Hej. Jag är förskollärare och arbetar på en väl fungerande småb. avd. Jag har två barn, som inte är sjuka särskilt mycket (3 vab-dagar hittills -10). Men när de är det så blir jag alltid så tråkigt bemött av min arbetslagsledare, ett surt ja,jaha typ. Aldrig ett åh, vad tråkigt för er etc utan bara låter sur o bekymrad. Jag vet inte egentligen vad jag förväntar mig av henne, men kanske ett "hoppas han kryar på sig snabbt, men vi ska nog lösa den här situationen på jobbet på bästa sätt". Jag får så dåligt samvete för att jag vet att det blir jobbigt för mina kollegor, och jag mår verkligen urdåligt över det här. Känner mig usel, dålig. Tycker att jag får sura blickar då jag kommer tillbaka oxå. Aldrig ett åh, vad skönt att du är tillbaka, skönt att dina barn är friska nu!
Jag vabar mer än min man, dels för att jag tjänar så mycket mindre än han, men också för att han är chef och inte kan vara borta från sitt jobb lika mycket. Jag har en klump i magen varje söndag, och hoppas att mina barn håller sig friska ännu en vecka... Hur blir ni andra bemötta som vabar, ?
1
vab - hur man blir bemöten Hej. Jag är förskollärare och arbetar på en väl fungerande småb. avd. Jag har två barn, som inte är sjuka särskilt mycket (3 vab-dagar hittills -10). Men när de är det så blir jag alltid så tråkigt bemött av min arbetslagsledare, ett surt ja,jaha typ. Aldrig ett åh, vad tråkigt för er etc utan bara låter sur o bekymrad. Jag vet inte egentligen vad jag förväntar mig av henne, men kanske ett "hoppas han kryar på sig snabbt, men vi ska nog lösa den här situationen på jobbet på bästa sätt". Jag får så dåligt samvete för att jag vet att det blir jobbigt för mina kollegor, och jag mår verkligen urdåligt över det här. Känner mig usel, dålig. Tycker att jag får sura blickar då jag kommer tillbaka oxå. Aldrig ett åh, vad skönt att du är tillbaka, skönt att dina barn är friska nu!
Jag vabar mer än min man, dels för att jag tjänar så mycket mindre än han, men också för att han är chef och inte kan vara borta från sitt jobb lika mycket. Jag har en klump i magen varje söndag, och hoppas att mina barn håller sig friska ännu en vecka... Hur blir ni andra bemötta som vabar, ?
Jag kan nog känna dåligt samvete över att jag vet att det ställer till det på jobbet. Men det handlar nog mer om mig och min pliktkänsla än att någon på jobbet är negativ.
2
Jag kan nog känna dåligt samvete över att jag vet att det ställer till det på jobbet. Men det handlar nog mer om mig och min pliktkänsla än att någon på jobbet är negativ.
Vad är viktigare än ens egna barn?
Är jobbet viktigare än barnen?
Är kollegornas arbetssituation viktigare än barnen?
Nej, det är inte kul att vara hemma med sjuka barn. Men det är så det är. Nu har jag turen att jobba på ett bra jobb där det är barnen i fokus. Det löser sig alltid på jobbet. Ibland bra, ibland mindre bra. Om det löser sig mindre bra får man ta lärdom av det och göra bättre nästa gång. Så enkelt är det. Kan också tillägga att jag har en superbra chef och det underlättar.
Vi tar inte in vikarier, utan vi löser det själva. Det går oftast bra. Kör ihop sig om det är fler borta av pedagogerna, men det löser sig och det går ändå. Man får jobba utefter de förutsättningar man har.
3
Vad är viktigare än ens egna barn?
Är jobbet viktigare än barnen?
Är kollegornas arbetssituation viktigare än barnen?
Nej, det är inte kul att vara hemma med sjuka barn. Men det är så det är. Nu har jag turen att jobba på ett bra jobb där det är barnen i fokus. Det löser sig alltid på jobbet. Ibland bra, ibland mindre bra. Om det löser sig mindre bra får man ta lärdom av det och göra bättre nästa gång. Så enkelt är det. Kan också tillägga att jag har en superbra chef och det underlättar.
