Någon mer än jag som haft anorexi och nu är gravid, eller har vart med om en graviditet? jag är frisk nu (kommer alltid att va vikt/kost/tränomgstänkandet kvar, dock inte så att jag lider av det eller att det gör mig sjuk)
är nu normalviktig med är rädd för hur jag kommer må när man börjar gå upp i vikt och så...SÅ rädd att glida tillbaka.HJÄLP!
1
Anorexi Någon mer än jag som haft anorexi och nu är gravid, eller har vart med om en graviditet? jag är frisk nu (kommer alltid att va vikt/kost/tränomgstänkandet kvar, dock inte så att jag lider av det eller att det gör mig sjuk)
är nu normalviktig med är rädd för hur jag kommer må när man börjar gå upp i vikt och så...SÅ rädd att glida tillbaka.HJÄLP!
Hej!
Jag hade inte annorexi när jag väntade barn men en ätstörning till följd av depression. Själv hade jag inte problem med kroppsfixering, däremot med antal kilo på vågen. Tyvärr "försvann" pappan redan under graviditeten och jag hade inte något stöd i honom. Däremot hade jag två goda vänner som visste om mina problem (och då ALLT). Det fick mig att fixa det!! Jag gick "bara" upp 5 kg den graviditeten, att jämföra med de två tidigare på 13 resp 27 kg.
Mitt råd är finn någon Du kan dela det med. Hoppas att Du har någon i Din närhet. Skulle Du tycka att det vore lättare att "prata" med någon okänd och som annonym så skicka mig ett meddelande, kan jag stötta Dig så visst gör jag det!!!
Kram
2
Hej!
Jag hade inte annorexi när jag väntade barn men en ätstörning till följd av depression. Själv hade jag inte problem med kroppsfixering, däremot med antal kilo på vågen. Tyvärr "försvann" pappan redan under graviditeten och jag hade inte något stöd i honom. Däremot hade jag två goda vänner som visste om mina problem (och då ALLT). Det fick mig att fixa det!! Jag gick "bara" upp 5 kg den graviditeten, att jämföra med de två tidigare på 13 resp 27 kg.
Mitt råd är finn någon Du kan dela det med. Hoppas att Du har någon i Din närhet. Skulle Du tycka att det vore lättare att "prata" med någon okänd och som annonym så skicka mig ett meddelande, kan jag stötta Dig så visst gör jag det!!!
Kram
jag vet precis vad du pratar om , är gravid i vecka 15 och har lidat av ätstörningar i många år både aneroxi och bulimi. viktnojjan finns alltid där och jag skulle aldrig vilja skada mitt barn men jag har glidit tillbaka lite i min hets att förbli smal och det är skitjobbigt. det värsta är att inte ha någon jag vågar vara helt ärlig med utan säger ofta att det är ett avslutat kapitel fastän det nyligen blivit aktuell igen
3
jag vet precis vad du pratar om , är gravid i vecka 15 och har lidat av ätstörningar i många år både aneroxi och bulimi. viktnojjan finns alltid där och jag skulle aldrig vilja skada mitt barn men jag har glidit tillbaka lite i min hets att förbli smal och det är skitjobbigt. det värsta är att inte ha någon jag vågar vara helt ärlig med utan säger ofta att det är ett avslutat kapitel fastän det nyligen blivit aktuell igen
Tingan: Du måste verkligen berätta hur det ligger till för någon! Jag ahr alltid knusslat med mina ätstörningar. Folk har väl misstänkt lite, men ingen har vetat på riktigt.
När jag blev gravid så "kom jag ut" med det på allvar. Barnmorskan, min familj, mina kompisar mm. vet om det. Detär grymt viktigt för att dom ska kunna ge dig det stödet du behöver när kroppen sväller och man har grym jävla ångest.
Jag ingde hem till min mamma och var helt förstörd när jag såg att jag hade gått över 70 kg. Det har alltid varit en "skamgräns" för mig, och att ha gått över den gränsen var som ett slagträ i huvet. Då först förstod min mamma hur det egentligen låg till och sen dess har hon kunnat ge mig det stöd jag behöver när jag ringer och gråter över vad vågen visar eller att jeansen inte går över rumpan längre.
Nu först har jag kunnat börja lugna ner mig, men som du säger, hetsen att bli smal blir jäkligt aktuell när man blir fet, oavsett om det beror på en graviditet eller inte. Men med hjälp av mina nämaste så kan jag sätta den hetsen på "hold" medans jag är gravid och senare ammar. Hur det blir sen vet jag inte, men man får ta en dag i taget, och hela tiden tänka på bebisens bästa. Då klarar man av att trycka undan dom värsta tankarna.
4
Tingan: Du måste verkligen berätta hur det ligger till för någon! Jag ahr alltid knusslat med mina ätstörningar. Folk har väl misstänkt lite, men ingen har vetat på riktigt.
När jag blev gravid så "kom jag ut" med det på allvar. Barnmorskan, min familj, mina kompisar mm. vet om det. Detär grymt viktigt för att dom ska kunna ge dig det stödet du behöver när kroppen sväller och man har grym jävla ångest.
Jag ingde hem till min mamma och var helt förstörd när jag såg att jag hade gått över 70 kg. Det har alltid varit en "skamgräns" för mig, och att ha gått över den gränsen var som ett slagträ i huvet. Då först förstod min mamma hur det egentligen låg till och sen dess har hon kunnat ge mig det stöd jag behöver när jag ringer och gråter över vad vågen visar eller att jeansen inte går över rumpan längre.
Nu först har jag kunnat börja lugna ner mig, men som du säger, hetsen att bli smal blir jäkligt aktuell när man blir fet, oavsett om det beror på en graviditet eller inte. Men med hjälp av mina nämaste så kan jag sätta den hetsen på "hold" medans jag är gravid och senare ammar. Hur det blir sen vet jag inte, men man får ta en dag i taget, och hela tiden tänka på bebisens bästa. Då klarar man av att trycka undan dom värsta tankarna.
Jag är också i din sits, hade lyckats ta mig upp till en nära nog normal vikt när jag blev gravid men tyvär efter veckor utav outhärdligt illamående rasat 6 kilo sedan invägning. Själv har jag haft en fruktansvärd rädsla att jag förstört mina chanser för att någonsin kunna bli gravid så jag ser det som en gåva! Har flera vänner som varit i samma sits och som nu njuter i fina sunda kroppar med underbara små barn. Nu är det dags att sluta vara egoistisk, det gäller inte bara dig längre, du har någon annan att tänka på! Som jag ser på det så är det här vår chans att för en gångs skull kunna släppa våra fixerade tankar och våga njuta av livet. Utmaningen är att kunna älska dig själv för den du är och inte vad vågen eller spegeln visar, ingen är perfekt...NJUT du har fått en andra chans!
5
Jag är också i din sits, hade lyckats ta mig upp till en nära nog normal vikt när jag blev gravid men tyvär efter veckor utav outhärdligt illamående rasat 6 kilo sedan invägning. Själv har jag haft en fruktansvärd rädsla att jag förstört mina chanser för att någonsin kunna bli gravid så jag ser det som en gåva! Har flera vänner som varit i samma sits och som nu njuter i fina sunda kroppar med underbara små barn. Nu är det dags att sluta vara egoistisk, det gäller inte bara dig längre, du har någon annan att tänka på! Som jag ser på det så är det här vår chans att för en gångs skull kunna släppa våra fixerade tankar och våga njuta av livet. Utmaningen är att kunna älska dig själv för den du är och inte vad vågen eller spegeln visar, ingen är perfekt...NJUT du har fått en andra chans!
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
