Hur blir man kvitt oron?
_1010 Oktoberbarn
  1. Medlem sedan
    Feb 2010
    #1

    Hur blir man kvitt oron?

    Hejsan! Är ny här, är i vecka 12 (11+3) och ständigt orolig för missfall... På grund av ganska rejäla magsmärtor var jag på VUL i vecka 7 och 10 (9+5), allting såg bra ut, hjärtat på bebben slog och h*n växte som h*n ska. Blev väldigt lugnad av ultraljuden, men börjar nu bli orolig igen, känns som om något kommer att hända bebisen, fast jag vet att jag bara oroar mej i onödan. Har pratat med min BM idag och blivit lite lugnad, men helt och hållet hjälper det inte. Är så vansinnigt rädd för missfall, framför allt missed abortion eftersom en del inte får några symtom alls... Någon mer som är i samma sits? Och kanske någon som kan säga något lugnande? Det känns verkligen som om jag behöver bli ordentligt övertygad och få höra om och om igen att allt kommer gå bra. Det är hemskt jobbigt att vara orolig hela tiden!
  2. 1
    Hur blir man kvitt oron? Hejsan! Är ny här, är i vecka 12 (11+3) och ständigt orolig för missfall... På grund av ganska rejäla magsmärtor var jag på VUL i vecka 7 och 10 (9+5), allting såg bra ut, hjärtat på bebben slog och h*n växte som h*n ska. Blev väldigt lugnad av ultraljuden, men börjar nu bli orolig igen, känns som om något kommer att hända bebisen, fast jag vet att jag bara oroar mej i onödan. Har pratat med min BM idag och blivit lite lugnad, men helt och hållet hjälper det inte. Är så vansinnigt rädd för missfall, framför allt missed abortion eftersom en del inte får några symtom alls... Någon mer som är i samma sits? Och kanske någon som kan säga något lugnande? Det känns verkligen som om jag behöver bli ordentligt övertygad och få höra om och om igen att allt kommer gå bra. Det är hemskt jobbigt att vara orolig hela tiden!
  3. Medlem sedan
    Nov 2008
    #2
    Jag har varit sjukt orolig (blödningar och MA förra grav) och oron går ju inte att komma ifrån, men man kan ju inte kolla i magen jämnt... Men det går säkert bra, speciellt eftersom du sett att det är ok så sent! Har du några symptom eller har de avtagit? De avtog markant för mig i v10, men har lite kvar då och då nu i v12 (11+6) Känn lite på morgonen om du känner livmodern växa...
    Jag tycker du kan vara lugn! Kram :-)
  4. 2
    Jag har varit sjukt orolig (blödningar och MA förra grav) och oron går ju inte att komma ifrån, men man kan ju inte kolla i magen jämnt... Men det går säkert bra, speciellt eftersom du sett att det är ok så sent! Har du några symptom eller har de avtagit? De avtog markant för mig i v10, men har lite kvar då och då nu i v12 (11+6) Känn lite på morgonen om du känner livmodern växa...
    Jag tycker du kan vara lugn! Kram :-)
  5. Medlem sedan
    Feb 2010
    #3
    Tack för ditt lugnande svar! Vad menar du med att känna livmodern växa? Menar du ligamentsmärtor för att den växer eller att man känner var den sitter med händerna? Jag känner inte var den sitter ännu, ska man kunna känna livmodern redan såhär tidigt? Enligt vad jag hört flyttar den inte upp ur bäckenet föränn v 13-16, men det är säkert individuellt! Jag har lite extra hull, så då borde det ju vara svårare att känna livmodern oxå tycker jag. Nu blev jag ju orolig att den inte växer för att jag inte känner den (suck på mej!!) Jag har kvar alla symtom, fast de har avtagit något, illamåendet kommer bara lite då och då nu, och likaså tröttheten. Extremt ömma bröst, kissnödighet och ligamentsmärtor har jag hela tiden dock. Men symtomen ska ju avta lite framåt vecka 12, så man behöver nog inte vara orolig för det. Då är du bara 3 dagar före mig ju, skoj! Du har inte varit på nåt ultraljud eller så ännu? Kram
  6. 3
    Tack för ditt lugnande svar! Vad menar du med att känna livmodern växa? Menar du ligamentsmärtor för att den växer eller att man känner var den sitter med händerna? Jag känner inte var den sitter ännu, ska man kunna känna livmodern redan såhär tidigt? Enligt vad jag hört flyttar den inte upp ur bäckenet föränn v 13-16, men det är säkert individuellt! Jag har lite extra hull, så då borde det ju vara svårare att känna livmodern oxå tycker jag. Nu blev jag ju orolig att den inte växer för att jag inte känner den (suck på mej!!) Jag har kvar alla symtom, fast de har avtagit något, illamåendet kommer bara lite då och då nu, och likaså tröttheten. Extremt ömma bröst, kissnödighet och ligamentsmärtor har jag hela tiden dock. Men symtomen ska ju avta lite framåt vecka 12, så man behöver nog inte vara orolig för det. Då är du bara 3 dagar före mig ju, skoj! Du har inte varit på nåt ultraljud eller så ännu? Kram
