blev på ett vis bättre än förra, och på ett vis sämre. Sonen har varit som ett åskmoln sen han kom hem, och tydligt visat att han tycker att det är tråkigt att vara hemma. Jag har gått stel som en pinne och knappt vågat säga nåt då han mest snäst av mig (men inte med fula ord, utan mer tyst, lägg av o s v). Han fick inget i julklapp som var bra (förutom pengar i massor) och höll ihop sig bra ändå. Istället för att agera ut tog han en promenad efter julklappsutdelningen, och bad innan han gick om ursäkt för att han är dum i huvudet. Han lägger allt på sig själv. Sen hade vi ett bra samtal, där han uttrycker att han inte trivs att vara hemma, att han inte kan känna något för oss i familjen, och inte förstår vad jag kan tycka om hos honom. Det här är inte HEM för honom, bara om det händer trevliga saker, som att spela tv-spel, men vi betyder inget speciellt för honom. Och han ser helt nere ut hela tiden. Det är det som gör så ont! Jag älskar min fina son så mycket, och beundrar honom för att han kan hålla ihop sig. MEN jag känner mig som världens mest misslyckade mamma som inte kan göra att han trivs här hemma, hur jag än gör!
Idag har barnen varit med sin pappa och åkt slalom för första gången, vilken tydligen var kul, och de sover där inatt. Imorgon ska vi till ett äventyrsbad hela dagen, och på söndag åker han tillbaks till HVB-hemmet.
1
Den här julen blev på ett vis bättre än förra, och på ett vis sämre. Sonen har varit som ett åskmoln sen han kom hem, och tydligt visat att han tycker att det är tråkigt att vara hemma. Jag har gått stel som en pinne och knappt vågat säga nåt då han mest snäst av mig (men inte med fula ord, utan mer tyst, lägg av o s v). Han fick inget i julklapp som var bra (förutom pengar i massor) och höll ihop sig bra ändå. Istället för att agera ut tog han en promenad efter julklappsutdelningen, och bad innan han gick om ursäkt för att han är dum i huvudet. Han lägger allt på sig själv. Sen hade vi ett bra samtal, där han uttrycker att han inte trivs att vara hemma, att han inte kan känna något för oss i familjen, och inte förstår vad jag kan tycka om hos honom. Det här är inte HEM för honom, bara om det händer trevliga saker, som att spela tv-spel, men vi betyder inget speciellt för honom. Och han ser helt nere ut hela tiden. Det är det som gör så ont! Jag älskar min fina son så mycket, och beundrar honom för att han kan hålla ihop sig. MEN jag känner mig som världens mest misslyckade mamma som inte kan göra att han trivs här hemma, hur jag än gör!
Idag har barnen varit med sin pappa och åkt slalom för första gången, vilken tydligen var kul, och de sover där inatt. Imorgon ska vi till ett äventyrsbad hela dagen, och på söndag åker han tillbaks till HVB-hemmet.
Ja jag vet hur det känns och ger dig en stor kram!
Men det är min tro att de inte riktigt har koll på sina känslor och att de mognar om än det tar 10 år till viven.
Och ju mer vi försöker vara dem till lags och förstå ju mer tar de avstånd känslomässigt det är min erfarenhet.
Men det är min själ lättare sagt än gjort.
2
Ja jag vet hur det känns och ger dig en stor kram!
Men det är min tro att de inte riktigt har koll på sina känslor och att de mognar om än det tar 10 år till viven.
Och ju mer vi försöker vara dem till lags och förstå ju mer tar de avstånd känslomässigt det är min erfarenhet.
Men det är min själ lättare sagt än gjort.
Jag tror inte att ngn vet. Men att många försöker förklara. Vi får nöja oss med att intala oss gång på gång att det verkligen inte är vårt fel. Och finnas där den dag det kanske går att nås på bra sätt, när pojkarna blir lite äldre, mognare och är lite säkrare på sina personligheter och sina känslor. Tills dess, försöka spara på vår energi och inte sluta leva. För det vet jag att Nisse inte vill. Han vill att jag ska leva och ha det bra, annars har han skuldkänslor för det också. Processen som de är i kan vi inte påverka så mkt, bara stå vid sidan och iaktta.
viven jag önskar också att det inte vore så.
