säger han ifrån till sitt ex att ni gör på ert vis, om han inte vill säga ifrån till henne så får du väl ta ställning till att sluta ställa upp att tex hämta barnen- du ska inte behöva ta skit för att du ställer upp.
11
Ja, men det är ju hennes problem anser jag. skulle hon dra sånt här larv till familjerätten så har hon inget för det, så länge din man anses kapabel att avgöra om du är lämplig att hämta hans barn. men som sagt, jag tycker det låter som att det är han som ska ta och säga ifrån. Fråga honom om han vill att du ska fortsätta ställa upp på hans barn eller ej- vill han det så säger han ifrån till sitt ex att ni gör på ert vis, om han inte vill säga ifrån till henne så får du väl ta ställning till att sluta ställa upp att tex hämta barnen- du ska inte behöva ta skit för att du ställer upp.
Mammasvartsjuka - för att någon annan får vara en viktig del av min dotters liv och att jag skulle vara utestängd från den del av min dotters liv som hon har när jag inte är där.
(Nu är det bara hur jag tror att jag ev. skulle kunna känna i en dylik situation, den är ingen realitet eftersom jag inte är skild.)
12
Mammasvartsjuka - för att någon annan får vara en viktig del av min dotters liv och att jag skulle vara utestängd från den del av min dotters liv som hon har när jag inte är där.
(Nu är det bara hur jag tror att jag ev. skulle kunna känna i en dylik situation, den är ingen realitet eftersom jag inte är skild.)
En del av de grejer du tar upp som biomamman gör tycker jag är ätt barnsliga, tex det där med att hon lägger sig i vem som ska hämta i skolan eller att hon inte kan fråga dig om smådetaljer. Så skulle jag aldrig agera mot mitt ex:s sambo. Jag har inte med att göra hur de strukturerar sin vardag.
Men det där med att skriva i kontaktboken och liknande saker känner jag mig definitiv mer tveksam till. Inte för att jag är svart sjuk eller orolig över att hon ska ta över min roll eller vara viktig för sonen, för det vet jag redan att hon är (och jag är jätteglad att sonen har henne i sitt liv). Utan för mig handlar det helt enkelt om vilka som är föräldrar till barnet och därmed ska ta föräldraansvar.
Om min sambo och exets sambo skulle börja vara involverade på ett sådant sätt att de också ska ha kontakt med lärare eller om de ska tillfrågas om olika saker så skulle det bli otroligt rörigt. Både jag och exet är lite glömska och förvirrade så jag tror att en sådan situationen mer eller mindre skulle leda till kaos.
Jag tror även att det finns en jämställdhetsaspekt här och jag blir alltid lika förvånad när jag läser hur bonusmammor tilldelas/självmant tar hand om en massa ansvarsområden som jag tycker ingår i föräldrarollen. Den viktigaste frågan för mig är egentligen inte varför bonusmmmorna övertas dessa ansvarsområden, utan varför inte biopapporna är så passiva. Om jag skulle ringa mitt ex för att diskutera tex vinterkläder, läxor eller något annat och han hänvisade till sin sambo skulle jag bli rätt sur faktiskt. Inte för att hon ansvarar utan för att han inte gör det.
13
En del av de grejer du tar upp som biomamman gör tycker jag är ätt barnsliga, tex det där med att hon lägger sig i vem som ska hämta i skolan eller att hon inte kan fråga dig om smådetaljer. Så skulle jag aldrig agera mot mitt ex:s sambo. Jag har inte med att göra hur de strukturerar sin vardag.
Men det där med att skriva i kontaktboken och liknande saker känner jag mig definitiv mer tveksam till. Inte för att jag är svart sjuk eller orolig över att hon ska ta över min roll eller vara viktig för sonen, för det vet jag redan att hon är (och jag är jätteglad att sonen har henne i sitt liv). Utan för mig handlar det helt enkelt om vilka som är föräldrar till barnet och därmed ska ta föräldraansvar.
Om min sambo och exets sambo skulle börja vara involverade på ett sådant sätt att de också ska ha kontakt med lärare eller om de ska tillfrågas om olika saker så skulle det bli otroligt rörigt. Både jag och exet är lite glömska och förvirrade så jag tror att en sådan situationen mer eller mindre skulle leda till kaos.