  7. Medlem sedan
    Nov 2008
    #4
    Ja, precis, jag menar känna efter med händerna. På morgonen känns det tydligt för mig. Om du kupar händerna och känner runt så borde det framträda en boll. Speciellt om du är kissnödig :-)
    Var på ul idag, men det såg du kanske ovan :-) Underbart...
  8. 4
    Ja, precis, jag menar känna efter med händerna. På morgonen känns det tydligt för mig. Om du kupar händerna och känner runt så borde det framträda en boll. Speciellt om du är kissnödig :-)
    Var på ul idag, men det såg du kanske ovan :-) Underbart...
  9. Medlem sedan
    Feb 2010
    #5
    Okej, ja det har jag inte provat, har bara provat att känna mitt på dagen och då känns inget. Sen kan det ju ha med mina extrakilon att göra om jag inte känner den. Men visst putar det lite om man jämför foton från nu vecka 12 med foton från vecka 7, så nånting händer det ju! Och senaste ultraljudet visade att bebis var 3 cm stor (v 9+4). Ja jag läste ju sen att du var på ultraljud, så himla skönt att allt var bra! Jag ser fram emot RUL v 18, inte så himla långt dit ju, tiden går så snabbt! Är så himla härligt att ha en bild på det lilla underverket, jag har redan två bilder, men man ser ju mer och mer för varje gång. Har tid hos BM nästa vecka, inskrivningen, blir andra gången jag träffar henne, var en gång direkt jag plussat oxå, vecka 4-5 nångång. Har du varit på inskrivning?
  10. 5
    Okej, ja det har jag inte provat, har bara provat att känna mitt på dagen och då känns inget. Sen kan det ju ha med mina extrakilon att göra om jag inte känner den. Men visst putar det lite om man jämför foton från nu vecka 12 med foton från vecka 7, så nånting händer det ju! Och senaste ultraljudet visade att bebis var 3 cm stor (v 9+4). Ja jag läste ju sen att du var på ultraljud, så himla skönt att allt var bra! Jag ser fram emot RUL v 18, inte så himla långt dit ju, tiden går så snabbt! Är så himla härligt att ha en bild på det lilla underverket, jag har redan två bilder, men man ser ju mer och mer för varje gång. Har tid hos BM nästa vecka, inskrivningen, blir andra gången jag träffar henne, var en gång direkt jag plussat oxå, vecka 4-5 nångång. Har du varit på inskrivning?
  11. Medlem sedan
    Jan 2008
    #6
    Min oro är också obotlig, men när jag fick missfall så avtog illamåendet tvärt ca v 9-10 och sedan kom missfallet v 13 efter 3 dagars blodstrimmor. Nu har det bara avtagit men finns kvar i lindrigare form. Och jag kan lugna dig med att jag inte känner någon livmoder alls, ochhar bestämt mig för att det måste vara för att den ligger djupt ner i bäckenet. Mage har jag iaf fått, men högr upp..
  12. 6
    Min oro är också obotlig, men när jag fick missfall så avtog illamåendet tvärt ca v 9-10 och sedan kom missfallet v 13 efter 3 dagars blodstrimmor. Nu har det bara avtagit men finns kvar i lindrigare form. Och jag kan lugna dig med att jag inte känner någon livmoder alls, ochhar bestämt mig för att det måste vara för att den ligger djupt ner i bäckenet. Mage har jag iaf fått, men högr upp..
  13. Medlem sedan
    Feb 2010
    #7
    Okej,men då var det kanske ett missed abortion ist? Eftersom symtomen försvann redan vecka 9-10. Missfall vecka 13 är ju ovanligt, men däremot kan fostret ha dött redan innan men inte kommit ut föränn senare. Den förklaringen har iaf jag fått till att missfall sker efter vecka 12, fast det behöver ju förstås inte vara så. Tråkigt att höra att du fick missfall iaf... Men grattis till ny graviditet, du ska se att allt går bra denna gången! Mitt illamående har ju oxå bara avtagit, inte försvunnit helt. Kände inte av det måndag till fredag förra veckan, men har spytt i helgen, så borta är det definitivt inte! Konstigt att man kan bli glad för en sån grej, haha! Okej, va skönt att höra, då är jag inte ensam om att inte känna då, för jag provade för en stund sedan när jag var kissnödig, o nånting kände jag nog, men inte sådär att jag var bergsäker på att det var en "boll" dvs livmodern. Har en kompis som e gravid i v 17 och hon har inte känt sin än, så det måste ju vara individuellt! Ja jag har ju oxå lite mage, fast den sitter nertill, under naveln. Vecka 7-9 var jag svullen över hela magen, men det är ju mest gaser och så, nu känns det iaf lite som en bebismage, fast det bara är jag o sambon som ser det än sålänge. Vilken vecka är du i?
