Pappor utan inflytande i föräldraskapet

[Craim]

Hej.

Jag har lite frågor och funderingar.

Idag döms allt för många fall utifrån vilket kön föräldern har. Man bortser ofta från barnens behov.

Lika så riskbedöms barnens problematik mindre hos mamman än hos pappan. Om en pappa orosanmäler barnets tillvaro hos mamman tas det mindre seriöst än om mamman orosanmäler samma typ av problematik hos pappan.

Jag undrar också hur man skall kunna skapa mer förståelse och insyn hos dem som inte är drabbade av dessa problem. Ofta visar det sig att den som aldrig utsatts för dessa problem inte tror på alla dem som är utsatta.

De som inte är drabbade är oftast de som lever tillsammans med varandra och har gemensamt föräldraskap under samma tak.

Någon som har förslag och idéer

[Malinau]

Det där tenderar till att slå åt båda hållen. Ibland är mammor till synes oantastliga och ibland papporna. Och visst finns det personliga saker hos utredare som väger in, det finns politiska vindar som blåser, det finns mer eller mindre kompetenta utredare etc.

Det är svåra saker det handlar om och personligen är jag inte övertygad om att socionomer har rätt kompetens att utreda familjeärenden, i alla fall inte de svårare. Trots det sitter ganska unga och oerfarna socionomer och gör just det. Jag tror att det krävs psykologer som också kan utreda föräldrarna och deras mentala status, som kan lista ut vem som ljuger och om vad och som kan försöka få dem att komma på banan igen. För många gånger skulle bara lite av rätt stöd göra stor skillnad, är jag helt övertygad om.

Jag vet både män och kvinnnor som kommit undan med de mest uppenbara lögner som de inte hade kommit undan med ifall att någon i utredningen hade kunnat vara mer analytisk.

Problemet för de som är utsatta är bevisfrågan. Jag hör ganska ofta särskilt kvinnor klaga över att ingen tror dem, men de har inga bevis och inga vittnen som stödjer deras historia. De tycker då att det är självklart att de ska bli trodda, vilket det naturligtvis inte är. Det är inte rättssäkert om någon bara kan påstå något och bli trodd.

[LitenSparv]

Jag vet inte om jag förstod frågan.
Är det kärnfamiljer och samhället i stort du vill ska få upp ögonen för dessa orättvisor?

Eller rä det de myndighetsutövare som snedvärderar situationen?

[Craim]

Nja, Myndighetsutövarna vet ju redan om problemet eftersom det är majoriteten av dem som utför dessa PAS-liknande ageranden. Jag menar att sammhället i övrigt så som du själv skriver kärn- och andra grupper i sammhället som inte direkt tar problematiken på allvar.

Det finns ett stort antal och då menar jag mycket stort antal barn i Sverige som både blir av med sin ena förälder samt lever i ett utanförskap på grund av det stora könsindelande synsättet omkring barns rättigheter.

Jag hävdar också i stort att vi i Sverige inte lever upp till FN:s Barnkonvention utifrån det sätt som myndigheter agerar i tvistefrågor gällande barn.

vänligen
Mikael Karlsson

[Malinau]

Nu får du stödja dig på lite källor här utifrån seriösa undersökningar. När du skriver att det är ett "stort antal barn" exempelvis. Vad grundar du det på?

På vilket sätt lever inte Sverige upp till Barnkonventionen?

[Craim]

Ok, återkommer med det...

[Craim]

Nu får du stödja dig på lite källor här utifrån seriösa undersökningar. När du skriver att det är ett "stort antal barn" exempelvis. Vad grundar du det på?

På vilket sätt lever inte Sverige upp till Barnkonventionen?

Statistik SCB: om barn mellan 1-17 år.

Hemmaboende barn och ungdomar, antal efter kön, ålder, vårdnadshavare, familjetyp,
Ensam vårdnad Mor/Ensamstående mor: 35260


Ensamvårdnad Far/Ensamstående Far: 4699


Gemensam vårdnad/Ensamstående Mor: 158407

Gemensamvårdnad/Ensamstående Far: 48889

detta är alltså en statistik om var barnen bor och vem som har vårdnaden samt var barnen ärmantalskrivna vid gemensamvårdnad.

