Några här som har vuxna barn?

[Liten familj]

Hur gör ni på jularna?
Ni som har många barn 7-10 stycken och där flera har flyttat hemifrån och har egna familjer kanske, hur gör ni på jularna?
Har en väninna som har barnbarn men även egna småbarn hemma. Till jularna kommer alla, och då menar jag ALLA hem. Det är mågar, barnbarn och killar och flickvänner och en hel massa...och de stannar inte bara på julmiddag, utan det är en veckolång gemenskap (en del bor i andra delar av Sverige)
Är det självklart att man som mamma och pappa ska försörja sina barn och barnbarn när de kommer hem på jular och sommarlov och bara hålla god min och låta dem utnyttja gratis mat/boende och så. Hur länge och hur mycket? Hur har ni andra löst det hela? Nu har min väninna inte ont om pengar men när 25 personer ska bo i en vecka på en familj kan det ju bli lite för mycket av det goda. För mig skulle det det i alla fall. Vi skulle nog ha det jobbigare med alla respektive och barnbarn som jag inte får uppfostra och skulle inte klara av fem-sex familjer under en vecka i mitt eget hem. Min egen mamma vill inte ha mer än en familj åt gången på sitt sommarställe, hon tycker det blir trångt och bökigt säger hon, även om vi syskon skulle tycka det var jättemysigt. Vi tar inte med någonting till min mamma heller, men så är vi bara tre och vi brukar försöka bjuda ut henne på restaurang någon gång under veckan vi är hos henne i alla fall.
Min väninna klagar inte utan är överlycklig över att ha alla nära och samtidigt och tycker att det är självklart att man öppnar huset för sina barn.
Tycker ni andra det också? Själv har jag bara ett barn än så länge, så för mig blir det ju inte aktuellt att ställas inför samma problem, men jag är så nyfiken hur ni löser det rent ekonomiskt och om era barn tar med sig lite matvaror? Tar ni banklån för att ha råd att servera era barn/barnbarn all denna mat som krävs under denna vecka? 25 personer som äter 5 gånger om dagen med fika inblandat blir ju 125 portioner om dagen och på en vecka blir det ju 875 portioner och räknar man lågt med 10 kronor/portion så blir det ju nästan 9000 och så ska man ju räkna toapapper och vattenförbrukning och allt annat som också tillkommer. Fast å andra sidan är det kanske en billig jul i alla fall med 10 000 för 25 personer där alla är nöjda och glada. Väl investerade pengar kanske.

[Anonymisen]

Vi har vuxna barn och barnbarn men alla bor inte här under julen, däremot bor ena vuxna barnet här i ca 2-3 veckor. Jag tycker din fråga är intressant. Jag tycker mycket om att ha alla här och vi är väldigt många , vill inte skriva för mycket om det dock för vill inte bli igenkänd. Men även om våra barn bidrar en del då de kommer hit med mat, så blir jularna svindyra och vi har låga inkomster. Jag är just nu knäckt både för att det blir rätt tröttsamt att knappt få vara ifred, men också för att det blir så dyrt. Jag har tagit fyra smslån nu inom en vecka och har ångest över hur det ska gå att betala tillbaka.. Jag älskar vår underbara familj men vi har inte någon bra ekonomi, har ännu 7 barn som bor hemma och flera som är vuxna. Jag arbetar inte , det gör bara min man. Du verkar väldigt klok och insiktsfull som funderar över hur din väninna klarar julen..kan säga att vi gör det inte. Men ingen vet att jag tar smslån. Bara min man förstås och han är inte glad över det.

[Anonymisen]

Tillägg, jag tycker det låter väldigt egoistiskt av din väninnas barn med familjer, att inte bidra till alla kostnader! Om det nu inte är så att hon väldigt gärna vill stå för kostnaderna och har sagt det till barnen. Eller håller hon god min? Mat för så många under en vecka är ju måånga tusen..

