Snitt versus vaginalt

[annicaswe]

Jag har gjort 1 snitt och har 2 vaginal förlossningar bakom mig.

Fick frågan om jag kunde välja, skulle jag välja snitt då? Det var från en mamma som hade värkar i 22 timmar innan hon krystade ut sin dotter.
Jag sa till henne sanningen, att just idag grina jag lite för jag är rädd. Men nej, jag skulle inte välja snitt. Dels för att upplevelsen är så häftig, det är bortom denna värld, att vara med om en vaginal förlossning.
Hon höll med, hon ville inte heller vara utan den erfarenheten.

Dels så är återhämtningstiden enligt mig ganska jobbig efter ett snitt. De skär genom typ 3 lager, sliter sönder musklerna. Eftersom om de skär sönder dem blir inte läkningen lika enkel. Det är bättre med "köttremsor" och inte ett rakt streck.
Men visst det är inte smärta på samma sätt. Man har ju inte ont alls under sjävla förlossningen. Man ligger där och är förlammad från bröstet och ner vilket också är en läskig känsla. När min bedövning tog så att jag var bedövad vilket gick fort, tog det 3 minuter för dem att komma in till Theo och lyfta ut honom. Sen tog det 30-40 minuter att sy ihop mig igen.

Jag upplvever inte att kärleken är annorlunda eller att amningen kom igång svårare pga snittet. Jag var kär och galen redan innan i graviditeten och kärleken till Theo blev precis lika stor som det blev när jag födde min dotter vaginalt innan.

Jag känner mig rädd för denna förlossning. Men ärligt talat vet jag inte varför!!
Ha ha. För att det är bara smärta, inget annat konstigt igenlitgen. Jag var rädd att ärret skulle kunna spricka när jag födde Meja (Theo var nr 2 Meja nr 3) men det var inga problem. Så det borde ju inte kunna hända denna gång.
Sen är det klart att det är andra saker som är läskiga, men det är det med snitt oxå. Snitt är ju en stor operation.

Jag vet inte om ni minns att en anonym skrev förut om detta att pappan inte var så överdrivet glad gällande graviditeten? Minns inte vad jag hade för signatur men det var jag iallafall.

Så det bidrar kanske lite till min skräck eftersom jag känner mig ensam i detta.
Min BM är underbar hon har stöttat och hjälpt mig något oerhört, undrar om man kan be henne vara med på förlossningen..?
Hon har jobbat på förlossningen tidigare, hon är alltså typ 65 år eller ngt har varit BM hela sitt liv och är nu chef över en BM motagning.

Ja ja detta var bara mina tankar.

[annicaswe]

Tilääg: jag är alltså för allt i världen inte emot snitt. Har funderat på det själv då jag inte känner mig stark mentalt just nu, eftersom min sambo inte vill detta igentligen. Men vet inte om min Bm skulle "godkänna" det samt att jag på ett sätt fakistk vill föda vaginalt för det är så häftigt på ett sätt.

[nillan71]

Är mannen fortfarande tveksam? Hur hanterar ni det?

Vi var på föräldragrupp i onsdags och då var det en tjej som frågade just om alla tänkt sig vaginal förlossning eller om ngn tänkt sig planerat kejsarsnitt. Jag tillhör inte dem som tycker att det är skithäftigt och en fantastisk upplevelse att föda - jag tyckte verkligen att det gjorde skitont, men av ngn anledning har inte ens tanken på kejsarsnitt (om det inte finns medicinska skäl för det), jag har inte heller tänkt ta ryggmärgsbedövning denna gång heller. Vet inte varför, men man förstår inte alltid sig själv...

[annicaswe]

Jag vet inte hur man hanterar det. Har ingen aning.

Jag kommer nog bara ta lustgas denna gång.. Men men vi får se.

[Ninnan]

Jag kommer ev att snittas pga lågt sittande moderkaka och jag hoppas nästan på det. Tror att det beror dels på min oro, dels på mina tidigare förlossningar men även på att jag har två väldigt nära väninnor som har varit med om positiva snittupplevelser.

Min första förlossning var inte överdrivet jobbig fysisk men Max mådde inte bra och kom ut i sista sekunden. Jag var då förberedd för akutsnitt. Det konstaterades att han inte mått bra av att ha gått över tiden 2 veckor och vi bodde sedan på neo i en vecka. Han låg dessutom i ansiktsbjudning vilket gjorde förlossningen mer komplicerad.

