Ibland blir man bara så less

[Uwis]

Ahhh!! Jag börjar trötta på unga damens utbrott. När skall jag få tillbaka min dotter? Visst hon är snäll och go ibland men, jiises vilka konflikter det blir också. Sparkas, slåss, säger fula saker, puttar sin lillebror och är allmämt retsticka med storebror. Hon åker in på rummet och där får hon vara. Men hon ger sig icke, det gapas och skriks. Man är den dummaste mamman i världen. Hon hatar mig.

Och fast jag är konsekvent. Hon vet att det inte är lönt att bråka om när man skall gå och sova för har jag bestämt mig så ska hon i säng när jag har sagt till. Min underbara lilla älskade unge. Min kloka fina tjej. Hon som är så duktig, som kan både läsa och skriva, verbal, social, kramgo... och samtidigt så jobbig just nu. Är detta försmak till tonåren så säger jag bara jiises

[miamajsan]

Brukar inte skriva här men jag känner så igen mig i det du skriver! Vissa dagar världens goaste och vissa (som igår) sååå gnällig och arg och retsam, usch och fy. Det har blivit lite bättre sedan vi har blivit stenhårda med en del rutiner bl a läggning eftersom vi märker stor skillnad när hon är det minsta trött.

Hoppas att hon har sitt jobbiga nu och inte så mycket i tonåren!

[Triss]

Jag har ju nu två tonårsdöttrar, som t o m är på väg UT ur tonåren (19 och 17 år i år) och jag kan se att den äldsta hade en enorm 6-årstrotsperiod. Den var lång och den var jobbig, hon var arg, hon var ledsen, hon var en riktig minitonåring. Men sen när hon blev tonåring "på riktigt" då var det "a walk in the park", inga problem alls. Lite ledsen ibland, lite labil emellanåt - men inget som inte gick (ganska lätt t o m) att hantera.

Jag kan inte ens minnas att mellantjejen, hon som nu blir 17, hade någon period av 6-årstrots - däremot var hon extremt trotsig som 3-åring och hennes första halva av tonåren har varit jättejobbig. Både för henne och för oss, kanske delvis beroende på att vi skilde oss det året hon fyllde 13 men även utan det störmomentet hade hon varit en vilsen 13-åring som gjort en 'resa' jag helst hade sett att hon sluppit. Vill inte hänga ut henne för mycket här, men hon har haft ett helvete Nu har det vänt När hon började gymnasiet i höstas hittade hon rätt, hon hade kommit ut på andra sidan och är nu återigen den fantastiska tjej hon var för 4-5 år sen.

Fördelen, som jag kan se nu, med 6-års trots är att "ungen" fortfarande är ganska hanterbar. Man kan rent fysiskt _bära_ iväg med henne/honom om det krävs. Men en 13-åring som får för sig att dra ut på stan halv tolv en torsdag är väldigt svår att rent fysiskt stoppa....

Kanske en liten tröst baserat på min egen erfarenhet? Därmed inte sagt att alla som har haft och har "lätta" 6-åringar kommer att få ett h-vete om 6-7 år - en del ungar/människor är bara lätta att ha att göra med livet igenom

[ihägg]

Blev lite full i skratt när jag läste ditt inlägg - det kunde ha varit jag själv som skrev , mitt gullefjun O är precis likadan och hon skulle kunna driva Moder Teresa till vansinne, jag lovar!!

Hoppas bara att hon tar det hela nu istället för i tonåren. Men dessa tvära kast mellan att vara den goa tjej hon är till detta monster....jobbigt är ett understatement

Men hon är ju ändå min lilla lilla gogris och när jag tittar på henne på kvällarna så sköljer den där stora kärleksvågen över mig, varje gång.
Bara för oss att bita ihop och härda ut! Kram