Ny här! Och ADD-diagnos

[adora]

Jag är en fyrbarnsmamma, och min son på 10 år har precis fått en ADD-diagnos. Han är alltså inte hyperaktiv, och hans arbetsminne är det som ställer till det värst för honom. Det innebär till exempel att han kan formulera meningar i huvudet, men hinner glömma dem innan han hinner skriva ner dem. Han har också svårt att sortera ljud, och det medför svårigheter i skolsituationen. Att lyssna på vad läraren säger, till exempel. Han har haft väldigt svårt att hålla ordning på grejor, men det verkar som att han har förstått att det är en jättebra strategi att plocka undan på sitt rum så att allt är på rätt plats när han vill hitta det.

Jag har precis författat ett mail till hans lärare med frågor om hur de har tänkt att anpassa skolsituationen.

Jag vet att de har minneslek, och att kommunen har hjälpmedel till utlåning så att man får testa. Har ni tips på hjälpmedel som ni tror skulle kunna underlätta för honom?

Till yrket är jag psykolog och har därför möjlighet att bidra här på sidan ur det perspektivet.

[Paxelle]

Välkommen hit. Vi har ju sprungit på varandra på oäf och så men kul att du hittade in hit också.

Jag har också fyra barn varav tre har diagnos;
dotter 16 adhd/as, dotter 14 adhd/ts/ångestsyndrom och son 11 med adhd/as.

ADD är ju ett diagnosbegrepp som egentligen har tagits bort och ersatts med adhd kort och gott. Petnoga kan man sortera in adhd i tre grupper; fokus på uppmärksamhetsbrist (tidigare add), fokus på hyperaktivitet och impulsivitet och så kombinerad variant.

Min äldsta har det som brukade gå under add, jag och de andra två barnen har kombinerad. Jupp, jag har adhd jag också.

Vad gäller hjälpmedel, det finns mycket man kan göra, se till att ha fasta rutiner, inrutat schema, inga plötsliga förändringar, fasta platser för allt (både för prylar och för familjen), i skolan kan han vara hjälpt av att få sitta längst fram.... alphasmart har visat sig ovärderlig för framförallt sonen som har jobbigt med penngreppet.
Dock får jag säga att den absolut största hjälpen fick vi av medicinen. Inte att medicinen är istället för men den är ett suveränt komplement till andra stödåtgärder.
Jag kallar det tålamod på burk, haha.

[Valerina]

Välkommen hit

[Cherinne]

Välkommen hit

Min son som är 9, fick förra våren diagnos adhd(och även trotssyndrom & emotionell störning). Vi började med medicin i tisdags.

Du har fått bra tips av Paxelle såg jag!

[adora]

Tack! Ja, vi har ju "pratat" en del på OÄF.

Jag vet också att ADD är borttaget, fast jag och många psykologer med mej envisas med att använda den, eftersom den är inarbetad, kort och lätt att använda.

Alphasmart kanske inte är så dumt, sonen väljer att skriva korta texter för att det är jobbigt. Det ska jag kolla upp!

I dagsläget är det inte aktuellt med medicinering, av olika orsaker. Dels är det viktigt att skolsituationen anpassas och minnesträning göras. Att börja med medicinering nu gör det lättare att min son ses som problemet, men det är ju skolsituationen som är problemet.

Då jag har misstänkt ADD ett tag, har jag vidtagit åtgärder med rutiner och annat. Väntar på åtgärdsprogram från skolan.

[Paxelle]

fast jag håller nog inte riktigt med där, medicin är ett ovärderligt hjälpmedel , inte för omgivningen utan för den med diagnosen, därför att den ger sånt oerhört stöd i fokus, koncentration, sortera intrycken, tålamodet.
Så medicin ger jag ju inte mina barn eller mig själv för att underlätta för alla andra utan för att _vi_ är hjälpta av det.

[adora]

Tack!

[adora]

Tack!

Hoppas det funkar bra med medicineringen!

Japp, bra tips!

[adora]

Nej, jag menade absolut inte så, jag menar utifrån situationen vi befinner oss i just nu. Och en del lärare kan tycka att "vi ger barnet lite medicin, så kan vi göra som vi alltid har gjort". Då jag har sett lite tendenser till att lägga problemet på sonen innan, så vill jag inte spä på ytterligare.
Hoppas du förstår hur jag menar.
Kanske blir det aktuellt med medicinering, men inte i dagsläget.

[-sl-]

Vad roligt att du kom hit!

Jag är, som du redan vet, mamma till Lilla med AS och adhd.