Jag tror även att det finns en jämställdhetsaspekt här och jag blir alltid lika förvånad när jag läser hur bonusmammor tilldelas/självmant tar hand om en massa ansvarsområden som jag tycker ingår i föräldrarollen. Den viktigaste frågan för mig är egentligen inte varför bonusmmmorna övertas dessa ansvarsområden, utan varför inte biopapporna är så passiva. Om jag skulle ringa mitt ex för att diskutera tex vinterkläder, läxor eller något annat och han hänvisade till sin sambo skulle jag bli rätt sur faktiskt. Inte för att hon ansvarar utan för att han inte gör det.
Nej men självklart är det ju bioföräldrarna som skall ta ansvaret och besluten som tas ang barnen, likaså som att jag tar beslut gällande mina barn. Men varför hon ringer och kollar med lärarna vem som hämtat osv tycker jag verkar väldigt konstigt.
Likaså vad gäller skolböcker (lånade på skolbiblioteket) för det vet hon om att jag har kolalt alla böcker så att de kommer tillbaka till skolan och när hon fick veta det, så frågade hon min sambo om han har koll på skolböckerna, blanketter som kommer hem osv, för även om han har fyllt i dessa blanketter så tycker biomamman inte om atyt jag lämnar dessa till sk olan, det skall pappan göra.
Men vad har det för betydlese? Jag och min sambo anser oss som en familj, även om vi har barn på olika håll.
Så skulle biomamman få betsämma så skulle jag, exv när läraren ringer hem bara för att tala om att hon skickar med böcker som barnet får lämna till oss, så skall jag säga direkt, "nej du får ringa min sambo eller barnens mamma".
Herregu.. så tilltrasslat. Men som jag tolkar det hela så skall jag leva precis som om jag inte fanns här alls, inte vara med barnen, inte lämna eller hämta dem, inte vara någonstans med dem, utan helt enkelt inte finnas alls.
14
Nej men självklart är det ju bioföräldrarna som skall ta ansvaret och besluten som tas ang barnen, likaså som att jag tar beslut gällande mina barn. Men varför hon ringer och kollar med lärarna vem som hämtat osv tycker jag verkar väldigt konstigt.
Likaså vad gäller skolböcker (lånade på skolbiblioteket) för det vet hon om att jag har kolalt alla böcker så att de kommer tillbaka till skolan och när hon fick veta det, så frågade hon min sambo om han har koll på skolböckerna, blanketter som kommer hem osv, för även om han har fyllt i dessa blanketter så tycker biomamman inte om atyt jag lämnar dessa till sk olan, det skall pappan göra.
Men vad har det för betydlese? Jag och min sambo anser oss som en familj, även om vi har barn på olika håll.
Så skulle biomamman få betsämma så skulle jag, exv när läraren ringer hem bara för att tala om att hon skickar med böcker som barnet får lämna till oss, så skall jag säga direkt, "nej du får ringa min sambo eller barnens mamma".
Herregu.. så tilltrasslat. Men som jag tolkar det hela så skall jag leva precis som om jag inte fanns här alls, inte vara med barnen, inte lämna eller hämta dem, inte vara någonstans med dem, utan helt enkelt inte finnas alls.
Jag håller helt med dig att samtalen till läraren för att kolla vem som hämtar är jättekonstiga. Att man ens orkar lägga energi på sådant tycker jag verkar nästan lite sjukligt faktiskt. Jag har bestämt mig för att egentligen inte lägga mig i alls hur exet löser sin del av sitt föräldraskap om det inte verkar vara direkt skadligt. Jag har kanske frågat om tre-fyra saker genom årens lopp (sonen är sex) och jag tror vi egentligen aldrig har bråkat om hur vi löser saker (förutom i början när vi var nyseparerade och de bråken egentligen handlade om en massa andra saker).
Men för att du ska få några konkreta råd och inte bara en massa funderingar av mig så tycker jag kanske att pappan skulle kunna försöka få med sig mamman på samarbetssamtal. Eller att han helt enkelt sätter sig ner med henne och frågar vad det är hon är orolig för? Jag tycker också att det är viktigt att han markerar (utan att vara otrevlig) att "här går gränsen för vad du får lägga dig i när det gäller hur vi löser saker i vår familj". Som jag ser det är det han och hans ex som sitter på lösningen här, tyävrr tror jag inte du kan göra så mycket för att påverka situationen.
