Kastrera eller inte?

[Elin77]

Ååå jag e såå villrådig, har en hanhund, Cavalier, som nu är 15 v och världens goaste, såklart! :O)
Många frågar om vi ska kastrera honom och mitt svar är -Jag vet inte?
För jag vet verkligen inte, har läst mycket på nätet och det finns ju verkligen 2 sidor av det hela, både dom som tycker att man ska göra det för att slippa skvättningar och div beteenden hos en okastrerad hund och dom som tycker att det är helt galet att kastrera.
Och om jag har förstått det hela rätt så är det vid ca 6 mån ålder som man bör kastrera för att inte hunden ska hinna lägga till sig med oönskade beteènden, men sen å andra sidan så tänker jag såhär att just min lille vovve kanske inte ALLS kommer att få oönskade beteènden och då kanske jag kastrerade honom i onödan, fast det kan man ju inte veta! ;OD
Jaa, jag säger ju att det är svårt att veta hur man ska göra, och en neg grej till är att hundarna lättare blir fetare som kastrerade och att han då är en Cavalier gör ju inte saken lättare, eftersom dom har extremt lätt för att bli feta! ;O)

Är det någon som kan råda mig eller har egna erfarenheter så blir jag glad!

[Claudden]

Min tanke är såhär. Kommer han från friska linjer rörande hjärtat och ser bra ut samt att han har bra temperament och själv är frisk - då skulle jag behålla honom intakt, däremot om någon av delarna inte uppfylls skulle jag säga att det är hugget som stucket. De flesta klarar sina hundar med bollarna kvar utan att de håller på med allsköns hyss, men visst det förekommer att det inte funkar.

[sprengja]

Ja, det är precis som du säger, två sidor av det. Det är svårt att säga att det ena är rätt och det andra är fel, det är väl mer en fråga om inställning och åsikter.

Själv har jag valt att kastrera mina hanhundar. Senaste kastrerade jag vid 6 månaders ålder för han visade sig ha en missbildning som diskvalificerade honom för avel ändå. Min gamla hane kasterardes när han var 7 år för då togs han ändå ur avel av rasklubben. Jag har valt att kastrera för att slippa svättandet och nos-nos-nosandet och överkåthet när det är tikar i området. Dessutom är mina hundar lösa typ jämt och om någon skulle smita (vilket iofs typ aldrig händer, men ändå) vill jag inte att det ska kunna bli någon tjuvparning eller så. Därtill finns hälsomässiga fördelar med kastrering.

Ang risken för övervikt så är det ju jättebra att du är medveten om den risken redan nu. Det finns _ingen_ (frisk) hund, helt oavsett ras, som blir fet bara sådär. Det är alltid husse och matte som matar hunden fet. Är man en medveten djurägare och ger rätt foder i lagom mängd är det verkligen inte ett problem, vare sig hunden är kastrerad eller ej.

[Elin77]

Tack för ditt svar!
Han kommer från jättefina och friska linjer, just denna kull var så bra så att det var jättemånga uppfödare utomlands som ville ha en valp och uppfödaren själv behöll 2 tikar.
Otroligt bra temperament har lilleman, vi har haft en sån tur som har fått honom.
Ibland så faller tanken in att det vore skoj att få en kull med honom iom att jag har fått såå mycket beröm för honom ;O).

[Elin77]

Mmm, det stämmer nog som du säger om inställning och åsikter, det är ju bara jag som kan välja hur jag ska göra.
Ja, vill inte ha en överviktig hund, räcker att jag själv är det ;O), så han får endast torrfoder (RC) och levergodis, får se när han börjar tröttna på det så får jag väl byta godis ett tag! ;O)

[Nissa]

Vi kastrerade hunden då han var 4,5 år. Han hade då fått en testikelinflammation där antibiotikan inte tog som den skulle och för att han skulle slippa lida fattade vi beslutet om kastration. Han hade då redan blivit pappa till en kull valpar, så han hade gjort sin insats för rasen.

Han var helt OK som okastrerad. Visst satt han och ynkade och åt dåligt om det var någon tik som höglöpte i närheten (vi bodde då i villaområde), men det var aldrig några problem.
Vi har inte märkt några större personlighetsförändrignar efter kastrationen, mer än att han inte längre bryr sig om löptikar hur påstridiga de än är.

Om du tror att du vill ägna dig åt utställning så går det ju inte att kastrera (om inte reglerna ändrats?), annars kan du säkert låta saken bero och se hur det går.

[Claudden]

Med tanke på rådande sjukdomshistorik i rasen skulle jag faktiskt vara mer benägen att behålla en hund efter exeptionellt friska linjer intakt än en som är tveksam. Är det så att du tänker tanken att nyttja honom i avel så är kulorna faktiskt en nödvändighet.

[sprengja]

Jo, man kan ställa kastrater, om man har intyg på att testikelstatusen var normal innan kastreringen. (Fast det känns ju rätt fånigt att vara med och tävla om certen om man ändå inte kan avla på hunden kan jag tycka.)

[Claudden]

Intyget måste vara utfärdat efter det att hunden blivit 6 månader kanske ska tilläggas, annars är det onekligen inte giltigt. Kan vara värt att lägga in i diskussionen så att man inte åker dit på en dag eller tre..