Det är alltså så att vid gemensamvårdnad bor det 104518 stycken barn MER hos modern än hos fadern.

Vid och det är 30561 stycken fler mödrar som har ensam vårdnad än fadern.

alarmerande siffror anser jag.

[Craim]

Jag har också en statestik som visar att avståndet mellan boendet och den andra föräldern ökar mer när mamman skaffar ny partner än vad avståndet ökar när pappan skaffarn ny partner.

Denna är också från SCB men jag kommer inte ihåg var jag lagt den... men den kommer .. be sure of that..

[Daddy]

Sverige bryter framförallt mot artikel 9 i barnkonventionen som stadgar BARNENS rätt till en nära och god kontakt med bägge sina föräldrar. Ca 300 000 barn i Sverige träffar sin pappa 4 dagar i månaden eller mindre. 40 000 barn träffar honom inte alls.
Och att detta skulle bero på att papporna sviker är en myt som omhuldas av dom människor somn tycker att detta är en god samhällsordning.

Gösta Emtestam och Agnetha Svensson som är två av Sveriges bästa utredare i vårdnadsfrågor säger att för var sjätte pappa som stämplats som svikare är det en som verkligen förtjänar epitetet.

Sverige bryter också mot den europeiska konventionen om dom mänskliga rättigheterna samt den egna grundlagen som båda tydligt talar om rätten att inte behöva bli diskriminerad och även rätten till ett privat och familjeliv.

Jag försvarar inte någon som med berått mod berövar sina barn rätten till att ha en nära kontakt med den andre föräldern. Man eller kvinna spelar ingen roll, det är åt helvete oavsett. Men faktum är att samhället gynnar och belönar detta beteende hos kvinnor idag. Läs gärna vad dom manliga eleverna på socionomlinjen skriver på www.minpappa.nu.

Det är så att nackhåren reser sig...

[Anonym]

Men snälla kan ni inte ta den här diskussionen under en annan snackgrupp! Det är så tjatigt när en stark lobby-grupp försöker dera igång den här diskussionen under flera olika snackgrupper.

Vi som skriver här är ofta helt ensamma i vårat föräldraskap pga att den andra föräldern inte vill.

Det finns både snackgruppern Politik, Jämlikt föräldraslap, skilsmässa, Vårdnad osv osv. Snälla kan ni inte ta den här diskussionen där.

[Anonym]

Oj menade inte att hoppa på just dig Craim. Ta det inte personligt. Intressant diskussion men snälla inte här.

[Craim]

Men snälla kan ni inte ta den här diskussionen under en annan snackgrupp! Det är så tjatigt när en stark lobby-grupp försöker dera igång den här diskussionen under flera olika snackgrupper.

Vi som skriver här är ofta helt ensamma i vårat föräldraskap pga att den andra föräldern inte vill.

Det finns både snackgruppern Politik, Jämlikt föräldraslap, skilsmässa, Vårdnad osv osv. Snälla kan ni inte ta den här diskussionen där.

Med tanke på frågornas karaktär så anser jag att de är högst relevanta till forumets rubrik.

[Birgitta97]

Jag önskar du kunde låta bli att citera hela tiden, när du svarar direkt under ett inlägg. Det behövs liksom inte och tar bara en massa onödig plats...

[Malinau]

Statistiken har vi haft här tidigare, men den är ett bra underlag för diskussionen. Frågan är ju inte hur det ser ut, utan varför. På det finns inga enkla svar och framförallt inte ett enda svar.

Det finns många mammor som tror att barnen är deras ägodelar och agerar så, både inom och utom en relation med fäderna.

Å andra sidan finns det också gott om pappor som aldrig tar på sig föräldrarollen annat än som åskådare.

Särskilt när barnen är små, är det många mammor som får huvuddelen av barnens boende därför att de har tagit ut närmast all föräldraledighet, vab, jobbat deltid och därmed tagit det allra största omsorgsansvaret för barnet/barnen. Det är bara att se på statistik över pappors uttag av såväl föräldrapenning som vab.

