Jag har två kompisar som gjorde op på ungefär samma gång och har gått ner ca 30 kg var nu. När man säger "men vad duktig du är" får man två reaktioner.
Person 1 blir jätteglad och säger "tack" och ser stolt ut.
Person 2 blir jätteglad och säger "duktig och duktig, jag har ju inget val". Hon tycker inte hon är duktig för det är ju inte HON som gör jobbet egentligen utan att det är tack vare op hon går ner.
Så har jag inte tänkt på att man kan känna. Hur tänker ni? Och hur känner ni som gjort operationen? Jag tycker det är ett jättejobb eftersom man antagligen kämpat ett bra tag innan man bestämmer sig, plus att det är ju ingen kur på en månad, det är ju för resten av livet. Och visst måste man väl tänka på vad man äter och att röra på sig efter op också?!
1
Ang GBP-operationer Jag har två kompisar som gjorde op på ungefär samma gång och har gått ner ca 30 kg var nu. När man säger "men vad duktig du är" får man två reaktioner.
Person 1 blir jätteglad och säger "tack" och ser stolt ut.
Person 2 blir jätteglad och säger "duktig och duktig, jag har ju inget val". Hon tycker inte hon är duktig för det är ju inte HON som gör jobbet egentligen utan att det är tack vare op hon går ner.
Så har jag inte tänkt på att man kan känna. Hur tänker ni? Och hur känner ni som gjort operationen? Jag tycker det är ett jättejobb eftersom man antagligen kämpat ett bra tag innan man bestämmer sig, plus att det är ju ingen kur på en månad, det är ju för resten av livet. Och visst måste man väl tänka på vad man äter och att röra på sig efter op också?!
Jag har träffat en av Sveriges främsta GBP-kirurger och han förklarade tillståndet efter op som "ett kontrollerat svälttillstånd". Kroppen tar ju inte upp all näring som personen stoppar i sig (därav behovet att komplettera med mineraler och vitaminer), och viktnedgång är en självklar konsekvens.
Första året efter operationen har man bäst möjlighet att gå ner i vikt (kombinerat med en timmes motion om dagen har man goda möjligheter att rasa till normalvikt), därefter planar det ut. Har man inte haft en bra viktnedgång första året är det inte säkert att resultatet blir som man hoppats.
Så jo, har man gått ner en stor del av sin övervikt ÄR man duktig!
2
Jag har träffat en av Sveriges främsta GBP-kirurger och han förklarade tillståndet efter op som "ett kontrollerat svälttillstånd". Kroppen tar ju inte upp all näring som personen stoppar i sig (därav behovet att komplettera med mineraler och vitaminer), och viktnedgång är en självklar konsekvens.
Första året efter operationen har man bäst möjlighet att gå ner i vikt (kombinerat med en timmes motion om dagen har man goda möjligheter att rasa till normalvikt), därefter planar det ut. Har man inte haft en bra viktnedgång första året är det inte säkert att resultatet blir som man hoppats.
Så jo, har man gått ner en stor del av sin övervikt ÄR man duktig!
Klart man måste tänka på vad man äter efter operationen och hur man lever med motion osv... Min fd kollega gick ner 60 kg efter sin GBP, men har nu gått upp 40 kg...
4
Klart man måste tänka på vad man äter efter operationen och hur man lever med motion osv... Min fd kollega gick ner 60 kg efter sin GBP, men har nu gått upp 40 kg...
Jag känner mig inte ett dugg duktig. Nöjd och glad är jag, men duktig? Nä.
Efter operationen har det varit som att glida på en räkmacka. Har mått alldeles förträffligt och inte behövt tänka, kämpa med mattänk. Inget har varit jobbigt.
Jag är mer som din kompis 2, för jag ser inte att jag gör något speciellt för att ha gått ner så mycket som jag har gjort, men nu satt min övervikt i magen och inte i hjärnan och då är det kanske så....
Jag KAN inte äta en massa skräp och mycket mat. Det GÅR inte.
Jag har tre vänner som också gjort överviktsop och alla de andra känner som jag och alla har det lika lätt, men jag är helt på det klara över att det kan vara annorlunda för andra.
7
Jag känner mig inte ett dugg duktig. Nöjd och glad är jag, men duktig? Nä.
Efter operationen har det varit som att glida på en räkmacka. Har mått alldeles förträffligt och inte behövt tänka, kämpa med mattänk. Inget har varit jobbigt.
Jag är mer som din kompis 2, för jag ser inte att jag gör något speciellt för att ha gått ner så mycket som jag har gjort, men nu satt min övervikt i magen och inte i hjärnan och då är det kanske så....
Jag KAN inte äta en massa skräp och mycket mat. Det GÅR inte.
Jag har tre vänner som också gjort överviktsop och alla de andra känner som jag och alla har det lika lätt, men jag är helt på det klara över att det kan vara annorlunda för andra.
Det är inget självspelande piano och om man inte sköter sig och faktiskt ändrar sin livsstil kommer man så småningom att gå upp i vikt igen. Kanske inte allt, men mer än man tror...