[Nissa]

Personligen har jag inte fattat vitsen med utställning alls, jag tycker att lynnet är betydligt viktigare än utseendet. Av det jag pratat med sådana som håller på med utställning så verkar i många fall reproduktionen vara mindre viktig än själva pysslandet, fönandet och fixandet. Samt den sociala biten, antar jag.

Kanske man vill ställa ut en kastrat för att gynna redan befintlig avkomma? Vi ställde ut vår hund en gång eftersom uppfödaren ville det.

[Claudden]

Utställningar är en del i avelsutvärderingen, dock för att verkligen få ett resultat så bör man visa hunden för en rasspecialist (iaf är det så i mina ögon). Utställningar är den enda "mätbara" möjligheten vi har att se hur en ras förändras över tid om man ser till det exteriöra (här syns även kryptocidism, vilket inte syns någon annanstanns). Det kan vara så att man helt plötsligt börjar få en överrepresentation av ett specifikt fel/brist hos en ras och då är det en möjlighet att slå ner lite hårdare på just det.

Dock, ingen jag känner vill ha en snygg idiot..

[sprengja]

En pudel måste ju se ut som en pudel och en golden retriver som en golden retriver, annars kan vi ju avskaffa det där med raser (förutom vad Claudden sa ovan). Men avelsmaterialet bör ju inte baseras på enbart utsällning, alla hundar borde behöva meriteras på fler sätt.

[LottaJ]

Jag har aldrig haft med någon kastrerad hanhund att göra, jag är ju dessutom van vid jakthundar.... så mitt svar kanske inte är så relevant... Jag förde det på tal nån gång hemma, min pappa som är jaktprovsdomare och ordförande i en rasklubb, sa att han aldrig skulle göra det... "har man en hund vill man ju att den ska vara yster, att det ska vara lite klipp i den" (men då har vi väl egentligen aldrig haft med kastrerade hanhundar att göra). Jag är benägen att hålla med honom.

[LottaJ]

Enda anledningen är väl om man väl skjutsa fram föräldrar eller avkommor (kanske avlades på innan kastreringen/steriliseringen), kunna redovisa utställnings och tävlingsresultat som finns inom linjen.

[-Milou-]

Det där tycker jag känns lite som en fördom, att en kastrerad hund per automatik måste tappa både ysterheten och klippet - jag har två kastrerade hanhundar som iofs kastrerades sent (den ena bor iofs med dottern nu men de är här varje dag ) och jag märker ingen direkt skillnad på någon av dem i temperament, vilja, arbetslust etc. Särskilt inte på Aussien, han är exakt lika knäpp som han var innan. *flin*

Det som försvunnit är det rastlösa pipandet, fokuseringen på tikfläckar och oförmågan att verkligen -höra- när det är löp på gång.

De är båda fortfarande relativt intresserade av tikfläckar och håller ofta koll på om det är en löptik i området, men inte på det där hysteriska sättet.

Det är ju inte hjärnan vi skar bort, utan något helt annat.

Samtidigt är det nog så att om man har en REN sällskapshund som man inte stimulerar på annat vis än genom magen, så blir den tjock och därmed också orkeslös, stor övervikt påverkar ju aktivitetsnivån rejält.

Matgalenheten hade båda våra hundar, men det var värst första halvåret då de verkligen inte blev mätta (tyckte de) nånsin. Nu, några år senare, så är de normalt hundhungriga, liksom. Tackar aldrig nej till en smakbit, äter det de blir serverade men är inte hysteriskt tiggande, som äter allt de kommer över både inne och ute.

Så det behöver per automatik inte bli så att en kastrerad hund blir en hjärndöd idiot som bara sover och äter. Förstås.

Aussien tex, har en otrolig arbetslust och skulle verkligen inte må bra av ett inaktivt liv, han har en drivkraft och motor som måste ha utmaningar. Rottisen är äldre och därmed mer inaktiv nu, men inte heller han är utan sin lust att GÖRA saker, han är fortfarande HAN med allt vad det innebär.

Det tror jag gäller för de flesta hundar, den motor de har innan kastrationen behåller de - de tappar bara lusten att rymma och ha sex med allt som har fyra ben och står still tillräckligt länge för att bli humpade...

[sprengja]

Det där är verkligen inte sant. Hunden är samma hund även utan kulor, men man slipper tikkåtheten. Jag vill sova på nätterna, inte lyssna på en hund som ligger vid dörrer och gnäller för att komma ut och jaga damer.

[Claudden]

Det beror lite på vad rasen har för ursprungsändamål, jag vet inte men exempelvis de rena sällskapshundarna kan vara svårt att hitta en relevant mentaldel till även om vissa saker är fördelaktiga om de funkar (ex. avreaktion vid ljud, inte överdriven aggresivitet osv...) även hos dem.

Som det är nu har skk lagt över på uppfödarna att ta hänsyn till tre delar när det gäller avel och utveckling hos raserna det är: hälsa, mentalitet och exteriör. Sedan är det för oss att göra vårt bästa att förvalta det arv vi har fått till kommande generationer.