Det finns mammor som är olämpliga på grund av psykisk ohälsa, missbruk eller annat, men det är oftare män står för både missbruk och våld i hemmen. Även det finns det tydlig statistik på.

Därför kan man nog tydligt se, att män på olika sätt har en liten utanförställning som föräldrar oftare än kvinnor. Däremot inte sagt att det alltid är så och definitivt inte att det är önskvärt.

Men det går inte att vara frånvarande och oansvarig och sedan känna sig orättvist behandlad. Föräldraskap är, precis som så mycket, en möjlighet snarare än en rättighet. Det är något de män som strider för dessa sakfrågor måste inse och även lära andra.

Vill man vara en fullvärdig medlem i ett fotbollslag kan man inte vara det på läktaren och lika kan man inte vara en fullvärdig förälder om man inte är med i det som sker - såväl skyldigheter som rättigheter.

Sedan är det ju så att modern automatiskt får enskild vårdnad om föräldrarna inte är gifta. På gott och ont. Men för den fullt fungerande pappa som vill, är det vanligen inte så svårt att få del i vårdnaden.

Att den enskilda vårdnaden består beror i en del fall på att det är helt fel, men också på allt från att föräldrarna inte gör något åt det av ren slentrian till att föräldrarna är separerade eller aldrig levt ihop och inte kan samarbeta.

Mantalsskrivningen är inget man bestämmer över själv. Det är reglerat i lag beroende på var man anses ha sitt huvudsakliga boende.

Sällan är det svartvitt och här finns det många orsaker att hitta till varför det är så här. Ännu svårare blir att hitta åtgärder.

[Anonym]

Eftersom du själv skirver ut ditt namn undrar jag bara om det här är din historia?

http://daddys.blogg.se/2009/august/l...-historia.html

Du har alltså helgumgäneg men klagar ändå. Du har varit inlaggd på Piva och har felaktig info om umgängesrätt med barnbarn. Flera av dom fall du nämner är från dina föräldrars generation alltså för ganska länge sen. Du är så aggresiv att du på denna sida daddys blogg blev avstängd en vecka!

se
"En trogen läsare och ibland lite "kontroversiell figur" på denna blogg är Mikael Karlsson. Bl a har jag och Mikael vid några tillfällen själva rykt ihop. Han blev t ex vid ett tillfälle tillfälligt avstängd från att kommentera här under en vecka. "

Och du vill att jag som kämpar något otroligt för att mitt barns pappa ska börja bry sig ska känna sympati för dig? Har det aldrig slagit dig att ditt barns utåtagerande kanske beror på allt det bråk du har rört upp?

Eller vart vill du komma? Ska alla som har barn få kommunarrest?

[Craim]

Det stämmer att det är jag, Men vad är ditt problem? Vad har det med dessa frågor att göra.

Ett Varannan helgumgänge är väl ändå inte att se som en tillräcklig tid mellan förälder och barn.

Ja jag anser att man skall ha en form av kommunarrest om inte föräldrarna är överens om annat. Detta för barnens skull.

Mitt personliga fall får du ta någon annanstans eftersom detta berör mer allmänna frågor och inte mina personliga.

Du är mycket välkommen att svara på de frågorna där i den tråden på daddys blogg om du vill diskutera mitt enskilda fall.

http://daddys.blogg.se/2009/august/l...-historia.html

Hoppas att du nu hädanefter kan föra sakligargumentation i stället för att gå på personligt.

[Anonym]

OK .

Jag tycker din uppfattning om varannanhelgsumgänge är enormt kränkande för alla föräldrar som har det och får det att fungera mycket bra.

Jag tycker din syn på umgänge är väldigt kränkande för alla de äldre barn som själva har rätt att påverka hur deras umgänge ska se ut.

Jag tycker du saknar empatisk förmåga och kunskap om du bortser från orsakerna till varför det ser ut som det gör.

Jag tycker det är trist att du skapar en polarisering och en fight som inte behöver finnas och enbart genom det visar du att du inte är en speciellt bra förebild för barn.

Jag hoppas vi aldrig kommer att få kommunarrest enbart för att man är förälder. Det får mig bara att tänka på kontroll- och makt- behov och skulle sbyta mot massor av demokratiska regler.