Många tror att har man väl opererat sig så går restan av sig själv, men det är inte vad sjukvårdsteamet jag träffat vill förmedla, tvärtom...
Med vanliga bantningsmetoder håller ungerfär 5% sin vikt efter nedgång 5 år senare. För de som opats är samma siffra 80-85%. Så minst 15% misslyckas alltså...
8
Det är inget självspelande piano och om man inte sköter sig och faktiskt ändrar sin livsstil kommer man så småningom att gå upp i vikt igen. Kanske inte allt, men mer än man tror...
Många tror att har man väl opererat sig så går restan av sig själv, men det är inte vad sjukvårdsteamet jag träffat vill förmedla, tvärtom...
Med vanliga bantningsmetoder håller ungerfär 5% sin vikt efter nedgång 5 år senare. För de som opats är samma siffra 80-85%. Så minst 15% misslyckas alltså...
Det enda jag tycker är bra och som jag är förbannat stolt över, det är att jag vågade göra operationen och att jag insåg att jag aldrig någonsin skulle klara av att gå ner och hålla vikten utan att operera mig.
DET är jag mallig över. Plus att jag lyckats inspirera flera andra till att våga ta steget till operation. Det är faktiskt det som är det allra bästa, förutom min egen viknedgång
13
Det enda jag tycker är bra och som jag är förbannat stolt över, det är att jag vågade göra operationen och att jag insåg att jag aldrig någonsin skulle klara av att gå ner och hålla vikten utan att operera mig.
DET är jag mallig över. Plus att jag lyckats inspirera flera andra till att våga ta steget till operation. Det är faktiskt det som är det allra bästa, förutom min egen viknedgång
Jag kan hårddraget tycka att det är lite "fusk" och att man liksom inte själv kan ta åt sig äran. Man _kan_ ju inte äta speciellt mycket rent fysiologiskt. Och det är väl också ett problem, man kommer inte åt de psykologiska spökena som oftast ligger bakom kraftig övervikt med en sådan operation. Bra med terapi samtidigt kanske?
14
Jag kan hårddraget tycka att det är lite "fusk" och att man liksom inte själv kan ta åt sig äran. Man _kan_ ju inte äta speciellt mycket rent fysiologiskt. Och det är väl också ett problem, man kommer inte åt de psykologiska spökena som oftast ligger bakom kraftig övervikt med en sådan operation. Bra med terapi samtidigt kanske?
Jag tycker de är jätteduktiga! Har tre vänner som gjort op och gått ner massor. Open hjälper till men de måste ju fortsättningsvis tänka på vad de äter och bara att ta beslutet att faktiskt lägga sig under kniven tycker jag är beundransvärt!
16
Jag tycker de är jätteduktiga! Har tre vänner som gjort op och gått ner massor. Open hjälper till men de måste ju fortsättningsvis tänka på vad de äter och bara att ta beslutet att faktiskt lägga sig under kniven tycker jag är beundransvärt!
Det var en av sakerna jag var rädd för innan op, att min övervikt skulle sitta i huvudet, men det har jag blivit varse att den inte gjorde. Man får nog kämpa mer om den gör det och absolut tror jag att terapi kan vara bra för de som behöver det.
Jag som opererad är med på ditt fusktänk och tänker lite som så att visst, just nu är jag skitsnygg i håret för att frissan gjorde ett himla bra jobb. Och visst är det jag som tvättar och fönar och plattar och sprayar, men jag har liksom ingen del i att det blev en bra frisyr. Typ...
18
Det var en av sakerna jag var rädd för innan op, att min övervikt skulle sitta i huvudet, men det har jag blivit varse att den inte gjorde. Man får nog kämpa mer om den gör det och absolut tror jag att terapi kan vara bra för de som behöver det.
Jag som opererad är med på ditt fusktänk och tänker lite som så att visst, just nu är jag skitsnygg i håret för att frissan gjorde ett himla bra jobb. Och visst är det jag som tvättar och fönar och plattar och sprayar, men jag har liksom ingen del i att det blev en bra frisyr. Typ...
Det är nog bra som en igångstartare kan jag tänka mig, men om alla behöver en så genomgripande form så blir det dyrt. Det är ju inte utan komplikationsrisk heller. Men skönt att det funkat bra för dig!
19
Det är nog bra som en igångstartare kan jag tänka mig, men om alla behöver en så genomgripande form så blir det dyrt. Det är ju inte utan komplikationsrisk heller. Men skönt att det funkat bra för dig!
ja, det var dyrt. Det kostade mig 80.000 kronor men hade varit värt mycket mer och jag hade kunnat tänka mig att betala ännu mer.
Det blir rätt dyrt att ha en amssa feta människor också....
20
ja, det var dyrt. Det kostade mig 80.000 kronor men hade varit värt mycket mer och jag hade kunnat tänka mig att betala ännu mer.
Det blir rätt dyrt att ha en amssa feta människor också....
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
