Måste få skriva av mig. Hoppas ni står ut med mig! Har ingen annanstans att få råd om hur jag ska bära mig åt...
Jag har en fast anställning inom landstinget med 100% i botten, jobbar nu 75%. Maken studerar på annan ort till och med i vår då han är färdig och ska ut i eget företagande inom sitt gebit. Vi har fyra barn varav äldsta är snart 11 år och yngsta nyss fyllt 3. Bor på egen mindre gård med smådjur och hästar.
Jag har, sedan äldsta sonen föddes, närt en dröm om att kunna ha något eget vid sidan av som ger mig möjlighet att vara mer hemma och kunna utöva mitt intresse med hästarna. Hästar är dock inget som ger speciellt mycket vinst (förutom rent själsligt) och jag har aldrig haft för avsikt att satsa för att kunna leva på det. Mer för att kunna låta hästarna dra in lite inkomster så att den sidan inte blir för belastande för vår privatekonomi. Låta dem själva dra in sina kostnader så att säga.
Jag har nu, äntligen, hittat en idé som jag tror på och som jag såå gärna skulle vilja testa i verkliga livet och inte bara i mina drömmar. Idén kan växa och om kundunderlaget finns så kan alltså hästarna dra in sina egna kostnader. Jag kanske inte kan leva på min firma, åtminstone inte på länge, men detta är mer tänkt som en bisyssla. Har tänkt att starta i liten skala och under min "fritid" och helger, kan styra det rätt mycket själv.
Jag har peppat mig själv rätt länge eftersom jag alltid hamnar i facket "hon som får stå sist i kön och vänta på sin tur". Känner att jag har svårt med motivationen nu. Maken lägger gärna över ansvaret för hemmet osv på mig, även om han hjälper till när han kommer hem är han av den sorten som inte tar så många egna initiativ när det gäller att göra saker med barnen, eller själv se till att huset blir städat, matlistan skriven osv osv.. om ni förstår hur jag menar? Att tjata är inte min grej, inte heller att vara en sån som ska sparka sin parter i baken för att få saker gjorda. Sånt gör mig bara irriterad och jag känner att det liksom äter upp förhållandet.
Detta gör att jag snart lägger mina företagsplaner på is eftersom jag inte tror att jag orkar med ansvaret för ALLT. Eller... ?
Hur har det varit för er andra? Finns det någon som känner igen sig? Tro mig jag har förklarat för min man.. om och om igen. Han har försökt, jag har försökt. Vi lever inte i något dåligt förhållande men detta med ansvar och initiativ går i vågor och jag vill helst av allt ha stabilitet om jag ska våga satsa.
HUR gör man i ett sånt här läge? Han ska ju ha sin firma igång ungefär samtidigt också... Törs jag? Jag vill!
1
Eget företag/ fast tjänst/ mammaångest Måste få skriva av mig. Hoppas ni står ut med mig! Har ingen annanstans att få råd om hur jag ska bära mig åt...
Jag har en fast anställning inom landstinget med 100% i botten, jobbar nu 75%. Maken studerar på annan ort till och med i vår då han är färdig och ska ut i eget företagande inom sitt gebit. Vi har fyra barn varav äldsta är snart 11 år och yngsta nyss fyllt 3. Bor på egen mindre gård med smådjur och hästar.
Jag har, sedan äldsta sonen föddes, närt en dröm om att kunna ha något eget vid sidan av som ger mig möjlighet att vara mer hemma och kunna utöva mitt intresse med hästarna. Hästar är dock inget som ger speciellt mycket vinst (förutom rent själsligt) och jag har aldrig haft för avsikt att satsa för att kunna leva på det. Mer för att kunna låta hästarna dra in lite inkomster så att den sidan inte blir för belastande för vår privatekonomi. Låta dem själva dra in sina kostnader så att säga.
