Min dotter gick i en "ren" f-klass, dvs bara barn i åldern 5-6 år (födda samma år). Det funkade bra och de hade ettor och tvåor i klassrummen bredvid och hade vissa aktiviteter gemensamma med dem. Även i matsalen satt de blandade vid matborden.
I höst när min son börjar i f-klass kommer det nog bli som i år, då det är en F-1-2. F-barnen har flera aktiviteter på egen hand, men är i större utsträckning än tidigare med ettor och tvåor.
Spontant känns det som att föräldrarna har lättare att ta till sig ålderhomogena grupper, det känns mindre splittrat. Men lärarna verkar tycka att det är mycket bättre som de har nu.
Och barnen... Tja, för dem är det nog helt andra saker som är viktiga!
Känslan jag har är att det blir mer tid med "för svår" kunskap för f-klassarna. Att sitta stilla och lyssna medan tvåorna läser högt om någon undersökning de gjort är kasnke inte så roligt? Samtidigt ges ju mycket större utrymme för de barn som ligger långt fram att utvecklas. OCh även de barn som inte är så intresserade kan få ut något av det, nämligen att se obetydligt äldre barn som kan läsa.
SLutsatsen är dock att jag tror att pedagogernas intresse och engagemang väger betydligt tyngre än rent organisatoriska frågor. Kan du göra studiebesök på skolorna?