Jag har ett barn med en man som bor 10 mil bort. Han träffar detta barn ung varannan helg, ibland mindre, aldrig mer. Jag planerar att flytta ihop med en man som bor ytterligare 40 mil bort i motsatt riktning. Detta då det innebär en ökad trygghet för mig, barnet och det barn jag har från en annan relation (där pappan inte alls finns med i bilden). Barnet som jag har gemensam vårdnad om är 9 år och det andra barnet är tre år. Den nye mannen är villig att adoptera (styvbarnsadoption) det barnet som inte har någon egentlig pappa och det enda som krävs för att vi ska kunna gå vidare med det är att vi gifter oss.
Hur som helst så väljer UF till 9-åringen att sätta sig på tvären och nu försöka få hela boendet. Kan han verkligen det? Jag har haft hela boendet hela tiden.
Jag är givetvis villig att på bästa möjliga se till att 9-åringen får träffa sin pappa, men ser inte att varannan helg är rimligt med tanke på avståndet. Dessutom anser jag inte att man delar på syskon då de bägge betyder väldigt mycket för varandra.
UF har aldrig visat sig villig att försöka få längre ledighet i samband med lov utan tar i princip aldrig barnet längre än vad han och jag muntligen har kommit överens om.
Så, som sagt. Kan han få hela boendet? Om inte, vad kan man tänka sig vore rimligt att "domen" skulle bli om detta gick upp i allmän domstol? Vem hade fått betala juristkostnader (har rättsskydd iom hemförsäkringen)? Hur fördelas resekostnader?
Jag avsäger mig gärna moralkakor såsom: "Flytta inte! osv..."
Jag skulle bara vilja ha sakliga svar på det jag undrar över.
1
Att flytta barn Jag har ett barn med en man som bor 10 mil bort. Han träffar detta barn ung varannan helg, ibland mindre, aldrig mer. Jag planerar att flytta ihop med en man som bor ytterligare 40 mil bort i motsatt riktning. Detta då det innebär en ökad trygghet för mig, barnet och det barn jag har från en annan relation (där pappan inte alls finns med i bilden). Barnet som jag har gemensam vårdnad om är 9 år och det andra barnet är tre år. Den nye mannen är villig att adoptera (styvbarnsadoption) det barnet som inte har någon egentlig pappa och det enda som krävs för att vi ska kunna gå vidare med det är att vi gifter oss.
Hur som helst så väljer UF till 9-åringen att sätta sig på tvären och nu försöka få hela boendet. Kan han verkligen det? Jag har haft hela boendet hela tiden.
Jag är givetvis villig att på bästa möjliga se till att 9-åringen får träffa sin pappa, men ser inte att varannan helg är rimligt med tanke på avståndet. Dessutom anser jag inte att man delar på syskon då de bägge betyder väldigt mycket för varandra.
UF har aldrig visat sig villig att försöka få längre ledighet i samband med lov utan tar i princip aldrig barnet längre än vad han och jag muntligen har kommit överens om.
Så, som sagt. Kan han få hela boendet? Om inte, vad kan man tänka sig vore rimligt att "domen" skulle bli om detta gick upp i allmän domstol? Vem hade fått betala juristkostnader (har rättsskydd iom hemförsäkringen)? Hur fördelas resekostnader?
Jag avsäger mig gärna moralkakor såsom: "Flytta inte! osv..."
Jag skulle bara vilja ha sakliga svar på det jag undrar över.
I december förra året flyttade jag 65mil tillsammans med mina två barn sen ett tidigare förhållande. Dem har samma pappa. Han har aldrig haft boendet. Jag gick inte via familjerätten. Utan tog kontakt med en jurist/advokat direkt. Hon lämnade in stämmningsansökan. En utredning hos familjerätten på tingsrättens begäran startar.
På den utredningen frågar dem barnet/barnen det gäller olika frågor om din kommande flytt, vart dem vill bo osv. Bägge mina barn ville absolut inte bo hos sin biologiska fader utan dem vill bägge bo tillsammans med min oach "pappa" (styvpappa). Juristkostnader för dig får du betala men ni ansöker ju givetvis om rättshjälp, samt via hemförsäkringen. Då jag va arbetslös kostade kalaset mig 2500kr totalt. Pengar som jag gladerligen hade spenderat igen.