  14. 7
    Okej,men då var det kanske ett missed abortion ist? Eftersom symtomen försvann redan vecka 9-10. Missfall vecka 13 är ju ovanligt, men däremot kan fostret ha dött redan innan men inte kommit ut föränn senare. Den förklaringen har iaf jag fått till att missfall sker efter vecka 12, fast det behöver ju förstås inte vara så. Tråkigt att höra att du fick missfall iaf... Men grattis till ny graviditet, du ska se att allt går bra denna gången! Mitt illamående har ju oxå bara avtagit, inte försvunnit helt. Kände inte av det måndag till fredag förra veckan, men har spytt i helgen, så borta är det definitivt inte! Konstigt att man kan bli glad för en sån grej, haha! Okej, va skönt att höra, då är jag inte ensam om att inte känna då, för jag provade för en stund sedan när jag var kissnödig, o nånting kände jag nog, men inte sådär att jag var bergsäker på att det var en "boll" dvs livmodern. Har en kompis som e gravid i v 17 och hon har inte känt sin än, så det måste ju vara individuellt! Ja jag har ju oxå lite mage, fast den sitter nertill, under naveln. Vecka 7-9 var jag svullen över hela magen, men det är ju mest gaser och så, nu känns det iaf lite som en bebismage, fast det bara är jag o sambon som ser det än sålänge. Vilken vecka är du i?
  15. Medlem sedan
    Jan 2008
    #8
    Ja så kan det absolut vara.. Jag har inte satt mig in i skillnaderna..Innan visste jag inte ett smack om det och det fanns knappt på min världskarta. Det var nog därför jag blev så knäckt när det hände, plus att vi hade kämpat i ett år då. Nu är jag i v 12+2 och går på nålar..
  16. 8
    Ja så kan det absolut vara.. Jag har inte satt mig in i skillnaderna..Innan visste jag inte ett smack om det och det fanns knappt på min världskarta. Det var nog därför jag blev så knäckt när det hände, plus att vi hade kämpat i ett år då. Nu är jag i v 12+2 och går på nålar..
  17. Medlem sedan
    Mar 2010
    #9
    Hej!
    Jag satt precis och funderade på om jag skulle skriva ett inlägg och fråga om det är fler som är oroliga... Jag känner igen mig i det mesta ni skriver. Jag var på VUL i vecka 7 och fick då se ett litet pyre och ett hjärta som slog Det lugnade mig men nu stiger oron för varje dag som går. Är i dag i vecka 12 (11+5). Jag ska på nytt VUL på torsdag och jag är livrädd att det ska blir som förra gången då jag i i v.13 var på VUL och då fanns det inget där. I efterhand kan jag dock se att symptomen försvann betydligt tidigare än så, kanske i vecka 9-10. Den här gången har symptomen avtagit den sista veckan men inte försvunnit helt.
    Jag tror absolut att du kan vara lugn när du sett att allt är bra så sent som i v.10. Jag har läst att om man sett hjärtat slå så minskar risken för missfall betydligt... Jag håller tummarna för dig
  18. 9
    Hej!
    Jag satt precis och funderade på om jag skulle skriva ett inlägg och fråga om det är fler som är oroliga... Jag känner igen mig i det mesta ni skriver. Jag var på VUL i vecka 7 och fick då se ett litet pyre och ett hjärta som slog Det lugnade mig men nu stiger oron för varje dag som går. Är i dag i vecka 12 (11+5). Jag ska på nytt VUL på torsdag och jag är livrädd att det ska blir som förra gången då jag i i v.13 var på VUL och då fanns det inget där. I efterhand kan jag dock se att symptomen försvann betydligt tidigare än så, kanske i vecka 9-10. Den här gången har symptomen avtagit den sista veckan men inte försvunnit helt.
    Jag tror absolut att du kan vara lugn när du sett att allt är bra så sent som i v.10. Jag har läst att om man sett hjärtat slå så minskar risken för missfall betydligt... Jag håller tummarna för dig
  19. Medlem sedan
    Jun 2004
    #10
    Jag är som du.