15
Jag håller helt med dig att samtalen till läraren för att kolla vem som hämtar är jättekonstiga. Att man ens orkar lägga energi på sådant tycker jag verkar nästan lite sjukligt faktiskt. Jag har bestämt mig för att egentligen inte lägga mig i alls hur exet löser sin del av sitt föräldraskap om det inte verkar vara direkt skadligt. Jag har kanske frågat om tre-fyra saker genom årens lopp (sonen är sex) och jag tror vi egentligen aldrig har bråkat om hur vi löser saker (förutom i början när vi var nyseparerade och de bråken egentligen handlade om en massa andra saker).
Men för att du ska få några konkreta råd och inte bara en massa funderingar av mig så tycker jag kanske att pappan skulle kunna försöka få med sig mamman på samarbetssamtal. Eller att han helt enkelt sätter sig ner med henne och frågar vad det är hon är orolig för? Jag tycker också att det är viktigt att han markerar (utan att vara otrevlig) att "här går gränsen för vad du får lägga dig i när det gäller hur vi löser saker i vår familj". Som jag ser det är det han och hans ex som sitter på lösningen här, tyävrr tror jag inte du kan göra så mycket för att påverka situationen.
Kanske är det så att hon tycker att barnen ska vara med sin far den tid de är med honom och att det är med honom hon har föräldraansvaret.
Nu vet jag inte om de exempel du tar är de vanligaste men jag kan nog ärligt säga att jag skulle bli irriterad om pappan till mitt barn var otillgänglig då jag ville diskutera föräldraansvarsaspekter (stora som simpla) och jag alltid eller nästan alltid fick ta det med hans sambo. med andra ord så tror jag det handlar och är mer riktat mot din sambo än mot dig så om jag vore dig så skulle jag inte ta åt mig.
Dessutom håller jag med betto gällande jämställdhetsperspektivet.
16
Kanske är det så att hon tycker att barnen ska vara med sin far den tid de är med honom och att det är med honom hon har föräldraansvaret.
Nu vet jag inte om de exempel du tar är de vanligaste men jag kan nog ärligt säga att jag skulle bli irriterad om pappan till mitt barn var otillgänglig då jag ville diskutera föräldraansvarsaspekter (stora som simpla) och jag alltid eller nästan alltid fick ta det med hans sambo. med andra ord så tror jag det handlar och är mer riktat mot din sambo än mot dig så om jag vore dig så skulle jag inte ta åt mig.
Dessutom håller jag med betto gällande jämställdhetsperspektivet.
Ja helt självklart ska barnen vara med sina föräldrar. MEN hade vi inte varit sammanboendes då hade jag definitivt inte hämtat eller lämnat barnen, för det har jag ingen som helst rätt till att göra. Nu är vi sammanboendes och vi hjälps åt med allt, ÄVEN om vi inte är en biologisk familj.
Vad skulle då hända OM vi får ett gemensamt barn? För det har vi pratat om att skaffa, ska då det barnet få följa med mig överallt, likaså mina egna barn, men sambons barn får inte följa med för dem skall inte vara med mig.
Jag tycker bara att det är så naivt av biomamman att hålla på att kolla så här. Vad spelar det för roll vem som lämnat igen skolböckerna, vem som kommit med gympakkläderna, vem som hämtat/lämnat barnen.. herregud! Så länge barnen INTE mår dåligt eller far illa av det, varför skall hon då kontrollera oss?
Vad gäller hämtning/lämning så vill hon heller inte att någon annan än barnens pappa gör det, varken mig, barnens farmor/farfar eller farbror skall göra det.
Det skall endast ske vid nödsituationer och inte vid övertid på jobbet eller så.
För det har hon också tagit upp med Soc om att pappan inte skall jobba övertid då barnen är hos oss, han skall inte träna elelr ägna sig åt andra saker utan endast vara med barnen.
Jag begriper bara inte alls, vi är ju en familj, varför skall hon vara med här hos oss och lägga upp hur vi skall göra, vilka som skall umgås och vilka som inte ska det?
Då skulle hon ha tänkt på det innan hon flyttade ut, för hon kan ju för allt i världen inte ha trott att hennes barns pappa skulle leva ensam i all oändlighet eller kanske hade hon förväntat sig att han skulle be henne komma tillbaka?
