Mitt X och jag har bara kontakt via mail och sms....det enda som han går med på.
Nu orkar jag inte längre och säger till honom (skriver alltså) att jag kräver att vi går till Familjerätten och ber dem hjälpa oss.
Att det enda viktiga är att vi hittar ett sätta att samarbeta för barnens skull.
Men att jag inte kan fortsätta gå med på allt han vill bara för att han blir arg eller poängterar att han är ledsen och deperimerad!
Han skriver mkt hotfulla och elaka mail till mig och ger sej helt enkelt inte i några frågor!
Nu svarar han att:
"Sorry, men lyckas du tvinga mig dit är det en vårdnadstvist du söker"
Jag vet inte vad jag ska göra längre....
Känner mig så ledsen och orkar verkligen inte detta mer nu!!
Men vårdnadstvist känn SÅ stort och läskigt!!
Hjälp mig, alal råd tas emot hjärtligt!
1
Vad ska jag göra??? Har tragglat och bråkat som aldrig förr nu....
Mitt X och jag har bara kontakt via mail och sms....det enda som han går med på.
Nu orkar jag inte längre och säger till honom (skriver alltså) att jag kräver att vi går till Familjerätten och ber dem hjälpa oss.
Att det enda viktiga är att vi hittar ett sätta att samarbeta för barnens skull.
Men att jag inte kan fortsätta gå med på allt han vill bara för att han blir arg eller poängterar att han är ledsen och deperimerad!
Han skriver mkt hotfulla och elaka mail till mig och ger sej helt enkelt inte i några frågor!
Nu svarar han att:
"Sorry, men lyckas du tvinga mig dit är det en vårdnadstvist du söker"
Jag vet inte vad jag ska göra längre....
Känner mig så ledsen och orkar verkligen inte detta mer nu!!
Kan bara hålla med Tweedy. En vårdnadstvist behöver inte alls vara så stor och läskig. Ditt ex verkar utnyttja att du är konflikträdd tycker jag det verkar som.
Stäm pappan på boendet.
Polisanmäl hotfulla mail och brev.
Stäm ditt ex för att få ut dina saker också när du ändå håller på.
På sikt hjälper du både dig själv, ditt ex och framför allt ert barn på att ta tag i det här och inte skjuta upp det mer.
3
Kan bara hålla med Tweedy. En vårdnadstvist behöver inte alls vara så stor och läskig. Ditt ex verkar utnyttja att du är konflikträdd tycker jag det verkar som.
Stäm pappan på boendet.
Polisanmäl hotfulla mail och brev.
Stäm ditt ex för att få ut dina saker också när du ändå håller på.
På sikt hjälper du både dig själv, ditt ex och framför allt ert barn på att ta tag i det här och inte skjuta upp det mer.
Jag läste ditt inlägg nedan och så läste jag det här och då tänker jag så här: Den här mannen har en massa känslor i ryggsäcken som följer honom i allt. Dessutom har han en stor offerkofta på sig, en blöt och tung. Genom att hela tiden skylla allt på dig, så behöver han inte ta tag i något av det. Men eftersom man inte kan överföra sina känslor till någon annan så de får lida istället, så mår han allt sämre. Även det är ditt fel. Och så fortsätter det... Till slut blir han så desperat i sina försök att göra allt till ditt fel i något undermedvetet hopp om att allt jobbigt sa försvinna att han hotar och håller på.
Han kommer aldrig att göra något bättre av sin situation och sin mentala hälsa så länge han kan fortsätta med detta. Sluta genast att tycka synd om honom och säg det till honom. Ert förhållande är avslutat. Ni har gått vidare. Det enda ni ska ägna er åt är ert föräldraskap.
Vill han hellre leva livet i självömkan så får han göra det, men du har inget intresse i frågan. Håller han på så att barnen mår dåligt av det så kommer du att göra vad du kan för att skydda dem. Om så via tingsrätten där det kommer att bli tydligt att han inte är psykiskt stabil. Han kan välja. Ryck på axlarna. För du kan inte ändra på honom, det kan bara han själv.
Familjerätten är ju frivillig i denna vända. Vid en utredning önskad av tingsrätten kan han förstås strunta i det också, men då har han sedan inte mycket att komma med eftersom det är ett tydligt tecken på samarbetsovilja.
5
Jag läste ditt inlägg nedan och så läste jag det här och då tänker jag så här: Den här mannen har en massa känslor i ryggsäcken som följer honom i allt. Dessutom har han en stor offerkofta på sig, en blöt och tung. Genom att hela tiden skylla allt på dig, så behöver han inte ta tag i något av det. Men eftersom man inte kan överföra sina känslor till någon annan så de får lida istället, så mår han allt sämre. Även det är ditt fel. Och så fortsätter det... Till slut blir han så desperat i sina försök att göra allt till ditt fel i något undermedvetet hopp om att allt jobbigt sa försvinna att han hotar och håller på.
Han kommer aldrig att göra något bättre av sin situation och sin mentala hälsa så länge han kan fortsätta med detta. Sluta genast att tycka synd om honom och säg det till honom. Ert förhållande är avslutat. Ni har gått vidare. Det enda ni ska ägna er åt är ert föräldraskap.
Vill han hellre leva livet i självömkan så får han göra det, men du har inget intresse i frågan. Håller han på så att barnen mår dåligt av det så kommer du att göra vad du kan för att skydda dem. Om så via tingsrätten där det kommer att bli tydligt att han inte är psykiskt stabil. Han kan välja. Ryck på axlarna. För du kan inte ändra på honom, det kan bara han själv.
Familjerätten är ju frivillig i denna vända. Vid en utredning önskad av tingsrätten kan han förstås strunta i det också, men då har han sedan inte mycket att komma med eftersom det är ett tydligt tecken på samarbetsovilja.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
