Min 5åriga tjej har börjat drömma mardrömmar om att jag lämnar henne och går iväg. Hon vaknar och är jätteledsen.
Hon har nyligen fått en lillasyster som nu är 8 månader som hon älskar och jag försöker dela min tid så bra det går mellan dem. Det känns inte som om att det enbart är något som händer för att hon fått syskon men det kan nog ha förstärkts pga det. Hon drömmer lätt mardrömmar och har livlig fantasi (tyvärr ärvt av mig). Hon har mardrömmar ett tag för att sedan ha en period som är ok och sedan börja drömma mardrömmar om något annat.
Jag tycker så synd om henne och jag tröstar och det är ok men någon natt senare drömmer hon något liknande igen.
Hur har ni det på mardrömsfronten?
mardrömmar Min 5åriga tjej har börjat drömma mardrömmar om att jag lämnar henne och går iväg. Hon vaknar och är jätteledsen.
Hon har nyligen fått en lillasyster som nu är 8 månader som hon älskar och jag försöker dela min tid så bra det går mellan dem. Det känns inte som om att det enbart är något som händer för att hon fått syskon men det kan nog ha förstärkts pga det. Hon drömmer lätt mardrömmar och har livlig fantasi (tyvärr ärvt av mig). Hon har mardrömmar ett tag för att sedan ha en period som är ok och sedan börja drömma mardrömmar om något annat.
Jag tycker så synd om henne och jag tröstar och det är ok men någon natt senare drömmer hon något liknande igen.
Hur har ni det på mardrömsfronten?
Mardrömmar verkar det inte vara så farligt med, men båda mina barn har fått problem med rädsla för att bli lämnad när de varit i den åldern. Dottern var värst, då fick jag inte ens gå ut och hämta tidnignen utan att hon skulle med, trots att lillebror och hon satt och tittade på TV. Lilleman som ju är 5 nu har under hösten börjat få samma tendenser, det händer titt som tätt att han ropar på natten och vill ha sällskap i sängen (något han aldrig velat tidigare).
2
Mardrömmar verkar det inte vara så farligt med, men båda mina barn har fått problem med rädsla för att bli lämnad när de varit i den åldern. Dottern var värst, då fick jag inte ens gå ut och hämta tidnignen utan att hon skulle med, trots att lillebror och hon satt och tittade på TV. Lilleman som ju är 5 nu har under hösten börjat få samma tendenser, det händer titt som tätt att han ropar på natten och vill ha sällskap i sängen (något han aldrig velat tidigare).
Det händer att Vendela drömmer mardrömmar men storasyster var likadan när hon var drygt fem år. Jag tror helt enkelt att det är en fas de går igenom. Jag tröstar, låter henne komma in till oss - alternativt att någon av oss ligger hos henne en stund. Hon kommer sällan ihåg något av drömmen på morgonen och är lika glad som vanligt på dagarna och är inte rädd för att gå och sova heller.
3
Det händer att Vendela drömmer mardrömmar men storasyster var likadan när hon var drygt fem år. Jag tror helt enkelt att det är en fas de går igenom. Jag tröstar, låter henne komma in till oss - alternativt att någon av oss ligger hos henne en stund. Hon kommer sällan ihåg något av drömmen på morgonen och är lika glad som vanligt på dagarna och är inte rädd för att gå och sova heller.
Tack för svar. Då är det en fas och jag behöver inte oroa mig mer än normalt då
Hon är så söt när man kommer in och hon har lugnat ner sig och jag sitter där på sängkanten och är jättetrött. Då säger hon:
- Mamma, du kan få gå och lägga dig nu.
Då vet jag att hon är ok.
4
Tack för svar. Då är det en fas och jag behöver inte oroa mig mer än normalt då
Hon är så söt när man kommer in och hon har lugnat ner sig och jag sitter där på sängkanten och är jättetrött. Då säger hon:
- Mamma, du kan få gå och lägga dig nu.
Då vet jag att hon är ok.
Inga mardrömmar, men Alva har kommit in i en extremt mammig fas! Hon ska vara klistrad vid mig, det duger inte med någon annan. När Leah ska sova dagtid (hon sover ute i vagnen) får jag inte gå längre med vagnen än att Alva kan se mig från fönstret. Det verkar som att hon är livrädd att jag ska försvinna. Hon vill inte heller åka och leka med sina kompisar längre, utan vill hellre att de kommer hit. Till grannen kan hon gå, men bara om hon vet att jag är hemma.
Är det kanske något med åldern? Att de förstår att man kan försvinna?
5
Inga mardrömmar, men Alva har kommit in i en extremt mammig fas! Hon ska vara klistrad vid mig, det duger inte med någon annan. När Leah ska sova dagtid (hon sover ute i vagnen) får jag inte gå längre med vagnen än att Alva kan se mig från fönstret. Det verkar som att hon är livrädd att jag ska försvinna. Hon vill inte heller åka och leka med sina kompisar längre, utan vill hellre att de kommer hit. Till grannen kan hon gå, men bara om hon vet att jag är hemma.
Är det kanske något med åldern? Att de förstår att man kan försvinna?
Aron var aldrig så, så jag har funderat om det är på grund av att jag är hemmamamma som Alva blivit sådär otrygg och fäst vid mig. Härligt att höra att det beror på åldern!
Mamma till tre
"På varje sak som går snett i livet går det över hundra välsignelser."
6
Oj vad skönt att höra! Aron var aldrig så, så jag har funderat om det är på grund av att jag är hemmamamma som Alva blivit sådär otrygg och fäst vid mig. Härligt att höra att det beror på åldern!
Börjar misstänka starkt att det är någon 5 års kris. Tilde är så himla mammig när jag ska gå någonstan. Även om jag bara ska bort 1 timme. Gå inte säger hon och klänger och har värsta seperationsångesten. Det går visserligen över efter några minuter när jag gått och hon fått vinka.
Kanske börjar de känna sig stora nu med tanke på att de börjar 6 års efter sommaren. Det är ju en del prat om det på dagis och 5 åringarna är ju störst på avdelningen. Läskigt att bli stor? (Fast så stora är de ju inte )
Men de kliver ju in i en ny värld och då blir dom nog mer mammiga. Man är den trygga punkten som aldrig förändras. ( Och ja, jag åldras inte )
Bebisar går ju igenom dessa faser och det gäller nog 5 åringar också.
7
Börjar misstänka starkt att det är någon 5 års kris. Tilde är så himla mammig när jag ska gå någonstan. Även om jag bara ska bort 1 timme. Gå inte säger hon och klänger och har värsta seperationsångesten. Det går visserligen över efter några minuter när jag gått och hon fått vinka.
Kanske börjar de känna sig stora nu med tanke på att de börjar 6 års efter sommaren. Det är ju en del prat om det på dagis och 5 åringarna är ju störst på avdelningen. Läskigt att bli stor? (Fast så stora är de ju inte )
Men de kliver ju in i en ny värld och då blir dom nog mer mammiga. Man är den trygga punkten som aldrig förändras. ( Och ja, jag åldras inte )
Bebisar går ju igenom dessa faser och det gäller nog 5 åringar också.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