Barnens/barnets vilja väger väldigt tungt. Resekostnader kan komma att delas. Men det beror på hur ni kommer överens i tingsrätten. I mitt fall så fick jag hela boendet (inte oväntat), dessutom får fadern bara träffa dem på vartannat lov samt två veckor på sommaren. Men då betalar jag resekostnader. Billigt anser jag. Men mitt råd är att du så fort som möjligt tar kontakt med jurist och sätter bollen i rullning. Hör av dig om det är mer du vill veta.
Kram på dig och lycka till!
2
Hejsan,
I december förra året flyttade jag 65mil tillsammans med mina två barn sen ett tidigare förhållande. Dem har samma pappa. Han har aldrig haft boendet. Jag gick inte via familjerätten. Utan tog kontakt med en jurist/advokat direkt. Hon lämnade in stämmningsansökan. En utredning hos familjerätten på tingsrättens begäran startar.
På den utredningen frågar dem barnet/barnen det gäller olika frågor om din kommande flytt, vart dem vill bo osv. Bägge mina barn ville absolut inte bo hos sin biologiska fader utan dem vill bägge bo tillsammans med min oach "pappa" (styvpappa). Juristkostnader för dig får du betala men ni ansöker ju givetvis om rättshjälp, samt via hemförsäkringen. Då jag va arbetslös kostade kalaset mig 2500kr totalt. Pengar som jag gladerligen hade spenderat igen.
Barnens/barnets vilja väger väldigt tungt. Resekostnader kan komma att delas. Men det beror på hur ni kommer överens i tingsrätten. I mitt fall så fick jag hela boendet (inte oväntat), dessutom får fadern bara träffa dem på vartannat lov samt två veckor på sommaren. Men då betalar jag resekostnader. Billigt anser jag. Men mitt råd är att du så fort som möjligt tar kontakt med jurist och sätter bollen i rullning. Hör av dig om det är mer du vill veta.
Kram på dig och lycka till!
Men vad gäller egentligen om man har yngre barn då? Om äldsta inte ens är fyllda 7 år? Barn i den åldern är ju ofta väldigt måna om att vara lojala mot bägge föräldrar.
Jag är i en liknande situation. Pappan är ingen "dålig" pappa. Bara en inte så närvarande pappa. Ganska oengagerad så att säga.
Är verkligen rätten den rätta vägen att gå?
3
Men vad gäller egentligen om man har yngre barn då? Om äldsta inte ens är fyllda 7 år? Barn i den åldern är ju ofta väldigt måna om att vara lojala mot bägge föräldrar.
Jag är i en liknande situation. Pappan är ingen "dålig" pappa. Bara en inte så närvarande pappa. Ganska oengagerad så att säga.
Föräldrar är ju viktiga för barn och det är varför många av oss vänder oss emot att ta barnen och flytta iväg. Då är det ju ändå så att det finns ett fungerande och bra umgänge eller en god chans att det kan bli så.
Den här pappan har haft nio år på sig. Kanske har dessa tio mil varit olyckliga att ha, men han har ju ändå inte tagit chansen till att vara en större del av sitt barns liv än vad du beskriver. Ointresset och/eller oförmågan är ganska tydlig. I det fallet kan jag inte se att ni ska vänta ytterligare på att pappan ska börja intressera och engagera sig.
Vanligast är att både utredare och domstol går på det som är tryggast för barnen. Det innebär troligen att även om du flyttar, så har barnen sin trygghet hos dig. Syskon spelar stor roll. Man delar helst inte på dem. Så ja, du kan få boendet.
Rätten kan bara döma till något som någon av parterna yrkat. Rättens ordförande kan eventuellt föreslå något för att jämka, men måste inte. Ni har dock möjlighet att ändra er under förhandlingarnas gång.
Var och en står vanligen för sina kostnader.
Resekostnaderna är praxis att man delar efter förmåga, vanligast 50/50, för resor när de överstiger tio mil enkel resa. Det kan du utgå ifrån.
