Vad skulle ni göra om ni märkte att någon "undvek" att vara med er, troligtvis pga ert barn?
Min son är som de flesta 2,5 åringar, underbar, trotsig, vild emellanåt, högljudd och charmig. Nu har jag dock upptäckt att en vän verkar undvika oss lite. Hon fick ytterligare ett barn under hösten och har gett (mig) tron att hon inte varit redo att göra grejer utan mest ta det lugnt och anpassa sig till att vara fler i familjen, men nu har jag precis fått veta att under den här tiden som jag suttit och väntat på att vi ska kunna ses så har hon umgåtts massor med en annan gemensam vän till oss. Jag blir jätteledsen samtidigt som jag känner att jag inte kan klandra henne. Båda vännerna har döttrar, som är mer lika både till sättet och i utvecklingen och kanske leker bättre tillsammans medan min son råkade få ett utbrott sist vi sågs. Så ja, jag förstår att hon kanske hellre umgås med dom och hur ska man kunna säga till någon att man inte vill umgås med dom eller eventuellt tycker att deras barn är för jobbigt? Det kan hon väl inte, men jag blir så otroligt ledsen.
Vad skulle ni ha gjort?
1
"Jobbig unge"? Vad skulle ni göra om ni märkte att någon "undvek" att vara med er, troligtvis pga ert barn?
Min son är som de flesta 2,5 åringar, underbar, trotsig, vild emellanåt, högljudd och charmig. Nu har jag dock upptäckt att en vän verkar undvika oss lite. Hon fick ytterligare ett barn under hösten och har gett (mig) tron att hon inte varit redo att göra grejer utan mest ta det lugnt och anpassa sig till att vara fler i familjen, men nu har jag precis fått veta att under den här tiden som jag suttit och väntat på att vi ska kunna ses så har hon umgåtts massor med en annan gemensam vän till oss. Jag blir jätteledsen samtidigt som jag känner att jag inte kan klandra henne. Båda vännerna har döttrar, som är mer lika både till sättet och i utvecklingen och kanske leker bättre tillsammans medan min son råkade få ett utbrott sist vi sågs. Så ja, jag förstår att hon kanske hellre umgås med dom och hur ska man kunna säga till någon att man inte vill umgås med dom eller eventuellt tycker att deras barn är för jobbigt? Det kan hon väl inte, men jag blir så otroligt ledsen.
Nej men usch vad tråkigt! De flesta av mina vänner har barn, andra mer högljudda och vilda än vissa..
Men jag skulle inte komma på tanken att inte umgås med mina vänner för det. Det är ju er vänskap som är det viktiga känner jag.
Men ja vad göra? Ring och hör om ni kan ses... Du behöver ju inte säga något om situationen.. Det kan ju vara så enkelt att den andra vännen ringt och frågat om att umgås och hon tyckt att ja, varför inte....
Så jag skulle börja med att ringa och höra om att ses. Fråga vad hon föredrar att ni ses hos henne, kan ju vara lättare när hon har fler barn.... Erbjud ta med fika eller lunch..kan ju också underlätta.
Jag vet själv vilken omställning det är att gå från ett barn till två.. Man får mångdubbelt mer att göra och sååå mycket mindre tid, känns det som.....
2
Nej men usch vad tråkigt! De flesta av mina vänner har barn, andra mer högljudda och vilda än vissa..
Men jag skulle inte komma på tanken att inte umgås med mina vänner för det. Det är ju er vänskap som är det viktiga känner jag.
Men ja vad göra? Ring och hör om ni kan ses... Du behöver ju inte säga något om situationen.. Det kan ju vara så enkelt att den andra vännen ringt och frågat om att umgås och hon tyckt att ja, varför inte....
Så jag skulle börja med att ringa och höra om att ses. Fråga vad hon föredrar att ni ses hos henne, kan ju vara lättare när hon har fler barn.... Erbjud ta med fika eller lunch..kan ju också underlätta.
Jag vet själv vilken omställning det är att gå från ett barn till två.. Man får mångdubbelt mer att göra och sååå mycket mindre tid, känns det som.....
Vad ledsen jag blir när jag läser ditt inlägg. Tack och lov kan jag inte säga att jag känner igen mig helt och hållet. Men jag har en son som är "livlig". Han är väldigt aktiv, oblyg och viljestark vilket gör att det är minst sagt "jobbigt" när han leker med andra barn. Han är jättesnäll men hans häftiga sätt kan ibland skrämma kompisarna som inte riktigt vågar hänga med i hans tempo. Jag har inte upplevt att någon vänt mig ryggen pga detta men ibland bävar jag för framtiden. Kommer han att bli en sån som ingen vill bjuda hem? Som inte blir bjuden på kalas för att han är så vild?
Senast idag var en nära vän och hennes barn här. Jag förklarade för henne precis hur det kändes att ha "ett sånt här" barn och hon förstod mig. Det känns så viktigt för mig att inte upplevelsen av lekstunden blir negativ för honom bara för att jag tillrättavisar för mycket för att man "bör" det inför den andra mamman om du förstår vad jag menar.
