Anropar samtliga mammor!

[@ida]

Det här är ju löjligt! Jag loggar in på AFF flera gånger om dagen. I stor sett varje gång jag loggar in har någon i min nya ankomstgrupp (0910) skrivit nåt nytt men här lyser inläggen med sin frånvaro. Jag har inga problem med min bebis, inga alls. Däremot har jag en trotsig tvååring och skulle gärna läsa om andra som har det likadant. Kom igen nu, skriv för kung och fosterland!
Jag börjar:
Viggo trotsar och provocerar HELA tiden. Jag håller på att bli galen. Han kastar saker, dra mig i håret, lappar till lillebror mm. Han gör i stort sett bara sånt som han vet att jag inte gillar och när jag säger till honom gör han nåt ännu värre. Konflikterna avlöser varandra och jag känner mig som att jag har världens sämsta tålamod. Avledning funkar hyffsat men ibland slutar han inte förrän jag typ stänger in mig på toa i några sekunder. Det är inte direkt ont om tillfällen att känna sig som en dålig mamma. Jag vet ju att trotsperioden bara har börjat och undrar ofta hur länge det ska hålla på och hur man ska orka. Måste ju ligga steget före hela tiden och snabbt hitta utvägar ur konflikterna för att det inte ska sluta med att jag gapar och skriker på mitt lilla barn....

Det är nu ni ska ska skriva att det jag beskriver är helt normalt.

[Heidi.P]

Detta ständiga mamma-samvete. Man mår ju så dåligt av att man då och då skriker på sitt barn. Men vad kan vi göra. Vi är ju inte mer än mänskliga.
Som igår när dotter hoppar i soffan. (Hos oss får man inte hoppa i soffan). Jag säger såklart till först med vanlig ton att hon ska gå ner från soffan, sen lite argare och sen lite mer och lite till och tillslut när hon bara flinar ryter jag till. Och då lyssnar hon och blir såklart ledsen för att mamma skriker. Och jag får dåligt samvete för att jag skrikit.

[hoppfull]

Samma här, och just nu när min 8-åriga son med är hos oss så är det ännu värre för han retar och säger till henne hela tiden och hon blir ledsen och skriker/gråter och säger emot hela tiden.
Jag vet inte hur många ggr om dagen jag blir arg, ledsen, tappar tålamodet och skriker Men vi är mänskliga och orkar inte hur mycket som helst, kanske skulle prova duracellbatterier???

Jag brukar försöka tänka på att man borde lägga alla "måsten" åt sidan och stressa mindre, sätta sig på golvet mer så kanske dom lugnar sig men vem har tid med det???

En mening som jag läste i trotsboken när sonen var liten jag brukar försöka tänka på är "TROTSÅLDERN ÄR NYTTIG OCH BARNEN BEHÖVER GÅ IGENOM DET FÖR DET ÄR UTVECKLING"!!!
Tycker det känns lättare om jag tänker på det även om det är S**T jobbigt.....

Kramar

[christina]

både av dig och sonen faktiskt, men ack så tröttsamt! min stora flickas bvctant sa när storasyster var i samma ålder att bara trygga barn trotsade och tjoho vilka trygga barn jag har...
ian bits, slåss, skriker, det kallas utveckling och ibland är det nästan outhärdligt, och det händer att jag mot min vilja skriker så att öronen fladdrar. det hjälper dock aldrig

[-elin-]

Skoja inte Även om det verkligen är helt normalt så är det ju inte så lätt att handskas med alla gånger. Oftast lyckas jag hålla humöret uppe och tycker faktiskt mest synd om Elliot när han sätter igång. Han påminner om mig som gravid, bryter ihop för ingenting, skriker och gråter och glömmer bort varför han är ledsen. Det värsta är väl när han tar ut det på lillebror. Det brukar börja med att han råkar göra illa honom av misstag för att han busar för vilt men han blir så himla arg när jag säger till honom så då kan han nästan kasta sig över lillebror, eller slå efter honom, sparka mot honom, putta omkull honom och liknande. Som tur är har jag lärt mig rädda lillebror vid det här laget. Men måste ändå beundra de små - vilket tålamod de har med att få så mycket "stryk". Theo säger knappt nånting fast han kan få en fot rakt i ansiktet medan Elliot grät för allt som bebis.
Jag hoppas att det är nån slags trots-peak här runt 2,5 för det kan ju inte bli så mycket värre. Elliot var så lugn och beskedlig innan. På förskolan är han såklart som ett litet ljus men så fort jag kommer och hämtar så ligger han på golvet bland sanden och skorna och skriker och kämpar emot.
Det mest komiska är väl nästan när de börjar skrika om nåt de _tror_ att man tänker göra fast det var nåt helt annat. Han kan börja gråta och skrika "Neeeej! Iiiinte oooost!" t.ex. bara för att jag öppnar kylskåpet, och att äta, ja det är verkligen att balansera på en tunn tråd: "Ja du ska få ditt glas, nehej inte det röda glaset utan det blå, ojoj ja nu fyller jag på en centimeter till med vatten, här kommer gaffel och sked fort fort, oj förlåt var det fel gaffel, ja, ketchup kommer, nähä inte där utan på höger sida..."