Om du vill genomföra det här och ditt ex har visat en sådan inställning, skulle jag inte diskutera mer med honom utan vända mig till en jurist istället.
4
Föräldrar är ju viktiga för barn och det är varför många av oss vänder oss emot att ta barnen och flytta iväg. Då är det ju ändå så att det finns ett fungerande och bra umgänge eller en god chans att det kan bli så.
Den här pappan har haft nio år på sig. Kanske har dessa tio mil varit olyckliga att ha, men han har ju ändå inte tagit chansen till att vara en större del av sitt barns liv än vad du beskriver. Ointresset och/eller oförmågan är ganska tydlig. I det fallet kan jag inte se att ni ska vänta ytterligare på att pappan ska börja intressera och engagera sig.
Vanligast är att både utredare och domstol går på det som är tryggast för barnen. Det innebär troligen att även om du flyttar, så har barnen sin trygghet hos dig. Syskon spelar stor roll. Man delar helst inte på dem. Så ja, du kan få boendet.
Rätten kan bara döma till något som någon av parterna yrkat. Rättens ordförande kan eventuellt föreslå något för att jämka, men måste inte. Ni har dock möjlighet att ändra er under förhandlingarnas gång.
Var och en står vanligen för sina kostnader.
Resekostnaderna är praxis att man delar efter förmåga, vanligast 50/50, för resor när de överstiger tio mil enkel resa. Det kan du utgå ifrån.
Om du vill genomföra det här och ditt ex har visat en sådan inställning, skulle jag inte diskutera mer med honom utan vända mig till en jurist istället.
Så små barn får inte komma till tals. Ska vara i extrema fall, för det är klart att så små barn inte kan bedöma sådana stora saker och absolut inte ska ha ansvaret för ett sådant beslut.
5
Så små barn får inte komma till tals. Ska vara i extrema fall, för det är klart att så små barn inte kan bedöma sådana stora saker och absolut inte ska ha ansvaret för ett sådant beslut.
Ok, finns det någon fördel att i första hand försöka sig på samarbetssamtal? Jag ser ju inte hur han ska kunna få boendet alls och då förstår jag inte heller meningen med att gå upp i rätten.
Jag vet att det krävs att båda är med på noterna för att sådana samtal ska kunna äga rum.
Men är det tekniskt möjligt för honom att få mer umgänge efter så här lång tid? Vad jag menar är om man i domstol kan ta ifrån mig den umgängestid jag har idag som boendeförälder? Krävs det inte att jag har misskött mig som förälder då? Det faktum att han flyttade ifrån mig först kvarstår ju också. Med det menar jag att han flyttade till en helt annan kommun. Han ville från början ha VV boende men drog sig själv ur och flyttade iväg. Kan man bara en dag komma tillbaka och tro att man får igen allt som man en gång vände ryggen?
6
Ok, finns det någon fördel att i första hand försöka sig på samarbetssamtal? Jag ser ju inte hur han ska kunna få boendet alls och då förstår jag inte heller meningen med att gå upp i rätten.
Jag vet att det krävs att båda är med på noterna för att sådana samtal ska kunna äga rum.
Men är det tekniskt möjligt för honom att få mer umgänge efter så här lång tid? Vad jag menar är om man i domstol kan ta ifrån mig den umgängestid jag har idag som boendeförälder? Krävs det inte att jag har misskött mig som förälder då? Det faktum att han flyttade ifrån mig först kvarstår ju också. Med det menar jag att han flyttade till en helt annan kommun. Han ville från början ha VV boende men drog sig själv ur och flyttade iväg. Kan man bara en dag komma tillbaka och tro att man får igen allt som man en gång vände ryggen?
Han är ju fortfarande barnets far och de har haft regelbunden, om än kortvariga kontakter så det är ju rimligt att han har synpunkter på om det blir svårare för dem att ses. Det är väl dessutom troligt att det är bra för barnet att behålla denna kontakt, däremot kan den ju arrangeras på olika sätt. Hur boendet beslutas beror ju på vad man tror är barnets bästa vid det aktuella tillfället, och det är klart att det då spelar in att barnet bott mest hos dig, men en ändring i boendet behöver inte alls göras bara om man bedöms som mindre lämplig utan kan ju vara för att man bedömer att barnet behöver träffa sin pappa mer (utan att säga nåt om hur troligt det är i detta fallet). Jag håller med rådet att du ska kontakta en advokat och resonera med denne.