Jättesynd om din kompis inte kan ta din son för vad han är: en levnadsglad och busig liten kille.
Mitt enda tips är att prata och förklara vad du har för känslor och förhållningsätt.
Nu blev mitt svar lite svamligt...
3
Vad ledsen jag blir när jag läser ditt inlägg. Tack och lov kan jag inte säga att jag känner igen mig helt och hållet. Men jag har en son som är "livlig". Han är väldigt aktiv, oblyg och viljestark vilket gör att det är minst sagt "jobbigt" när han leker med andra barn. Han är jättesnäll men hans häftiga sätt kan ibland skrämma kompisarna som inte riktigt vågar hänga med i hans tempo. Jag har inte upplevt att någon vänt mig ryggen pga detta men ibland bävar jag för framtiden. Kommer han att bli en sån som ingen vill bjuda hem? Som inte blir bjuden på kalas för att han är så vild?
Senast idag var en nära vän och hennes barn här. Jag förklarade för henne precis hur det kändes att ha "ett sånt här" barn och hon förstod mig. Det känns så viktigt för mig att inte upplevelsen av lekstunden blir negativ för honom bara för att jag tillrättavisar för mycket för att man "bör" det inför den andra mamman om du förstår vad jag menar.
Jättesynd om din kompis inte kan ta din son för vad han är: en levnadsglad och busig liten kille.
Mitt enda tips är att prata och förklara vad du har för känslor och förhållningsätt.
Nu blev mitt svar lite svamligt...
Har fått veta nu att det inte bara är oss hon "valt" bort utan i stort sett alla. De har alltså nästan bara umgåtts med en här gemensamma vännen till oss och visst känns det lite bättre att veta att det inte är "oss" det är fel på men jag blir ju jätteledsen ändå. Till saken hör att min son alltid ansetts som väldigt lugn men nu har han lite mer spring i benen medan de typ bara vill umgås med de som sitter helt tyst och pysslar. Vilket han faktiskt också kan om han bara får chansen...
4
Har fått veta nu att det inte bara är oss hon "valt" bort utan i stort sett alla. De har alltså nästan bara umgåtts med en här gemensamma vännen till oss och visst känns det lite bättre att veta att det inte är "oss" det är fel på men jag blir ju jätteledsen ändå. Till saken hör att min son alltid ansetts som väldigt lugn men nu har han lite mer spring i benen medan de typ bara vill umgås med de som sitter helt tyst och pysslar. Vilket han faktiskt också kan om han bara får chansen...
skönt att läsa att det inte var er hon valt bort men jag måste bara tillägga att din lille inte alls skall ses som 'jobbig', då skulle du träffa 'lille vild' hemma, han gör precis ALLT bus man kan komma på (hela tiden med ett fantastiskt soligt leende på läpparna) och vi har några vänner som blir helt matta efter en middag med oss :-) (de har två mkt lugna tjejer) men hans syster är lika aktiv. Vissa barn har bara mkt spring i benen utan att för den skull vara överaktiva, de är nyfikna, tar för sig, vill att det händer grejer. På utvecklingssamtalet på dagis talade jag och personalen om att båda barnen är nyfikna och aktiva vilket jag känner är jätteskönt, tänk vad svårt att ha ett blygt barn som man oroas över skall bli 'övverkörd' av de andra barnen? vi har vänner som har ett mkt blygt barn, hon är 6 vill inte leka hemma hos ngn utan förälder, vill inte gå på kalas utan förälder etc. Så helt enkelt var glad at du har en härlig busig unge med lite temperament, precis det en 2.5 åring skall ha!
6
skönt att läsa att det inte var er hon valt bort men jag måste bara tillägga att din lille inte alls skall ses som 'jobbig', då skulle du träffa 'lille vild' hemma, han gör precis ALLT bus man kan komma på (hela tiden med ett fantastiskt soligt leende på läpparna) och vi har några vänner som blir helt matta efter en middag med oss :-) (de har två mkt lugna tjejer) men hans syster är lika aktiv. Vissa barn har bara mkt spring i benen utan att för den skull vara överaktiva, de är nyfikna, tar för sig, vill att det händer grejer. På utvecklingssamtalet på dagis talade jag och personalen om att båda barnen är nyfikna och aktiva vilket jag känner är jätteskönt, tänk vad svårt att ha ett blygt barn som man oroas över skall bli 'övverkörd' av de andra barnen? vi har vänner som har ett mkt blygt barn, hon är 6 vill inte leka hemma hos ngn utan förälder, vill inte gå på kalas utan förälder etc. Så helt enkelt var glad at du har en härlig busig unge med lite temperament, precis det en 2.5 åring skall ha!
Ja precis. Till saken hör ju att vår kille är precis den där blyga som man (vi och personalen) är rädda ska bli överkörd på dagis så att se honom som besvärlig kändes konstigt på flera sätt.
7
Ja precis. Till saken hör ju att vår kille är precis den där blyga som man (vi och personalen) är rädda ska bli överkörd på dagis så att se honom som besvärlig kändes konstigt på flera sätt.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
