Måste fråga er!

[azza]

Hej! Jag är här inne o läser lite ibland även fast jag inte hängt med här sen våra barn föddes. Min son, som jag på Aff kallar Storebror, går i skolan inne i ett mindre samhälle och vi bor på landet, så han åker skolbuss till o från hemmet. Själv är jag uppväxt inne i stan (mkt större stad) och kunnat röra mig rätt fritt från 7årsåldern o uppåt. Nu tycker jag det är läge att börja låta sonen röra sig lite mer självständigt inne i samhället. Eftersom han åker buss måste vi passa på att träna vid andra tillfällen. Ikväll skulle han på en sportträning och ½ timme senare hade jag ett möte, (som gjorde det omöjligt för mig att hämta) så vi gjorde upp att han skulle gå från sporthallen till mitt möte, en promenad genom samhället på ca 1 km. Inga stora, farliga gator att korsa. Men nytt för honom att gå den biten ensam. Han verkade tycka det var spännande!

När jag lämnade av honom satt jag o pratade lite med en av de andra mammorna, med en jämnårig flicka och bor rätt nära oss. Men hon såg helt förskräckt ut och erbjöd sig genast att köra honom till mig/mitt möte. Jag tyckte det var onödigt, men sa att sonen själv fick bestämma. Och han fick skjuts! När vi åkte hem sa han att han försökt säga åt kompisens mamma att han ville gå, men hon "lät" honom inte.

Nu undrar jag:
Får era barn gå till/från t ex fritidsaktiviteter?
Är jag helt ansvarslös som (försöker) låta honom gå själv?
Ska jag "ta åt mig" av att andra verkar tycka jag är "hjärtlös" eftersom de alltid kör sina ungar överallt och helst sitter o kollar på hela aktiviteten, medan jag gärna passar på att handla o vill lära honom lite självständighet?

[*Cecilia*]

Hej!
Välkommen hit!

Ja du. Jag har låtit mina barn leka själva ute på en stor gård sen de var 3 o 5 år. Då ville jag inte att Loke på 3 skulle vara själv där. Jag hade uppsikt över hela gården, men det var ändå ett stort område. Vilda fick gå över en väg i samma bostads område för att handla på lilla affären.
Nu bor vi i ett radhus område och har alltså ett stort område som är bilfritt sånär som på parkeringen. Och de får vara ute själva och gå ganska långt bort. Men de är ju alltid tillsammans då. Eller med någon kompis. När det är mörkt får de bara vara precis nära vår länga. Jag känner mig inte trygg med att mina barn går omkring själva ute. Nu gör ju äldsta det ibland ändå. Men det är typ 5-10 minuter till eller från en kompis. och inte längs med bilvägar. (inbillar mig att största hotet är fula gubbar i bilar).

Ja, så gör vi!

[gwendolyn]

jag tycker att det borde vara rimligt, men jag skulle aldrig låta astrid göra det. skälet är att hon inte fått öva på småsträckor, vi har inget bra att "öva" på. det skulle vara att gå tillskolan, det tar knappt fem minuter men alla lämnar sina ungar och dessutom är hon "örig", jag tror att hon kanske skulle glömma bort vart hon är på väg : )
så jag skulle inte göra de men jag tänker egentligen att en 7-åring med övning borde kunna det.

[mizen]

Jag låter Felizia gå själv till skolan. Det har hon gjort hela 1:an. Men på eftermiddan hämtar vi henne från fritids. Hon får vara ute och leka själv. Hon har även åkt buss själv en gång, några stationer till mormor. Då såg jag till att hon kom på bussen och mormor stod på busshållsplatsen och mötte henne.
Har lite svårt att sätta mig in i just din situation. Men jag tror att ni känner själv vad er son klarar och inte klarar.

[Annsan70]

Jag skulle aldrig låta Nathalie gå till skolan själv än så länge men då bor vi ca 10 min från skolan och man måste ta sig dit via en trafikerad väg utan trottoar.... sedan handlar det mycket om hur moget barn man har och vår dotter är ganska "liten" till sättet.....

[Malmis]

Jag tycker att var och en känner sitt barn bäst och vet vad de klarar och inte klarar... Här hemma springer barnen själva till grannkompisarna som bor inom max 100 m (båda barnen, 7 och snart 5), men det är ett lugnt område, endast biltrafik till husen. När jag hämtar Noel på dagis brukar jag ringa fritids och be dem skicka Rasmus, och då går han själv på gångbanan ner till dagis, kanske 200 m max (skolan och dagis ligger inom synhåll). I övrigt tar han sig inte själv nånstans, det har hittills inte behövts heller...

[ViktoriaFE]

Hej! Tror som de andra att det inte finns nåt "rätt" svar, utan du känner nog bäst själv vad som funkar för er familj. Kan konstatera att föräldrar till våra barns kompisar gör ganska olika, till exempel. Vissa barn fick gå tidigt själva, andra får inte gå själva nånstans.

Min 7-åring får gå själv till skolan, men det tar 5 minuter på bilfri väg. Aktivitererna ligger inte så till att det går att gå. Själv är jag jätteharig för "fula gubbar" och trafikolyckor, och tycker att de kör som galningar i området, så hos oss skulle det inte ha funkat att låta henne gå 1 km tror jag. Hon har en mobiltelefon, som hon får använda ibland när hon är ute - vi ser det som en säkerhetsåtgärd.

Alla är olika, och gör det du tycker verkar funka för er familj. Den andra familjens sätt att göra är inte rätt, bara rätt för dem. Kram!

[azza]

Jag inser att det är ganska få jämnåriga barn som går såna sträckor som vi tänkte oss. Fast jag tror ändå att det är helt okej med just den här ungen, han är väldigt trygg o helt orädd för mörker o dyl. Men jag förstår ju mer varför andra reagerar, och om jag tänker bakåt har det varit så med en del grejer jämt. Han var på barnkalas ensam redan när han var 2, han har alltid haft väldigt lätt för den typen av grejer. Jag har ju själv märkt att syskonen är annorlunda.

Skrev lite om detta inne på lillebrorsans grupp oxå, för det är flera som har syskon i den åldern o där var det en som påpekade att det kan skilja rätt mkt om barn är först el sist i en syskonskara. Tror att det ligger mkt i det!

Kul att ni var många som svarade även fast jag inte "hängt här" sen barnen var små. Jag hittade aff när jag väntade Tösen o då tänkte jag inte på att leta rätt på er oxå. Nu har vi fyra barn. Vi bor o jobbar på en bondgård i V Götaland. Tror jag presenterat mig lite nån gång förut, men det var nog länge sen