Jag har nu, äntligen, hittat en idé som jag tror på och som jag såå gärna skulle vilja testa i verkliga livet och inte bara i mina drömmar. Idén kan växa och om kundunderlaget finns så kan alltså hästarna dra in sina egna kostnader. Jag kanske inte kan leva på min firma, åtminstone inte på länge, men detta är mer tänkt som en bisyssla. Har tänkt att starta i liten skala och under min "fritid" och helger, kan styra det rätt mycket själv.
Jag har peppat mig själv rätt länge eftersom jag alltid hamnar i facket "hon som får stå sist i kön och vänta på sin tur". Känner att jag har svårt med motivationen nu. Maken lägger gärna över ansvaret för hemmet osv på mig, även om han hjälper till när han kommer hem är han av den sorten som inte tar så många egna initiativ när det gäller att göra saker med barnen, eller själv se till att huset blir städat, matlistan skriven osv osv.. om ni förstår hur jag menar? Att tjata är inte min grej, inte heller att vara en sån som ska sparka sin parter i baken för att få saker gjorda. Sånt gör mig bara irriterad och jag känner att det liksom äter upp förhållandet.
Detta gör att jag snart lägger mina företagsplaner på is eftersom jag inte tror att jag orkar med ansvaret för ALLT. Eller... ?
Hur har det varit för er andra? Finns det någon som känner igen sig? Tro mig jag har förklarat för min man.. om och om igen. Han har försökt, jag har försökt. Vi lever inte i något dåligt förhållande men detta med ansvar och initiativ går i vågor och jag vill helst av allt ha stabilitet om jag ska våga satsa.
HUR gör man i ett sånt här läge? Han ska ju ha sin firma igång ungefär samtidigt också... Törs jag? Jag vill!
Jag kan inte säga hur ni ska göra, men jag känner igen mig. Jag startade min firma för 2,5 år sedan. Jag visste redan då att det borde bära sig från start och det har det gjort. Jag har dåck väldigt få fasta kostnader till skillnad från dig då om du ska ha nåt med hästar.
Det jag känner igen mig i är det där med att stå tillbaka när han satsar på sig grej, att få ta större delen av ansvaret och att inte orka tjata.
du måste sätta dig ner och fundera på vad du vill, vad är viktigt för dig och vad är du beredd att offra?
2
Jag kan inte säga hur ni ska göra, men jag känner igen mig. Jag startade min firma för 2,5 år sedan. Jag visste redan då att det borde bära sig från start och det har det gjort. Jag har dåck väldigt få fasta kostnader till skillnad från dig då om du ska ha nåt med hästar.
Det jag känner igen mig i är det där med att stå tillbaka när han satsar på sig grej, att få ta större delen av ansvaret och att inte orka tjata.
du måste sätta dig ner och fundera på vad du vill, vad är viktigt för dig och vad är du beredd att offra?
Mmmm, jag är med på det du säger. Förstår.
Det är svårt. Jag har fått utveckla min grej, min hobby med hästarna. Maken är inte omöjlig och stoppar mig inte, tvärtom. Han kan vara väldigt stöttande, han är bara inte så realistiskt. Han är den sorten som både vill ha kakan och äta den... en omöjlig ekvation. Till slut brukar det krocka, när tidsoptimisten kommer till insikt om att vi inte båda KAN göra allt vi vill samtidigt.
Jag vet faktiskt inte om jag är beredd att offra barnen i detta... för det känns som om det är de som får ta största smällen. Kanske, kanske inte. Jag vill inte måla fan på väggen heller. MEN känner jag maken rätt kommer han att ha väldigt svårt att få igång ett bärande företag och vara aktiv, ansvarstagande fyrabarnspappa samtidigt.
Nej, jag är inte nedvärderande och jag är villig att ge honom massor av chanser men ändå, 15 år senare så känner jag honom rätt väl. Kanske mitt offer får bli att stå i hans skugga ett tag... jag vet inte. Jag vet faktiskt inte vad det kommer att göra med mig framöver.. Men jag VET att jag inte kommer att orka stå där med en aktiv företagsprocess på gång + allt ansvar och glatt och härligt stötta honom helhjärtat. Nej, DET kommer inte att gå!
Tusen tack för ditt svar! Tar gärna emot fler svar också såklart!