[Anonym ja med]

Alla måste ju göra så som det passar dem. Jag ser inget fel i hur din vän har det, barnen känner säkert till att hon uppskattar att de kommer och att hon inte har några problem med att det kostar.

Har man inte ekonomi till det, får man ju vara öppen med det.

Min mamma har alltid gett mej mycket, jag har tackat och tagit emot. Hon har i sin tur fått från sina föräldrar och släktningar när hon var ung. Jag ser det som självklart att jag i min tur ger till mina barn. Men har jag inte råd så säger jag ju till, ingen har ju råd med allt, någonstans måste ju vissa vart gränsen går. Det är bara upp till en själv att avgöra.

[Från stor familj]

Vi kommer båda från stora familjer och har många barn själva. Jag Håller med anonym ja med om att man måste anpassa sig efter vad som fungerar ekonomiskt och vad man orkar med. Men jag skulle så långt det bra gick välkomna alla hem samtidigt. Det är ju superkul! Det finns en trend i samhället att det är så jobbigt att umgås ( i vart fall IRL) som jag verkligen tycker är så trist. Jag tror att man förstör så mycket för sig själv med den.
Mina föräldrar är välbeställda och bor stort så där fungerar det jättebra att vara allihopa. Svärmor har det knapert men är öppen med det - så när vi kommer hem till henne brukar vi inte bara köpa sådan mat+toapapper som släkten förbrukar utan lägga upp ett litet lager också. Ett av makens syskon har psykproblem och orkar inte med så mycket liv så h*n brukar bo någon annanstans än i föräldrahemmet när vi alla träffas samtidigt.
Jag tror att är man bara öppen med hur man orkar och hur man har det ekonomiskt så går det fint.

[Dilbertina__]

Jag har visserligen inte vuxna barn men jag vill kommentera ändå.
Jag tycker absolut inte det är självklart att man ska behöva stå för maten för så många människor under många dagar varje år! Om barnen är vuxna kan de väl också förstå att mat och saker kostar pengar... Jag tycker nog att man borde kunna prata med sina barn om det? De vill säkert vara med och dela kostnaden om de bara förstår vad det betyder.
Detta skulle även gälla en liten familj, även om det såklart är mer kännbart när man är en stor familj.

[Liten familj]

Åh vad det verkar lättsamt för er när ni är så öppna och anpassningsbara. Tyvärr är det nog så idag att det är jobbigt att umgås för att alla är så stressade hela tiden. Ser man bara till vår lilla familj, så jobbar vi jättemycket och när vi är lediga prioriterar vi vårt barn och oss själva, vilket gör att vårt hus ser ut som ett bombnedslag. Då är det inte roligt att bjuda hem folk. Tycker man själv att det inte är roligt att bjuda hem någon till oss så som det ser ut.
Sedan har jag ganska stort behov själv av att få vakna och äta frukost i ensamhet (eller familjen) Att få vakna när vi själva vill utan att det förväntas alerta och glada vuxna en viss tid. Annars kan jag umgås hur mycket som helst med släkten och vänner på dagar/kvällar under lång tid, och de får gärna sova hos oss, bara de inte vaknar där och äter frukost där. Skämt åsido så fixar jag det med. tack för svar!

[Liten familj]