Med Felix gick jag inte över tiden men det gick alldeles för fort (30 min) och jag "drabbades" av en väldigt konstig bm vilket gjorde förlossningen till en jobbig upplevelse.

Denna gången är jag därför jätterädd för att gå över tiden + att jag inte gillar överraskningsmomentet. När ska man åka in, vem blir ens bm osv. Jag är också orolig för att de nu säger att moderkakan flyttat sig och sedan upptäcker de mitt under förlossningen att den INTE har det. Då känns ett planerat snitt som mycket tryggare.

Jag har dessutom blivit klippt båda gångerna och därför haft väldigt ont i underlivet i 2-3 veckor efter förlossningen. Kanske är det ännu värre att ha ont i snittet, men det känns som om jag kan ta det.

Vill dock sammanfatta med att jag ändå inte valt kejsarsnitt om det inte fanns medicinska skäl - så rädd är jag inte. Jag hade heller inte velat vara utan att få vara med om en förlossning för det är en väldigt speciell upplevelse och man känner sig så fantastisk efteråt. Men denna gången finns det flera bidragande orsaker till att jag hoppas på snitt - så jag kommer att lobba för det så mycket jag bara kan.

Jag hoppas att vi alla får bra upplevelser - hur våra bebisar än väljer att titta ut .

[Jempos]

Jag är livrädd att något ska gå fel och de måste snitta... Vill inte att någon ska skära i mig!
Detta trots att min första förlossning som var ett helvete där både jag och min son höll på att stryka med. Min andra förlossning var tvärtom rena drömmen och jag hoppas på en liknande denna gång.
Förstår dock absolut att det finns de som hellre vill ha snitt. Min man ville att vi skulle begära snitt andra gången för han var livrädd att det skulle bli lika illa igen...

[annicaswe]

Förstår verkligen att du inte vill gå över tiden! Hujedamig låter som det varit tufft för dig.

Min första kom ju nästan 4v för tidigt, födde utan smärtlindring. OCh 3:an 3v tidigt menhade lustgas och EDA.

Jag känner igen det du skriver så väl att man på ett sätt skulle vilja snitt men ändå tycker det är en häftig upplevelse att föda vaginalt eller vad man ska säga.

Jag hopppas verkligen du får en bra bedömning och ett snitt om du vill.

Låter inget roligt att bli klippt =( vet inte hur det går till men antar att de klipper sönder vaginan på något sätt??
Jag sprack första gången och behövde sy, nu senaste sprack jag så lite att jag inte behövde sys. Det konstiga är att jag kände aldrig att jag sprack! Alltså det gjorde ju så ont överallt att jag kände inte att "oj nu gick jag sönder" så när de skulle kolla efter Meja kommit ut tänkte jag att "det är klart att jag inte spruckit! Vad pratar de om"

Jag hoppas också verkligen att vi alla får bra upplevelser när vi får möta våra april,maj eller juni barn. Även om vi alla är beräknade samma måndag kan de ju komma lite tidigt eller sent.

kram

[annicaswe]

Men oj vilken hemska sak att vara med om , att ni båda nästan höll på att atryka med. =(

Om din andra förlossning var en dröm förlossning så talar ju allt för att det kommer gå så bra denna gången också.

Ja det är läskgit när de skär, men det går över fort. Sedan när de syr ihop en har man ju sin lilla älskling att pussa på och vara upptagen med. Men jag vill också att det ska bli vaginalt denna gång.

[nornor]

Min första förlossning gick jättebra så jag har eg ingen anlening att vara nervös inför denna gång men det är jag självfallet lite ändå. Sist stod jag ju inför att det ev skulle bli snitt då A låg i säte och då var jag först superbesviken eftersom jag gärna ville uppleva en vaginalförlossning. Men sen när de lyckades vända honom blev jag lite rädd eftersom jag då inte hade "något val"

Men som sagt det gick skitbra och jag tror nog att skulle jag få välja så tar jag vaginalt igen eftersom det är så cool upplevelse! Dessutom tror jag att det skulle bli ganska jobbigt efteråt att vara snittad för mig efter som jag har ett så litet storasyskon som jag då inte kan bära på eller ngt ett par veckor framöver.

[e-beth]

Vad intressant att höra om era tankar och upplevelser om snitt/vaginalt. Speciellt för mig som ska göra det här för första gången. Har funderat en del på just konsekvenserna med snitt och om det på något sätt kan vägas upp mot den vaginala smärtan. Men med era ord blir jag ändå mer och mer säker på att det är en "naturlig" förlossning jag vill uppleva eller iallafall hoppas på. Sen kan man naturligtvis aldrig veta hur det i slutändan blir. Tänkte först att det måste vara så skönt för er som har gjort det här förut men förstår att det måste vara helt tvärtom, kanske ännu mer osäkerhet och rädsla inför vad som väntar och hur det ska bli den här gången. Man har ju bara ens tidigare erfarenheter att utgå från. Hur som helst ska barnet ut och jag håller tummarna för att vi alla får en positiv upplevelse kring det på något sätt och vis

[eva_n m linnea&elin]

förstår att tankarna penldar lite fram och tillbaka speciellt eftersom du upplevt båda sätten att föda på och att pappan känner som han gör.

men som du säger så är det ju klart fördel att föda vaginalt hur djävligt det än kan vara. tyvärr är inte jag en av dem som får föda på detta sätt just pga medicinska skäl. men man pendlar fram o tillbaka lite ändå för mamma sa att det var det jävligaste hon varit med om. men så var hon lite överdriven vad gällande sjukdom och smärta för övrigt. så det tar jag trots allt lätt på. visst, det kanske hade blivit en djävligt tuff förlossning för mig men man hade ju tagit sig igenom det med.

vad gäller snittet för mig så gör dom stark/cohensnitt här i sundsvall och inte bikinisnitt vilket innebär att dom skär bara en liten skåra med kniv. sen drar dom upp en öppning med fingrarna vilkert innebär att såret följer magens linjer.

detta leder till en snabbare läkning och man kommer igång fortare. men visst, jag hade djävligt ont några dagar men har för mig att efter en vecka så kände jag inget och ärret läkte jättefint att det knappt syns.

men, som sagt hade jag fått välja så hade jag valt vaginalt för trots smärtan så måste det ändå vara det bästa. och det tror jag du kommer välja också trots allt vad det låter som. får hoppas att din man ändrar sig åtminstone lagom till det är dax för förlossning. han kommer säkert smälta när er bebis kommit ut.

kram!

[annicaswe]

jag upplvever också att mitt ärr är väldigt fint och knappt syns. men det är inte ett litet som ditt tror jag inte. Mitt är nog10cm men det är så lågt, tom under hårets början och det är så blekt att man inte ser det så bra. KOnstigt att alla sjukhus inte gör så som ditt gör.

Jag vet att han kommer smälta när han får träffa Milo. Men vägen dit är tuff då jag inte känner så mycket stöd osv.

Jag blev ju gravid trots spiral så gravidteten var inte planerad. Jag är dock så oändligt glad och ser så mycket fram emot MIlo att det inte är klokt. =)

[nornor]

Ja , så finns det ju även en annan aspekt ... även om jag absolut förstår att alla inte kan föda vaginalt eller väljer bort det av andra skäl, tex rädsla. Så är det ju så att det är väldigt bra för barnet att födas vaginalt då vätska pressas ur lungorna och startar bebisens reflex att börja andas själv. Likaså finns det ju forskning kring relationen dålig sömn (för barnet) och kjejsarsnitt... men ingen är mer tacksam än jag att snitt finns- jag skulle själv inte vara i livet idag om de inte akut förlöst min mamma med snitt när det begav sig...

[annicaswe]

Det är ju också adrenalin eller ngt annat hormon som kommer till bebisen vid en vaginal förlossning som gör den redo för världen utanför som inte finns vid ett snitt. Jag upplevde dock inget problem med Theo. När Ella kom tog det någon sekund innan hon andades medans Theo och Meja gjorde det båda omgående.

[Lilla-Jenny]

Jag ska ju som jag skrivit innan, snittas för tredje gången...av just medicinska skäl. Mitt bäcken är för trångt och barnet kommer därför inte ut den vanliga vägen Men jag vill inget hellre än att föda vanligt såklart, man vill ju alltid det som man absolut inte kan...
Jag tycker att det är helt onaturligt att ligga där bakom ett skynke o känna när de är o sliter o drar i magen. När bebisen slits ut så upplever jag det som om att luften försvinner o att jag inte kan andas (jag brukar beskriva det som att bli överkörd av en lastbil, inte för att jag vet hur det känns ) sen måste man ju alltid ha med i beräkningen att kejsarsnitt är en väldigt stor operation o det är inte riskfritt att bli opererad! Det är inte heller naturligt för barnet att slitas ut så från magen, den har inte hunnit att förbereda sig som den gör vid en vaginal förlossning.
Smärtan efter ett snitt är nog varierande. Efter mitt första snitt så kunde jag knappast röra mig...men efter snitt nr 2 så var jag mycket mer alert o uppe på benen snabbt igen. Kanske berodde det oxå på att första snittet var akut snitt o att jag därav var mycket tröttare rent fysiskt oxå. Planerade snitt är ju mycket lugnare o du är mer utvilad liksom.
Hur som helst så är jag ju väldigt glad att det går att förlösas med snitt och det viktigaste är ju ändå trots allt att bebisen kommer ut så att man får mysa med den!! <3 <3
Kram på er!