3
Mmmm, jag är med på det du säger. Förstår.
Det är svårt. Jag har fått utveckla min grej, min hobby med hästarna. Maken är inte omöjlig och stoppar mig inte, tvärtom. Han kan vara väldigt stöttande, han är bara inte så realistiskt. Han är den sorten som både vill ha kakan och äta den... en omöjlig ekvation. Till slut brukar det krocka, när tidsoptimisten kommer till insikt om att vi inte båda KAN göra allt vi vill samtidigt.
Jag vet faktiskt inte om jag är beredd att offra barnen i detta... för det känns som om det är de som får ta största smällen. Kanske, kanske inte. Jag vill inte måla fan på väggen heller. MEN känner jag maken rätt kommer han att ha väldigt svårt att få igång ett bärande företag och vara aktiv, ansvarstagande fyrabarnspappa samtidigt.
Nej, jag är inte nedvärderande och jag är villig att ge honom massor av chanser men ändå, 15 år senare så känner jag honom rätt väl. Kanske mitt offer får bli att stå i hans skugga ett tag... jag vet inte. Jag vet faktiskt inte vad det kommer att göra med mig framöver.. Men jag VET att jag inte kommer att orka stå där med en aktiv företagsprocess på gång + allt ansvar och glatt och härligt stötta honom helhjärtat. Nej, DET kommer inte att gå!
Tusen tack för ditt svar! Tar gärna emot fler svar också såklart!
Ni kanske inte ska starta båda precis samtidigt, för uppstartsprocessen är ganska krävande mentalt. Det är i varje fall min erfarenhet. Jag själv var helt uppe i mitt företag nästan dygnet runt i början, inte så mycket arbetsmässigt som tankemässigt. Hade min man gjort samma sak samtidigt vete katten hur det hade gått... Nu hade jag stort stöd från honom som hade en fast och trygg tjänst. Jag säger inte att du ska lägga ner dina planer, men jag tänker att ni ska prata om hur och när saker och ting ska ske. Försök sätta er med papper och penna och skissa på vad det skulle innebära för familjen om ni gör det ni vill. Skissa både på en målbild - drömlivet - och på en nubild - vad skulle det innebära just nu.
Jag tycker inte att du ska fortsätta känna att du är den som alltid måste stå tillbaka! Ni ska mötas på lika villkor och det är inte bara ditt ansvar att familjen fungerar praktiskt. Det är lätt att ta på sig det när man är som du - jag gör det hellre än bråkar om det. Det löser en situation på kort sikt, men inte på lång sikt. Jag menar att din man kanske har vant sig vid att du fixar, och då behöver han inte ta så stort ansvar för det där... Vi är lite så, både jag och min man. Vissa saker är han snabbare på att ta tag i än jag, och vissa saker är jag snabbare på. Men jag känner mig trygg med att om jag inte lagar maten så kommer han att göra det. Det blir inte på mitt vis och kanske inte heller så varierat som jag skulle önska, men det blir gjort. Men det blir inte gjort förrän jag visar tydligt att jag inte kommer att göra det. Någonstans där behöver ni nog börja i era planer och tankar, tror jag. Annars kommer det inte att fungera att ha två företag igång och ändå ge barnen/familjen vad som behövs.
Det blev ett långt och kanske lite svamligt inlägg, men jag bollar gärna vidare om du vill.
4
Ni kanske inte ska starta båda precis samtidigt, för uppstartsprocessen är ganska krävande mentalt. Det är i varje fall min erfarenhet. Jag själv var helt uppe i mitt företag nästan dygnet runt i början, inte så mycket arbetsmässigt som tankemässigt. Hade min man gjort samma sak samtidigt vete katten hur det hade gått... Nu hade jag stort stöd från honom som hade en fast och trygg tjänst. Jag säger inte att du ska lägga ner dina planer, men jag tänker att ni ska prata om hur och när saker och ting ska ske. Försök sätta er med papper och penna och skissa på vad det skulle innebära för familjen om ni gör det ni vill. Skissa både på en målbild - drömlivet - och på en nubild - vad skulle det innebära just nu.