17
Ja helt självklart ska barnen vara med sina föräldrar. MEN hade vi inte varit sammanboendes då hade jag definitivt inte hämtat eller lämnat barnen, för det har jag ingen som helst rätt till att göra. Nu är vi sammanboendes och vi hjälps åt med allt, ÄVEN om vi inte är en biologisk familj.
Vad skulle då hända OM vi får ett gemensamt barn? För det har vi pratat om att skaffa, ska då det barnet få följa med mig överallt, likaså mina egna barn, men sambons barn får inte följa med för dem skall inte vara med mig.
Jag tycker bara att det är så naivt av biomamman att hålla på att kolla så här. Vad spelar det för roll vem som lämnat igen skolböckerna, vem som kommit med gympakkläderna, vem som hämtat/lämnat barnen.. herregud! Så länge barnen INTE mår dåligt eller far illa av det, varför skall hon då kontrollera oss?
Vad gäller hämtning/lämning så vill hon heller inte att någon annan än barnens pappa gör det, varken mig, barnens farmor/farfar eller farbror skall göra det.
Det skall endast ske vid nödsituationer och inte vid övertid på jobbet eller så.
För det har hon också tagit upp med Soc om att pappan inte skall jobba övertid då barnen är hos oss, han skall inte träna elelr ägna sig åt andra saker utan endast vara med barnen.
Jag begriper bara inte alls, vi är ju en familj, varför skall hon vara med här hos oss och lägga upp hur vi skall göra, vilka som skall umgås och vilka som inte ska det?
Då skulle hon ha tänkt på det innan hon flyttade ut, för hon kan ju för allt i världen inte ha trott att hennes barns pappa skulle leva ensam i all oändlighet eller kanske hade hon förväntat sig att han skulle be henne komma tillbaka?
när jag läser tråden får jag en känsla av att mamman är irriterad och arg för att pappan inte engagerar sig i och tar hand om barnen. Det har nog rätt lite med dig att göra, i grunden. Vad säger pappan om det här? Varför är det du som står mitt i stormen?
18
när jag läser tråden får jag en känsla av att mamman är irriterad och arg för att pappan inte engagerar sig i och tar hand om barnen. Det har nog rätt lite med dig att göra, i grunden. Vad säger pappan om det här? Varför är det du som står mitt i stormen?
Kanske övertolkar jag det du skriver nu och läser in saker som inte alls stämmer. Men jag tycker det låter som du gör en hel del saker som enligt mig tillhör föräldrasysslorna. Skriva i kontaktbok till exempel och hålla koll på skolböcker. Det låter också som om du hämtar och lämnar ofta. Är det så? Och i så fall varför? Varför gör inte pappan det?
Jag funderar också på det du skriver om att pappan jobbar över och går och tränar medan hans barn är hos er. Självklart är det inget förbud mot att göra sådana saker under barnveckorna, men tillsammans med det du skrivit tidigare låter det lite som pappan backat och lämnat över mycket till dig.
Självklart hjälps man åt i en familj och både jag och mitt ex tar hjälp av våra sambos när jobb, resor eller annat gör att vi inte hinner med alla föräldrabitar. Men det är i undantagsfall. Jag tror både exet och jag hade reagerat om den andre permanent hade flyttat över vissa ansvarsbitar på respektive sambo.
19
Kanske övertolkar jag det du skriver nu och läser in saker som inte alls stämmer. Men jag tycker det låter som du gör en hel del saker som enligt mig tillhör föräldrasysslorna. Skriva i kontaktbok till exempel och hålla koll på skolböcker. Det låter också som om du hämtar och lämnar ofta. Är det så? Och i så fall varför? Varför gör inte pappan det?
Jag funderar också på det du skriver om att pappan jobbar över och går och tränar medan hans barn är hos er. Självklart är det inget förbud mot att göra sådana saker under barnveckorna, men tillsammans med det du skrivit tidigare låter det lite som pappan backat och lämnat över mycket till dig.
Självklart hjälps man åt i en familj och både jag och mitt ex tar hjälp av våra sambos när jobb, resor eller annat gör att vi inte hinner med alla föräldrabitar. Men det är i undantagsfall. Jag tror både exet och jag hade reagerat om den andre permanent hade flyttat över vissa ansvarsbitar på respektive sambo.