7
Han är ju fortfarande barnets far och de har haft regelbunden, om än kortvariga kontakter så det är ju rimligt att han har synpunkter på om det blir svårare för dem att ses. Det är väl dessutom troligt att det är bra för barnet att behålla denna kontakt, däremot kan den ju arrangeras på olika sätt. Hur boendet beslutas beror ju på vad man tror är barnets bästa vid det aktuella tillfället, och det är klart att det då spelar in att barnet bott mest hos dig, men en ändring i boendet behöver inte alls göras bara om man bedöms som mindre lämplig utan kan ju vara för att man bedömer att barnet behöver träffa sin pappa mer (utan att säga nåt om hur troligt det är i detta fallet). Jag håller med rådet att du ska kontakta en advokat och resonera med denne.
Mina barn är 8½ och 7 år gamla. Deras önskan om boende var det som avgjorde i slutändan. Dem svarade själva för hur dem ville träffa sin biologiska fader osv. Deras önskemål var det som styrde. Pappan försökte med alla möjliga påhopp...tom att jag skulle vara en olämplig förälder. Men jag var lugn och lät domaren avgöra. Den lag som har funnits den sk 12-årsregeln tillämpas idag individuellt. Något annat du oroar dig över så kan du maila mig privat här på AFF.
Håller tummarna. Allt löser sig ska du se.
8
Mina barn är 8½ och 7 år gamla. Deras önskan om boende var det som avgjorde i slutändan. Dem svarade själva för hur dem ville träffa sin biologiska fader osv. Deras önskemål var det som styrde. Pappan försökte med alla möjliga påhopp...tom att jag skulle vara en olämplig förälder. Men jag var lugn och lät domaren avgöra. Den lag som har funnits den sk 12-årsregeln tillämpas idag individuellt. Något annat du oroar dig över så kan du maila mig privat här på AFF.
Håller tummarna. Allt löser sig ska du se.
Självklart finns det anledning att försöka med samarbetssamtal och enas själva.
Det finns ju inget facit, men att han skulle få hela boendet utan att du egentligen försämrar hans möjligheter till kontakt är låg risk. Men yrkar han det, bör du ha ett alternativyrkande om umgänge i så fall. Jag skulle säga att det är osannolikt att han får boende, för det krävs som du skriver att det du gör är olämpligt mot barnet och att det han kan erbjuda är bättre.
Han kan ju dock sitta i både familjerätt och tingsrätt och påstå att han är jätteintresserad och till och med att han inte fått umgås med barnet. Det ska du vara beredd på, men jag förmodar att du kan påvisa att det inte är sant.
9
Självklart finns det anledning att försöka med samarbetssamtal och enas själva.
Det finns ju inget facit, men att han skulle få hela boendet utan att du egentligen försämrar hans möjligheter till kontakt är låg risk. Men yrkar han det, bör du ha ett alternativyrkande om umgänge i så fall. Jag skulle säga att det är osannolikt att han får boende, för det krävs som du skriver att det du gör är olämpligt mot barnet och att det han kan erbjuda är bättre.
Han kan ju dock sitta i både familjerätt och tingsrätt och påstå att han är jätteintresserad och till och med att han inte fått umgås med barnet. Det ska du vara beredd på, men jag förmodar att du kan påvisa att det inte är sant.
Ska han påstå något annat så blir det ju också upp till honom att bevisa. Den som påstår något har bevisbördan, inte omvänt. Ändå är det ju bra att ha lite på fötterna att bemöta med själv också.
Skulder spelar ingen roll så länge de inte innebär att du inte kan ge ditt barn husrum, mat och andra nödvändigheter. Ekonomi spelar vanligen väldigt liten roll för vårdnads-/boende- och umgängestvister.
11
Ska han påstå något annat så blir det ju också upp till honom att bevisa. Den som påstår något har bevisbördan, inte omvänt. Ändå är det ju bra att ha lite på fötterna att bemöta med själv också.
