Skrivet: 2010-03-18, 20:48
#1
Långt.
I kväll mår jag så dåligt att jag bara vill gå och spy upp Ångestklumpen som sitter i magen. Det har varit djävligt hela veckan . Kan inte gråta.
Har börjat skriva ned på papper hur mitt liv efter en gruppvåldtäkt blev. Jobbigt. Allt kommer upp till ytan och jag har nu insett att det är inte bara ett övergrepp jag varit med om.
Här kommer ett uttdrag
Jag ville inte, vågade inte säga nej, jag ville inte göra någon ledsen. Bättre att jag som radan var en smutsig människa fick ta hela skulden. Jag kan bära världens ondska, bara ni inte blir ledsna eller gör mig illa.
Hota mig, ta mig. Bara ingen får veta. Men jag vet att ni berättar, skryter för era vänner om vad ni gjorde med horan som inte ens hade vett att protestera. Dra in mig i skogen, ta mig ut mossan, tvinga mig att suga, klaga på att jag är för slapp. Jag är en hora. Har inte ens lite mod att tänka på att jag kan säga nej, jag följer inte med dig ut bakom parkhallen. Samtidigt var jag smickrad att de ville ha mig. De hade ju söta flickvänner. Jag den stora, jag kunde få vem som helst att dra iväg mig och vara villig när alkoholens dimmor drog i gång.
Jag minns bitmärken i mina bröst, fingrar uppkörda i underlivet, din spydoftande andedräkt. Din kompis som satt utanför dörren, han. Killen som tjurade en hel fest för att jag flirtade med dig på balkongen. Då trodde jag att du var snäll. Dagen efter ringde du och sa att du hade en flickvän i Lidköping. Jaha, sa jag. Sedan kom mamma in i badrummet och såg mitt bröst. Blev kall, än en gång skulle hon få bekräftat att jag var en dålig människa. Minns inte vad jag sa, tror jag hade trillat. Mamma tittade kallt.
Kom hem från en fest, blåmärken på hela ryggen och låren. Minns inte vad som hände, minns inte än i dag. Tror jag drack the.Det är det sista jag minns
Flyr ut i trapphuset, ni var två, jag skulle få prova att röka. Sexet skulle bli så bra. Dagen efter så stod du och skrek utanför mitt hus. Jag hade ju lurat dig. Jag vågade inte gå ut på flera dagar. Gömde mig i förrådet så du inte skulle se att det lyste i mitt rum . Pappa bad dig dra! Och undrade varför alla idioter kom hem till oss... Det är för att din dotter är dum i huvudet, går med på allt och vågar inte stå upp för sig själv. Men varför skulle jag göra det. Jag var väl omtyckt och åtrådd? Eller?
Jag mår skit när jag skriver detta, men jag tror det kan vara bra att få det på papper, då behöver det inte ta så stor plats i hjärnan.
Min första pojkvän var snäll, men körde dubbelt. Egentligen så tror jag att han var bög. Han brukade håna mig för att jag ville ha sex. Så jag började tro att det ar fel att vilja när man var tjej.
Det har inget med det andra att göra, bara en parentes i mitt liv. Att alla killar inte bara tyckte jag var bara bra till en enda sak.
Att jag aldrig vågade säga nej. Jag ville inte. Jag ville inte vara den tjejen som dög när man blev full och man bara kunde dra iväg med. Den där gången bakom skolan.... Jag var så äcklig. Jag blödde och min klänning var helt blodig och kladdig. Hur skulle jag komma hem utan att någon skulle se. Sedan tänkte jag att det kvittar, jag är ju redan så horig.
Rep ur en ryggsäck. Jag tänkte hjälp, vad gör du?! Ska vi leka hårt? Jag sa ja, vågade inte säga nej. Massor med rep. Och en mask. Vem vill göra det med en mask? Vart ska jag ta vägen. Bad om att få gå på toa. Då tryckte du upp något i min anal. Hjälp jag mår illa, måste kräkas. Ber igen att få gå ifrån. Och du sa okej. Grejen du stoppat upp satt kvar. Gud vad jag skämdes. Skämdes skämdes skämdes. Orkar inte tänka mer på det. Det var så hemskt. Du lät mig illafall åka hem. Låg på rummet i några timmar. Kräktes. Ångest. Vad gör jag för fel? Varför kan jag inte träffa normala killar. Som vill prata med mig? Tyck om mig! Jag vill inte vara ensam.
