2-årstrotsen, here we come!

[FinlandsSofia]

Jahapp, ikväll insåg jag att nu är den nog här, 2-årstrotsen.
I butiken skulle Leah absolut gå själv, och blev hysterisk när hon inte fick. Och i bilen hem skulle hon krångla sig ur bältena i bilstolen och gallskrek hela vägen hem då hon inte fick det heller. Och väl hemkommen kunde hon helt enkelt inte sluta vara arg, utan vrålskrek då jag skulle ta av henne overallen. Och när jag sa att hon fick ha den på blev hon hysterisk över det och började försöka få av den. Sen skulle jag sitta bredvid henne i soffan och se Bolibompa, steg jag upp blev det nytt gallskrik.
Ojoj, jag tror att jag hade förträngt den här perioden?
Hur har ni det med trots?

[Jost med Busfröna]

Det börjar så smått här med. Overallen eller jackan är sådanadär irritationsmoment för de små. Vilka skor/kängor man skall ha till rådande väder är ett annat.
Mycket "mitt" och rör inte mina saker skrik också.
Så nattskriken. Vi har ju levt med nattskrikande barn i ett antal år nu. Nu de senaste veckorna, ja eg i samband med att magsjukan bröt ut. Så har lillfia skrikit på nätterna. Inte hela men vi ett eller två tillfällen. Dísa som är fyra har just lugnat ner sig med det....

Man får se det som så att det faktiskt kommer en tid då vi saknar tvåårstrotsen och nattlig gråt.

De egna viljorna är på frammarsch!

[~Ida~]

Bara för någon dag sen:

Kasper har helt plötsligt liksom kommit på att han snart är 2 år och är man 2 år då är det dags att börja sätta sig på tvären.

Känner igen så himla mycket i hans beteende nu som Pontus hade när Kasper föddes och det är faktiskt ganska skönt att det är ett tag kvar innan det kommer en ny bebis

Men iaf, släpper man ner honom på gårdsplanen ute så gick han förr in. Nu när man öppnar dörren flinar han glatt och springer åt precis motsatt håll. Allt man säger möts med ett mycket bestämt "NÄ-HÄ" och frågar man om han vill ha hjälp med något är svaret "tälv" (själv). Gör man inte som han vill så möts det med jordens illvrål och han chockade fröknarna på dagis med att skrika så jag trodde mina trumhinnor skulle spricka vid påklädningen häromdagen. Jag hade kommit på den, i kaspers värld, vansinninga iden att ta på overallen före skorna och han var helt skogstokig. Fröknarna bara gapade för de hade aldrig sett honom sån. De visar ju som regel inte upp hela känsloregistret på bortaplan.

Det känns som det gick på en vecka från mysig 1.5 åring som gärna var till lags till en 2-åring som inte alls vill göra som vi vill längre. Precis som det ska vara m a o

Hur är era snart 2-åringar?

[SarahB]

Ha ha ha..låter som Alice vissa dagar. Humöret är verkligen eldfängt hos henne och något hon insett är hur roligt det är att retas.. I bilen sitter hon nästan alltid och sparkar på stackars Albin som sitter framåtvänd bredvid henne. När han snällt säger åt henne att sluta skrattar hon bara och när han blir arg gråter hon och skriker hysteriskt.

Idag skulle hon baka med mig och pillade på allt hela tiden. Jag sa åt henne flera gånger men till slut blev jag arg och lyfte ner henne och då bröt hysterin ut. Hon blängde på mig och gick fram och slog på mig för att verkligen visa hur arg hon blivit.

Jag intalar mig de stridiga dagarna att det är en fas och att det går över (även om det kommer igen och säkert mycket värre ju äldre de blir...

[Caen]

Greta vill aldrig gå in och aldrig ta av sig overallen. Det är krig varje gång som slutar med att hon ligger och gråter efter att jag avgått med segern= overall av. Sen har hon börjat bråka och bli arg på oss. Hon som varit så snäll och go nu säger hon "dunna" och dum dum dum bajs till storasyster och slåss och nyps gör hon också. Trotsen har verkligen börjat smyga sig på.