Jag tycker inte att du ska fortsätta känna att du är den som alltid måste stå tillbaka! Ni ska mötas på lika villkor och det är inte bara ditt ansvar att familjen fungerar praktiskt. Det är lätt att ta på sig det när man är som du - jag gör det hellre än bråkar om det. Det löser en situation på kort sikt, men inte på lång sikt. Jag menar att din man kanske har vant sig vid att du fixar, och då behöver han inte ta så stort ansvar för det där... Vi är lite så, både jag och min man. Vissa saker är han snabbare på att ta tag i än jag, och vissa saker är jag snabbare på. Men jag känner mig trygg med att om jag inte lagar maten så kommer han att göra det. Det blir inte på mitt vis och kanske inte heller så varierat som jag skulle önska, men det blir gjort. Men det blir inte gjort förrän jag visar tydligt att jag inte kommer att göra det. Någonstans där behöver ni nog börja i era planer och tankar, tror jag. Annars kommer det inte att fungera att ha två företag igång och ändå ge barnen/familjen vad som behövs.
Det blev ett långt och kanske lite svamligt inlägg, men jag bollar gärna vidare om du vill.
Ja, jag har ju tänkt till lite nu och inser att vi faktiskt inte kan starta båda samtidigt. Jag vill inte det heller! Däremot vill jag inte heller stå tillbaka. Det finns annat jag vill göra som är bra för mig/oss i förlängningen och det vill jag satsa på nu. Det är heller inte lika tidskrävande och kostsamt som att starta en verksamhet.
Det är svårt med detta med ansvarsfördelning tycker jag. Jo, jag har nog blivit en fixare men håller på att gå under i allt ansvar, självpåtaget eller ej... Har svårt att släppa taget om sådant som får konsekvenser för oss alla. Jag vill inte att barnen ska behöva "böta" för sånt som maken gjort för sent, inte alls osv. Då blir jag en påminnare, en anslagstavla, kommihåg, en som paniklöser alla problem.... en urtvättad trasa...
Nåja, DET försöker jag komma tillrätta med och det är ju egentligen en helt annan diskussion ;o).
Tack för svar!
5
Tusen tack för svaret Ia!
Ja, jag har ju tänkt till lite nu och inser att vi faktiskt inte kan starta båda samtidigt. Jag vill inte det heller! Däremot vill jag inte heller stå tillbaka. Det finns annat jag vill göra som är bra för mig/oss i förlängningen och det vill jag satsa på nu. Det är heller inte lika tidskrävande och kostsamt som att starta en verksamhet.
Det är svårt med detta med ansvarsfördelning tycker jag. Jo, jag har nog blivit en fixare men håller på att gå under i allt ansvar, självpåtaget eller ej... Har svårt att släppa taget om sådant som får konsekvenser för oss alla. Jag vill inte att barnen ska behöva "böta" för sånt som maken gjort för sent, inte alls osv. Då blir jag en påminnare, en anslagstavla, kommihåg, en som paniklöser alla problem.... en urtvättad trasa...
Nåja, DET försöker jag komma tillrätta med och det är ju egentligen en helt annan diskussion ;o).
Planerna på verksamheten har jag INTE gett upp! Jag mer bidar min tid och utvecklar mig lite privat först.. är planen Dessutom finns tid att fixa byggnader, ekonomi osv + se hur makens verksamhet fungerar när det är dags för mig. Nog så viktigt med tanke på barnen osv.
6
Skulle bara tillägga;
Planerna på verksamheten har jag INTE gett upp! Jag mer bidar min tid och utvecklar mig lite privat först.. är planen Dessutom finns tid att fixa byggnader, ekonomi osv + se hur makens verksamhet fungerar när det är dags för mig. Nog så viktigt med tanke på barnen osv.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
Dessutom finns tid att fixa byggnader, ekonomi osv + se hur makens verksamhet fungerar när det är dags för mig. Nog så viktigt med tanke på barnen osv.