Visst ok, jag skrev i kontaktboken en gång men det var för att yngsta pojken var trött i skolan o det var våran vecka, så det kommer jag inte att göra en enda gång till.
Men vem som hämtar och lämnar är väl inte big buisness att lägga energin på..? Nu är det ju så att jag kanske hämtar max 2ggr per vecka.. oftast bara en gång, dock lämnar jag barnen på skolan, dels för att min sambo börjar kl 6 på morgonen och jag börjar 8:30.
Hämtningen görs annars av farmor eller farfar som jobbar alldeles intill skolan och dem bor rätt nära oss, så det har blivit så att hon gärna vill hämta barnen eftersom att hon ändå skall åka den vägen.
Sambon jobbar inte överdrivet mycket övertid, men ibland drar det ut på tiden och han kommer hem kanske en halv timme - 1 timme senare än normalt och då hämtar jag eller farmor barnen.
Men varför biomamman skall dra detta till Soc är för mig obegripligt... Hur gör ni andra då? Ni som lever tillsammans? Eller hämtar ni inte varandras barn? Gör ni inget tillsammans med den andres barn?
Jag tycker inte att det är något fel alls i detta, jag skulle absolut inte boka några tider gällande sambons barn, exv tandläkare/läkare mfl.. men sådana bagateller som det handlar om nu tycker jag inte spelar någon roll.
När jag i nte har mina barn och dem är hos sin pappa, inte ringer jag skolan eller dagis och kollar vem som hämtat dem, vilken tid, vem som gör läxorna med dem, vem som packar deras matsäckar, deras kläder, vem som köper kläder till dem osv.. bara det fungerar och jag kan lita på mina barns pappa så spelar det ingen roll.
Jag önskar verkligen att han finner en tjej som tycker om våra barn och som vill hjälpa till och även ser våra barn som en del i deras familj. Jag kommer inte stå och diktera upp vilka regler som gäller hos dem, vad jag vill att hon inte skall göra osv.. finns inte ens en tanke på det.
Men alla är vi olika.. Då lär ju min sambos ex komma hit då och passa barnen om min sambo blir beordrad att åka på jobb under jour eller så, för jag skall inte ta hand om barnen enl hans ex.
20
Visst ok, jag skrev i kontaktboken en gång men det var för att yngsta pojken var trött i skolan o det var våran vecka, så det kommer jag inte att göra en enda gång till.
Men vem som hämtar och lämnar är väl inte big buisness att lägga energin på..? Nu är det ju så att jag kanske hämtar max 2ggr per vecka.. oftast bara en gång, dock lämnar jag barnen på skolan, dels för att min sambo börjar kl 6 på morgonen och jag börjar 8:30.
Hämtningen görs annars av farmor eller farfar som jobbar alldeles intill skolan och dem bor rätt nära oss, så det har blivit så att hon gärna vill hämta barnen eftersom att hon ändå skall åka den vägen.
Sambon jobbar inte överdrivet mycket övertid, men ibland drar det ut på tiden och han kommer hem kanske en halv timme - 1 timme senare än normalt och då hämtar jag eller farmor barnen.
Men varför biomamman skall dra detta till Soc är för mig obegripligt... Hur gör ni andra då? Ni som lever tillsammans? Eller hämtar ni inte varandras barn? Gör ni inget tillsammans med den andres barn?
Jag tycker inte att det är något fel alls i detta, jag skulle absolut inte boka några tider gällande sambons barn, exv tandläkare/läkare mfl.. men sådana bagateller som det handlar om nu tycker jag inte spelar någon roll.
När jag i nte har mina barn och dem är hos sin pappa, inte ringer jag skolan eller dagis och kollar vem som hämtat dem, vilken tid, vem som gör läxorna med dem, vem som packar deras matsäckar, deras kläder, vem som köper kläder till dem osv.. bara det fungerar och jag kan lita på mina barns pappa så spelar det ingen roll.
Jag önskar verkligen att han finner en tjej som tycker om våra barn och som vill hjälpa till och även ser våra barn som en del i deras familj. Jag kommer inte stå och diktera upp vilka regler som gäller hos dem, vad jag vill att hon inte skall göra osv.. finns inte ens en tanke på det.
Men alla är vi olika.. Då lär ju min sambos ex komma hit då och passa barnen om min sambo blir beordrad att åka på jobb under jour eller så, för jag skall inte ta hand om barnen enl hans ex.
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