Vi tar inte in vikarier, utan vi löser det själva. Det går oftast bra. Kör ihop sig om det är fler borta av pedagogerna, men det löser sig och det går ändå. Man får jobba utefter de förutsättningar man har.
tänk om alla hade lika positiva kollegor som du! Nej, jobbet är inte viktigare än ens egna barn, såklart. Låter som du har riktigt bra kollegor, var rädd om dem! Jag håller på att skriva ner lite inför ett samtal jag tänker be om med min arbetslagsledare, det är väl i den änden jag måste börja. Det känns extra tungt med tanke på att hon håller på att "gå in i väggen" , men det kan jag ju inte ta så mkt hänsyn till. Jag vill inte heller må dåligt!
Vad är viktigare än ens egna barn?
Är jobbet viktigare än barnen?
Är kollegornas arbetssituation viktigare än barnen?
Nej, det är inte kul att vara hemma med sjuka barn. Men det är så det är. Nu har jag turen att jobba på ett bra jobb där det är barnen i fokus. Det löser sig alltid på jobbet. Ibland bra, ibland mindre bra. Om det löser sig mindre bra får man ta lärdom av det och göra bättre nästa gång. Så enkelt är det. Kan också tillägga att jag har en superbra chef och det underlättar.
Vi tar inte in vikarier, utan vi löser det själva. Det går oftast bra. Kör ihop sig om det är fler borta av pedagogerna, men det löser sig och det går ändå. Man får jobba utefter de förutsättningar man har.
4
ja, tänk om alla hade lika positiva kollegor som du! Nej, jobbet är inte viktigare än ens egna barn, såklart. Låter som du har riktigt bra kollegor, var rädd om dem! Jag håller på att skriva ner lite inför ett samtal jag tänker be om med min arbetslagsledare, det är väl i den änden jag måste börja. Det känns extra tungt med tanke på att hon håller på att "gå in i väggen" , men det kan jag ju inte ta så mkt hänsyn till. Jag vill inte heller må dåligt!
Vad är viktigare än ens egna barn?
Är jobbet viktigare än barnen?
Är kollegornas arbetssituation viktigare än barnen?
Nej, det är inte kul att vara hemma med sjuka barn. Men det är så det är. Nu har jag turen att jobba på ett bra jobb där det är barnen i fokus. Det löser sig alltid på jobbet. Ibland bra, ibland mindre bra. Om det löser sig mindre bra får man ta lärdom av det och göra bättre nästa gång. Så enkelt är det. Kan också tillägga att jag har en superbra chef och det underlättar.
Vi tar inte in vikarier, utan vi löser det själva. Det går oftast bra. Kör ihop sig om det är fler borta av pedagogerna, men det löser sig och det går ändå. Man får jobba utefter de förutsättningar man har.
Det där är så dåligt, alla fattar ju att det blir problem om man är borta från jobbet, så det behöver inte någon spä på. Någon som fått fel tjänst eller behöver utbildning i hur man uppför sig som chef? Man vabbar ju inte för att det är kul utan för att det är något man måste. Speciellt på dagis borde man ju förstå vikten av det. Du kan ju fråga den där personen varför h*n suckar och blir sur och om du ska skicka sjuka barn till dagis?
Tyvärr brukar det inte gå att ändra på såna människor, men du kan ju ta upp det. Men lättast är nog att byta jobb och hoppas på trevligare arbetskamrater på nästa ställe.
5
Det där är så dåligt, alla fattar ju att det blir problem om man är borta från jobbet, så det behöver inte någon spä på. Någon som fått fel tjänst eller behöver utbildning i hur man uppför sig som chef? Man vabbar ju inte för att det är kul utan för att det är något man måste. Speciellt på dagis borde man ju förstå vikten av det. Du kan ju fråga den där personen varför h*n suckar och blir sur och om du ska skicka sjuka barn till dagis?
Tyvärr brukar det inte gå att ändra på såna människor, men du kan ju ta upp det. Men lättast är nog att byta jobb och hoppas på trevligare arbetskamrater på nästa ställe.
Jag arbetar också på en småbarnsavdelning, och har 4 egna barn. Mina kollegor är jättebra när det gäller den biten, och det är aldrig sura miner eller attityd som ger mig skuldkänslor. Vi vet ju själva hur det blir när barnen kommer tillbaks till oss i verksamheten för tidigt....det är bättre med en vab dag för mycket än för lite!