    Helt kvitt oron blir man nog tyvärr aldrig. Men man kanske har lättare att njuta och glädjas av situationen vid olika faser. Först när man får se ett litet hjärta blinka (och det har du ju gjort ). Sedan när man märker att magen växer. Nästa när man känner ett litet fladder där inne (inte många veckor kvar tills dess). Nästa när man hör hjärtslagen hos bm. Sedan när man märker lite buffigare rörelser, ofta. Och sedan när lillplutten tittat ut.

    Men mellan de där milstolparna så är oron där. Man får försöka tänka positivt och "våga" vara glad och verkligen tro att det ska bli ett litet barn såsmåningom.

    Själv är jag en av de där som nojjar över allting hela tiden. Hehe. Jag var på ul v8+4 och är nu 11+1 och måste intala mig själv att det visst är bra därinne. Annars blir jag tokig. Jag ska till mvc på torsdag, och jag skulle sååå gärna vilja testa att lyssna efter hjärtat, men det är nog för tidigt egentligen, och om hon inte kan hitta några du-dunk så blir jag ju inte mindre orolig *flinar*

    Nä, fy för denna ständiga rädsla för missfall..
    *kramar*
  20. 10
    Jag är som du.

    Helt kvitt oron blir man nog tyvärr aldrig. Men man kanske har lättare att njuta och glädjas av situationen vid olika faser. Först när man får se ett litet hjärta blinka (och det har du ju gjort ). Sedan när man märker att magen växer. Nästa när man känner ett litet fladder där inne (inte många veckor kvar tills dess). Nästa när man hör hjärtslagen hos bm. Sedan när man märker lite buffigare rörelser, ofta. Och sedan när lillplutten tittat ut.

    Men mellan de där milstolparna så är oron där. Man får försöka tänka positivt och "våga" vara glad och verkligen tro att det ska bli ett litet barn såsmåningom.

    Själv är jag en av de där som nojjar över allting hela tiden. Hehe. Jag var på ul v8+4 och är nu 11+1 och måste intala mig själv att det visst är bra därinne. Annars blir jag tokig. Jag ska till mvc på torsdag, och jag skulle sååå gärna vilja testa att lyssna efter hjärtat, men det är nog för tidigt egentligen, och om hon inte kan hitta några du-dunk så blir jag ju inte mindre orolig *flinar*

    Nä, fy för denna ständiga rädsla för missfall..
    *kramar*
  21. Medlem sedan
    Feb 2010
    #11
    Johveg: Du ska se att det går vägen denna gången, och snart är du förbi hela vecka tolv ju! Men enligt min BM minskar missfallsrisken redan v 12+0, så då är du ju över på den säkra sidan!

    Cisilja: Ja vi verkar vara några stycken som är oroliga, skönt att veta att man inte är ensam! Väldigt tråkigt att höra vad som hände dig förra gången... Du hade inte varit på nåt VUL tidigare då? Måste ju ha varit en ofostrig graviditet i så fall, inte kan det väl bara försvinna annars? Ett missfall/MA märker man ju förr eller senare.. SÅ himla tragiskt iaf! Men nu måste du ju haft din beskärda del av otur så att det går bra denna gången! Dessutom är det ju precis som du säger, så att risken för missfall minskar om man sett hjärtat slå, så du borde ju oxå vara på säkra sidan trots att du inte passerat vecka tolv ännu! Symtomen ska ju avta framåt vecka tolv, så det är inget som betyder missfall på något sätt! Håller tummarna för dig oxå!
  22. 11
    Johveg: Du ska se att det går vägen denna gången, och snart är du förbi hela vecka tolv ju! Men enligt min BM minskar missfallsrisken redan v 12+0, så då är du ju över på den säkra sidan!