Om det där med medicin kan jag säga att när dottern testat och insett hur hon mådde med medicin kontra utan, så vill hon _inte_ vara utan. Det handlar inte för oss om skolsituationen eftersom skolpersonal inte ser på henne att hon har adhd och AS men hon har en kamp utan dess like varje dag, varje stund i skolan. Med medicinen klarade _hon_ av att fokusera bättre och _hon_ var inte lika trött som utan och det underlättar hennes dag.

Sen har vi en ständig dialog med skolan om hur de kan hjälpa henne på bästa sätt och göra skolmiljön bättre för henne. Men, det är för mig två helt olika sätt att "angripa" hennes funktionshinder. Jag ser det inte som att det ena utesluter det andra utan att det är två parallella spår.

[Paxelle]

jo, jag förstår hur du menar, men där måste man ju sära på begreppen, nu vet jag ju inte hur stora svårigheter din son har heller.
Men med mina, nog såg jag såna tendenser i skolan också, dock valde jag att hjälpa barnen i första hand och alldeles uppenbart gjorde medicinen under för deras del (och gör fortfarande), sen fick jag lägga annat fokus på skolan för att se till så de följde skollagen och tillgodosåg barnens behov.
Det ena behöver ju inte utesluta det andra.

Sen är det ju såklart bra om man klarar sig utan medicin, det är det ju alltid, jag bara proklamerar för medicin därför att det faktiskt gör en enormt stor skillnad för många (sen finns ju såklart fall där medicinen gör större skada än nytta men det vet man ju aldrig förrän man testat).
Jag var anti medicin länge själv, tills jag insåg att detta inte gick längre, lät andra tösen prova (hon fick diagnos först) och skillnaden blev som natt och dag. Ungen kunde sitta still och äta, hon orkade lyssna på lektionerna, fick inte längre några våldsamma utbrott, slutade rymma....
Där vände jag och såg att dottern framförallt mådde fasen så mycket bättre när hon orkade med skoldagen och slapp "surret i huvudet" som hon brukade säga.

Men visst, jag förstår hur du menar och det är en svår balansgång ibland, och fortfarande är väl inte kunskapen sådär väldigt bred inom skolväsendet vad gäller npf tyvärr.

[makiko]

Tycker du gör rätt som väljer att vänta med att sätta in medicin, för det gäller att få till anpassningar först.

Men som jag ser det, så ger inte jag medicin för skolans skull, eller för min skull, utan för min sons skull, eftersom jag vet hur jobbigt det är att leva med ADHD, oavsett anpassningar.

Alla dessa inre konflikter och tankar som man inte hinner säga, det är som att köra i innerstaden i Stockholm under rusningstrafik, ständigt och jämt. Med medicin så blir det som att köra på en landsväg på landet i lugn och ro.

MVH

[adora]

Han har inte jättestora problem. Hemma märks det bara genom att han måste ha paus (i form av tv-tittande) från skolan. Han kan inte göra läxor förrän senare, han har svårt att hålla ordning (vilket han har bättrat sej otroligt på bara senaste månaden, tror han har fattat att det underlättar så otroligt för honom när var sak har sin plats), och hans humör kan variera, men han är väldigt duktig på att uttrycka sej, och jag kan ganska lätt "plocka ur honom" det som är jobbigt, med rätt metoder, vilket gör stor skillnad. Förut var han väldigt tyst när han var ledsen.
I övrigt är det bara läxorna som det är problem med, men jag har varit väldigt tydlig med skolan, och skriver ner på en lapp hur vi har gjort läxan, för det är ofta vi inte kan göra som det är tänkt, men det finns ju olika sätt att lära sej saker på.

Jag är inte negativ till medicin alls. Däremot har han inte så stora svårigheter som sagt. Om det är så att det blir besvärligare eller att det inte går framåt som vi tror, är det definitivt ett alternativ.

[adora]

Ja, precis, så tänker jag också.
Nej, jag ser inte att medicinen är för skolans skull, men jag är rädd att fokus läggs på fel ställe, att det är individen som ska "passas in" i stället för att man anpassar skolan efter eleven.

Vilken bra förklaring du ger!

[adora]

Tack!

Ja, jag känner igen dej!

Jag menar inte att jag absolut inte vill att han ska ta medicin. Eftersom det är skolsvårigheter, och han fungerar väldigt bra i övrigt, så vill vi kolla av hur bra han funkar under rätt omständigheter.

Jo, jag ser det som två olika hjälpande sätt definitivt går att kombinera. Tiden får utvisa om vi också vill prova hur medicinering fungerar för vår son.

[Paxelle]

nej , och då förstår jag varför ni väljer att avvakta, .