Nu är min barn i stort sett aldrig sjuka....jag hade 4 vab dagar under hela 2009, och min sambo 2
Jag tycker du skall ta ett snack med dina kollegor och tala om hur du känner, för de har ingen rätt att ge dig dåligt samvete för att du bryr dig om dina barns välmående!!
6
Jag arbetar också på en småbarnsavdelning, och har 4 egna barn. Mina kollegor är jättebra när det gäller den biten, och det är aldrig sura miner eller attityd som ger mig skuldkänslor. Vi vet ju själva hur det blir när barnen kommer tillbaks till oss i verksamheten för tidigt....det är bättre med en vab dag för mycket än för lite!
Nu är min barn i stort sett aldrig sjuka....jag hade 4 vab dagar under hela 2009, och min sambo 2
Jag tycker du skall ta ett snack med dina kollegor och tala om hur du känner, för de har ingen rätt att ge dig dåligt samvete för att du bryr dig om dina barns välmående!!
Du ska absolut inte behöva bli bemött så när du vabbar men varför kan inte pappan vara hemma mer? Om barnen är sjuka så lite så borde inkomstborfallet inte bli så stort att man inte klarar det. Varför ska du få dåligt samvete, det borde han också få i så fall för att han inte tar sin del. Ditt arbete är väl lika viktigt även om du tjänar mindre?
7
Du ska absolut inte behöva bli bemött så när du vabbar men varför kan inte pappan vara hemma mer? Om barnen är sjuka så lite så borde inkomstborfallet inte bli så stort att man inte klarar det. Varför ska du få dåligt samvete, det borde han också få i så fall för att han inte tar sin del. Ditt arbete är väl lika viktigt även om du tjänar mindre?
Verkligheten ser inte riktigt ut så. Även om mitt jobb är lika viktigt så blir det gjort även om inte jag är där (barnen får sin omsorg) men om min sambo är hemma finns ingen som gör det han skulle gjort....vilket kan innebära mååånga långa övertidstimmar! Nu delar vi rätt lika ändå, men det är kanske inte lika lätt för alla.
8
Verkligheten ser inte riktigt ut så. Även om mitt jobb är lika viktigt så blir det gjort även om inte jag är där (barnen får sin omsorg) men om min sambo är hemma finns ingen som gör det han skulle gjort....vilket kan innebära mååånga långa övertidstimmar! Nu delar vi rätt lika ändå, men det är kanske inte lika lätt för alla.
Jag vabar betydligt mer än du, i alla fall hittills i år. Däremot vabbar nog min man lika mycket som jag ungefär. Men ÅH vad olika vi blir bemötta! Mina kollegor säger båda två att jag ska ta det lugnt och vara hemma en dag extra, att det löser sig på jobbet och är allmänt stöttande. Min ena kollega har inte tagit ut en enda sjukdag under hela sitt yrkesliv tydligen (fyller 65 i höst) så borde ju kunna vara lite "bitter", min andra kollega är väl sjuk då och då själv och har kanske lite mer förståelse delvis pga det. Dessutom har vi haft väldig tur med vikarier som varit bra.
Men du ska absolut inte behöva känna såhär. Alla har ju rätt att vara hemma med sina barn! Vi förskollärare borde ju ha mer förståelse för varandra också, eftersom vi gärna vill att barnen ska vara hemma när de är sjuka...
9
Jag vabar betydligt mer än du, i alla fall hittills i år. Däremot vabbar nog min man lika mycket som jag ungefär. Men ÅH vad olika vi blir bemötta! Mina kollegor säger båda två att jag ska ta det lugnt och vara hemma en dag extra, att det löser sig på jobbet och är allmänt stöttande. Min ena kollega har inte tagit ut en enda sjukdag under hela sitt yrkesliv tydligen (fyller 65 i höst) så borde ju kunna vara lite "bitter", min andra kollega är väl sjuk då och då själv och har kanske lite mer förståelse delvis pga det. Dessutom har vi haft väldig tur med vikarier som varit bra.
Men du ska absolut inte behöva känna såhär. Alla har ju rätt att vara hemma med sina barn! Vi förskollärare borde ju ha mer förståelse för varandra också, eftersom vi gärna vill att barnen ska vara hemma när de är sjuka...