Det vikiga är väl att man är tydlig också mot sig själv om vad man vill och inte. Det svåra är väl om man vill att det ska vara självklart att barnen ska kunna komma hem och bo och äta hemma, men så är det så att man inte har plats/inte har råd. Jag har en kompis vars mamma sa att äldsta dottern inte fick komma hem med sin pojkvän för att det var för trångt i huset när alla andra var där. Det tycker jag var taskigt. Då kan väl föräldrarna själva flytta till grannarna? Vardagsrumssoffan? Vandrarhem. Men att säga att fyra barn fick komma hem men inte det femte är ju ganska så taskigt! Nu kanske det var annat som låg bakom (att det blir bråkigt när de kommer hem) eller att de allmänt uppför sig ohyffsat, men det sa de inget om till dottern, utan det var bara platsbristen man skyllde på.
Men den här andra familjen var det ju inga problem eftersom föräldrarna gladeligen ställer upp (och säkert har sagt att det bara är att komma, att de inte behöver ta med något) En annan aspekt är ju när det vänder och man kan förväntas bli inbjuden till sina barn i stället för att själv bjuda in. Är det hälsan, ekonomin eller platsbrist som avgör. Hos oss vände det någonstans vid pensionsåldern. Fram tills dess var vi nog hos svärföräldrarna och min mamma, men sedan kommer de till oss eller någon av syskonen. Men det är väl bara att kommunicera runt det också. Problemet är ju när ett av syskonen alltid utnyttjar släkten och ett annat bjuder...men det är ju en annan diskussion.

[Liten familj]

Varför är det så skämmigt för dig att erkänna för dina vuxna barn att ni inte har råd att serva som tidigare jular den här julen? När man läser dem här nedan så får man uppfattningen att man kan ha det på en massa sätt bara man är öppen och kommunicerar. Kan inte ni få komma till de vuxna barnen och så tar du med dig skinka och köttbullar och lite fikabröd och så tar ett annat av dina barn med sig sill och kalvsylta och mandariner...och så har värdfamiljen lite smått och gott också och så blir det både billigt och samma gemenskap?
Det kommer ju inte att bli billigare för er eftersom barnen blir äldre och barnbarnen fler och fler, så kanske måste ni göra en förändring inför nästa jul så ni inte skuldsätter er under SMS-lån för att barnen ska vara nöjda och ha en bra jul. Tror du de har en bra jul om de vet hur ni sliter för dem och sedan går under?? Vad skulle du önska att dina barn/dina vänner gjorde för er nu efter jul (eller under julen) för att det ska kännas mindre smärtsamt.
Om jag kommer över med en plåt äppelpaj, och en kastrull rabarberkräm, skulle du bli glad eller förnedrad då?
Jag är jättenyfiken (du skriver klok och insiktsfull och det suger jag gärna i mig) hur man resonerar och det är ju så mycket känslor, ofta skuldkänslor, inblandade när det gäller ens barn och att inte ha råd. Men vad är det man behöver och vad vill man ha för hjälp? Går det att hjälpa?

[Liten familj]

Självklart är det upp till min väninna om hon vill ha det så här eller inte. Det har jag inga åsikter om, eftersom de har ekonomi till det. Då är det värre som i Anonymisens fall här ovan att inte ha råd att ta emot hemkommande barn, men ändå göra det för att det liksom "hör till föräldrarollen".
Sedan kan jag ju tycka att även ifall man har råd, så tar det ju faktiskt mycket energi också att härbärgera 25 människor, och som gäst tycker jag att det är skönt att veta att jag bidrar med lite när vi samlas många. På nyår brukar vi ha knytkalas, där en familj gör förrätt, en annan huvudrätt,och den tredje efterrätt. Det är ganska skönt i stället för att stå för hela middagen och så alternera vart tredje år...om man inte orkar det år som är ens egen tur då? Då kan det ju vara skönt att bara ha efterrätten att koncentrera sig på. Sedan behöver man inte vara så noga med var man är, eftersom alla deltar tillsammans. Man kan vara hos samma familj i fyra år för att de har småbarn och gärna vill vara hemma, men de behöver inte stå för allt för den skull. Så borde det vara på jularna också kanske, för allas skull, både dem som kommer och den som tar emot gäster.

[Anonym ja med]

För säkerhet skull så ska man väll börja med att igen säga, att alla måste göra efter vad som är bäst efter deras förutsättningar.

Och så över till mina privata tankar. Jag upplever att så många människor har så svårt att någon gång ta emot något. Det tycker jag också är en form av egoism, att det är så viktigt att hävda sej, jag klarar mej minsan själv, här ska ingen komma och ge mej något.

