De trotsar dem de vågar trotsa emot. Jag tycker din sambo är orättvis mot dig, som skyller på dig och förmodligen är han väl lite väl sträng mot tjejerna också, eftersom de inte utmanar honom på samma sätt som de gör med dig. Se det som något positivt!!
Vad är det för fånerier att han är trött efter jobbet? Har han inte hört talas om de som går tillbaka till jobbat efter sin föräldra"ledighet" och säger att nu får de äntligen vila?
Han har skaffat barn och då ska han inte "hjälpa" dig med barnen, utan ta sin del, nämligen hälften. Men det verkar det tyvärr vara få som gör...... För oss slutade det med separation, av många orsaker. Nu är han fräck nog och säger att vi delat lika på ansvaret och t.o.m. mer än andra familjer - jag bara baxnar.......
Mitt ex (tack och lov
) gjorde inte mycket heller hemma. Äldsta barnet vägrade bli lagd på kvällen av någon annan än mig. Pappan försökte, men gav upp så fort sonen sa att han ville ha mamma istället. Jag tycker han borde ha försökt mer att nå fram till sonen. Jag jobbade deltid och tyckte att jag gjorde inget annat än att flänga fram och tillbaka mellan dagis, jobb och hem. Förhandla med sonen varje morgon om att klä på sig, ta gråten på dagis och sedan snabbt till jobbet. På e.m. stressa från jobbet, förhandla med honom om att komma med hem, om att inte köpa glass varje dag, laga middag, lägga sonen och sedan stå till tjänst med att massera karlens axlar, eller vad han nu ville. Jag gjorde ingenting för mig själv på hela dagen. Sambon satt i soffan medan jag lade sonen, vilket lätt kunde ta 2 timmar och sedan klagade sambon på att han "satt och väntade på döden", när han suttit och tittat på TV under tiden. Men varför då inte se till att engagera sig i sitt barn??? Och på 15 månader som han gick på dagis (sedan var jag hemmafru i tre år), skulle sambon lämna honom TVÅ gånger. Ena gången glömde han av det och hade gått till jobbet när vi vaknade. Andra gången försökte han, men klarade inte av det. Dum som jag var gick jag från jobbet och löste det hela.
Att vara konsekvent är INTE att göra samma hela tiden - det är att ha vissa regler/ramar, men som det går att förhandla inom. Det beror ju på hur viktigt det är. Att gå över gatan själv är ju t.ex. totalt förbjudet, men att äta glass som mellanmål någon gång kan ju vara OK. Då lär barnen sig att olika saker är olika viktiga och om man alltid är stenhård blir de ledsna och förstår inte vitsen med att lyda och kommer att bli busiga och bryta regler så fort de får chansen att själva bestämma.
KOMMUNIKATION och DIALOG med barnen är däremot väldigt viktigt! Träffar du barnen så mycket mer än din sambo är det klart att du känner dem bättre! Fortsätt du med din stil!