Trist bemötande ! Jag blir tyvärr mött på samma sätt när jag vabbar eller är sjuk själv, otroligt trist. Sen klagas det ju på föräldrar på jobbet som inte har sina barn hemma när det är sjuka, men att det skulle kunna vara lika pressat på deras jobb som hos oss tänker ingen på.
10
Trist bemötande ! Jag blir tyvärr mött på samma sätt när jag vabbar eller är sjuk själv, otroligt trist. Sen klagas det ju på föräldrar på jobbet som inte har sina barn hemma när det är sjuka, men att det skulle kunna vara lika pressat på deras jobb som hos oss tänker ingen på.
Men hon skriver ju det, han tjänar mer och han är chef och kan inte vara borta lika "enkelt". Det är väl inget konstigt med det?
Vem som får dåligt samvete är en personlighetsfråga, där får man jobba med sig själv. Det är också viktigt vilken attityd man visar upp när man vabbar, jobbar deltid etc. Om man ber om ursäkt och skäms för att man vabbar eller går tidigt så triggar det vissa människor. Det är en rättighet och därför räcker det med att sakligt konstatera att man ska vabba. Sura kommentarer blir man bäst av genom att lyfta upp frågan med surisen.
11
Men hon skriver ju det, han tjänar mer och han är chef och kan inte vara borta lika "enkelt". Det är väl inget konstigt med det?
Vem som får dåligt samvete är en personlighetsfråga, där får man jobba med sig själv. Det är också viktigt vilken attityd man visar upp när man vabbar, jobbar deltid etc. Om man ber om ursäkt och skäms för att man vabbar eller går tidigt så triggar det vissa människor. Det är en rättighet och därför räcker det med att sakligt konstatera att man ska vabba. Sura kommentarer blir man bäst av genom att lyfta upp frågan med surisen.
Precis. Framför allt personal på förskola borde ju inte bli sura när det vabbas eftersom de själva alltid är så noga med att förskolebarnen ska vara hemma när de/syskon/föräldrar är sjuka.
12
Precis. Framför allt personal på förskola borde ju inte bli sura när det vabbas eftersom de själva alltid är så noga med att förskolebarnen ska vara hemma när de/syskon/föräldrar är sjuka.
Du skriver att du vabbar och inte din man, för att ditt jobb blir gjort ändå men din man har sitt jobb kvar. Kan det vara det kollegorna indirekt reagerar på? I slutändan blir det ju dom som får göra extrajobbet, fast ni skulle kunna hålla extrajobbet inom familjen?
Om din man ändå får jobba igen det han missar, borde han ju inte behöva ta vab och ni borde mao inte få ett inkomstbortfall.
Som kollega reagerar man positivt på att ens kollegor pusslar och fixar och anstränger sig för att det ska gå ut över jobbet så lite som möjligt. Att det inte alltid går och att man ibland måste jobba är ofrånkomligt, men visst uppskattar man när kollegorna berättar att "Pelle är sjuk idag, men maken är hemma". Att man tar varannan dag, att man kollar med morföräldrar etc (vet att det inte alltid går). Att man anstränger sig helt enkelt.
Som arbetsgivare skulle jag tycka att det var en tråkig attityd från en medarbetare om denna alltid vabbade för att makens jobb var viktigare. Är man två föräldrar som båda har förutsätter jag att man delar på ansvaret för barnen och konsekvenser av vab. Men att man måste vabba ibland och olika mycket (pga olika barn är sjuka olika mycket) är nåt man absolut ska visa förståelse för mellan kollegor. Man ger och tar och ställer upp för varann.
13
Tänker så här Du skriver att du vabbar och inte din man, för att ditt jobb blir gjort ändå men din man har sitt jobb kvar. Kan det vara det kollegorna indirekt reagerar på? I slutändan blir det ju dom som får göra extrajobbet, fast ni skulle kunna hålla extrajobbet inom familjen?
Om din man ändå får jobba igen det han missar, borde han ju inte behöva ta vab och ni borde mao inte få ett inkomstbortfall.
Som kollega reagerar man positivt på att ens kollegor pusslar och fixar och anstränger sig för att det ska gå ut över jobbet så lite som möjligt. Att det inte alltid går och att man ibland måste jobba är ofrånkomligt, men visst uppskattar man när kollegorna berättar att "Pelle är sjuk idag, men maken är hemma". Att man tar varannan dag, att man kollar med morföräldrar etc (vet att det inte alltid går). Att man anstränger sig helt enkelt.