I alla fall jag har stött på det många gånger, och jag tycker bara det är så trist. Jag vet att mina föräldrar och svärföräldrar är så glada och tacksamma för att de får ge oss det här, och jag är glad och tacksam för att jag får. Min tid att ge kommer den med, och jag önskar så att jag får göra det, att de inte tackar nej och alltid ska betala för allt.

Bland vänner upplever jag samma sak, det blir svårare och svårare att få bjuda vänner över på middag, det ska alltid pratas om vad det kostar, kan de inte bara ta emot en enkel middag och låta oss njuta av sällskapet, men tydligen är det svårt.

(vi är inte överdriver rika, men inte speciellt fattiga heller)

[marilen]

Vi har visserligen fem döttrar men ingen av dem har flyttat hemifrån än, den äldsta är 18 år.

Men...jag är själv nästäldst av fem syskon och i år bjöd vi in min mamma&sambo samt mina fyra syskon med sina respektive och det går fantastiskt bra trots att det blir trångt och lite stökigt. Skillnaden för oss är att vi alla bor i samma stad (utom min lillebror) och därför kan alla åka hem till sitt när kvällen är slut.

Dessutom praktiserar vi knytis på julafton så alla har med sig lite mat/efterrätt/godis enligt en gemensamt förutbestämd lista

Funkar kanon!

Jag vet inte heller om jag skulle orka ta emot alla fem döttrarna med familjer när de är så pass stora att de flyttat hemifrån. Vi kommer vara gamla då och har säkert inte ngt stort boende kvar heller som kan hysa alla barnen med familjer ens för en natt. Kanske är det vi som kommer åka runt till våra barn och fira jul istället

Har ingen aning och det får bli en överraskning i framtiden

[maximum]

Kommunikation är A och O när det gäller relationer. Man måste förstås anpassa arrangemanget efter förutsättningarna! Om man bara låter folk komma och fira hur som helst utan att berätta att man inte har råd så får man ju skylla sig själv tycker jag... Och att ta dyra lån för att man inte har mage att berätta sanningen är ju rena vansinnet! Vi har 10 barn varav 3 är utflugna, och vi brukar fira jularna ihop och då brukar även några i ingift släkt komma hit. Vi är väl ca 25 personer oftast. Vi gör alltid så att vi delar på kalaset! Alla har med sig en del av maten så blir det inte en familj som står för hela kostnaden. Stannar någon flera dagar så brukar de handla hem mat till en middag och dessutom bjuda på smask/fika på kvällarna, och köpa lite frukostmat.
Barnen och våra nära och kära vet mycket väl att vår ekonomi är ganska precis, det är inget vi skäms över. Vi hjälps åt med stora firanden, det är en självklarhet.

[Monika 8-barnsmamma]

Julen knäckte oss nästan ekonomiskt detta år. Jag har 4 hemmaboende barn, 4 vuxna barn och 5 barnbarn. Att fira jul hemma hos oss är nödvändigt eftersom vi är de som har plats för alla. Jag vill att alla bidrar med något i matväg men det blir så klart vi som står för det mesta ändå. Med föräldrar, svärföräldrar, ensamma morbröder och fastrar etc. händer det att det blir väldigt många på julen. Det som knäcker ekonomin värst är julklapparna. Övernattningar blir sällan mer än ett par dar.
Jag vill ändå ha alla här för det är ju min familj trots allt.

[Liten familj]

Men om ni alltid är hos er och ni har det jobbigt att få ihop det ekonomiskt kan du då inte utöver att be dem ta med något till matbordet be om ett penningbidrag-låt säga 100 kronor/person och dag för allt annat ni delar med er av?
Det skulle inte jag tycka gjorde någonting om jag så var en singelfaster eller hade med mig tre barn. 500 kr och att jag tar med mig köttbullar är väl inte mycket begärt om jag slipper ta hem släkten till mig???