[-elin-]

Ja, trotsboken tycker jag är jättebra. Jag försöker tänka på att de trotsar mest med de som de älskar och känner sig trygga med. Känns bra att tänka på med tanke på att jag får utstå ungefär 95% av all trots...

[Little_sister]

Jo det känns igen... tyvärr el nått... *s* Är väl ngt de (och vi) måste gå igenom. Men kul är det ju inte och allt tar ju sådan tid när allt ska vägras. Att ta sig iväg till dagis är ju inte lätt. Att få på kläder osv. Gustaf sätter sig under ett bord och vägrar komma fram. Samma på dagis när jag ska hämta honom. Det kan ta jättelång tid att få med honom ut i hallen och att få på kläderna. Är han trött på det med så är det ju inte kul.. Men ibland går det riktigt bra med... så man får väl försöka se ljuspunkterna!

[-TuvaLiten-]

Här trotsas det nog oxå en hel del, men jag vet inte...antingen är Tuvis ovanligt lugn eller oxå har man väl blivit van Tycker vi får lägga mer energi på de "stora" barnen ibland som tror att de är vuxna (13 år är en härlig ålder det med kan jag upplysa om!)

Men visst kan Tuvalie ha sina ideér, att allt ska vara på "hennes sätt", strunta blankt i vad man säger mm mm. Å helt klart kör hon mer med pappa än med mig, att pappsen har svårt att säga nej till lilla trollet har hon definitivt snappat upp och utnyttjar till fullo

[-TuvaLiten-]

Hur gick det för er med influensan, klarade sig lilla Lovisa?

[@ida]

Tack!

[Little_sister]

Näe tyvärr fick hon det med. Men jag fick Tamiflu så hon fick i sig från mig och hade bara feber ett par dagar och sedan var hon väldigt snuvig men det gick ju över det med sedan Snällt att du frågade!

[cessan78]

Håhå jaja.. ja det där låter precis som här..fast det finns inte mycket jag kan göra för att få stopp på det hela heller..hjälper inte att stänga in sig på toaletten för då är Oliver uppe i bokhyllan och klättrar efter sånt han inte får ha. Det enda som fungerar att avleda hans humör är att storebror kommer hem från skolan Det är hans idol det. Men däremot om det är helg så är han lika vild även mot storebror för då har han ju inte haft något att se fram emot hela dagen.
Än har han inte gett sig på Zendra mer än 1 gång då hon fick sig en smäll så det har vi lyckats undvika iaf men däremot så är både hundar och katter väldigt utsatta med både slag och sparkar. Soffbordet och soffan är ju roligt att rita på med kritor också.
Lite extra kämpigt har det vart senaste tiden också eftersom Zendra nu efter senaste förkylningen vände på dygnet helt och hållet och var vaken hela nätterna, skulle inte sova för "natten" förrän vid 5-7 på morgonen..och Oliver vaknar vid 8-9 tiden..så nå sömn har man ju inte direkt haft senaste 4 veckorna. Som tur är storebrorsan Victor inte så svår att muta så han har passat Oliver i några timmar nästan varje dag så man fått sova lite Fast inatt efter allt kämpande så somnade hon faktiskt vid 00:15 och sov med 2 matpauser fram till halv 5 då hon sov väldigt oroligt fram till halv 8, fick gnugga hennes rumpa dom 3 timmarna för att hon skulle kunna sova vidare. Så vi får se om det blir ändring på hennes ovanor nu. Över nyår ska vi åka ner till Barsebäck..så vi får se hur den bilresan kommer att bli med både hundar och ungar som inte är vana att åka längre resor än 1 timmes färder.

[-elin-]

Härligt att Z börjat sova lite bättre iaf. Hoppas det håller i sig. Min sovbebis försvann när alla tänder började ploppa upp och förkylningarna avlöser varann men riktigt så illa har det aldrig varit. Tycker ju det räcker med en storebror som vaknar 5-6 varje morgon liksom...