Hej!
Råkade ut för samma sak som dig för snart ett år sedan.
Efter att varit på ett after work med jobbet antastade min man mig, full och fylld av svartsjuka.
Jag fick fly vårt hem mitt i natten, blåslagen och totalt chockad.
Tänk att min i vanliga fall "älskade man" blev en helt annan person, och kunde göra mig detta.
En man med bra jobb och inte alls den bild man har av
kvinnomisshandlande råbuse.
Jag åkte till akuten dit polisen också kom och gjorde ett förhör på plats.
Min man blev anhållen. Polisanmälan gjordes.
Mitt liv föll ihop. Vad skulle jag tro?
Alla jag träffade, polis, sköterskor, kuratorer, närmaste vänner sa - Lämna honom!!. Han kommer att göra det igen!
Men innan känslor har avtagit så är detta svårt.
Man vill veta att det är hopplöst innan men ger opp.
Dessutom, om jag gav upp, kom han ju lätt ifrån ansvaret och antagligen utsätta nästa kvinna för detta.
Jag bestämde mig för att låta polisanmälan stå fast och låta honom stå för det han gjort mig. Ge honom En chans till, om han samtidigt sökte proffshjälp.
Jag är av den åsikten att alla bör få En chans.
Han fick böter + samhällstjänst.
Kvar stod jag med skulden. att ha "satt dit" min man.
Nej ingen har gett mig den skulden, men det är lätt att reagera så.
Några av mina vänner accepterar inte mitt val, utan har lämnat oss och mig. Jag har också känt skuld emot dem.
Skuld, skuld, skuld.
I långt större utsträckning än han som borde känna den.
Min tillit för honom är illa söndertrasad, och jag går i terapi. Min tillit till hela världen har fått sig en törn kan man säga.
Jag är en stark kvinna med ett tufft jobb där jag måste ta svåra beslut. Men det här beslutet att stanna kvar.. trots allt, är det svåraste jag tagit.
I efterhand så vet jag också med mig att han visat tendenser på sjuklig svartsjuka tidigare och ett visst begränsande . Men jag vet också att han inuti är en mycket rädd människa som drabbats hårt tidigare i livet.
Det här har gjor att jag tidigare tyckt lite synd om honom.
Men, hans livsbekymmer måste han själv försöka att reda upp och söka hjälp för.
I efterhand så är jag Såå tacksam för att jag på en gång satt ner foten och polisanmälde honom!
Åk direkt och gör det, råder jag dig, även om det har gått en tid. Han kan bli mycket farlig nästa gång!
Han gjorde inte bara detta mot dig, han gjorde det också mot ditt barn och din släkt och mot dina vänner! Han passerade samhällets normer.
Han måste få veta att han klev över alla gränser.
Tyvärr så förstår vanligtvis inte dessa män detta förrän det drabbar dem själva på något sätt.
Han kommer att skylla allt på dig samt baktala dig inför sina vänner och du blir bara svagare och svagare.
Om du känner att det här troligen sker igen, så ska du bryta upp nu. Vad har han gjort tidigare mot dig, fysiskt och psykiskt?
Om du ger honom en chans till, ställ motkrav på honom. Han måste gå terapi, antagligen flera år.
Min man gick terapi tills det att rättegången var över. Nu har jag måsta ställa krav igen för att han ska fortsätta.
Har man visat att man är kapabel att göra som han gjorde är det en allvarlig störning, det är ett faktum!
Oftast så ser dessa män inte det de gjort som så stort själva. De vill ofta gärna att man glämmer, och går vidare.
Men själv står du kvar lika frågande, - Varför.
Sedan detta med tilliten... Nej jag tror inte att allt kan bli som förut igen.Inom mig har jag nu en del som aldrig mer kan lita på honom. Respekten har fårtt sig en rejäl törn.
Det är jättelätt för människor som inte har varit med om denna situation att komma med rådet, -Gå ifrån honom.
Men inget fall är det andra likt.
Ingen har stått i dina skor någon gång.
Svaret hur du ska göra, har bara du.
LITA PÅ VAD DITT INRE SÄGER DIG!!
Men sök genast hjälp hos kurator så att du kan bearbeta dina tankar och inte falla in i en skuld och normaliterings fålla. Vänner är bra men du Måste få proffshjälp!
Och polisanmäl honom nu!
Inget blir någonsin som det varit, vilket val du än gör.
Många många varma kramar till Dig