Jag tycker kort sagt i största allmänhet att det är synd att rättshaverister förstör för många fäder.

Min sympati för dig är lika med noll.

[Snäckmamman]

Jag håller med dig om att man borde ha PSYKOLOGER som utreder på Familjerätten istället för socionomer - i alla fall i vissa fall.

Våra utredare är otroligt flata och skulle gå med på vad som helst om jag inte höll emot. Mitt ex vill t.ex. dela på barnen en fjärdedel av tiden och då har jag ändå berättat hur ledsen den yngsta alltid har varit de få tillfällen de varit delade (nu är de alltid tillsammans, förutom då yngsta vägrar gå med pappa......) och ÄNDÅ sitter den ena utredaren och säger att det kan vara bra att dela barnen ibland och umgås med ett i taget. Jag svarar att jovisst är det det, men man behöver inte ha det _schemalagt_. Nej, det förstås......... har hon svarat..... Men hallå! Är det JAG som ska hålla reda på logiken här?? Ska ett "proffs" säga som i Lorry: "Tänkte inte på det......"?

Eller när jag gång på gång berättat vad exet gjort mot både äldsta och mig. Att han inte är snäll, minst sagt. Och till slut fått ett fnysande: "Ja, det har vi inte sett här i alla fall!". Det är klart att han inte visar sin aggressiva sida inför dem, men det kan hon inte räkna ut, tydligen.

Eller när de tvingade äldsta (6½) att vara ensam med dem båda, helt okända tanter för honom, på ett helt nytt ställe, trots att han flera gånger sa att mamma får inte gå ut. Och när han till slut gav upp och med ryggen demonstrativt mot oss alla tre sa att jag fick gå och jag hörde att han var på bristningsgränsen att inte klara av att säga det, så tvingade de ut mig i korridoren. En kurator sa efteråt helt förskräckt att tvingade de honom att vara SJÄLV med dem???!!?!

Yes, så går det till på FR där vi bor, minsann.

[Craim]

Jo, socionomutbildningen är mycket bristfällig och man behöver ingen direkt vidare mycket kompetens för att läsa till familjerätts sekreterare. Man läser "Vanlig" socionomutbildning för att sedan praktisera det i ca 1,5 år. Oavsett vad du praktiserat så har du rätt att börja arbeta med barn.

Av 12 olika handläggare har jag sett 2 som verkligen arbetat för barnet. Den som styrde hade en hel del år bakom sig men var inte lastgammal för det.

Frågan är hur man skall få mer krav på de som läser till socionomer.

En barnrättspsykolog borde ju vara idealet för fall där föräldrarna inte kan komma överens och samtal med barnen kan vara avgörande. Dock tror jag att det krävs mer än ett samtal för att få fram barnets/ns egna vilja. Allt för många föräldrar påverkar sina barn igenom både verbala dumheter och med att köpa dem.

[Daddy]

Anonym blir kränkt av att en människa vill kunna vara med sina barn mer än fyra dagar i månaden. Hon anser att en sådan pappa är empatilös.

Hon anser vidare att pappornas kamp för att få vara likvärdiga föräldrar är onödig. Det kan knappast komma som någon överraskning för någon.

Det borde också stå klart för varje sunt tänkande person vem det är som är empatilös. Elaka personangrepp och ett totalt egotänkande gällande barnen är vad jag läser in i denna människas inlägg.

Istället för att diskutera sakfrågorna gräver hon sig tillbaks i allt som skrivits enbart för att hitta något som hon kan attackera. Ju personligare och mer känsligt desto bättre. Hon är inte ute efter att diskutera barnens rätt till bägge sina föräldrar. Endast för att försöka såra personer som inte håller med henne om att mammorna skall vara allenarådande och allsmäktiga i barnens liv.

Sedan skriver hon att vi är empatilösa. Det är skrämmande att det finns sådana här enorma egomänniskor. Och ännu mer att dom ofta tilldöms ensam vårdnad om barn.

För allas information kan jag meddela att det har kommit in en anmälan av min blogg till datainspektionen. Jag ringde idag och kollade. Anmälaren var dock anonym.

Jag blev inte särskilt förvånad.