Less på att vara hemma?

[Claudden]

Nu tror ni säkert att jag har fått pippi fullständigt. Men jag är faktiskt redan nu less på att vara hemma och att livet går i samma hjulspår dag ut och dag in. Visst rutiner är bra, mina barn och mina hundar mår bra av dem och ska sanningen fram mår nog alla bra av att ha rutiner men som det är nu så håller jag på att krevera.

Den stora begivenheten här hemma den här veckan är liksom att jag har avfrostat en frys och hur spännande är DET egentligen?!? Visst man skulle kunna storstäda och göra det hysteriskt rent här men det känns tråkigt.
Andra stora saker som man känner att man gör är den ständiga tvätten och disken men det känns liksom inte som att jag GÖR någonting. Jag har försökt träna hund och det går som jag förtjänar de dagar jag lyckas uppbringa ordentligt med pepp (egentligen de flesta) så flyter allt som det ska men andra dagar är det lika bra att hoppa över träningen iom att det ändå inte ger någonting positivt.

Efter förra barnet var fött (eller egentligen även innan) mådde jag riktigt räv, någonting jag inte alls har gjort i samma omfattning den här gången förutom att jag faktiskt har tråkigt. Att jag först var hemma med stora flickan för sommarlov, sjukskrivning och sedan havandeskapspenning gör att jag har varit hemma från jobbet sedan 1/6 ifjol så jag har liksom varit hemma i snart 8 månader redan nu... Ja, det har gått så långt att jag igår började fråga maken om jag inte skulle kunna gå ut och börja jobba en kväll i veckan eller så, bara för att bryta tristessen - någonting han inte alls tyckte var en bra idée eftersom att sonen är för liten och behöver äta även på kvällen.

Till saken hör att jag i det närmaste var bunden till hemmet 2 år efter att jag fick barn sist och jag bävar faktiskt för att samma sak ska hända igen, tro nu inte att jag tycker illa om mina barn - det gör jag inte men det vore rätt kul om man fick lite andrum ibland och fick vara bara jag en stund.

[mamz]

Jag förstår dig. Jag har varit hemma i 2 månader och 3 veckor, varav den första veckan gravid, sedan två veckor med bebis och make hemma och sedan jag själv ensam med bebis när maken är på jobbet. Så det är inte alls lika länge som du, men jag känner mig också... någonting. Understimulerad?

Jag blir trött av det här. Tror egentligen inte att det har med sömnbrist att göra, utan att jag alltid är på jour för bebisen (med den första är man ju alltid så alert och "på tå"), den mörka årstiden och brist på både fysisk aktivitet och social stimulans. Tröttheten går ofta över i apati - så disken blir stående och håret förblir otvättat, och ibland i en liten stunds depression.

Jag står dessutom och velar som i ett dilemma: Å ena sidan vill jag inte utsätta Fox för alltför mycket stimuli och stress eller bakterier/virus eftersom han varit snuvig. Han är fortfarande så liten, så jag vill inte gå på t.ex. F&S och Öppna Förskolan och sådant mer än någon gång per vecka, eftersom jag också gör saker med min man på helgerna och mamma besöker oss m.m.

Å andra sidan vill jag komma ut på mammaaktiviteter som de ovanstående, för att måndag till fredag 8-17 är så tråkiga för mig. Jag skulle kunna göra sådant varje dag, jag bor ju i centrala Sthlm. Bara någon gång i veckan träffar jag en kompis, i övrigt är jag hemma eller hittar på ett ärende som att gå till Apoteket och handla näsdroppar... Jag har bara varit på F&S mamma+baby-gympa en gång.

Jag är verkligen ingen hypokondriker för egen del, och jag är inte speciellt orolig för Fox snuva, men kanske är jag ändå överbeskyddande? Och hur mycket nya intryck är egentligen okej för de små? Jag märker att han går upp i varv och behöver vila efter en utflykt på t.e.x kafé. Nu menar jag alltså inte varje enskild sådan aktivitet, utan den totala mängden stimuli och nya miljöer och människor som kanske blir stressande. Men överreagerar jag när jag begränsar sådana intensiva aktiviteter till någon gång i veckan?

Idag är min plan att tvätta håret (nu, Fox sover) och så småningom gå ut och köpa en fin papplåda att lägga små minnessaker i; hans lilla fotband från BB, hans första lilla body i stl 50 mm.

Jag trodde att föräldragrupperna på BVC skulle ha börjat vid det här laget, men trots att jag har frågat så har jag inte blivit kallad än. Jag tycker att det är lite sent att dra igång dem när barnen är över 3 månader gamla, då har man ju hunnit ha tråkigt hemma bra länge...

[prema]

Jag känner faktiskt tvärt om! känner att mitt barn har fått mig att bli mer social och hitta på massor av saker som jag inte skulle gjort annars. Har massor av lust nu att ta mig ur huset med min lilla. Innan har jag bara jobbat och jobbat så nu känns livet otroligt lyxigt och bara roligt!

[Claudden]

Här är det väldigt lite besök eftersom att de flesta jag känner jobbar på dagarna och på eftermiddagarna har jag båda barnen fram tills dess att maken kommer hem, naturligtvis fullständigt dödstrött så då går det inte att hitta på någonting tillsammans med honom utan då är det att sköta markservicen med mat, disk och ta hand om barnen tills de ska gå och lägga sig (han tar nattningen av den större fröken). När min stora har gått och lagt sig börjar maratonammaren Oskar sitt kvällsrace som innebär att han äter en ruskig massa (förmodligen därför han klarar av att sova nästan hela nätter) och då sitter jag som där jag sitter (ganska svårt att hitta på saker med en mjölkhuligan vid bröstet).

På helgerna försöker vi hitta på någonting om inte annat så att inte dottern ska bli allt för uttråkad, samtidigt känner jag inte motivation till det heller längre. Känner mig heltrist.

Idag ska vi dock åka ner på stan en sväng och gå på biblioteket, det uppskattas av Toria och så får jag iaf SE lite folk.

[Claudden]

Men det är ju kanon att det kan vara så också. Förhoppningen är att det blir lite mer så när snön har tinat bort så jag tar mig ut i skogen ordentligt igen, det är förmodligen det jag vantrivs mest med - att jag inte kan gå långprommisar var jag vill utan måste hålla mig till där det är plogat för att barnvagnen inte ska köra fast fullständigt i snödrivorna.

[Gunilla m 4]

Jag har faktiskt börjat gå på öpnna förskolan. Dels för att ha något att göra de dagar sonen är hemma från förskolan. Han blir lätt understimulerad av att vara hemma med mig och jag orkar inte roa honom hela tiden. Men lika mycket går jag dit för min egen skull. Det är så skönt att få träffa andra vuxna i en miljö där det äldre syskonet kan leka av sig + att det finns många vuxna som är sugna på att hålla bebisen medan mamman dricker kaffe .
Våran öppna förskola håller öppet varje dag, men vissa tider är det bara för bebisar med förälder. Dit tänkte jag också börja gå snart för att se vilka som är hemma med barn i Emmas ålder.

Jag skulle bli galen av att bara sitta hemma. Jag måste socialisera mig och hör till dem som gladeligen lämnat över föräldraledigheten till maken och gått tillbaka till jobbet efter 9-10 månader.
Jag anser inte att bebisen far illa på något sätt av att vara ute bland folk lite då och då. Emma är en nyfiken typ och är helnöjd om hon får sitta i min famn och kolla på barn som leker.

För tillfället har jag alltså skapat en tillvaro som bjuder på lite variation av aktiviteter, vuxenstimulans och ännu så länge ingen tristess.
Sen är det ju så att den här mörka årstiden med kylan och all snö gör att det blir ännu svårare att komma ut bland folk. Om ett par månader blir allt mycket lättare tror jag.

[Claudden]

Här verkar öppna förskolan ha öppet alla eftermiddagar (13 - 16) men då är det för barn upp till fem år mao är min stora tjej för stor... Jag tror förvisso inte att de skulle kasta ut oss men tja, hon är dessutom STOR för sin ålder och det gör ju att hon ser ännu äldre ut än hon är. Men jag tror vi ska smyga dit någon eftermiddag och kolla vad som händer där, om inte annat kanske man lyckas hitta någon fler som är i samma läge.

[mamz]

Gunilla, du brukar skriva så klokt... Kan inte du ge mig lite svar på tal angående min kanske överdrivna beskyddarinstinkt - se mitt svar till Claudden ovan. Du går ju till ÖF, något som jag inte "vågat"/orkat än... men har man som du redan flera barn så har man väl kommit över det och fått fötterna på jorden...?

[Gabricia]

Kan du inte försöka ta dig ut på någon aktivitet om förmiddagarna? Det är det enda som hjälper för mig. Bara måste ut och se ltie folk för annars känner jag precis så som du beskriver att du mår. Ut och gå för att slippa allt job i hemmet. Det är ju inte meningen att bara du ska sköta allt hemma för att du är hemma med barnet.

OM du verkligen vill ut och jobba en dag i veckan så är det väl klart att det fungerar. Det går ju att mata barn med nappflaska och det klarar säkert din man av med ju! Det viktigaste för en familj som har små barn är att mamman i huset mår bra. Gör hon inte det mår ingen bra i familjen.

[Gabricia]

Tänkte bara på det där med bvc grupper. Här daär jag bor har de fått senarelägga starten av dem på grund av influensavaccinationen. Det kanske är så hos er med?

[Gabricia]

Men tror du inte att man kan få ha med sig äldre syskon än då då? Man kan kanske höra med personalen vad de säger?

[Gabricia]

Då svarar jag med som nu har 4:e barnet i famnen! Du tänker ju helt rätt och vill beskydda ditt barn. Men samtidigt måste man se till att man själv mår bra för annars blir det jättejobbigt att orka vara hemma med bebis.

Jag har alltid hållt mig hemma de 2 första månaderna. Sedan har jag så smått tagit mig ut på aktiviter. På ett sådant ställe som Öppna förskolan behövar man ju inte langa runt sin bebis i famnen på alla andra utan hålla själv. Bara där har man ju undvikit smittor.

För mig har det varit för min skull jag gått på aktiviteter med bebis. Barnet uppskattar det säkert på sitt vis. Tänker på sångsamligar där man ser att de njuter av att lyssna på sången och musiken ochhur de kan njuta i babysimmet.

[guppi]

Tips!

Nu har ju inte jag en bebis som kan sova själv på dagarna (endast i enstaka fall) så mina dagar består nästan bara av bebis-bebis-bebis.

Men en kompis till mig roade sig med att VARJE VARDAG baka nånting och sen promenera till sin mans jobb med barnvagnen o bakverken och sen promenera hem igen. Ibland hade hon sällskap av nån kompis som hon plockade upp på vägen.

Gissa om hon blev populär på hans jobb..? Hon hade nästan 1 mil att gå enkel väg så det kräver ju en bebis som sover länge själv i vagnen. Hon fick massa motion, "slapp" äta upp allt det söta själv och hade alltid nåt att göra.

Själv älskar jag att vara hemma. Har varit sjukskriven i olika perioder senaste två åren och har nu varit hemma sen 18/9 då jag blev sjukskriven pga hotande förtidsbörd - och jag börjar nästan känna mig stressad att jag ska börja jobba nästa år (2011)...

Men dagarna går så fort tycker jag, svisch svosh, så jag är absolut inte uttråkad - snarare hinner jag inte med nååånting av allt jag vill göra!

[guppi]

Jag kan bara säga att jag är lika bacill-nojig som du och jag tror det är jättevanligt. En kompis till mig har en 10-månaders och hon frågade om jag ville med till Öppna Förskolan på torsdagar men jag sa nej och hänvisade till bacillerna

Hon sa att hon hade också känt likadant i början, så det är säkerligen helt normalt. Och faktum var att hennes dotter blev förkyld efter varje gång hon hade varit där. Sen finns det ju vissa som säger att förkylningar/sjukdomar bygger upp immunförsvaret, så det behöver ju kanske inte bara negativt.

Men själv vill jag vänta tills Simon åtminstone får lite ut av det hela (även om det är lika mkt till för mammor som för barnen).

[Claudden]

Det var faktiskt ett riktigt bra förslag frammåt vårkanten, med rådande kyla vet jag inte om jag känner mig så manad att spendera 4 timmar promenerandes (skulle gissa att det tar ungefär den tiden att gå fram och tillbax till makens jobb). Alternativet är att baka på fm så kan sexåringen följa med och gå. En väg är väl bättre än ingen.

[Claudden]

Jag tog med mig juniorerna nu på eftermiddagen (då hann jag köra lite motionscykel på fm) och åkte ner på biblioteket på stan. Bara en sådan sak var faktiskt tillräckligt för att jag ska känna att jag står ut ett tag till.

Som det varit nu är det jag som sköter i det närmaste all markservice och barnen förutom läggningar av stora tjejen som maken har fått på sin lott (iom att jag sitter där jag sitter med Åskan). Det är märkligt, under graviditeten hjälpte han till men nu har han återgått till före barnen modellen av den han var - mycket märkligt.

[Piddel]

Jag tycker det är bra att du tänker på att försöka skydda Fox mot baciller och överstimulans. Men jag tänker också att det är skillnad på olika aktiviteter, exempelvis öppna förskolan som jag inte alls upplevt särskilt stressande för barnen. Du sitter med Fox i famnen på golvet, småpratar lite med de andra mammorna, det kanske är någon sångsamling, ni kanske fikar lite. Jag tänker att exemplevis friskis och svettis kan vara mer tröttande då ju bebisarna ligger själva, det är ganska hög musik på, det är hoppande mammor överallt.
När min äldste son var bebis gick vi på babyrytmik en gång i veckan och så träffade vi mammorna i föräldragruppen en gång i veckan. Det räckte för oss och var lagom med stimulans för både honom och mig. Men alla är ju olika och tål olika mycket (gäller ju både vuxna och barn)
Om du känner att du mår bättre och blir piggare och gladare av att komma ut lite mer tycker jag absolut du kan pröva t.ex Öppna förskolan någon gång i veckan. Det gör ju även Fox gott att du är pigg och glad. Märker du att det blir för mycket för honom så är det ju bara att ta det lugnt ett tag till.

[Gunilla m 4]

Jag håller med dig helt i att de kanske är onödigt att utsätta sitt barn för alltför mycket stimulans och eventuella smittor. Såklart vill man ju skydda sin bebis från allt sånt.
Men samtidigt så värderar jag sociala kontakter väldigt högt. Jag skulle inte må särskilt bra av att "bara" vara hemmavid och rent logiskt så spricker ju den möjligheten i och med de andra barnen.
Lilla Emma får ibland lov att följa med på saker hon inte får ut ett dugg av, för sina syskons och min skull, men med en nypa sunt förnuft och närheten till mig så skulle jag vilja påstå att hon klarar det galant.
Är jag lugn, blir min bebis lugn. Nöjd mamma = nöjd bebis.
Jag vill understryka att jag inte flänger runt varje dag och ger Emma till vem som helst. ÖF är vi på mån + fre än så länge (för min och storebrors skull).
Jag märker på Emma om hon tycker det blir för mycket. Bärsjalen är toppen att ha då!
Fast ju närmare tremånaders-dagen hon kommer , desto duktigare tycks hon bli på att hantera olika intryck.
Kan bero på att hon är van sedan födseln med två vilda storasyskon jämt och kompisar till dessa som ofta är hemma hos oss = aldrig tyst och stilla .
Storasyster, som var 1:a barnet, var mer känslig för stimulans.
Jag skulle säga att du känner din bebis bäst och vet vad han mår bäst av. Börja i det lilla och se hur det funkar. Gör saker i en situation där du är trygg själv.
Det viktigaste är ju att både du och din bebis mår bra. Ibland får man offra, ibland går det att kompromissa. Ingenting är fel bara man känner sig trygg .

[Gabricia]

Ja du ser. Det är inte så mycket som behövs för att man ska piggna till men det kan vara ack så lång väg innan man tar sig i kragen och kommer till skott.

Förra föräldraledigheten höll jag på at bli tokig på att min man inte hjälpte till med hushållssysslorna. Den här gången är han bättre på det för jag har pratat med honom om det. Men visst. Han skulle kunna bli mycket bättre. Men jag har faktiskt gjort så att jag lägger undan mycket av hushållsarbetet den tiden mannen jobbar för då jobbar jag ju med barnet jag är hemma för. Sedan kan vi hjälpas åt när båda är hemma från jobbet så att säga. Funkar vissa dagar men inte andra. Själv lider jag oerhört av att gå hemma i ett hem som ser rörigt ut och tyvärr har jag gift mig med en man som är mästare på att sprida ut saker och som sedan inte ser att det ser rörigt ut. Så vissa dagar plockar jag ändå här hemma. Jag lider nog mer av att se mannens saker utspridda i huset än barnens leksaker.

[cami_e]

Men kan du inte gå ut med dina vänner efter kvällsamningen då?

Jag var ute och dansade med mina vänner i fredags och det var jätte roligt. Elias äter ju vid 20 sen äter han igen kl 8 på morgonen så jag hade gott om tid.

Sedan i lördags ammade jag kl 12 och sedan drog jag iväg med mina stora tjejer och såg Alvin och gänget 2 på bio. Jätte mysigt att få göra något med bara dem.

Men vardagarna då sitter jag inte heller hemma, jag går på öppnis, babymassage, handlar mat, shoppar kläder, fikar med vänner och om 1 vecka börjar även babyrytmiken.
Efter min gallstensoperation tänker jag även börjar träna mamma barn gympa ett pass i veckan.

Självklart så städas och tvättas det även här men det är inte mina huvudsysslor, utan jag är ute med Elias och rorar oss.

Så ut och gör det du känner för!

Känner du för att jobba så kan inte maken hindra dig.
Lär han ta flaska och pumpa ur mjölk så kan han inte skylla på något!