vad göra?

[Anonym]

Jag är tillsammans med en alkoholist. Han dricker inte jämt, men ibland åker han dit. Och när han börjat kan han inte sluta. Jag har gått på hans ord om att det är under kontroll och flyttat ihop med honom, nu ska vi ha barn. Han har skött sig bra några månader och kämpar hårt med renovering, studier, jobb, familj, men så kom det igen. En fylla på stan efter en klassträff, missade sista bussen, tappade telefonen.. Gick inte att nå och jag blev lämnad i ovisshet utan veta om han levde. Efter det sa jag till honom att jag inte kan ha det så. Jag tänker varken låta mina barn eller vårt gemensamma kommande växa upp med en alkoholist.
Idag är det min dotters födelsedag och han har druckit då han var på stan. Gick inte att nå, men hörde tillslut av sig själv, helt klart påverkad.
Han vägrar gå med på hjälp så jag antar att han får flytta. Har ni något råd eller stöd att ge mig i denna situation?
Jag har stöttande föräldrar och sitter inte i sk*ten om jag blir ensam. Bra utbildning, jobb, står ensam på huset osv. Jag är hellre ensam än drabbas av det här, men som ni kanske förstår är det en underbar person jag annars lever med.
Jag är besviken på mig själv för att jag gått på allt han sagt, men han är, som ofta vanligt med missbrukare, perfekt men sjuk i vissa stunder och det är ohållbart...
Så himla besviken, det är ju inte bara han som drabbas och vi skulle ju ha det så bra tillsammans

[Anonym]

Hej! Jag är liksom du tillsammans med en alkoholist. Han sjukskrev sig efter semestern och gick i behandling på eget initsinativ och gick där hela hösten. Tyckte att han förändrades till det bättre och han var nykter i nästan tre månader. Men innan jul började han att jobba igen och med det började han dricka igen. Har funderat på flera gånger att lämna honom men kan inte ta steget eftersom jag älskar honom så fruktansvärt mycket och tänker hela tiden att det kommer bli bättre. Tycker du är jättestark som vågar ta det steget och har väl inga bra råd. Går du i någon annhörig grupp eller träffar andra med liknande problem? Jag tror det är viktigt oavsett vad du väljer att göra. Jag har som tur är en kvinna genom den behandling som han gick att prata med, och dom håller på att starta en anhöriggrupp där med som ska börja inom kort. Testade även att gå på Allanon-möte men det var inget för mig. Lycka till!!

[Anonym]

Tack. Ja, det är ett svårt val. Som jag skrev så älskar jag ju honom och han mig och han är 98% fungerande, men de två procenten som inte fungerar som de ska är läskiga. Det förstör så otroligt mycket! Vet inte om jag ska ta honom med bristerna eller om det blir för mycket... Vill ju inte att resten av familjen ska drabbas heller. Det är nog bra om jag pratar med någon, för så fort mannen "inte har problem" vill han helst inte minnas vid sitt bekymmer eller påminnas om det. Då mår han ju bra....
Ja, det blev lite för mycket för mig förra veckan med ett par händelser som rörde till vårt vanligen lugna liv, men jag vet inte... Vi får se vad som händer.
Tack för svaret, även om det är tråkigt att andra är i samma sits så är det ju skönt med lite stöd...