    Cisilja: Ja vi verkar vara några stycken som är oroliga, skönt att veta att man inte är ensam! Väldigt tråkigt att höra vad som hände dig förra gången... Du hade inte varit på nåt VUL tidigare då? Måste ju ha varit en ofostrig graviditet i så fall, inte kan det väl bara försvinna annars? Ett missfall/MA märker man ju förr eller senare.. SÅ himla tragiskt iaf! Men nu måste du ju haft din beskärda del av otur så att det går bra denna gången! Dessutom är det ju precis som du säger, så att risken för missfall minskar om man sett hjärtat slå, så du borde ju oxå vara på säkra sidan trots att du inte passerat vecka tolv ännu! Symtomen ska ju avta framåt vecka tolv, så det är inget som betyder missfall på något sätt! Håller tummarna för dig oxå!
  23. Medlem sedan
    Feb 2010
    #12
    Nä, jag har oxå insett att man aldrig helt blir kvitt oron, men man får ju inte låta den ta över, och det gör jag med jämna mellanrum... Men jag får intala mig själv att allt är bra och att det faktiskt inte är så långt till UL vecka 18, bara 6 veckor ju! Jag pratade med min BM igår och frågade om jag kunde få lyssna på bebbens hjärtljud nästa vecka men hon sa att det var för tidigt, det är tydligen inte så lätt att hitta, och då hade jag ju blivit ännu mer orolig! Men så sa hon oxå att det är extremt ovanligt med MA, och speciellt med ett MA helt utan symtom. Jag tror att man läser alldeles för mkt, och faktiskt är det ju så, att googlar man på MA ser det ju ut som om det är massor som fått det, men man får ju tänka på att de som inte haft något MA inte skriver i dessa trådar. Och 90% av alla graviditeter går bra!

    Men jag tror ibland att jag kommer att oroa ihjäl både mig och bebisen, men det är väl bara till att bita ihop! 6 veckor till sen blir det RUL och då kan jag med säkerhet koppla av, för en liten stund iaf! ;-)

    Har funderat på att köpa en angelsounds för att kunna lyssna på bebben ibland när man känner sej extra stressad, man får ju förstå att det inte går att höra varje gång kanske, men det borde ju ändå vara lugnande, eller?
  24. 12
    Nä, jag har oxå insett att man aldrig helt blir kvitt oron, men man får ju inte låta den ta över, och det gör jag med jämna mellanrum... Men jag får intala mig själv att allt är bra och att det faktiskt inte är så långt till UL vecka 18, bara 6 veckor ju! Jag pratade med min BM igår och frågade om jag kunde få lyssna på bebbens hjärtljud nästa vecka men hon sa att det var för tidigt, det är tydligen inte så lätt att hitta, och då hade jag ju blivit ännu mer orolig! Men så sa hon oxå att det är extremt ovanligt med MA, och speciellt med ett MA helt utan symtom. Jag tror att man läser alldeles för mkt, och faktiskt är det ju så, att googlar man på MA ser det ju ut som om det är massor som fått det, men man får ju tänka på att de som inte haft något MA inte skriver i dessa trådar. Och 90% av alla graviditeter går bra!

    Men jag tror ibland att jag kommer att oroa ihjäl både mig och bebisen, men det är väl bara till att bita ihop! 6 veckor till sen blir det RUL och då kan jag med säkerhet koppla av, för en liten stund iaf! ;-)

    Har funderat på att köpa en angelsounds för att kunna lyssna på bebben ibland när man känner sej extra stressad, man får ju förstå att det inte går att höra varje gång kanske, men det borde ju ändå vara lugnande, eller?

Liknande trådar

  1. kvitt illamåendet?
    By Nilsson_84 in forum _1203 Marsbarn
    Svar: 18
    Senaste inlägg: 2011-11-11, 16:09
  2. Hur blir man kvitt godissug?
    By Salander in forum Ordet är fritt
    Svar: 21
    Senaste inlägg: 2011-08-07, 21:09
  3. Kvitt el. dubbelt - 10.000kronorsfrågan?
    By _Marie_ in forum Ordet är fritt
    Svar: 1
    Senaste inlägg: 2009-12-02, 16:06
  4. Hur blir jag kvitt sötsuget?
    By Jessica in forum Träning
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2006-05-10, 06:50
  5. Bli kvitt alla problem..
    By tee_ in forum Sex & erotik
    Svar: 7
    Senaste inlägg: 2006-02-24, 21:08
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar