jag kan faktiskt förstå att en del är rädd för möten med FK och vad det ska leda till.
Jag har haft en enorm tilltro till att "bara man talar om som det är så blir det rätt" men vet nu mer att det inte är så.
Nån som står mig mycket nära fick träffa en FK läkare (rent under att det trots allt blev en träff iallafall). Anteckningarna som jag fick läsa efter det mötet var så otroligt fullt av direkta fel att det var ett under att de faktiskt pratat samma språk med varandra.
Personen framställdes närmast som en sinnessvag, väldigt ensam och olycklig människa som inte ville tillbaka till arbetslivet, och som möjligen också drack mer än h*n borde. Det personen sagt var att h*n inte ville leva bara på sjukpenning, ville tillbaka i arbete och ville ha hjälp att hitta vägar till ett arbete som h*n klarade av. Personen var och är nykterist dessutom. Ensam - när man har familj och barn och aktiviteter som man engagerat sig i kring barnen??
Jag fick hjälpa till att skriva överklagan på utlåtandet därför jag vet så pass ingående. En annan läkare, som inte träffat personen, fick ta del av allt och det löste sig rätt bra trots allt. MEn hur hade det gått för en person som inte klarat av att reda ut det??
1
Rädsla för FK jag kan faktiskt förstå att en del är rädd för möten med FK och vad det ska leda till.
Jag har haft en enorm tilltro till att "bara man talar om som det är så blir det rätt" men vet nu mer att det inte är så.
Nån som står mig mycket nära fick träffa en FK läkare (rent under att det trots allt blev en träff iallafall). Anteckningarna som jag fick läsa efter det mötet var så otroligt fullt av direkta fel att det var ett under att de faktiskt pratat samma språk med varandra.
Personen framställdes närmast som en sinnessvag, väldigt ensam och olycklig människa som inte ville tillbaka till arbetslivet, och som möjligen också drack mer än h*n borde. Det personen sagt var att h*n inte ville leva bara på sjukpenning, ville tillbaka i arbete och ville ha hjälp att hitta vägar till ett arbete som h*n klarade av. Personen var och är nykterist dessutom. Ensam - när man har familj och barn och aktiviteter som man engagerat sig i kring barnen??
Jag fick hjälpa till att skriva överklagan på utlåtandet därför jag vet så pass ingående. En annan läkare, som inte träffat personen, fick ta del av allt och det löste sig rätt bra trots allt. MEn hur hade det gått för en person som inte klarat av att reda ut det??
Jag förstår också att man kan vara både orolug och rädd för sådana möten, trots allt har FKs beslut en väldigt stor betydelse för ens situation och visst händer det att de fattar knepiga beslut. Men det finns bättre och sämre saker att bygga rädslan och oron på så att säga. Som jag var inne på här nedanför, en del ser fortsatt sjukskrivning som huvudmålet och som det enda resultat som kan vara positivt och då har man ofta fel inställning redan från början.
4
Jag förstår också att man kan vara både orolug och rädd för sådana möten, trots allt har FKs beslut en väldigt stor betydelse för ens situation och visst händer det att de fattar knepiga beslut. Men det finns bättre och sämre saker att bygga rädslan och oron på så att säga. Som jag var inne på här nedanför, en del ser fortsatt sjukskrivning som huvudmålet och som det enda resultat som kan vara positivt och då har man ofta fel inställning redan från början.
Det beror ju lite på var i sjukskrivningen den sjuke är, i slutfas el i en relativt nyfas av en ex allvarlig sjukdom, då är kanske inte rehab det första man tänker på utan på att få vara sjuk ifred?
5
Det beror ju lite på var i sjukskrivningen den sjuke är, i slutfas el i en relativt nyfas av en ex allvarlig sjukdom, då är kanske inte rehab det första man tänker på utan på att få vara sjuk ifred?
Jag är också lite rädd för dem, eller snarae för beslutsgången som verkar ganska godtycklig och subjuktiv ofta. Jag har varit sjukskriven i 6½ vecka (är tillbaks i jobb igen nu), men inte fått ett öre än och är givetvis rädd att bli nekad sjukpenning (fast mina skador är dokumenterade i flera led).
6
Jag är också lite rädd för dem, eller snarae för beslutsgången som verkar ganska godtycklig och subjuktiv ofta. Jag har varit sjukskriven i 6½ vecka (är tillbaks i jobb igen nu), men inte fått ett öre än och är givetvis rädd att bli nekad sjukpenning (fast mina skador är dokumenterade i flera led).
Man är så liten i deras beslut. Nu tror jag, med min erfarenhet, att det inte är nån fara alls för din del. Inen vill att en vetrinär opererar med bara ena handen det är rätt uppenbart och som du säjer väl dokumenterat.
Men jag förstår oron för innan pengarna är på kontot så _vet_ man ju inte.
8
Man är så liten i deras beslut. Nu tror jag, med min erfarenhet, att det inte är nån fara alls för din del. Inen vill att en vetrinär opererar med bara ena handen det är rätt uppenbart och som du säjer väl dokumenterat.
Men jag förstår oron för innan pengarna är på kontot så _vet_ man ju inte.
Jag var fakitsik skiträdd att inte få vara sjukskriven mer (efter 2 veckor), eftersom jag fortf ahde så ont då. Nu var det inte möte med FK, utan med behandlande läkare, men ändå. Jag kan förstå att man känner en rädsla att "tvingas" till jobb om man inte alls känner sig frisk nog för det.
Samtidigt är det ju dubbelt det där, och har det gått lång tid av sjukskrivning kanske man måste börja se sin sjukdom/skada och arbetsförmåga ur andra synvinklar.
9
Jag var fakitsik skiträdd att inte få vara sjukskriven mer (efter 2 veckor), eftersom jag fortf ahde så ont då. Nu var det inte möte med FK, utan med behandlande läkare, men ändå. Jag kan förstå att man känner en rädsla att "tvingas" till jobb om man inte alls känner sig frisk nog för det.
Samtidigt är det ju dubbelt det där, och har det gått lång tid av sjukskrivning kanske man måste börja se sin sjukdom/skada och arbetsförmåga ur andra synvinklar.
Notera ord som "ofta" t ex. Till skillnad från alltid, alla o s v...
Men vad gäller sjukskrivnings- och sjukpenningsbiten bör arbetsförmåga vara huvudmålet, även om det inte alltid går att nå dit inom den närmsta tiden. Att se fortsatt sjukskrivning som det enda alternativet och som huvudmålet är OFTA fel utgångspunkt...
10
Notera ord som "ofta" t ex. Till skillnad från alltid, alla o s v...
Men vad gäller sjukskrivnings- och sjukpenningsbiten bör arbetsförmåga vara huvudmålet, även om det inte alltid går att nå dit inom den närmsta tiden. Att se fortsatt sjukskrivning som det enda alternativet och som huvudmålet är OFTA fel utgångspunkt...
Otur med dom som bara den ett tag. Så jag började helt sonika att gå dit och prata med dom öga mot öga. När jag varit där, och lämnat ansökningar osv tillräckligt många gånger så gav de mig en bra handläggare. Nu är alla överraskande bra jag pratar med.
13
Jag hade Otur med dom som bara den ett tag. Så jag började helt sonika att gå dit och prata med dom öga mot öga. När jag varit där, och lämnat ansökningar osv tillräckligt många gånger så gav de mig en bra handläggare. Nu är alla överraskande bra jag pratar med.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
det är rätt uppenbart och som du säjer väl dokumenterat.