Arg på bio mamma

[AnonymA]

Jag är arg, trött, less, sur ja allt på min bonus sons mamma. Hon är slapp, ställer inga krav, tycker skolan inte är viktig, hjälper inte till med läxor, bättre att sonen leker/spelar ps2/tittar tv/surfar än skolan. Sonen har inga reglar hemma hos sin mamma, är uppe länge på kvällarna, efter midnatt, när då sonen kommer till oss är han helt slut, är sur, trött, grinig, elak m.m. Han får lägga sig i tid och man märker efter några dagar att han blivit piggare när han kommit i säng i tid.

Skol vecka hos oss är okej, han ligger långt efter, men gör alltid bra ifrån sig, får beröm de gånger han gjort något bra (av lärare) men många gånger kommer de hem veckansord test som man ska skriva på och de visar sig att han alltid hos sin mamma har minst fem ord fel, hos oss högst två fel. Läraren har till och med frågat varför och mamman har mage att säga, äsch skolan de är inte allt här i världen, inte måste man ta de på allvar.

Nu snart dax för nytt utvecklings samtal, ny termin med nya möjligheter, hur ska jag hjälpa min bonus på bästa sätt?

[Anonym]

Börja med att inte lägga hela skulden på biomamman och titta lite närmare på den egna perfektionen.

Så länge som du stirrar dig blind på en parts fel och brister och framhäver dig själv som det mest optimala hjälper du ingen "på bästa sätt".

Ni har olika åsikter helt klart och biomamman verkar inte vilja samtala med DIG om det. Tror du får tagga ner där helt enkelt.

[NannaH]

Helt klart ska ju barn sova ordentligt och göra sina läxor. låter som ett underligt beteende, men samtidigt är det inte Du som ska gå in och diskutera detta med mamman utan bonusens pappa.

Sen så låter det lite överdrivet att tro att skillnaden på´att ha två och fem fel är sååå stor...

[AnonymA]

på henne, för jag vet att hon kan om hon anstränger sig, eftersom hon har äldre barn med en annan, hon var en toppen mamma tills för något årsen, då träffade hon en ny, drogmissbrukare och hon hamnade i trubbel. De andra barnen är utflugna och har egna barn, hennes son är en sladdis.

Men jag bad faktiskt om råd då de är ny termin då vi anser att barnet mår bra av att ha två föräldrar.

Du vet inte hela storyn och du kan gärna få den om du vill.

[AnonymA]

om att barn bör lägga sig i tid. Tror inte en vanlig 9-åring orkar vara upp till efter klockan 23 varje dag och längre på helger och lov. Han går på fritid från halv sju till 16 varje dag, oavsett vem som har honom, fredagar alltid ledig. Så hemma hos oss så måste han gå upp tidigare, då vi inte bor på samma ort som fritids är. Vi har 15km till fritids, mamman har ca 5km. Därför tycker vi att barnet behöver få sova mer.

Ang läxorna så är det inte bara orden utan massa annat, men orkade inte dra allt. Givetvis så är det inte jätte stor skillnad, men lärarna har rint till både mamman och pappan om att något måste göras. Nu hade vi tänkt föreslå ett samtal med mamman, skolan, soc, inte så att barnet är närvarande, fel om han ska höra hur allt är och att pappa och mamma är osams. Jag vill inte delta utan tycker de är bio mamma och bio pappa som ska delta och komma överrens.

Men som sagt, ville så gärna bara få lite råd och tips då vi vill ha de som vi har de med varrannan vecka, men funkar de inte så måste vi kolla på annat alternativ till pojken.

[Anonym]

Acceptera att biomamman är som hon är och göra det bästa de veckorna ni har barnet lär vara det bästa rådet du kan få.

DU kan inte förändra biomamman fastän du tycks verka vilja det. Tvivlar på att hon skulle ta emot hjälp från dig också, inget ont menat.

[Birgitta97]

Vad säger grabbens pappa? Vad gör han?

[AnonymA]

Så DU tycker jag ska blunda för att barnet far illa?? Om de är de bästa råd så får jag väl bryta från mina sambo och hans 9-åriga son, eftersom jag tydligen inte kan hjälpa honom, vill inte se på när de blir värre. Kan tyvärr inte acceptera att barnet far illa.



"DU kan inte förändra biomamman fastän du tycks verka vilja det. Tvivlar på att hon skulle ta emot hjälp från dig också, inget ont menat."

Såklart jag inte kan förändra på biomamman, men att barnet fara illa de fixar inte jag. Tyvärr har han sett mer än vad något barn bör se. Sen finns de faktiskt biomammor som vill ta emot hjälp, de finns de som har ett bra förhållande och kämpar för att barnet/barnen ska må bra trots att föräldrarna inte lever ihop. Den relationen hade vi innan hon träffade sin nya knarkande man.

[AnonymJustNu]

Känner så väl igen mig i dig. Bra att du vill ha en bra relation mellan bio föräldrarna. Vad säger pappan?

Såklart de är fel både med att lägga sig sent, att vara bland knarkande föräldrar, kan de vara så att mamman låter barnet göra som han vill bara för att slippa ta konflikter?

Skolan måste man sköta och de vore väl bra att skolan lägegr upp en plan för just ert barn, kasnke kan ert barn få lite extra hjälp nu till våren? De finns ju planer som skolan kan lägga upp för varje barn för att underlätta.

Kämpa på, skriver mer sen.

[AnonymA]

Ja, pappa har försökt prata med mamman så många gånger, hon säger hela tiden att hon ska försöka bli bättre, men hon säger allt för ofta att skolan inte är viktig både till oss och till Simon, råkade säga de till läraren oxå en gång. Då blev läraren lite smått sur på bio mamman. Men detta var under årkurs ett, nu går bonusen i trean.

Pappan har pratat med soc och skolan, BUP osv. De gjorde han strax innan jul, nu kommer de ta upp och samla till möte i skolan de närmsta veckorna om pappan vill, för de sa soc nämligen. Att pappan måste vilja efter jul oxå och de är han som ska säga att han vill ha möte. Så när skolan drar i gång nästa vecka ska pappan säga att han fortfarande vill.

Pojken har varit hos psykolog, men han har inte kommit så långt ännu, tre gånger under hösten och han ska fortsätta under våren.

Men som sagt, jag ville bara ha tips hur jag kan stötta pappan och bonusen. Inte få massa på hopp.

[AnonymA]

Svarat ovan ang pappan.

[Birgitta97]

Jag tycker du ska backa upp pappan i det han gör och vill, men undvika att själv ta inititiativ i ämnet. Låt i första hand pappan sköta kontakterna med skolan, soc, bup och även med biomamman och försök hålla dig till att lyssna på vad pappan vill och hjälpa honom med det. Jag tror att det kan bli kontraproduktivt om du lägger dig i det rent praktiska, det kan leda till att mamman reagerar med agg i stället för med samarbete. Försök alltså ligga lågt och blanda dig så lite som möjligt. Det är mitt råd...

[AnonymA]

aldrig lagt mig i vad pappan och mamman säger, har alltid hållt mig utanför, vände mig hit för att få bolla med någon om hur vi har de.
Jag har alltid sagt att jag ska hjälpa bonusen, men inte vill göra mig osams med mamman, vill heller inte ha några diskutioner med henne. Vad de bestämmer om bonusen är upp till dom. MEN jag stöttar pappan i detta om att barnet far illa. Han mår inte bra. Pappan har äntligen tagit tag i de och jag står bakom honom i detta.

Jag har aldrig gjort mig osams, tagit diskutioner med mamman, jag har heller inte erbjudit min hjälp till henne, utan de har varit pappan som sagt att VI ställer upp, om de varit något, För jag och sambon jobbar i ett team. Men de har alltid varit pappan som pratat, lämnat över, hämtat osv. De har jag aldrig gjort, förutom förskola och fritids när de kört ihop sig, någon gång) men alltid pappans ansvar annars)

[AnonymA]

"Ni har olika åsikter helt klart och biomamman verkar inte vilja samtala med DIG om det. Tror du får tagga ner där helt enkelt."

Klart vi har olika åsikter, de har jag och sambon oxå. har inte nämnt att JAG vill samtala eller har samtalat med mamman.

[Sofia_N]

Låter som ni är på rätt väg tycker jag. Samtal med skola och soc etc.. Mycket bra!! Att ni jobbar i team. perfekt!

Mitt råd... fortsätt så. Peppa även sonen att göra läxor själv.. Lära honom att ta eget ansvar så gott en 9-åring kan. När ena föräldern inte orkar/räcker till är det tyvärr så att barnen måste ta lite mer ansvar över sig själva. Det är inte kul, inte bra men livet är tufft ibland. Att då ni finns där och kan peppa sonen att inte ge upp utan kämpa på och ta eget ansvar kan rädda honom längre fram. Han har ju en trygghet hos er och jag hoppas allt ordnar sig och att även mamman orkar "rycka upp sig" för sonens skull. Berätta gärna senare hur det gått med samtalen och så.

[Sofia_N]

Glömde en viktig sak.... Skit i anonyma påhopp

[Anonym]

Jag har inte hela historien nej men utefter det du skriver anser inte jag att barnen far ILLA.
Andra läggtider, annan syn på skolan etc, men inte att fara illa.

Tyvärr är jag ingen tankeläsare och kan därför inte läsa in det som inte finns i texen.
Anser du att barnen far ILLA skulle åtminstånde jag vända mig till soc. Det kan man göra anonymt.

[Anonym]

Nej inte uttalat nej.
Men att det är fel där och däör och där betyder att det ska ändras där och där och där.

Hade du tänkt att sambon skulle föra det budskapet vidare till mamman? Undrar bara hur du tänker där.

[Anonym]

Naturligtvis ska man skita i påhopp oavsett vem det kommer ifrån. Varför denna begränsning till anonyma?

Frågan är vad som du associerar påhopp med. Icke-önskat-svar eller just den riktiga defineringen av påhopp som är personligt nedgörande.

[AnonymA]

Nix, har inte tänkt något att pappan ska göra si eller så. Pappan väljer själv vad han vill ta upp och vad han vill ha ut av det hela. Jag undrar fortfarande hur jag kan stötta bonusen.