4
Jag tror inte att ngn vet. Men att många försöker förklara. Vi får nöja oss med att intala oss gång på gång att det verkligen inte är vårt fel. Och finnas där den dag det kanske går att nås på bra sätt, när pojkarna blir lite äldre, mognare och är lite säkrare på sina personligheter och sina känslor. Tills dess, försöka spara på vår energi och inte sluta leva. För det vet jag att Nisse inte vill. Han vill att jag ska leva och ha det bra, annars har han skuldkänslor för det också. Processen som de är i kan vi inte påverka så mkt, bara stå vid sidan och iaktta.
viven jag önskar också att det inte vore så.
Jag är inte säker på att du vill ha mina svar, men jag svara ändå.
Du skriver: "där han uttrycker att han inte trivs att vara hemma, att han inte kan känna något för oss i familjen, och inte förstår vad jag kan tycka om hos honom. Det här är inte HEM för honom, bara om det händer trevliga saker, som att spela tv-spel, men vi betyder inget speciellt för honom. Och han ser helt nere ut hela tiden. "
Jag tror inte alls att det är så att han inte tycker om er. Han låter uppfylld av ledsenhet, sprängfärdig av det. Och när det blir så mycket ledsenhet och man är så full så man nästa är tom, så känns det som man inte kan känna för andra. Frågan är också vad han själv förväntar sig att han ska känna. Han ger också uttryck för att han vill och behöver höra att han är älskad och varför, vad hos honom älskar du? Han tycker att han själv är så dålig så han kan inte förstå varför du älskar honom, för han tycker inte att han förtjänar det.
Jag tycker nallemormor pratar klokt. Lägger till att jag tror att önskan är stakr att någon verkligen ska förstå. Men om man försöker förstå och träffar fel, så blir det en miss som smärtar svårt inom honom och han känner sig ännu mer ensam och oförstådd.
Bekräfta att han ska vara den han är och att det är det som är bra och som du älskar.
Bekräfta honom att det är okey och till och med bra att han går en promenad. Och jag känner tyvärr igen det där att säga att han själv är dum i huvet. Han tar på sig allt själv, det är rätt tolkat av dig så som jag ser det. Han tycker att han själv är fel och inte klarar av det han ska klara av. När man har firande och han är hemma så blir det mycket krav, och han känner att han inte kan uppfylla dem. Det kan väl vara okey att vara i ett hörn för sig själv om man inte klarar mer och man är faktistk älskad ändå. Det är okey att inte prata oc skratta och vara med på allt socialt, man är okey och älskad ändå. Bara för att man är den man är. Det är jättesvårt att förstå att andra älskar en när man inte gör det själv, dvs älskar sig själv. Har man ett stort förakt för sig själv, så förstår man inte varför andra älskar en. Men törstar efter att få höra varför och framför allt ATT man är bra. och man behöver höra det om och om och om och om igen.
Och det absolut mesta du behöver fatta är att du betyder MASSOR för honom. Han hade ALDRIG pratat med dig om det annars. Han nödskriker till den som betyder mest för honom. Ni betyder skitmycket för honom!!!
Jag tror också att han behöver få kläm på hur han ska handskas med livet, han behöver lära sig ATT leva. Och det behöver han hjälp med. Och jag tror att han önskar inne i sig själv att det var ni där hemma som kunde stötta och honom och hjälpa honom med det. Det är därför han är så ledsen och nere.
Försök ändå att göra saker ihop, tror att han behöver det. Jag älskar dig för det och det och det och det, och vill ha dig kvar här och så gör saker ihop. Inte bara gå vid sidan om och titta på, försök vara aktiv och vara med och delta. Det är smärtsamt när folk inte finns.
Jag hör att han snäser av dig och du går på tå. Men dra dig inte undan, visa att du är där när han kan, även om han snäser. Och att han snäser kan ju också göra att han känner sig ovärdig att älska för att han gör så mot dig. Vilket betyder att han bryr sig! Och att han är medveten. Och att han är smart och tänkande. Han låter deprimerad.
