Gallsten...

[Jennyjo]

Tänkte bara berätta lite om hur min senaste vecka varit... (Långt)

Förra söndan (31/1) fick jag helt plötsligt fruktansvärt ont i magen efter middagen. Det höll i sig i flera timmar och inget hjälpte!! Precis innan jag gick o la mig gick det över och det var väl bara lite för mycket av det goda trodde jag. Måndag var det dax igen, efter frukost, höll i några timmar och gick sen över. Tisdag kom det på kvällen, då va jag igång hela dagen med ärenden och fikande. Onsdag. Suck. Efter frukost halv 9 satte det igång. Sån otrolig värk har jag inte känt sen förlossningen men då visste man ju iaf vad det berodde på! Vi skulle åka på en tripp långt bort och svärisarna skulle följa med, men jag kände bara att det inte funkade! Så jag ringde 1177 och de gav mig bara rådet att åka till akuten. Hur kul känns det då? Men men, maken är ju nu hemma med Stella så jag ringde min mamma och hon skjutsade in mig till akuten. Efter några timmar kom diagnosen: Gallsten! Nåja, skönt med ett svar iaf. Voltaren-spruta tog bort smärtorna och dagen efter skulle det bli ultraljud. Torsdag morgon, UL visade en oväntad mängd stenar och jag blev inlagd! Sen dess har jag tillbringat alldeles för mycket tid på Danderyds sjukhus, avd 63! Har haft permisar så jag fått sova hemma vissa nätter, och vissa dagar har jag t o m bara behövt åka in på morgonen och lämna blodprov, men jag har varit borta en hel del oxå! Operation och endoskopi, prover varje dag, och allmän trötthet och stress har inte gjort mitt humör speciellt bra heller...

Det jag egentligen vill säga är att jag är så imponerad av min man! Jag har ju alltid tittat över hans axel när han tagit hand om Stella och faktiskt inte litat på att han skulle klara det, men helt plötsligt var jag helt oförmögen att ta hand om henne, jag va inte ens hemma och kunde kolla honom, och allt har flutit på jättebra! Det blev nästan 48 timmar (2 nätter) i sträck när jag inte va hemma alls och han blev tvungen att sköta ALLT! Jag hade aldrig trott det om honom innan, han har ju knappt varit intresserad öht, men Stella är mätt, glad och nöjd! Hon har dessutom börjat ropa på pappa när hon vaknar...

Jag har fortfarande svårt att lyfta upp henne eller böja mig ner till henne, men allt sånt gör han utan knot.

Jag erkänner gärna när jag har fel, och den här gången har jag verkligen haft fel. Stellas pappa är fullt kapabel att ta hand om vår älskade unge alldeles själv! Inte för att jag någonsin vill behöva vara borta igen, men jag lovar att det känns ganska bra i mitt mamma-hjärta just nu.

Kram till er alla!

[Miss_Piggy]

Jag har undrat lite vad det var som hade hänt, har förstått på FB att du varit inlagd på sjukhus, men sen har jag inte hunnit forska något mer i det

Skönt att du fick en positiv upptäckt ang Stellas pappa, samma märke ju jag med min sambo när jag började jobba. Sophia går visseligen på dagis men varje dag har dom ca två timmar själva hemma och han tar jättebra om henne plus att han diskar varje dag och städar lite och så om det behövs. Idag hade han tagit veckohandligen själv

[anko]

Vad härligt att det gick bra när du var tvungen att vara borta. Jag tror de flesta pappor, även de mest ointresserade, är fantastiska med sina barn, när de inte har mammans hökögon på sig. Jag är precis likadan.

Skönt att du piggat på dig!!!

[anna_kd]

Bra att du är bättre nu, det lät inte alls kul det där. Skönt att det funkar när pappa tar allt ansvar. Det var nog nyttigt för er båda att få känna det.

[Hanna.]

Gallsten låter inte roligt, men skönt att din sambo kunde ta hand om allt hemma, så att du slapp bekymra dig med det samtidigt.

Skönt för hans pappa-sinne också kanske att bara kunna ta hand om sitt barn när du var sjuk.