Som arbetsgivare skulle jag tycka att det var en tråkig attityd från en medarbetare om denna alltid vabbade för att makens jobb var viktigare. Är man två föräldrar som båda har förutsätter jag att man delar på ansvaret för barnen och konsekvenser av vab. Men att man måste vabba ibland och olika mycket (pga olika barn är sjuka olika mycket) är nåt man absolut ska visa förståelse för mellan kollegor. Man ger och tar och ställer upp för varann.
Håller med.
Har föga förståelse för de som alltid låter sin mans arbete gå i första hand. De är hemma och VAB:ar och vi andra ska jobba dubbelt och trippelt för att deras män har så enormt *viktiga* jobb som de aldrig kan vara ifrån??
Jag kan ju inte bestämma hur andra familjer ska göra, men mina känslor när det alltid är jag och mina kollegor som ska ta smällen av att andra inte alls vill verka för någon jämlikhet i sin familj, de tänker jag inte heller undanhålla.
Precis som du skriver, så har man mer förståelse och överseende med de som ändå FÖRSÖKER pussla så att bägge föräldrarna tar ansvar över sina sjuka barn.
14
Håller med.
Har föga förståelse för de som alltid låter sin mans arbete gå i första hand. De är hemma och VAB:ar och vi andra ska jobba dubbelt och trippelt för att deras män har så enormt *viktiga* jobb som de aldrig kan vara ifrån??
Jag kan ju inte bestämma hur andra familjer ska göra, men mina känslor när det alltid är jag och mina kollegor som ska ta smällen av att andra inte alls vill verka för någon jämlikhet i sin familj, de tänker jag inte heller undanhålla.
Precis som du skriver, så har man mer förståelse och överseende med de som ändå FÖRSÖKER pussla så att bägge föräldrarna tar ansvar över sina sjuka barn.
Ja det är alltid enkelt när man vet att andra gör ens jobb när man är borta. Men de där som får göra jobbet kanske inte tycker det är lika enkelt?
Är man två om att skaffa barn så tycker jag nog att bägge ska ansvara för barnen när de är sjuka. Det är mycket, mycket sällan som någon är så enormt viktig att den inte kan vara borta från jobbet och passa sina barn, nånsin. Det är i princip bara båg.
15
Ja det är alltid enkelt när man vet att andra gör ens jobb när man är borta. Men de där som får göra jobbet kanske inte tycker det är lika enkelt?
Är man två om att skaffa barn så tycker jag nog att bägge ska ansvara för barnen när de är sjuka. Det är mycket, mycket sällan som någon är så enormt viktig att den inte kan vara borta från jobbet och passa sina barn, nånsin. Det är i princip bara båg.
Är det frågan om någon som är ensamstående så skulle jag inte nånsin lägga sten på bördan, men finns det två föräldrar i hushållet så bör de faktiskt dela på ansvaret när barnen är sjuka. Jag har inte lust att ständigt behöva täcka upp för någon som underblåser det här blajet med att mannens arbete är viktigast. Så det är inte viktigt att arbeta med barn då?
16
Är det frågan om någon som är ensamstående så skulle jag inte nånsin lägga sten på bördan, men finns det två föräldrar i hushållet så bör de faktiskt dela på ansvaret när barnen är sjuka. Jag har inte lust att ständigt behöva täcka upp för någon som underblåser det här blajet med att mannens arbete är viktigast. Så det är inte viktigt att arbeta med barn då?
Så här resonerade jag också innan jag hamnade i den sitsen själv. Med en sambo som hade eget företag, och med en ansträngd ekonomi som gjorde att han hade svårt för att vara hemma och vabba, för det blev en enorm påverkan på vår privata ekonomi och på hans företag. Och med en son som var sjuk ofta, så var det mest jag som fick vabba, för han fick knappt inte ut några pengar när han vabbade. Tyvärr.
Och ändå är min inställning den att vi skulle dela lika, men verkligheten såg annorlunda ut. Fick en föreläsning av chefen att dåvarande sambon skulle vara hemma vid vab, för hon menade att jag missade för mycket på jobbet, vilket jag kan hålla med om, men det gick inte att han var hemma hälften av dagarna.