7
Jag är inte säker på att du vill ha mina svar, men jag svara ändå.
Du skriver: "där han uttrycker att han inte trivs att vara hemma, att han inte kan känna något för oss i familjen, och inte förstår vad jag kan tycka om hos honom. Det här är inte HEM för honom, bara om det händer trevliga saker, som att spela tv-spel, men vi betyder inget speciellt för honom. Och han ser helt nere ut hela tiden. "
Jag tror inte alls att det är så att han inte tycker om er. Han låter uppfylld av ledsenhet, sprängfärdig av det. Och när det blir så mycket ledsenhet och man är så full så man nästa är tom, så känns det som man inte kan känna för andra. Frågan är också vad han själv förväntar sig att han ska känna. Han ger också uttryck för att han vill och behöver höra att han är älskad och varför, vad hos honom älskar du? Han tycker att han själv är så dålig så han kan inte förstå varför du älskar honom, för han tycker inte att han förtjänar det.
Jag tycker nallemormor pratar klokt. Lägger till att jag tror att önskan är stakr att någon verkligen ska förstå. Men om man försöker förstå och träffar fel, så blir det en miss som smärtar svårt inom honom och han känner sig ännu mer ensam och oförstådd.
Bekräfta att han ska vara den han är och att det är det som är bra och som du älskar.
Bekräfta honom att det är okey och till och med bra att han går en promenad. Och jag känner tyvärr igen det där att säga att han själv är dum i huvet. Han tar på sig allt själv, det är rätt tolkat av dig så som jag ser det. Han tycker att han själv är fel och inte klarar av det han ska klara av. När man har firande och han är hemma så blir det mycket krav, och han känner att han inte kan uppfylla dem. Det kan väl vara okey att vara i ett hörn för sig själv om man inte klarar mer och man är faktistk älskad ändå. Det är okey att inte prata oc skratta och vara med på allt socialt, man är okey och älskad ändå. Bara för att man är den man är. Det är jättesvårt att förstå att andra älskar en när man inte gör det själv, dvs älskar sig själv. Har man ett stort förakt för sig själv, så förstår man inte varför andra älskar en. Men törstar efter att få höra varför och framför allt ATT man är bra. och man behöver höra det om och om och om och om igen.
Och det absolut mesta du behöver fatta är att du betyder MASSOR för honom. Han hade ALDRIG pratat med dig om det annars. Han nödskriker till den som betyder mest för honom. Ni betyder skitmycket för honom!!!
Jag tror också att han behöver få kläm på hur han ska handskas med livet, han behöver lära sig ATT leva. Och det behöver han hjälp med. Och jag tror att han önskar inne i sig själv att det var ni där hemma som kunde stötta och honom och hjälpa honom med det. Det är därför han är så ledsen och nere.
Försök ändå att göra saker ihop, tror att han behöver det. Jag älskar dig för det och det och det och det, och vill ha dig kvar här och så gör saker ihop. Inte bara gå vid sidan om och titta på, försök vara aktiv och vara med och delta. Det är smärtsamt när folk inte finns.
Jag hör att han snäser av dig och du går på tå. Men dra dig inte undan, visa att du är där när han kan, även om han snäser. Och att han snäser kan ju också göra att han känner sig ovärdig att älska för att han gör så mot dig. Vilket betyder att han bryr sig! Och att han är medveten. Och att han är smart och tänkande. Han låter deprimerad.
Jag skulle inte skriva här om jag inte ville ha svar!
Du har svarat mycket bra, jag tror att mycket är mitt i prick. Jag behöver läsa svaret några gånger för att verkligen förstå. Tack för att du svarade, det har redan hjälpt mig!
8
Jag skulle inte skriva här om jag inte ville ha svar!
Du har svarat mycket bra, jag tror att mycket är mitt i prick. Jag behöver läsa svaret några gånger för att verkligen förstå. Tack för att du svarade, det har redan hjälpt mig!
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