[annicaswe]

jag upplevde det också som obehagligt när de slet och drog i magen. Minns att jag fick ont i bröstet och klagade till hon som var ansvarig över "mitt liv". Detr var ju 8 personer där. En bm som bara brydde sig om Theo, 2 dokotrer som skärde, en narkos läkare som var ansvarig över sövningen, en sjuksköterska som var ansvarig över instrumenten och hon som stod brevid mig och kolla att jag mådde bra. Sen vaqr det 2 til som jag inte vet vad de gjorde ha ha.

Minns att hon kollade över skynket för att se vart dem var i skedet då jag fick ont. KUNDE SE MIN UPPSKÄRDA MAGE I HENNES GLASÖGON!!!!!! Men men jag överlevde det också. Men fan jag vill inte bli kirurg.

Att det finns snitt räddar ju många liv. Men precis som du skriver är det en stor operation och inte alls enkla vägen ut. Nu när du skriver det minns jag att du sagt förut att du inte kan föda vaginalt. vad fantastiskt att det då finns snitt!! Samma sak gäller nog min förlossning med Theo., Han låg i säte, han var ganska stor och jag tror chansen var stor att han skulle fastna och dö om inte snitt funnits. Så jag är evigt tacksam över att snitt finns.

Men visst känslan över att känna hur de sliter och drar är jätte konstigt speciellt när man vet att vad de gör.

Vad br aatt du återhämtade dig bättre efter snitt 2 kommer nog inebära att din återhämtning efter snitt 3 bil bättre oxå!

kram

[Lilla-Jenny]

Tack Annica! Jag tror oxå (eller hoppas) att återhämtningen blir ännu snabbare med 3:an
Nä snitt är absolut ingen enkel utväg... men det är oxå väldigt individuellt hur det upplevs och jag har ju ingen erfarenhet av vaginal förlossnig mer än ett utdraget värkarbete så jag har ju inget att jämföra med...
Kram till dig!

[lillasyster kanin]

Jag var så till 100 % inställd på att min förlossning skulle bli naturlig och bra när jag skulle föda min första, och jag har också haft två bra förlossningar, den andra bättre än den första. Nu med trean nojjar jag lite över hur det ska kunna bli bra en gång till, när jag redan haft sån tur flera gånger innan...tror att det är rätt vanligt att tänka så. över lag tror jag att tankens kraft är stor, om man är helt inställd på att klara av det, att man är stark och litar på ens egen kropp tror jag att chansen är större att det går vägen. Se bara på hur stort det är med mental träning och målbilder inom elitidrotten!
Så tänk positiva tankar, ta reda på fakta om sånt du oroar dig över. Att föda mina två barn är överlägset det bästa jag nånsin gjort, det kommer ingen att kunna ta ifrån mig. Jag blev en starkare människa efteråt, och jag lärde känna mig själv på djupet på ett helt nytt sätt.
Lite av mina tankar...

[lillasyster kanin]

Hej där,
jo jag har ju en lite liknande situation iom att vi inte heller planerade detta, mannen ville verkligen inte behålla det men jag kunde bara inte avsluta graviditeten...Nu har det gett sig med tiden, och vi har båda accepterat faktum, jag ser jättemycket fram emot denna min sista förlossning och hemmaledighet, och är inte alls trött på magen, jag vill njuta så länge det går...
Jag har börjat fundera över förlossningen, och hur min man kommer att stötta mig eftersom han ju inte ville från början... men jag tror att det kommer att gå bra, han är rätt bra på att ta situationen som den kommer och inte fundera så mkt...

[annicaswe]

Jo precis det är lustigt. Vi använde koppar spiral, vad använde ni? Minns inte vad du sa.. Vi blev gravida gången innan med "säkra perioder" metoden

Upplever inte att min sambo liksom "gett med sig" men han säger att han vet att han kommer känna annorlunda när Milo är här. Att han kommer känna massor av kärlek osv men han känner inte det just nu. Nu ser han bara problem.

Jag ser så mycket fram emot Milo att jag inte vet vart jag ska ta vägen