Samtidigt var han mer hemma med vab de åren jag studerade (då hade han lättare att vara hemma), för att jag inte skulle behöva missa så många lektioner, men det är ju inget som syntes när jag började arbeta....
18
Så här resonerade jag också innan jag hamnade i den sitsen själv. Med en sambo som hade eget företag, och med en ansträngd ekonomi som gjorde att han hade svårt för att vara hemma och vabba, för det blev en enorm påverkan på vår privata ekonomi och på hans företag. Och med en son som var sjuk ofta, så var det mest jag som fick vabba, för han fick knappt inte ut några pengar när han vabbade. Tyvärr.
Och ändå är min inställning den att vi skulle dela lika, men verkligheten såg annorlunda ut. Fick en föreläsning av chefen att dåvarande sambon skulle vara hemma vid vab, för hon menade att jag missade för mycket på jobbet, vilket jag kan hålla med om, men det gick inte att han var hemma hälften av dagarna.
Samtidigt var han mer hemma med vab de åren jag studerade (då hade han lättare att vara hemma), för att jag inte skulle behöva missa så många lektioner, men det är ju inget som syntes när jag började arbeta....
Jodu, tänk att det vet jag.
Har vänner som går på om sina mäns jätteviktiga jobb men de jobben är i regel inte särskilt mycket viktigare än vårt. Det kräver lite ansträngning från männens sida att se till att deras arbetsuppgifter täcks upp (precis som vi får göra på våra egna jobb) men därefter handlar det om vilket värde man själv lägger in i sitt eget och andras jobb.
Det sker alltför ofta att kvinnorna står tillbaka och betecknar sina arbeten som "mindre viktiga".
När det gäller de hundralappar man förlorar på att mannen är mer välbetald och därmed förlorar mer i på att VAB:a rent ekonomiskt så brukar det sällan stjälpa hela familjens budget.
19
Jodu, tänk att det vet jag.
Har vänner som går på om sina mäns jätteviktiga jobb men de jobben är i regel inte särskilt mycket viktigare än vårt. Det kräver lite ansträngning från männens sida att se till att deras arbetsuppgifter täcks upp (precis som vi får göra på våra egna jobb) men därefter handlar det om vilket värde man själv lägger in i sitt eget och andras jobb.
Det sker alltför ofta att kvinnorna står tillbaka och betecknar sina arbeten som "mindre viktiga".
När det gäller de hundralappar man förlorar på att mannen är mer välbetald och därmed förlorar mer i på att VAB:a rent ekonomiskt så brukar det sällan stjälpa hela familjens budget.
Egen firma som inte kan skötas hemifrån är väl en av de få tillfällen då även jag ger med mig och medger att det är svårVAB:at.
Å andra sidan har jag ju en kvinnlig bekant som arbetar som hovslagare (= egen firma där dessutom ingen kan hoppa in för henne) och hon förmår faktiskt vara hemma med sitt sjuka barn trots att hon är ensamstående. Om det funkar då, så måste det ju funka ännu lättare om man är två och kan turas om.
Det handlar om prioriteringar där någon bestämmer sig för att ha ett "oviktigt" jobb och den andra ett så mycket viktigare.
Sedan är det ju annorlunda om det bara handlar om några få VAB-dagar mot en massa där arbetskamraterna ständigt får täcka upp.
20
Egen firma som inte kan skötas hemifrån är väl en av de få tillfällen då även jag ger med mig och medger att det är svårVAB:at.
Å andra sidan har jag ju en kvinnlig bekant som arbetar som hovslagare (= egen firma där dessutom ingen kan hoppa in för henne) och hon förmår faktiskt vara hemma med sitt sjuka barn trots att hon är ensamstående. Om det funkar då, så måste det ju funka ännu lättare om man är två och kan turas om.
Det handlar om prioriteringar där någon bestämmer sig för att ha ett "oviktigt" jobb och den andra ett så mycket viktigare.
Sedan är det ju annorlunda om det bara handlar om några få VAB-dagar mot en massa där arbetskamraterna ständigt får täcka upp.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
! Jag blir tyvärr mött på samma sätt när jag vabbar eller är sjuk själv, otroligt trist. Sen klagas det ju på föräldrar på jobbet som inte har sina barn hemma när det är sjuka, men att det skulle kunna vara lika pressat på deras jobb som hos oss tänker ingen på.