Skulder spelar ingen roll så länge de inte innebär att du inte kan ge ditt barn husrum, mat och andra nödvändigheter. Ekonomi spelar vanligen väldigt liten roll för vårdnads-/boende- och umgängestvister.
Inkomst frågade domaren mig om. Och då även eventuella skulder. Det va för att kunna avgöra hur resekostnader skulle fördelas. Samt förutsättning att kunna ta hand om sina barn. Han frågade även vad min sambo jobbar med och hur mycket han tjänar.
12
Inkomst frågade domaren mig om. Och då även eventuella skulder. Det va för att kunna avgöra hur resekostnader skulle fördelas. Samt förutsättning att kunna ta hand om sina barn. Han frågade även vad min sambo jobbar med och hur mycket han tjänar.
Det är alltid en fördel med att försöka komma överens men det kan också vara en stor nackdel för dig om du kanske väcker en massa tankar som gör att han hinner stoppa dig.
JA! Det är tekniskt möjligt för honom att få mer umgäneg efter så här lång tid.
JA! Man kan en dag komma tillbaka och få igen allt som man en gång vände ryggen. Det är ganska vanligt att äldre barn provar att bo hos sin pappa något/några år även om det bott på heltid med mamman som små.
NEJ! Det krävs teoretiskt sett inte att du har misskött dig på något vis för att pappan ska få boendet och/eller mer umgängestid. Du kan teoretsikt sätt bli helgförälder och han boendeförälder.
Att det var han som flyttade spelar ingen roll nu.
Om barnen hinner rota sig och trivs på din nya adress innan pappan hinner dra igång en domstolsprosess har pappan mycket svårare att få boendet
14
Det är alltid en fördel med att försöka komma överens men det kan också vara en stor nackdel för dig om du kanske väcker en massa tankar som gör att han hinner stoppa dig.
JA! Det är tekniskt möjligt för honom att få mer umgäneg efter så här lång tid.
JA! Man kan en dag komma tillbaka och få igen allt som man en gång vände ryggen. Det är ganska vanligt att äldre barn provar att bo hos sin pappa något/några år även om det bott på heltid med mamman som små.
NEJ! Det krävs teoretiskt sett inte att du har misskött dig på något vis för att pappan ska få boendet och/eller mer umgängestid. Du kan teoretsikt sätt bli helgförälder och han boendeförälder.
Att det var han som flyttade spelar ingen roll nu.
Om barnen hinner rota sig och trivs på din nya adress innan pappan hinner dra igång en domstolsprosess har pappan mycket svårare att få boendet
Varning! Varför planerar du att en man du ännu inte bor ihop med ska adoptera ditt barn? Du har bara en massa att förlora på det. 9åringens pappa kan säkert vända det emot dig.
Tänk på att om du skulle separera även från din nya sambo någon gång i framtiden så kan _han_ kräva boendet för ditt barn. Adoptionen upphör inte om ni ev separerar i framtiden.
Genom en adoption ger du bara din kommande sambo massa makt men vinner inga fördelar alls. Så varför?
Styvpappor som varit pappor på heltid i kanske 10 år och om ev mamman är sjuk på något sätt då förstår jag att styvpappor vill adoptera sina styvbarn. Men en 3 åring? Som man ännu inte bor tillsammans med? Nej! Varning!
15
Varning! Varför planerar du att en man du ännu inte bor ihop med ska adoptera ditt barn? Du har bara en massa att förlora på det. 9åringens pappa kan säkert vända det emot dig.
Tänk på att om du skulle separera även från din nya sambo någon gång i framtiden så kan _han_ kräva boendet för ditt barn. Adoptionen upphör inte om ni ev separerar i framtiden.
Genom en adoption ger du bara din kommande sambo massa makt men vinner inga fördelar alls. Så varför?
Styvpappor som varit pappor på heltid i kanske 10 år och om ev mamman är sjuk på något sätt då förstår jag att styvpappor vill adoptera sina styvbarn. Men en 3 åring? Som man ännu inte bor tillsammans med? Nej! Varning!
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
