Vad händer sedan?

[ulricac]

Hej!

Vår yngste son (8år) tycks ha aspergers i någon form. Skolpsykologen anser att vi inte behöver göra formell utredning så länge det funkar bra både i skolan och hemma. Dock har skolpsykologen bedömt honom och säger att vi ska behandla honom "som om han har aspergers". Skolpsykologen har gett och många bra tips och är ett stöd till lärarna i klassen.

För att göra en lång historia kort:
Sonen föddes 12 v för tidigt och fick lungskada och hjärnblödning pga detta. Första året var helt kaos och han hade gravt avvikande rörelsemönster samt att sjkugymnast och läkare inte ens kunde ge oss garanti på att vi ens skulle kunna få ögonkontakt...

Nåväl sonen har utvecklats över all förväntan och hela dagisperioden gick galant! Jag hade mycket öppna dialoger med personalen och de såg inga problem/avvikelser alls!

Men så plötsligt när sonen börjar 6-års funkar ingenting lika lätt längre. Och sedan dess känns det som att vi hamnat i en nedgående spiral....problemen växer konstant!

Med mycket knep och knåp så får vi både skolan och vardagen att gå runt men ska det fortsätta förvärras i den här takten så vet jag inte vart det kommer sluta....

Är ni också oroliga för framtiden? Jag funderar mycket över huruvida han kommer kunna fortsätta vanlig skola om några år. Hur det kommer bli med utbildning, kompisar, arbete, flytta hemifrån....

Ändå vet jag att med tanke på problemen han hade kring födseln så hade det kunnat vara _mycket_ värre än så här så jag borde kanske vara glad ändå?

Ursäkta ett förvirrat inlägg. Men jag är en förvirrad person just nu!

[Huggisten]

Det är inte helt ovanligt att barnets problem blir tydligare med åldern och första steget är från dagis till 6års då kraven på olika kompetenser ökar för alla barn och då speciellt för barn som inte är som "alla andra"

Ang. skolpsykologens uttalade om Asperger så tycekr jag att du ska ta det med en nya salt tills en full utredning är gjord. Allt för många psykolger anväder Asperger som en "slasktratts diagnos" där de placerar barn som är "udda" på olika vis.

Jag gissar att ni redan har kontakt med läkare ang. er son och ett tips före bytet till nästa klass är att efterfråga en utredning så att er son är fullt utredd före skolstarten i höst. På så vis får ni fakta och kan lite lättare ta ställning till hur ni vill att er son skolgång ska utformas. Ni har också möjligheten att få hjälp via habilitering eller bup för att skolan ska fungera och behöver inte vara helt ensamma med enbart skolpsykologen som stöd.

[Magdali]

tycker absolut ni skall göra en utredning, vår son med (AS) hade flera motoriska problem som blev mycket mer tydliga iochmed diagnosen, bla ojämn styrka i sidorna, svårt med att stanna i en rörelse bara för att nämna några... En diagnos är ju så mycket mer än en titel på funktionshindret, man får både de svaga och de starka sidorna framlyfta i ljuset. Vi har kunnat se vad vi behöver stötta och vart vi behöver "lugna ner oss" (fick veta att sonen ligger motoriskt tre år efter i utvecklingen så lära sig cykla behöver vi inte stressa honom med ännu tex)

Vi har också märkt en enorm skillnad på honom från förra året tills idag, hans problematik har ökat och helt plötsligt går det att urskilja honom ganska lätt i en barngrupp pga hans uppträdande. Går vi i en affär dröjer det bara minuter förrän man ser hur andra vuxna noterar att -den pojken är det ngt annorlunda med..
Så dina frågor brottas vi också med här hemma, räknar kallt med att det accelererar framöver

[Pojkmammman]

Hej Ulricac och Magdali,

jag frågade vår hab-psykolog idag om just utvecklingen, om vi ska bereda oss på att den kan gå bakåt. Vår son är 5,5 år och fick nyss en lite skakig autsimdiagnos (han HAR problem men väldigt små på vissa punkter så kanske diagnosen justeras till atypsik autism med tiden).

Hursomhelst, psykologen sa att det finns så mycket kunskap nu och att intensivträning gör sådan skillnad att man inte behöver tänka på att barnet ska utvecklas negativt. "Det KAN hända men det motsatta är absolut normen". (Och ja, jag blev glad!!!)

Även om era barns problem är mycket mindre än min sons råder jag helt enkelt er att ta emot all hjälp ni kan uppbåda. Bildscheman, kanske riktad träning, mindre undervisningsgrupp etc.

Vår son mår väldigt mycket bättre sedan en tid tillbaka, då de styrde upp verksamheten på dagis och bla delade upp barnen i mindre grupper. Att gå omkring och känna stress om dagarna, som de här barnen gör i röriga miljöer, är kanske det som gör att deras problem blir större.

/pojkmamman

[icecapx]

Mitt råd är att få gjort en utredning!

Utan den är ni på herrens mark, om inte skolan vill hjälpa till kan de hänvisa till att det inte finns diagnos och om du läser en del här upptäcker du snart att diagnos inte är en garanti för hjälp men ett verktyg för att tvinga motsträviga skolor att vara mindre motvals.

Att ni har det bra NU betyder INTE att detta kommer att finnas i framtiden. Dessutom kan LSS vara en stor hjälp på vägen med kontaktdagar, hjälpmedel osv.

Så: Utredning & diagnos först, sedan börjar kampen (tyvärr).

[ulricac]

Hej!

Vi hade utvecklingssamtal på sonens skola igår. Det visar sig att på vissa områden har han gjort stora framsteg samtidigt som han på andra områden stått stilla eller gått bakåt... :-(

Vi fick rådet från skolan att prata med skolpsykologen igen och höra om han fortfarande anser att vi ska avvakta utredning. Inte för att skolan egentligen behöver en "stämpel" utan mer för att alla (både hemma och skola) ska kunna få hjälpmedel och metoder anpassade för att hjälpa sonen!

Det känns tungt att ha ett barn som är "annorlunda". Samtidigt som han är otroligt krävande så är han ju också världens goaste unge!! :-D