Nu ska ni får höra...

[Humla med tre]

...hur det gick till när vår raket-Elma kom till världen.
Ja hon hade minst sagt ruskigt bråttom ut, jag vaknade vid 01.30 natten mot den 8/1 av att jag hade väldigt ont i ljumskarna... men inget annat. Inga sammandragningar alls så magen var mjuk... inget ryggont. Hur skulle jag fatta att det var värkar fyra veckor för tidigt? Jag har ju bara fött två barn förut? *s* Så nej jag insåg inte... det tog faktiskt en timme innan jag insåg att det onda kom och gick och att det faktiskt kom tätare och tätare! En blödning och en försiktig undersökning som avslöjade buktande hinnblåsor ledde mig väl också på spåret kan jag meddela.

För att göra en lång historia någorlunda kort så skrämde jag i tur och ordning upp make som i sin tur ringde mina föräldrar som skulle ta hand om barnen. Själv ringde jag ambulans eftersom M inte kan köra bil än... och tur är det för vi hade aldrig hunnit om vi kört själva!

Vid 03 kom ambulansen, barnvakterna hade inte anlänt så M fick springa upp till grannen ovanför och be henne komma ner och passa barnen så länge. Nu var det bråttom, det gjorde vid det här laget rejält ont, jag var hemskt glad att de hade lustgas i ambulansen kan jag meddela! Längs vägen (det var halt!) fokuserade jag som f*n på andningen samtidigt som sjukvårdaren bredvid lade bebiskläder på värmning bakom min nacke (!) och meddelade M där framme att om det blev förlossning i bilen så skulle de stanna så att han fick vara med... kändes ju tryggt. Mot slutet blev det visst blåljus också men det märkte aldrig jag. Men vi hann fram!!!

Vi anländer till förlossningen och möts redan vid ambulansen av underbar personal, jag sög i mig lite extra lustgas för att palla från ambulansen till förlossningsrummet (via hissen där ambulanskillen tydligen befarade att jag skulle föda *s*) och rullas raka vägen in. 03.30 är vi på plats och jag installerad i en säng med lustgasen i ett hårt grepp med ena handen... och lika hårt greppande M med andra.

Undersökning visar att jag är fullt öppen, eller som barnmorskan sa "fast det visste du redan va?!". Jupp! 03.42 tar barnmorskan hål på hinnorna. Fyra minuter senare har jag två krystvärkar och sedan är hon född 03.48. En liten, fosterfettig och ljuvlig liten tös läggs upp på mitt bröst och får gnuggas igång litegrann innan hon skriker. Senare förklarar barnmorskan att Elma är född i vidöppen bjudning och kom alltså med anskitet först - det tar som regel lite längre tid då och det är vi nästan tacksamma för. 18 minuter hann vi vara på förlossningen sammanlagt!

Det är ingen stor tös direkt, 2765g och 46 cm lång liknar hon mest en liten docka med mycket mörkt hår och mörkt plirande ögon. Elma räknas som prematur men bara med 1 v eftersom hon föddes i v 36+0. Väl på BB håller de extra koll på hennes temperatur och hon får ligga på värmemadrass ett knappt dygn innan de förlitar sig på att hon ligger lika gott i bärsjalen på mitt bröst. Hon tillmatas efter amning för att hon inte ska bli alltför orkeslös innan mjölken rinner till, hon har ju inte särskilt mycket reserver att ta av. Det tar några dagar innan vi blir hemsläppta men Elma får kommentarer från en av barnmorskorna att hon är ovanligt pigg, vaken och alert för att vara född i v.36. Hon uppför sig inte alls som ett prematurbarn brukar. Hon skulle helt enkelt ut då för att hon tyckte att hon var färdig... trollungen!

Och nu är vi äntligen hemma hos "mabiljen" igen. Både storasyskonen och pappa har nästan längtat sig blå de här dagarna. Små besök har det ju blivit men det är inte samma sak alls. Storasyster och storebror är förälskade och stolta och fullkomligt ljuvliga med sin lillasyster. Jag började gråta när jag såg dem sitta hemma i vår soffa med lillasyster i famnen... mina underbara barn! I övermorgon ska vi tillbaka och väga för att se att hennes vikt vänder uppåt igen, den var 2515g vid utskrivningen och vi pysslar på med täta amningar (mamman) och regelbunden tillmatning (pappan) för att den ska göra så.

Lite bilder finns i bloggen www.mammahumla.blogg.se för den nyfikne!
Kram på er!

[Zoieli]

Stort stort GRATTIS till er raket-Elma! Ja, hon ville verkligen komma ut till er. Underbara nyheter :-)

Varm kram/Elisabeth med Vilda juni 2005, Ville och litet mirakel i magen bf 5 maj

[systerA med David]

Tårarna rinner här! TACK för uppdateringen. Ser fram emot många fler blogginlägg . Stort GRATTIS återigen!

KRAM A

[-Nina-]

Än en gång, STORT GRATTIS till er lilla rakettös! Så bra att ni hann in och att allt gick bra! Många kramar! Nu ska jag titta i bloggen!

[*Tina*]

Grattis igen till den mycket vackra lilla Elma!

Underbar läsning, blir alldeles tårögd Alla små töser påminner mig om min Izabelle...som vägde strax under 2 kg när vi fick hem henne. Minibebis

Kram Tina

[Humla med tre]

Tack söta goa ni för alla gratulationer! Elma blir två veckor idag och är snart uppe på sin födesevikt igen så det går åt rätt håll. Hon är en lättsam och lugn liten filur som mest sover, äter och stundtals kikar nyfiket på sin omgivning. Det är mycket sällan gråt och gny och då i mycket små doser. Hon är tålig och låter sig omhuldas och hanteras av storasyskonen utan knot... och de är fortfarande lika förälskade i henne! På nätterna får jag ställa klockan och purra unga damen som annars sover över maten... inte så lämpligt nu när vi vill att hon ska fortsätta öka i vikt. Men sen får hon gärna sova. ;-)

Jag är periodvis komatrött men de flesta dagar fungerar finfint, det är skönt att ha M hemma också. Sedan gäller det att blunda för kaoset som sprider sig här hemma men det är lättare sagt än gjort tycker jag. Om jag kunde förstå hur en sån liten människa kan stöka till så förfärligt? ;-D

Folke är på dagis två heldagar i veckan, här får man dela upp sina 15 timmar i samråd med förskolan - tack och lov! Det passar honom och oss perfekt... han får vara med på alla moment under dagen och jag och Elma får lite egentid här hemma.

Siri har dessutom gått hem från skolan själv för första gången idag, så fort det blir lite ljusare om mornarna kan hon gå dit själv också och det kommer ju att underlätta mina dagar när M börjat jobba igen också. Hu vilken stortjej jag har!

Kram på er!